Att kommunicera med skära koftor, dialektkonflikter & kirurgiska kalamiteter
Goddag goddag
Dags för en uppdatering och jag kan då börja med det där jippot som jag och fröken Paulsson släpade oss iväg på i sista sekund. Då vi kom ungefär ett sekel efter alla andra så fanns det inte rum att belägra på en normal plats så vi fick vackert traska bra länge innan vi hittade några lediga kvadratmeter. När jag skulle öppna påsen med tältet så flög det upp med sån fruktansvärd fart att jag höll på att få det i ögat vilket nog hade kunnat bli intressant att förklara i ambulansen om det blivit aktuellt med lasarettsbesök. Kvinna, 24, blev blind av Rustatält: "Man blev lite överraskad".
Efter att ha scannat av området upptäckte vi att vi nog inte hade kunnat få tråkigare folk omkring oss. Det verkade som att Sveriges mest humorbefriade människor kände igen varandra på lukten och samlades på samma område. Vi gjorde ett antal försök att vara sociala och få igång någon form av konversation med våra Stockholmsgrannar men det var som att få Fredrik Reinfeldt att frivilligt dansa squaredance i stringkalsonger och gummistövlar med en gås på huvudet, det var lite svårt med andra ord.
Där satt dom med sina seglarskor, ljusrosa koftor och diskuterade lågmält djupa ämnen medan vi bönder stegade fram, knäppte en pilsner och frågade "va hännä här då?". Det tog ett tag innan vi fick några svar överhuvudtaget men det berodde antagligen på att dom nog skulle behövt en tolk för att förstå vad vi sa. Det spelade ingen roll vem man träffade, när, var och hur, för vad man än sa så blev man imiterad för dalmålet. Därför har jag beslutat att försöka lära mig prata rikssvenska så man har möjlighet att snacka lite med den där häftiga seglarklubben nästa år.
I övrigt så har det inte hänt alltför mycket på den Westbergska fronten förutom att jag fått veta vart jag ska vara på lasarettet under praktiken. Trodde jag skulle börja tugga på bordsbenet i ren panik när jag läste att jag skulle vara på kirurgen. Knappast troligt att berörda patienter kommer komma ut från avdelningen levande efter att jag varit där och svassat runt. Vad läraren trodde så skulle jag kanske få vara operationsassistent vilket innebär att om läkaren frågar efter ett instrument är väl jag som vanligt så förvirrad att jag går och hämtar en stjärnmejsel eller tving ifrån vaktmästarens verktygslåda. Inte för att bli religiös men må Herren vara med dessa stackars människor så dom inte kommer hem med en sopkvast till ben eller fått ett organ utbytt mot skoskydd.
Nu ska jag försöka vara lite produktiv även om det är lite si och så med det när det är så varmt att pattarna hänger i knähöjd och svetten sprutar så man kan bli tagen för att vara en fontän. Undrar hur alla andra flickor gör för att se så sommarfräscha ut när värmeböljan får en annan att förvandlas till en vandrande geléklump, det är något jag definitivt måste ta reda på.
Tjofaderittan
Dags för en uppdatering och jag kan då börja med det där jippot som jag och fröken Paulsson släpade oss iväg på i sista sekund. Då vi kom ungefär ett sekel efter alla andra så fanns det inte rum att belägra på en normal plats så vi fick vackert traska bra länge innan vi hittade några lediga kvadratmeter. När jag skulle öppna påsen med tältet så flög det upp med sån fruktansvärd fart att jag höll på att få det i ögat vilket nog hade kunnat bli intressant att förklara i ambulansen om det blivit aktuellt med lasarettsbesök. Kvinna, 24, blev blind av Rustatält: "Man blev lite överraskad".
Efter att ha scannat av området upptäckte vi att vi nog inte hade kunnat få tråkigare folk omkring oss. Det verkade som att Sveriges mest humorbefriade människor kände igen varandra på lukten och samlades på samma område. Vi gjorde ett antal försök att vara sociala och få igång någon form av konversation med våra Stockholmsgrannar men det var som att få Fredrik Reinfeldt att frivilligt dansa squaredance i stringkalsonger och gummistövlar med en gås på huvudet, det var lite svårt med andra ord.
Där satt dom med sina seglarskor, ljusrosa koftor och diskuterade lågmält djupa ämnen medan vi bönder stegade fram, knäppte en pilsner och frågade "va hännä här då?". Det tog ett tag innan vi fick några svar överhuvudtaget men det berodde antagligen på att dom nog skulle behövt en tolk för att förstå vad vi sa. Det spelade ingen roll vem man träffade, när, var och hur, för vad man än sa så blev man imiterad för dalmålet. Därför har jag beslutat att försöka lära mig prata rikssvenska så man har möjlighet att snacka lite med den där häftiga seglarklubben nästa år.
I övrigt så har det inte hänt alltför mycket på den Westbergska fronten förutom att jag fått veta vart jag ska vara på lasarettet under praktiken. Trodde jag skulle börja tugga på bordsbenet i ren panik när jag läste att jag skulle vara på kirurgen. Knappast troligt att berörda patienter kommer komma ut från avdelningen levande efter att jag varit där och svassat runt. Vad läraren trodde så skulle jag kanske få vara operationsassistent vilket innebär att om läkaren frågar efter ett instrument är väl jag som vanligt så förvirrad att jag går och hämtar en stjärnmejsel eller tving ifrån vaktmästarens verktygslåda. Inte för att bli religiös men må Herren vara med dessa stackars människor så dom inte kommer hem med en sopkvast till ben eller fått ett organ utbytt mot skoskydd.
Nu ska jag försöka vara lite produktiv även om det är lite si och så med det när det är så varmt att pattarna hänger i knähöjd och svetten sprutar så man kan bli tagen för att vara en fontän. Undrar hur alla andra flickor gör för att se så sommarfräscha ut när värmeböljan får en annan att förvandlas till en vandrande geléklump, det är något jag definitivt måste ta reda på.
Tjofaderittan
Fred & kärleksfestival, att vakna brännskadad i ett tält och hur man gör för att få en gul överraskning
Hej mina vänner
Nu ska fröken Westberg ut på lite äventyr (djävulskap) och kommer därför för en gångs skull kunna ha något att skriva om. Hanna och jag ska släpa oss in på campingen på Peace and Love-festivalen i Borlänge där vi sedan ska slå upp ett ostabilt skittält från rostiga Rustabutiken. Tältet i fråga kommer vi antagligen inte kunna hitta på igen men vi sätter upp det mest för syns skull.
Vi hade även en tanke att bara använda oss av liggunderlag och filt och ligga ute i det fria. Den idén lade vi genast ner då tanken slog oss hur nerkissade vi med största säkerhet skulle vara när man vaknade på morgonen. Nog för att man ser för jävlig ut när man vaknar bakfull i ett tält som är 50 grader varmt, fast det skulle nog kännas en aning risigare om man blivit urinerad på. Som läses så har vi har lite förberedelser för detta projekt på gång, återkommer med mer ointressant information angående detta.
Zip zip
Snurriga ceremonier, lysande lampor & konsten att ägga sin granne
Godkväll
Då var det återigen helg fast för ovanlighetens skull så har jag inget inplanerat djävulskap i afton. Eventuellt så ska jag leta efter passande ammunition (gamla ägg är alltid ett säkert kort) att använda mot grannen på andra sidan gården som envisas med att ha kvar sin hysteriskt blinkande julgransbelysning över hela balkongen. Undrar om det är jag som har missat något och att det fortfarande är juletider eller om det är familjen Folkparkslampa som fått det om bakfoten.
Kanske man skulle ta och påskpynta lite med fjädrar runt fönsterkarmen för det blir ju snart igen det med. När man ändå är igång vore det ju trevligt att flytta om alla högtider och lägga midsommar omkring januari så kan man dansa ut midsommarstången då istället och rassla fram julgranskulor och pynta granen i juni. Det tror jag blir lagom förvirrat och bra.
Dagens lukt i trapphuset: Får i kål
Bää
Då var det återigen helg fast för ovanlighetens skull så har jag inget inplanerat djävulskap i afton. Eventuellt så ska jag leta efter passande ammunition (gamla ägg är alltid ett säkert kort) att använda mot grannen på andra sidan gården som envisas med att ha kvar sin hysteriskt blinkande julgransbelysning över hela balkongen. Undrar om det är jag som har missat något och att det fortfarande är juletider eller om det är familjen Folkparkslampa som fått det om bakfoten.
Kanske man skulle ta och påskpynta lite med fjädrar runt fönsterkarmen för det blir ju snart igen det med. När man ändå är igång vore det ju trevligt att flytta om alla högtider och lägga midsommar omkring januari så kan man dansa ut midsommarstången då istället och rassla fram julgranskulor och pynta granen i juni. Det tror jag blir lagom förvirrat och bra.
Dagens lukt i trapphuset: Får i kål
Bää
Sommartider, fanatiska semesterfirare & att fläska på stranden
Aloha kära vänner
Sen jag skrev sist borde jag i praktiken ha hunnit gå i pension, slagit ner arslet i en gungstol och senildement sitta och skälla ut programledarna på tv:n dagarna i ända. Så är dock inte fallet, jag tog bara en liten semester från min semester vilket man kan behöva när man är utbränd efter att ha vilat. Eftersom det i princip var 40 år sedan jag skrev tycker ni säkert att jag borde ha något nytt och gastkramande att berätta men dessvärre är mitt liv ungefär lika intressant som Torsten Flincks fartränder i kalsongerna.
Sommaren har kommit till Sverige, tack och lov gick resan dit ganska smärtfritt. Varje år när våren närmar sig är det alltid samma visa med ilskna svenskar stampar i backen och svär över när snön ska gå bort. Nu när den gjort det verkar alla relativt nöjda så länge inte temperaturen understiger vad man lovat på vädret för då blir man arg på Tone Bekkestad vars gestikulationer man genast börjar irritera sig på.
Hysteriska husvagnsägare har återigen börjat bränna fram på vägarna så om man inte vill gå en genant död till mötes får man hålla i ratten tills knogarna vitnar. Annars finns det risk för att bli avprejad av semesterfirare som panikartat försöker hålla sams och vara glada. Detta brukar egentligen bara fungera tills dess att det är dags att backa in vagnen rakt och i bästa fall tills frun i huset börjar lägga sig i hur maken tänder gasolgrillen på för sätt bara för att hon är säker på att hela campingen kommer explodera.
Nu är det bara att vänta tills det blir någon värme i vattnet så man kan solbada och förväxlas med en säl från Svalbard. Det där med att komma i form till denna säsong har ju gått lite på halvfart, men det kanske är så det blir när man skulle kunna skita i allt vad karlar heter och ingå äktenskap med en kebabrulle. Till råga på allt är man lika vit som att man skulle blivit född och uppväxt i ett mjölpaket. Fast det löser sig väl det också, har jag tur får jag se ut som en friterad prickigkorv istället.
Hoj
Irriterande trudelutter, produktiva produceringar & förmånliga russinprojekt
Hej mina vänner
Livet är väl för härligt ibland, speciellt när man vaknar 05.00 för att det sitter någon slags fågel i en buske och trakasserar. Vet inte vad sorten heter men det var en sån där som låter "titti hoo-titti hoo-titti hoo", ytterst upprörande i den tiden på dygnet. Blev lika klarvaken som om jag skulle fått ett skott i nacken (vilket egentligen inte skulle vara någon större överraskning i det här området) och kunde naturligtvis inte somna om heller eftersom fanskapet vägrade vara tyst. Det skulle vara skönt om man kunde seriekoppla alla finkar, kråkor och andra fjäderprydda ljudande varelser precis som när lyktstolparna tänds.
Efter en viss tid på morgonen kan dom få köra igång, för det kan trots allt vara bra att höra kvitter ibland. Som på sommaren när man kanske av en händelse hamnat på efterfest och sitter i djupa, engagerade men meningslösa diskussioner med någon man dagen efter har en susning av vem det kan ha varit. Så sitter man och svajar med ett whiskeyglas i ena handen och en cigarett i mungipan, för att sedan när man går ut och röker upptäcka att det börjar bli dags att stampa ner i klackskorna och rulla hem. Allt tack vare att det tjuter lite här och var, ganska praktiskt ändå.
Hursomhelst fick jag lov att företa mig med något eftersom det inte fungerade att bli så förbannad att man tuppade av igen. Gick upp och började vattenbada mina små orkidéer och kände mig som en tvättäkta pensionär. Detta får mig att fundera på varför alla äldre ska envisas med att gå upp så tidigt på morgonen om dom ändå inte har någonting att göra. Kan hända att man kommer bli likadan själv, att man vaknar med ett ryck när solen börjar gå upp för att gnessa ur sängen det snabbaste man kan och skynda sig lösa korsord.
Detta gör att man funderar över hur bråttom det kanske egentligen är med både det ena och det andra och då inte bara korsord på ålderns höst. Utan att ta i underkant så har 70% av mina vänner och bekanta ynglat av sig och bytt ut spriten mot gåstolar och pekböcker. Det är inte utan att man ser sig själv bli en så gammal förälder att man hellre sätter sig i bilen och knyter fast barnvagnen i en bogserlina och gasar runt än att ens orka köra fötterna i träskorna och rassla ut till postlådan med ungen. För min del kommer det väl till råga på allt bli en EPA-traktor eller annat långsamtgående fordon så man har bara trevligheter att se fram emot.
Nu ska vi se om jag tar mig igenom dagens påbörjade och årets första ålderskris eller om jag kommer ligga i fosterställning på golvet och bita på naglarna bara för att det känns snärjigt. Ett bra argument om något går för segt på fyllan är alltid "vi blir inte YNGRE vettu!" Det ska gudarna veta att man inte blir heller. Smäller nog bara till så ser man helt plötsligt ut som ett russin som legat i badkaret i tio år med ett hår som en piassavakvast. Men det lär väl gå det med, har aldrig hört om någon som dött av att se ut som ett sprängt skithus så man får väl sträva efter det målet istället. Det är nog säkert mycket roligare än att se ut som en badanka med silikontuttar och Karlssons klister i fogarna. Man ska vara som man blev när man inte vart som man skulle, det är enklast så.
Zoomzoomzoom
Livet är väl för härligt ibland, speciellt när man vaknar 05.00 för att det sitter någon slags fågel i en buske och trakasserar. Vet inte vad sorten heter men det var en sån där som låter "titti hoo-titti hoo-titti hoo", ytterst upprörande i den tiden på dygnet. Blev lika klarvaken som om jag skulle fått ett skott i nacken (vilket egentligen inte skulle vara någon större överraskning i det här området) och kunde naturligtvis inte somna om heller eftersom fanskapet vägrade vara tyst. Det skulle vara skönt om man kunde seriekoppla alla finkar, kråkor och andra fjäderprydda ljudande varelser precis som när lyktstolparna tänds.
Efter en viss tid på morgonen kan dom få köra igång, för det kan trots allt vara bra att höra kvitter ibland. Som på sommaren när man kanske av en händelse hamnat på efterfest och sitter i djupa, engagerade men meningslösa diskussioner med någon man dagen efter har en susning av vem det kan ha varit. Så sitter man och svajar med ett whiskeyglas i ena handen och en cigarett i mungipan, för att sedan när man går ut och röker upptäcka att det börjar bli dags att stampa ner i klackskorna och rulla hem. Allt tack vare att det tjuter lite här och var, ganska praktiskt ändå.
Hursomhelst fick jag lov att företa mig med något eftersom det inte fungerade att bli så förbannad att man tuppade av igen. Gick upp och började vattenbada mina små orkidéer och kände mig som en tvättäkta pensionär. Detta får mig att fundera på varför alla äldre ska envisas med att gå upp så tidigt på morgonen om dom ändå inte har någonting att göra. Kan hända att man kommer bli likadan själv, att man vaknar med ett ryck när solen börjar gå upp för att gnessa ur sängen det snabbaste man kan och skynda sig lösa korsord.
Detta gör att man funderar över hur bråttom det kanske egentligen är med både det ena och det andra och då inte bara korsord på ålderns höst. Utan att ta i underkant så har 70% av mina vänner och bekanta ynglat av sig och bytt ut spriten mot gåstolar och pekböcker. Det är inte utan att man ser sig själv bli en så gammal förälder att man hellre sätter sig i bilen och knyter fast barnvagnen i en bogserlina och gasar runt än att ens orka köra fötterna i träskorna och rassla ut till postlådan med ungen. För min del kommer det väl till råga på allt bli en EPA-traktor eller annat långsamtgående fordon så man har bara trevligheter att se fram emot.
Nu ska vi se om jag tar mig igenom dagens påbörjade och årets första ålderskris eller om jag kommer ligga i fosterställning på golvet och bita på naglarna bara för att det känns snärjigt. Ett bra argument om något går för segt på fyllan är alltid "vi blir inte YNGRE vettu!" Det ska gudarna veta att man inte blir heller. Smäller nog bara till så ser man helt plötsligt ut som ett russin som legat i badkaret i tio år med ett hår som en piassavakvast. Men det lär väl gå det med, har aldrig hört om någon som dött av att se ut som ett sprängt skithus så man får väl sträva efter det målet istället. Det är nog säkert mycket roligare än att se ut som en badanka med silikontuttar och Karlssons klister i fogarna. Man ska vara som man blev när man inte vart som man skulle, det är enklast så.
Zoomzoomzoom
Att steka runt, kisa omkring & bränna iväg
Godafton Sverige
Här är jag, lika levande och sprudlande som en polsk städtant med toalettborsten i högsta hugg. Har varit så produktiv dom senaste dagarna att jag i princip glömt av att sova men nu börjar det ordna upp sig. Alltid har man undrat vad det blir med folk när solen börjar skina men nu har vårkänslorna rotat sig även i en kärring som undertecknad. Kanske kommer jag tillhöra den skara människor som jag alltid velat köra på eller åtminstone köra en pinne i ekrarna för, nämligen cyklisterna som glider omkring och ler.
Har aldrig fattat grejen med att vara så glad att man är tvungen att blunda och njuta så man är millimeter att köra in i en stolpe, krocka med gångtrafikant eller få en katt under stänkskärmen. Nu kan jag faktist förlika mig med att odla skrattrynkor dygnets alla timmar och kisa med ögonen så dom är på väg att tryckas in i huvudet permanent. Dessutom har jag påbörjat årets stekning med morotsolja vilket känns stabilt. Kanske det är möjligt att slippa se ut som en kokt hummer i tomatsås när sommaren väl börjar på riktigt.
Idag har det varit en glidardag bokstavligt talat. Jag fick köra Martinas bil och brände däck som få runt varenda rondell. Blev så salig över att bilen faktiskt åkte framåt när man trampade på gasen och inte hostade och hackade omkring som ett skadeskjutet rådjur. Min bil är inte känd för att vara piggast i Sverige om man säger så och det är ingen ovanlighet att man bildar köer när man ska ut från en korsning och det går i 20 km/h. Det är alltid lika angenämt att i nio fall av tio bli omkörd av närmast inkompetenta bilister som t. ex gubbar med rutig keps i rostiga Volvo 740 som är 100 år i bara söndagar. Inte riktigt så att det blir streetrace för min del men dom gångerna kärran känner för att göra som jag vill händer det ju att man fäller en liten glädjetår.
Nu måste jag spara på krafterna så jag orkar skriva min doktorsavhandling. Nåja, riktigt så illa är det inte (slipper denna typ av sattyg än) men man börjar ju bli till åren kommen så man har ju inte energi att trycka ner fingrarna alltför många gånger i onödan i vilket fall.
Tjipp
Här är jag, lika levande och sprudlande som en polsk städtant med toalettborsten i högsta hugg. Har varit så produktiv dom senaste dagarna att jag i princip glömt av att sova men nu börjar det ordna upp sig. Alltid har man undrat vad det blir med folk när solen börjar skina men nu har vårkänslorna rotat sig även i en kärring som undertecknad. Kanske kommer jag tillhöra den skara människor som jag alltid velat köra på eller åtminstone köra en pinne i ekrarna för, nämligen cyklisterna som glider omkring och ler.
Har aldrig fattat grejen med att vara så glad att man är tvungen att blunda och njuta så man är millimeter att köra in i en stolpe, krocka med gångtrafikant eller få en katt under stänkskärmen. Nu kan jag faktist förlika mig med att odla skrattrynkor dygnets alla timmar och kisa med ögonen så dom är på väg att tryckas in i huvudet permanent. Dessutom har jag påbörjat årets stekning med morotsolja vilket känns stabilt. Kanske det är möjligt att slippa se ut som en kokt hummer i tomatsås när sommaren väl börjar på riktigt.
Idag har det varit en glidardag bokstavligt talat. Jag fick köra Martinas bil och brände däck som få runt varenda rondell. Blev så salig över att bilen faktiskt åkte framåt när man trampade på gasen och inte hostade och hackade omkring som ett skadeskjutet rådjur. Min bil är inte känd för att vara piggast i Sverige om man säger så och det är ingen ovanlighet att man bildar köer när man ska ut från en korsning och det går i 20 km/h. Det är alltid lika angenämt att i nio fall av tio bli omkörd av närmast inkompetenta bilister som t. ex gubbar med rutig keps i rostiga Volvo 740 som är 100 år i bara söndagar. Inte riktigt så att det blir streetrace för min del men dom gångerna kärran känner för att göra som jag vill händer det ju att man fäller en liten glädjetår.
Nu måste jag spara på krafterna så jag orkar skriva min doktorsavhandling. Nåja, riktigt så illa är det inte (slipper denna typ av sattyg än) men man börjar ju bli till åren kommen så man har ju inte energi att trycka ner fingrarna alltför många gånger i onödan i vilket fall.
Tjipp
Ofina ordförråd, hurtiga operationer & att observera en obekant omgivning
Hej Sverige! Är det såhär det ser ut...
Då ligger man och jäser och kan härmed titulera sig f.d mullvad för att ha blivit fröken Hök. Imorse innan vi var på väg att åka spydde jag galla och var allmänt taggad. Man skulle även kunna kalla det nervös men det gick över när Hanna sa "ähh ta det som den man du är!" och mitt stabila karlpsyke fann sig ganska omgående. Spottade i näven, fällde upp kragen på skinnpajen och snärtade på mig ett par skoskydd för att sedan anmäla min ankomst. Fick syn på en gubbe i väntrummet som säkert inte hade något emot att gissa vad jag på bredaste dalmål försökte säga i vad som blev en diskussion om ingrepp.
Den kompletterande undersökningen gjordes av en indier vilket ytterligare stärker mina teorier om att detta folkslag antingen är absurt smarta eller bara har en skör passion för sladdar, ström och tekniska prylar. Det blev ett glapp i tiden tills det var dags för operationen så jag och fassan repade iväg till IKEA och goffade i oss kotlettrad. Bearnaisesåsen man får till är så god att man nästan får lust att bada i, smörja in sig i och injicera den. Utförde inget av dessa projekt utan åkte tillbaka för att i receptionen mötas av en liten rosa kopp under snoken med en lugnande tablett i.
Pillret smorde knölen mellan axlarna ganska fint och jag slängde upp mig på britsen. När läkaren skulle förklara vad han skulle göra svarade jag mest bara "ja, föffan, kör på! Jajjjemän det går bra det här! Nästan så man skulle kunna komma hit och göra det varje dag! Det här är då ingenting att gnälla över! Näärå, jag är van" (som att det skulle höra till vanligheten att jag brukar spänna fast en metallställning runt ögat för att hålla det öppet). Började av någon anledning höra Till mitt eget blue hawaii med Vikingarna spelas upp i huvudet och myste vidare under apparaterna medan jag stampade takten. Sköterskan tänkte förmodligen att kombinationen av den patienten - lugnande tablett nog inte var den allra bästa.
Totaltiden för hela ingreppet var ungefär 8-10 minuter (roliga sådana om man frågar mig fast jag tycker å andra sidan det är skitkul att gå till gynekologen och kallprata om väder och vind). Det var ingen del som var särskilt märkvärdig förutom att det började lukta typ dynamit av den brända vävnaden. Men den doften är man ju vad vid sen förut så det var ju inget nytt. Satte mig upp, sjuksköterskan frågade om jag såg klockan på väggen varpå jag svarade fascinerat: "jaaa.. tamefan det gör jag!" Skakade därefter hand med läkaren och sa "jadu, förjävla fint det här!" Den där tabletten gav mig ett alldeles fantastiskt vokabulär med svordomar i alla dess former och färger.
På väg hem var vi tvugna att stanna vid Statoil för blåsan gjorde sig påmind. Människorna runtomkring som noterade mig måste trott att pappa var ute och nöjesskjutsade en avdankad a-lagare för jag var tvungen att ha både solglasögonen och huvan ner över ögonen. Dessutom gick jag ganska svajigt eftersom jag blundade. Det kändes som att jag hade rullgrus under ögat och var lika ljuskänslig som en mattpiskad fladdermus. När jag skulle sätta mig i bilen drabbades jag av total panik för jag trodde jag satt mig i fel. (Det har inte helt oväntat hänt mig det med, varpå jag ropade "MEN ÅK DÅ!" till den rädda lilla pensionären som satt vettskrämd och fastklistrad mot fönstret på förarsidan). Men rätt kärra var det och vi kunde fortsatta hemfärden.
Dagen i övrigt har fortlöpt med att jag gått runt och tittat på saker jag aldrig sett, som i många fall t. ex bladen på träden och vägskyltar. Inte undra på att jag alltid kört åt fel håll när jag inte sett varken texten eller sifferkombinationer för hastighet. Nu hittar jag nog hem igen från mina bilturer vilket är positivt. Ser fortfarande något suddigt men det är inte värre än när man vaknat en söndag fortfarande halvt på lyset och med ett par gamla torra linser i.
Nu ser man så bra att man kan bli prickskytt fast utan
vapen, jag kan kasta strumpstickor och virknålar istället.
Paorackatepaow
Då ligger man och jäser och kan härmed titulera sig f.d mullvad för att ha blivit fröken Hök. Imorse innan vi var på väg att åka spydde jag galla och var allmänt taggad. Man skulle även kunna kalla det nervös men det gick över när Hanna sa "ähh ta det som den man du är!" och mitt stabila karlpsyke fann sig ganska omgående. Spottade i näven, fällde upp kragen på skinnpajen och snärtade på mig ett par skoskydd för att sedan anmäla min ankomst. Fick syn på en gubbe i väntrummet som säkert inte hade något emot att gissa vad jag på bredaste dalmål försökte säga i vad som blev en diskussion om ingrepp.
Den kompletterande undersökningen gjordes av en indier vilket ytterligare stärker mina teorier om att detta folkslag antingen är absurt smarta eller bara har en skör passion för sladdar, ström och tekniska prylar. Det blev ett glapp i tiden tills det var dags för operationen så jag och fassan repade iväg till IKEA och goffade i oss kotlettrad. Bearnaisesåsen man får till är så god att man nästan får lust att bada i, smörja in sig i och injicera den. Utförde inget av dessa projekt utan åkte tillbaka för att i receptionen mötas av en liten rosa kopp under snoken med en lugnande tablett i.
Pillret smorde knölen mellan axlarna ganska fint och jag slängde upp mig på britsen. När läkaren skulle förklara vad han skulle göra svarade jag mest bara "ja, föffan, kör på! Jajjjemän det går bra det här! Nästan så man skulle kunna komma hit och göra det varje dag! Det här är då ingenting att gnälla över! Näärå, jag är van" (som att det skulle höra till vanligheten att jag brukar spänna fast en metallställning runt ögat för att hålla det öppet). Började av någon anledning höra Till mitt eget blue hawaii med Vikingarna spelas upp i huvudet och myste vidare under apparaterna medan jag stampade takten. Sköterskan tänkte förmodligen att kombinationen av den patienten - lugnande tablett nog inte var den allra bästa.
Totaltiden för hela ingreppet var ungefär 8-10 minuter (roliga sådana om man frågar mig fast jag tycker å andra sidan det är skitkul att gå till gynekologen och kallprata om väder och vind). Det var ingen del som var särskilt märkvärdig förutom att det började lukta typ dynamit av den brända vävnaden. Men den doften är man ju vad vid sen förut så det var ju inget nytt. Satte mig upp, sjuksköterskan frågade om jag såg klockan på väggen varpå jag svarade fascinerat: "jaaa.. tamefan det gör jag!" Skakade därefter hand med läkaren och sa "jadu, förjävla fint det här!" Den där tabletten gav mig ett alldeles fantastiskt vokabulär med svordomar i alla dess former och färger.
På väg hem var vi tvugna att stanna vid Statoil för blåsan gjorde sig påmind. Människorna runtomkring som noterade mig måste trott att pappa var ute och nöjesskjutsade en avdankad a-lagare för jag var tvungen att ha både solglasögonen och huvan ner över ögonen. Dessutom gick jag ganska svajigt eftersom jag blundade. Det kändes som att jag hade rullgrus under ögat och var lika ljuskänslig som en mattpiskad fladdermus. När jag skulle sätta mig i bilen drabbades jag av total panik för jag trodde jag satt mig i fel. (Det har inte helt oväntat hänt mig det med, varpå jag ropade "MEN ÅK DÅ!" till den rädda lilla pensionären som satt vettskrämd och fastklistrad mot fönstret på förarsidan). Men rätt kärra var det och vi kunde fortsatta hemfärden.
Dagen i övrigt har fortlöpt med att jag gått runt och tittat på saker jag aldrig sett, som i många fall t. ex bladen på träden och vägskyltar. Inte undra på att jag alltid kört åt fel håll när jag inte sett varken texten eller sifferkombinationer för hastighet. Nu hittar jag nog hem igen från mina bilturer vilket är positivt. Ser fortfarande något suddigt men det är inte värre än när man vaknat en söndag fortfarande halvt på lyset och med ett par gamla torra linser i.
Nu ser man så bra att man kan bli prickskytt fast utan
vapen, jag kan kasta strumpstickor och virknålar istället.
Paorackatepaow
Konsten att spärra upp, slira iväg & att köra på känn
Godkväll Sverige
Ja, jag säger då det. Nu är det inte mer än tolv timmar kvar tills jag ska spärra upp ögonen för farbror laserdoktorn i Gävle. Får hoppas att teamet har skreven på rätta stället så man har något att stirra på. Fast å andra sidan så är det väl tänkt att det ska komma en apparat över nunan så man lär ju inte se särsilt mycket. Erika och jag pratade om att man kanske blir så handikappad och störd i huvudet efter denna excentriska upplevelse att pappa får släpa hem mig i en bärsele på magen med mitt arsle hängandes ner i golvet.
Min kära far ska nämligen köra dit eftersom jag knappt hittar i första korsningen vid garaget så det är lika bra. Annars sitter väl jag och kör för fulla muggar tills jag efter ett par timmar upptäcker att jag hamnat i en annan kommun och inte är i närheten av det egentliga väderstrecket jag ska till. Dessutom ser man väl inte helt hundra men då blir det ingen större skillnad mot hur jag haft det tills nu då jag fått gissa vad det stått på skyltarna. Trots att man lutar sig fram och krampaktigt håller i ratten samtidigt som man kisar så har man inte riktigt sett vad det varit för siffror. Därför har man fått köra lite efter g-kraften i kurvorna, när man märker att man börjar tippa över är det antagligen bara 50 på den sträckan och inte 110.
Nu ska jag speeda vidare på mitt koffein och knacka på tangenterna tills dom börjar brinna för jag har något slags arbete att skriva färdigt. Sen finns det inte tid att plugga för då ska jag sätta mig rätt uppochner på en bänk på stan med popcorn och bara glo. Få se om omvärlden är något att se eller om man lika gärna kunde fortsatt vara halvblind och slira runt på måfå.
Ciao
Ja, jag säger då det. Nu är det inte mer än tolv timmar kvar tills jag ska spärra upp ögonen för farbror laserdoktorn i Gävle. Får hoppas att teamet har skreven på rätta stället så man har något att stirra på. Fast å andra sidan så är det väl tänkt att det ska komma en apparat över nunan så man lär ju inte se särsilt mycket. Erika och jag pratade om att man kanske blir så handikappad och störd i huvudet efter denna excentriska upplevelse att pappa får släpa hem mig i en bärsele på magen med mitt arsle hängandes ner i golvet.
Min kära far ska nämligen köra dit eftersom jag knappt hittar i första korsningen vid garaget så det är lika bra. Annars sitter väl jag och kör för fulla muggar tills jag efter ett par timmar upptäcker att jag hamnat i en annan kommun och inte är i närheten av det egentliga väderstrecket jag ska till. Dessutom ser man väl inte helt hundra men då blir det ingen större skillnad mot hur jag haft det tills nu då jag fått gissa vad det stått på skyltarna. Trots att man lutar sig fram och krampaktigt håller i ratten samtidigt som man kisar så har man inte riktigt sett vad det varit för siffror. Därför har man fått köra lite efter g-kraften i kurvorna, när man märker att man börjar tippa över är det antagligen bara 50 på den sträckan och inte 110.
Nu ska jag speeda vidare på mitt koffein och knacka på tangenterna tills dom börjar brinna för jag har något slags arbete att skriva färdigt. Sen finns det inte tid att plugga för då ska jag sätta mig rätt uppochner på en bänk på stan med popcorn och bara glo. Få se om omvärlden är något att se eller om man lika gärna kunde fortsatt vara halvblind och slira runt på måfå.
Ciao
Burdusa bänkdykningar, påtvingade bogseringar & helfigursgipsningar
Tjipp
Kan inte påstå att jag varit särskilt produktiv med något annat än att skriva på ett arbete som innehåller medicinska termer som är så störda och invecklade att man fastnar och vrickar fingrarna mellan tangenterna. Jag har visserligen svept runt i morgonrocken hela dagen och när jag skulle laga mat stängde jag in hörnet på den i en skåplucka så jag snubblade i 140 mot diskbänken (vilket för övrigt hade varit mer överkomligt än när jag flög över toalettröskeln och hamnade med trynet i kattlådan). Hade kunnat få två framtänder färre men tydligen var det inte min tur för det idag. Bryter mig väl totalt imorgon istället så man blir till att se ut som en stelopererad och helgipsad gummiboll.
På tal om det blev jag idag påmind om när jag var omkring tolv år och var ute på promenad med förra hunden. Helt plötsligt fick fanskapet syn på ett rådjur på andra sidan ängen. Det bara snärtade till och jag släpades sedan efter som en hängmörad fläskfilé med regnbågsfärgat pannband. Det tog rätt många meter innan han fattade att han drog runt på en x antal kilos bryléklump och när han stannade kunde jag stappla hem med grus i knäna, falsettskrik på stämbanden och armen i mitellaläge. Skönt att man växt på sig några pannor sen dess så man slipper vara med om samma missöde igen. Nu är man ju ganska orubblig så att säga.
Det är inte mycket jag har att tillägga, det har varken blivit överdrivet många paraplydrinkar eller dans på bordet i bastkjol men det får helt enkelt gå ändå. Har jag lite att göra imorgon kan jag ju bara klippa sönder ett par plastkassar och dra upp över arslet, springa till korsningen och gå och steppa på postlådan. På så vis behövs det inte alls betalas någon dyr biljett för att få den där utlandskänslan vilket man skulle kunna dela ut flygblad om på Arlanda. Finns så många affärsidéer att man blir så till sig att man blir alldeles ifrån sig. Varför ska man krångla till det och gnessa runt på ett plan ända till Thailand när det räcker att bänka sig vid Westbergs utdelningsadress (för en femma).
Knak
Kan inte påstå att jag varit särskilt produktiv med något annat än att skriva på ett arbete som innehåller medicinska termer som är så störda och invecklade att man fastnar och vrickar fingrarna mellan tangenterna. Jag har visserligen svept runt i morgonrocken hela dagen och när jag skulle laga mat stängde jag in hörnet på den i en skåplucka så jag snubblade i 140 mot diskbänken (vilket för övrigt hade varit mer överkomligt än när jag flög över toalettröskeln och hamnade med trynet i kattlådan). Hade kunnat få två framtänder färre men tydligen var det inte min tur för det idag. Bryter mig väl totalt imorgon istället så man blir till att se ut som en stelopererad och helgipsad gummiboll.
På tal om det blev jag idag påmind om när jag var omkring tolv år och var ute på promenad med förra hunden. Helt plötsligt fick fanskapet syn på ett rådjur på andra sidan ängen. Det bara snärtade till och jag släpades sedan efter som en hängmörad fläskfilé med regnbågsfärgat pannband. Det tog rätt många meter innan han fattade att han drog runt på en x antal kilos bryléklump och när han stannade kunde jag stappla hem med grus i knäna, falsettskrik på stämbanden och armen i mitellaläge. Skönt att man växt på sig några pannor sen dess så man slipper vara med om samma missöde igen. Nu är man ju ganska orubblig så att säga.
Det är inte mycket jag har att tillägga, det har varken blivit överdrivet många paraplydrinkar eller dans på bordet i bastkjol men det får helt enkelt gå ändå. Har jag lite att göra imorgon kan jag ju bara klippa sönder ett par plastkassar och dra upp över arslet, springa till korsningen och gå och steppa på postlådan. På så vis behövs det inte alls betalas någon dyr biljett för att få den där utlandskänslan vilket man skulle kunna dela ut flygblad om på Arlanda. Finns så många affärsidéer att man blir så till sig att man blir alldeles ifrån sig. Varför ska man krångla till det och gnessa runt på ett plan ända till Thailand när det räcker att bänka sig vid Westbergs utdelningsadress (för en femma).
Knak
Vettlösa överkörningar, att snärta med vita käppen & svaja som Stevie
För det blir bättre och bättre dag för dag
Idag har jag varit så obstinat att jag gått ut utan några glasögon överhuvudtaget vilket blev en riktig sport. Däremot hade jag solbrillor på mig eftersom jag var nyvaken och såg ut som ett russin i ansiktet efter kuddränderna. När det blev dags att korsa gatan kunde jag inte se någon bil överhuvudtaget eftersom jag inte kan fokusera på lysen så då fick jag spetsa och flaxa med öronen istället. Är det någon som kommer få knivskarp hörsel på kuppen så är det undertecknad.
En bit bort var det en bil som stannade och körde upp längs sidan och tanken slog mig att jag måste se både blind och full ut (eventuellt halvt prostituerad om jag glömt klä på mig alla klädesplagg) eftersom det inte går nåt vidare att ens hålla en rak linje i färden framåt. Så småningom hörde jag en stämma jag kände igen och det visade sig att det bara var Therése som jag jobbade med förut och alltså ingen som ens ville köpa mig för en femma. 
Nu är det ju inte meningen att jag ska gå runt och vara helt blind men om man vill gambla lite med livet så är det ett bra alternativ. Kanske det skulle fungera bättre om jag började känna mig fram med en vit käpp men då vore det ju fusk. När man går över gatan med en sån så är bilisterna säkert mer sympatiska och stannar än om man bara stövlar ut mot mittlinjen. Då ser man nog mest nonchalant ut och då vill nog folk köra på en bara för det. En sån skulle däremot vara bra att ha om man vill slå någon för då behöver man knappast ursäkta sig eftersom man ändå inte ser något.
Kan ju bara tänka på hur många man själv velat köra över genom åren. Speciellt när det blev nya paragrafer och man helt plötsligt skulle börja släppa förbi fotgängarna vid övergångsställe. Det verkade ta ungefär tre-fyra år innan dessa började förstå dom nyinförda reglerna, för hur många gånger man än var snäll och stannade så stod dom ändå bara och hattade runt utan en tanke på att sätta ena foten framför den andra. Till slut fick man lov att gestikulera så frenetiskt att man slog i armen i rutan och huvudet i solskyddet innan personen i fråga tog några trevande steg framåt och stannade tio innan den var över på andra sidan. 
Det roligaste av allt är cyklisterna som ska trampa över och tror att man ska stanna (vilket man ju inte behöver). Vissa tror att ju högre fart dom har, desto mer kommer dom över men nu hör inte jag till en av dom som finner något nöje i detta. Det är garanterat mer underhållande att se när dom märker att fordonen tydligen inte alls tänker lämna företräde. Då börjar dom sakta in tills det går i sån låg fart att ekipaget blir en enda stor svajande tillställning medan dom håller sig krampaktigt i styret och lutar sig framåt med uppspärrade ögon och full koncentration i hopp om att inte välta.
I afton ska jag packa in min minicirkus och åka till mor och far på rekreationssemester. Eftersom dom bor 1,5 mil utanför stan så kan man gå och sprätta runt som Stevie Wonder bäst man vill för det är ändå ingen som ser. Man ska snarare ha tur om man träffar på någon där ute i skogen. Kanske att jag ska träna Lennart att vara blindhund, då är man garanterat i en annan kommun på två röda. Det skulle kunna bli som ett litet äventyr, frågan är väl bara vad det finns att roa sig med i exempelvis Noppikoski. Klättra upp i en gran och prata politik med en uggla kanske.
Blindstyret till ära
(Ju fler dagar som går, desto gladare blir man vilket faktiskt måste betyda att blinda
människor har det roligare. Antagligen just för att man inte ser något..?)
Pling pling
Att ånga på, kocka runt & utföra gaffelpickningar
Inte god eftermiddag!
Nej, jag lever INTE! Inte ett dugg! Imorse var det alltså dags att styra på sig glasögonen. Efter att ha gjort det så råkade jag gå förbi spegeln och hostade vettskrämt till för att sedan rulla ihop i fosterställning på golvet. Fick skeppa hit Hanna för att bryta loss elementet och ta fram mina gamla som suttit fast där i fem år. Till slut fick vi fram dom men det blev inte en bit bättre för det är fel styrka plus att dom är svarta och i princip fyrkantiga. Så antingen får jag vandra i dödsskuggans suddiga dal eller ha ett par bågar man tvärdör på fläcken av. Nu kommer jag missa gymmet i en vecka också för jag vägrar gå dit och få imma på rutan. Man ser ju galen nog ut ändå utan att svettas så man får kamratånga på glaset.
JE T'AIME liksom. Min andra enäggstvilling Napoleon Dynamite
Nu ska jag surra vidare som den fluga jag ser ut att vara. Kanske att jag ska gå och tillverka ett par vingar av papier-mâché som jag kan spänna fast på ryggen så är looken fulländad. Det är inte utan att jag känner mig som den svenska kocken i Mupparna när jag ska försöka laga mat heller då jag har noll avståndsbedömning. Försökte mig på att steka fisk och skulle hälla upp lite ströbröd på en tallrik. I ena glasögonen blir allting mindre och i ovan härliga kreation större så ingenting blir det minsta proportionerligt så det slutade med att jag hällt upp hela paketet.
Man skulle kunna göra så att om man vill gå ner i vikt så tar man pilotbågarna eftersom allt blir större än vad det egentligen är och man blir därmed lurad och mättare. När man sedan blivit på gränsen till undernärd sätter man på sig dom dammiga elementglasögonen eftersom allting blir mindre än vad det ser ut att vara och man äter då dubbelt så mycket. Jag kan ju konstatera att man behöver inte pröva olika bantningskurer när det räcker med att ha risig syn.
Nu ska jag försöka att inte picka gaffeln i kinden när jag ska äta, det har nämligen blivit så att jag av någon anledning missar men det är väl för att den ser ut att vara längre bort än vad den i själva verket är, lite lurigt. Så om jag imorgon ser ut som en sönderhackad apelsin så vet ni varför. Det är bara att börja lära om med "ett skepp kommer lastat" så får vi se vad som händer sen. Om man bara sitter och trycker upp maten på kinden istället för munnen lär man ju också bli rätt smal.
Bzzzzzzzz
Nej, jag lever INTE! Inte ett dugg! Imorse var det alltså dags att styra på sig glasögonen. Efter att ha gjort det så råkade jag gå förbi spegeln och hostade vettskrämt till för att sedan rulla ihop i fosterställning på golvet. Fick skeppa hit Hanna för att bryta loss elementet och ta fram mina gamla som suttit fast där i fem år. Till slut fick vi fram dom men det blev inte en bit bättre för det är fel styrka plus att dom är svarta och i princip fyrkantiga. Så antingen får jag vandra i dödsskuggans suddiga dal eller ha ett par bågar man tvärdör på fläcken av. Nu kommer jag missa gymmet i en vecka också för jag vägrar gå dit och få imma på rutan. Man ser ju galen nog ut ändå utan att svettas så man får kamratånga på glaset.
JE T'AIME liksom. Min andra enäggstvilling Napoleon Dynamite
Nu ska jag surra vidare som den fluga jag ser ut att vara. Kanske att jag ska gå och tillverka ett par vingar av papier-mâché som jag kan spänna fast på ryggen så är looken fulländad. Det är inte utan att jag känner mig som den svenska kocken i Mupparna när jag ska försöka laga mat heller då jag har noll avståndsbedömning. Försökte mig på att steka fisk och skulle hälla upp lite ströbröd på en tallrik. I ena glasögonen blir allting mindre och i ovan härliga kreation större så ingenting blir det minsta proportionerligt så det slutade med att jag hällt upp hela paketet.
Man skulle kunna göra så att om man vill gå ner i vikt så tar man pilotbågarna eftersom allt blir större än vad det egentligen är och man blir därmed lurad och mättare. När man sedan blivit på gränsen till undernärd sätter man på sig dom dammiga elementglasögonen eftersom allting blir mindre än vad det ser ut att vara och man äter då dubbelt så mycket. Jag kan ju konstatera att man behöver inte pröva olika bantningskurer när det räcker med att ha risig syn.
Nu ska jag försöka att inte picka gaffeln i kinden när jag ska äta, det har nämligen blivit så att jag av någon anledning missar men det är väl för att den ser ut att vara längre bort än vad den i själva verket är, lite lurigt. Så om jag imorgon ser ut som en sönderhackad apelsin så vet ni varför. Det är bara att börja lära om med "ett skepp kommer lastat" så får vi se vad som händer sen. Om man bara sitter och trycker upp maten på kinden istället för munnen lär man ju också bli rätt smal.
Bzzzzzzzz
Konsten att starta upp nya Westbergz, se ut som en morotshippie & att skramla slantar med saxofon
Goddag
Nu har det varit lite dåligt med uppdatering men det har som vanligt varit en tämligen innehållslös period. Det har bara hänt rätt överjävliga saker som gjort att man funderat på vad man gjort för att Gud ska straffa en. Jag som är så snäll, när jag gick i 8:an tog jag ju hem en uteliggare som bodde hos oss i en vecka. Det tyckte mamma och pappa säkert var jättekul, för så fort hon såg mjöl, socker eller något annat vitt så kastade hon sig iväg in i närmaste vägg eller annat föremål för att det var "farligt med vita saker". Man skulle nästan kunna utgå från att hon gillade att baka men tröttnat på det och hade en liten avtändning för sig.
Hursomhelst, igår fick jag hämta ut mina glasögon som kommit på posten. Höll på att krocka både lite här och där på väg till macken för jag var så exhalterad men det lade sig ganska snabbt när jag tryckte på bågarna på näsan. Det kan ha varit den fulaste åsynen jag sett sen finska vinterkriget -39 då menige Päivipuppa satte mössan bakochfram. Helt allvarligt vet jag inte ens vad jag ska jämföra med för något. Ser ut som en exakt kopia av Napoleon Dynamite (för er som inte vet så är det en filmkaraktär som är ungefär lika alert som han ser ut) eller som en morotsätande kollektivmedlem direkt hämtad från 70-talet.
Eller så kan jag starta ett dansband som verkar ha fastnat under samma tidsepok under namnet Westbergz. Möjligheterna är obegränsade. Det är inte så att jag blir förvånad över mig själv men detta kan vara det absolut värsta valet jag gjort i hela mitt liv. Nu kanske man ha lärt sig till nästa gång att inte vara på lyset när man ska göra någon form av besök någonstans. Fast jag måste erkänna att det var en rolig resa (det blir ju alltid roligare när man går på ångorna) men från och med måndag är det alltså pappkasse på huvudet som gäller.
Han i mitten ser inte bara ut att heta Eskil men även vara min enäggstvilling
Många kanske tycker att jag gnäller men jag kan inte ens gå förbi byrån där glasögonen ligger förpackade. Lite terapi på det här så är man nog fit for fight inför påskfirandets ägg- och ölbravader. Jag kan lika gärna dra på mig brillorna, slå ner arslet på en klappstol utanför krogen och spela saxofon istället för att gå in. Det gäller ju att leva upp till sin nya image och mitt nya motto får nog lov att bli "kunskap, glädje och så lite tango". Kan hända att jag återkommer med bildmaterial på underverket till glasögon så att ni som har en dålig dag får en bättre och ni som redan hade en bra dag får den absolut bästa i hela ert liv. 100% skrattgaranti utlovas.
Baoaoaoaoaooo
Nu har det varit lite dåligt med uppdatering men det har som vanligt varit en tämligen innehållslös period. Det har bara hänt rätt överjävliga saker som gjort att man funderat på vad man gjort för att Gud ska straffa en. Jag som är så snäll, när jag gick i 8:an tog jag ju hem en uteliggare som bodde hos oss i en vecka. Det tyckte mamma och pappa säkert var jättekul, för så fort hon såg mjöl, socker eller något annat vitt så kastade hon sig iväg in i närmaste vägg eller annat föremål för att det var "farligt med vita saker". Man skulle nästan kunna utgå från att hon gillade att baka men tröttnat på det och hade en liten avtändning för sig.
Hursomhelst, igår fick jag hämta ut mina glasögon som kommit på posten. Höll på att krocka både lite här och där på väg till macken för jag var så exhalterad men det lade sig ganska snabbt när jag tryckte på bågarna på näsan. Det kan ha varit den fulaste åsynen jag sett sen finska vinterkriget -39 då menige Päivipuppa satte mössan bakochfram. Helt allvarligt vet jag inte ens vad jag ska jämföra med för något. Ser ut som en exakt kopia av Napoleon Dynamite (för er som inte vet så är det en filmkaraktär som är ungefär lika alert som han ser ut) eller som en morotsätande kollektivmedlem direkt hämtad från 70-talet.
Eller så kan jag starta ett dansband som verkar ha fastnat under samma tidsepok under namnet Westbergz. Möjligheterna är obegränsade. Det är inte så att jag blir förvånad över mig själv men detta kan vara det absolut värsta valet jag gjort i hela mitt liv. Nu kanske man ha lärt sig till nästa gång att inte vara på lyset när man ska göra någon form av besök någonstans. Fast jag måste erkänna att det var en rolig resa (det blir ju alltid roligare när man går på ångorna) men från och med måndag är det alltså pappkasse på huvudet som gäller.
Han i mitten ser inte bara ut att heta Eskil men även vara min enäggstvilling
Många kanske tycker att jag gnäller men jag kan inte ens gå förbi byrån där glasögonen ligger förpackade. Lite terapi på det här så är man nog fit for fight inför påskfirandets ägg- och ölbravader. Jag kan lika gärna dra på mig brillorna, slå ner arslet på en klappstol utanför krogen och spela saxofon istället för att gå in. Det gäller ju att leva upp till sin nya image och mitt nya motto får nog lov att bli "kunskap, glädje och så lite tango". Kan hända att jag återkommer med bildmaterial på underverket till glasögon så att ni som har en dålig dag får en bättre och ni som redan hade en bra dag får den absolut bästa i hela ert liv. 100% skrattgaranti utlovas.
Baoaoaoaoaooo
Brännvinsbestyr, äktenskapserbjudanden & begagnade bågar
Tjofaderittan
Helgen har fortlöpt med diverse bravader och en hel del nötande i baren. På fredagen var det inte meningen att vi skulle gå ut men det började rycka i det gamla ölbenet så vi stövlade ut till sist. Eftersom mitt minne är ganska skevt så hade jag inte en tanke på att jag skulle gå upp klockan sju och åka till Gävle för synundersökningen. Men det fungerade det med, fast jag var tvungen att förvarna optikern att jag varit ute och festat ifall om jag skulle råka andas lite för burdust för då hade han strykit med av dom ångorna.
Det verkade däremot inte vara något problem då han senare frågade om han fick gifta sig med mig. Skulle ju vara typiskt mig om enda gången man får höra dom orden är när man sitter och skelar in i en stor apparat och ska läsa upp bokstäver likt ett dagisbarn. Jag var dock lika ogift när jag gick ut som när jag kom in och det var dags att åka hem och korka upp.
Vad jag lärt mig av detta är att man av någon konstig anledning mår mycket bättre på söndagen om man festar två dagar i rad istället för en. Det måste betyda att om man hivar i sig konstant i en månad borde man vara i sitt livs toppform. På tal om toppform är det inte vad jag kommer vara den veckan då jag ska använda glasögon, för jag resonerade som så att eftersom man ändå ska vara ful så kan man lika gärna dra på det hela.
Man upphör aldrig att förvånas av sig själv, speciellt inte när man väljer ett par silvriga pilotbågar. I tidigare inlägg är det ju ganska tydligt att jag inte har något emot själva formen eftersom jag har såna solglasögon, men detta kommer det bara bli kattskit av. Jag kommer inte att se ut som varken en Solveig eller Sigbritt, nu är det Bertil rakt av för hela slanten. Folk kommer undra vad jag genomgår för underlig kris när jag först kommer med denna kreation för att sedan gå osminkad i en vecka. Kanske kommer det låta:
"...det kan ha varit för ungefär 25 år sen, omkring 2010 då hon den där rödhåriga tjejen i Falun gick runt i pilotbågar, var osminkad och skrämde slag på stan".
Ajajaj
Helgen har fortlöpt med diverse bravader och en hel del nötande i baren. På fredagen var det inte meningen att vi skulle gå ut men det började rycka i det gamla ölbenet så vi stövlade ut till sist. Eftersom mitt minne är ganska skevt så hade jag inte en tanke på att jag skulle gå upp klockan sju och åka till Gävle för synundersökningen. Men det fungerade det med, fast jag var tvungen att förvarna optikern att jag varit ute och festat ifall om jag skulle råka andas lite för burdust för då hade han strykit med av dom ångorna.
Det verkade däremot inte vara något problem då han senare frågade om han fick gifta sig med mig. Skulle ju vara typiskt mig om enda gången man får höra dom orden är när man sitter och skelar in i en stor apparat och ska läsa upp bokstäver likt ett dagisbarn. Jag var dock lika ogift när jag gick ut som när jag kom in och det var dags att åka hem och korka upp.
Vad jag lärt mig av detta är att man av någon konstig anledning mår mycket bättre på söndagen om man festar två dagar i rad istället för en. Det måste betyda att om man hivar i sig konstant i en månad borde man vara i sitt livs toppform. På tal om toppform är det inte vad jag kommer vara den veckan då jag ska använda glasögon, för jag resonerade som så att eftersom man ändå ska vara ful så kan man lika gärna dra på det hela.
Man upphör aldrig att förvånas av sig själv, speciellt inte när man väljer ett par silvriga pilotbågar. I tidigare inlägg är det ju ganska tydligt att jag inte har något emot själva formen eftersom jag har såna solglasögon, men detta kommer det bara bli kattskit av. Jag kommer inte att se ut som varken en Solveig eller Sigbritt, nu är det Bertil rakt av för hela slanten. Folk kommer undra vad jag genomgår för underlig kris när jag först kommer med denna kreation för att sedan gå osminkad i en vecka. Kanske kommer det låta:
"...det kan ha varit för ungefär 25 år sen, omkring 2010 då hon den där rödhåriga tjejen i Falun gick runt i pilotbågar, var osminkad och skrämde slag på stan".
Ajajaj
Att vara vindögd och halvblind, namnväxlingar & livfulla vaggningar
Barapparapparappa
Man skulle kanske kunna tro att jag har varit upptagen med att göra något vettigt sen i förrgår men det kan jag ärligt och bestämt säga att jag inte har. Tiden har mestadels gått till att släpa hunden på promenader och få åbäket att finna sig i att bli kallad Lennart istället för Rico vilket var Martinas förslag. Han ser nämligen mer ut att heta så med det där skägget, något jag inte tänkt på under tre år men som med allting med mig så tar det ett tag innan poletten trillar ner. Det säger sig självt att en tysk hund inte kan heta Rico, det är som att Maud Olofsson ("Skriet från vildmarken") skulle heta Heidi Klum. Klingar inte riktigt rent på nåt vis.
Maud Olofsson? Heidi Klum?
Resterande tiden har jag ägnat åt att återigen glatt springa runt med självscannern på ICA Maxi (i min värld är ju allt gratis när man använder denna magiska apparat men jag börjar misstänka att så är inte fallet). Måste nog måste skaffa mig en riktig hobby och inte hänga på affären större delen av min vakna tid som någon annan shoppingberoende ragata från förorten. Om inte annat blir det problematiskt att finansiera dessa 30-kiloskassar i slutändan. Jag köpte t. ex broccoli, vad jag nu ska med det till. Stoppa i näsan för att se om dom kanske slår rot eller nåt.
Blindstyre som man är ska jag kl 10.00 på lördag infinna mig på Memira i Gävle och spärra upp ögonen för undersökning. Tanken är att jag den 12:e april ska bränna på med lite laser så man slipper linserna som jag ändå bara sprätter iväg på opassande ställen. Hon som satt i kundtjänst för tidsbokning sa att jag i värsta fall kan få lov att göra en typ av behandling som känns som att "föda barn genom ögonen" för att sedan bli tvungen att vara nerbäddad i ett mörkt rum i en vecka. Det tyckte jag lät lite spännande men sen fick jag höra att man knappt kunde fladdra med ögonlocken och att ligga och försöka få igång tankeverksamheten i en hel vecka lät inte så lockande, snarare omöjligt.
I vilket fall som helst blir jag tvungen att ha glasögon i en vecka innan ingreppet vilket kommer bli dom plågsammaste dagarna i hela mitt liv. Kan ju jag svassa runt med mina bågar och se ut att heta Solveig medan mina vänner säkerligen har sitt livs roligaste utekväll. Kommer förmodligen inte ens kunna se mig i spegeln utan att bli förbannad så därför kommer jag än mindre kunna gå ut under dessa sju dygn. Tur är ju då att jag hamstrat ett förråd som verkar ska kunna räcka i tre år framöver, skulle i vilket fall som helst inte vilja hitta till affären.
Ett bra knep om man inte borde eller egentligen inte har råd att gå på krogen kan vara att dra på lite Karlssons klister och limma fast glasögonen på näsan (förutsatt att du tycker att du ser ut som ett åkerspöke i dem). Det blir billigare med en tub lim än starköl och man får säkert mycket roligare. Kan man roa sig med att sitta hemma i soffan vindögd, hög som ett hus på ångorna och vagga i takt och sjunga med i Peps Persson's Oh boy. Det låter som en bra idé tycker jag, nu vet ni vad jag har för mig mellan den 5-12 april. Då klubbar vi det.
Knack
Man skulle kanske kunna tro att jag har varit upptagen med att göra något vettigt sen i förrgår men det kan jag ärligt och bestämt säga att jag inte har. Tiden har mestadels gått till att släpa hunden på promenader och få åbäket att finna sig i att bli kallad Lennart istället för Rico vilket var Martinas förslag. Han ser nämligen mer ut att heta så med det där skägget, något jag inte tänkt på under tre år men som med allting med mig så tar det ett tag innan poletten trillar ner. Det säger sig självt att en tysk hund inte kan heta Rico, det är som att Maud Olofsson ("Skriet från vildmarken") skulle heta Heidi Klum. Klingar inte riktigt rent på nåt vis.
Maud Olofsson? Heidi Klum?
Resterande tiden har jag ägnat åt att återigen glatt springa runt med självscannern på ICA Maxi (i min värld är ju allt gratis när man använder denna magiska apparat men jag börjar misstänka att så är inte fallet). Måste nog måste skaffa mig en riktig hobby och inte hänga på affären större delen av min vakna tid som någon annan shoppingberoende ragata från förorten. Om inte annat blir det problematiskt att finansiera dessa 30-kiloskassar i slutändan. Jag köpte t. ex broccoli, vad jag nu ska med det till. Stoppa i näsan för att se om dom kanske slår rot eller nåt.
Blindstyre som man är ska jag kl 10.00 på lördag infinna mig på Memira i Gävle och spärra upp ögonen för undersökning. Tanken är att jag den 12:e april ska bränna på med lite laser så man slipper linserna som jag ändå bara sprätter iväg på opassande ställen. Hon som satt i kundtjänst för tidsbokning sa att jag i värsta fall kan få lov att göra en typ av behandling som känns som att "föda barn genom ögonen" för att sedan bli tvungen att vara nerbäddad i ett mörkt rum i en vecka. Det tyckte jag lät lite spännande men sen fick jag höra att man knappt kunde fladdra med ögonlocken och att ligga och försöka få igång tankeverksamheten i en hel vecka lät inte så lockande, snarare omöjligt.
I vilket fall som helst blir jag tvungen att ha glasögon i en vecka innan ingreppet vilket kommer bli dom plågsammaste dagarna i hela mitt liv. Kan ju jag svassa runt med mina bågar och se ut att heta Solveig medan mina vänner säkerligen har sitt livs roligaste utekväll. Kommer förmodligen inte ens kunna se mig i spegeln utan att bli förbannad så därför kommer jag än mindre kunna gå ut under dessa sju dygn. Tur är ju då att jag hamstrat ett förråd som verkar ska kunna räcka i tre år framöver, skulle i vilket fall som helst inte vilja hitta till affären.
Ett bra knep om man inte borde eller egentligen inte har råd att gå på krogen kan vara att dra på lite Karlssons klister och limma fast glasögonen på näsan (förutsatt att du tycker att du ser ut som ett åkerspöke i dem). Det blir billigare med en tub lim än starköl och man får säkert mycket roligare. Kan man roa sig med att sitta hemma i soffan vindögd, hög som ett hus på ångorna och vagga i takt och sjunga med i Peps Persson's Oh boy. Det låter som en bra idé tycker jag, nu vet ni vad jag har för mig mellan den 5-12 april. Då klubbar vi det.
Knack
Dekorativa nötter, att överleva ett öråd & vårdslösa överkörningar
Hola
Imorgon ska jag skaffa virke så jag kan göra mig en egen bungalow att bosätta mig i på gården. Det skulle ge fler fördelar än vad det gör att bo i lägenheten i alla fall, då man idag även stängt av varmvattnet. Nog har man varit med om enklare saker än att försöka diska i kallvatten och duscha i under 30˚C. Har man någongång frysit så man trott att man skulle tappa flickorna är det ingenting mot vad man gör i den situationen. Fast man behöver ju inte vara dåsig i onödan för man kan inte göra annat än att vakna till liv när lemmarna börjar bli blåa.
Att bo här är snart som att ofrivilligt leva i en version av Robinson så man kan ju lika gärna koppla ur kyl och frys och gillra fällor att fånga in silverfiskar och andra insekter i. Utöver detta vore det på sin plats att hänga upp kokosnötter i taket och bjuda in den tjurigaste grannkärringen man har, anordna öråd och se vem som överlever längst utan att börja tugga på den andra. Vill man ut och fiska är det bara att trycka ner röven i en fotbalja och paddla ut i trapphuset med stekspaden och låtsas att man är ute på öppet hav.
Snart ska jag åka och handla med Martina och då får vi se vem som hanterar självscanningsapparaten som en revolver och snabbare än sin egen skugga. Har inte hon någon lust att tävla med mig får jag väl be någon pensionär som tar en kvart på sig att stutta in från ingången till korgarna för då har jag en självklar seger redan innan man ens börjat. Ni som har vägarna förbi ICA Maxi får alltså vara beredda att akta på er, annars blir ni överkörda av fröken E. Ångvält Westberg.
Knack
Imorgon ska jag skaffa virke så jag kan göra mig en egen bungalow att bosätta mig i på gården. Det skulle ge fler fördelar än vad det gör att bo i lägenheten i alla fall, då man idag även stängt av varmvattnet. Nog har man varit med om enklare saker än att försöka diska i kallvatten och duscha i under 30˚C. Har man någongång frysit så man trott att man skulle tappa flickorna är det ingenting mot vad man gör i den situationen. Fast man behöver ju inte vara dåsig i onödan för man kan inte göra annat än att vakna till liv när lemmarna börjar bli blåa.
Att bo här är snart som att ofrivilligt leva i en version av Robinson så man kan ju lika gärna koppla ur kyl och frys och gillra fällor att fånga in silverfiskar och andra insekter i. Utöver detta vore det på sin plats att hänga upp kokosnötter i taket och bjuda in den tjurigaste grannkärringen man har, anordna öråd och se vem som överlever längst utan att börja tugga på den andra. Vill man ut och fiska är det bara att trycka ner röven i en fotbalja och paddla ut i trapphuset med stekspaden och låtsas att man är ute på öppet hav.
Snart ska jag åka och handla med Martina och då får vi se vem som hanterar självscanningsapparaten som en revolver och snabbare än sin egen skugga. Har inte hon någon lust att tävla med mig får jag väl be någon pensionär som tar en kvart på sig att stutta in från ingången till korgarna för då har jag en självklar seger redan innan man ens börjat. Ni som har vägarna förbi ICA Maxi får alltså vara beredda att akta på er, annars blir ni överkörda av fröken E. Ångvält Westberg.
Knack
Hur man gör för att hänga och slänga & att vara stel, sliten och osmidig
Godkväll
Nu börjar det bli på upphällningen med dom där trapporna och jag undrar om man skulle ta och försöka tillverka en mitella för ben. Fast det kanske skulle bli svårt att ta sig upp då. Hursomhelst är jag helt övertygad om att jag kommer se ut som en apelsin med två tandpetare innan den där reparationen är över. Jag var på väg att vandra vidare till Nangijala i lördags natt när jag kom hem och skulle ut med gråbocken. Med den styrfarten jag hade gick det utomordentligt bra ner men åt andra hållet blev det lite värre. Sista biten hängde jag som en disktrasa i ledstången, flåsade och hickade om vartannat men till min stora förvåning kom jag till slut upp. Dagen efter mådde man som en överkörd spottloska och jag är fortfarande lika stel som en katolsk präst på strippklubb.
Därför knyter jag ihop säcken som det inte ens är en gris i och
planar ut tills imorgon bitti då grannen vänder arslet mot Mecka
och kvinnan mittemot skriker i E-dursfalsett åt sin obstinata unge.
Pust
Nu börjar det bli på upphällningen med dom där trapporna och jag undrar om man skulle ta och försöka tillverka en mitella för ben. Fast det kanske skulle bli svårt att ta sig upp då. Hursomhelst är jag helt övertygad om att jag kommer se ut som en apelsin med två tandpetare innan den där reparationen är över. Jag var på väg att vandra vidare till Nangijala i lördags natt när jag kom hem och skulle ut med gråbocken. Med den styrfarten jag hade gick det utomordentligt bra ner men åt andra hållet blev det lite värre. Sista biten hängde jag som en disktrasa i ledstången, flåsade och hickade om vartannat men till min stora förvåning kom jag till slut upp. Dagen efter mådde man som en överkörd spottloska och jag är fortfarande lika stel som en katolsk präst på strippklubb.
Därför knyter jag ihop säcken som det inte ens är en gris i och
planar ut tills imorgon bitti då grannen vänder arslet mot Mecka
och kvinnan mittemot skriker i E-dursfalsett åt sin obstinata unge.
Pust
Konsten att vara disträ, bänksitterier och hisskonflikter
Hej och goddag
Då var man hemma lika sliten som en sopborste efter en dag på stan med Paulsson. Jag har kommit på hur farligt det är att stoppa ett kontokort i näven på mig för då tror jag att allt är gratis men det märker man ju ganska snart på saldot att det inte är. Kanske att man skulle börja ha pengarna i madrassen istället så jag fattar att dom inte är på låtsas eller så får jag börja handla med monopolpengar. Hanna säger att det inte skulle göra någon skillnad om jag försökte göra det för att jag inte skulle veta någon skillnad och det är jag beredd att hålla med om. Hon säger ju också att umgås med mig är som att jobba skift som personlig assistent fast ännu mer krävande, men det kan jag inte alls förstå. Det kanske är det som är problemet, att jag inte hänger med så mycket. Har jag tur så blir jag lika smart som mina vänner när jag kommer upp i övre medelåldern men tills dess får jag väl söka till Vi i femman.
Förutom att slita åt mig i princip allt jag fick syn på och dra kortet tills det nästan började brinna hällde vi i oss en slät kopp kaffe på Waynes och efter det ragglade jag runt som en utvecklingsstörd duva och hade ingen aning om vad jag pratade om och gick lite på tomgång. Min blonda kompanjon har lärt sig att det räcker att svara "mmm", "jaa", "det blir säkert jättebra" för jag kan föra en oändlig monolog för mig själv utan respons utan att jag märker det. Men när hon väl får för sig att svara så börjar vi gaffla som ett gammalt gift par och dagens hetsiga diskussion rörde sig kring papperet jag plockat ur min nya väska. Till slut höjde dom vid bordet bredvid på ögonbrynen och då förstod man att det var dags att packa sig iväg innan vi skulle strypa varandra.
Jag: - Kan du ta det här.
Hanna: - Nej, varför då?
Jag: - Men för jag får inte plats i väskan såklart.
Hanna: - Jag har väl inte heller plats!
Jag: - Det har du väl.
Hanna: - Nej, varför skulle jag ha plats för ditt skräp?
Jag: - För jag har inte det!
Hanna: - Nä, jag tänker inte ta det där.
Jag: - Jag kan ju inte!
Hanna: - Du får väl slänga det i en papperskorg.
Jag: - Det finns ju ingen?
Hanna: - Jag tänker i alla fall inte ta det där.
Jag: - Men jo!
Hanna: - Men va FAN!
Lönnig, festprissig och röksugen på bänk nr 36 kl 15:43
Min lilla palsternacka
Sen gick vi och inhandlade eldvatten och groggvirke och på Hemköp plockade jag på mig lite saker som jag sedan betalade. Hanna skulle gå och hämta något så jag gick före och när jag som bäst var i min egen lilla värld hörde jag kassörskan ropa: "Hallå, du! Du! Dina saker!" Då hade jag gått därifrån raka vägen efter att ha knappat in koden. Det är nog tur att jag har mina kära assistenter för det går käpprätt åt helvete ganska direkt när jag får klara mig själv. Det har även hänt att jag ska ha tagit ut pengar i bankomaten men lämnat sedlarna kvar. Så brukar jag ju lite då och då ställa systemkassen på taket på bilen och få lov att tvärstanna när någon kastar sig fram och knackar på rutan. Det är bra att det finns såna alerta medmänniskor, det tackar vi för.
Ikväll ska vi gå ut och ta vårat sedvanliga järn men i afton blir det i internationell anda eftersom det är skidspel. Har hört att det tydligen ska vara många finnar här men av vilken anledning vet jag inte. Det måste ju i såna fall vara så att dom har fler hobbys än att dricka sprit och piska varandra på ryggen med kvistar. Om man fick tag i en finländare tror jag att man varken skulle behöva en hembränningsapparat eller skaffa påskris. Det vore ju rätt praktiskt, men bara om man kunde fälla ihop och stoppa undan honom någonstans. Så kunde han ligga där och spela Säkkijärven polka på sängfjädrarna ända in på småtimmarna.
"Va fan? 7:e våningen, here we come
Fredag är väl också en arbetsdag!?!?"
Följ gärna den spännande eskalerande följetongen om hissen.
Nu börjar vaktmästaren ta ton och ge svar på tal:
"DET KANSKE INTE FANNS RESERVDELAR HEMMA
TÄNK EFTER LITEGRANN DIN LATA BARNRUMPA".
Pionnng
Då var man hemma lika sliten som en sopborste efter en dag på stan med Paulsson. Jag har kommit på hur farligt det är att stoppa ett kontokort i näven på mig för då tror jag att allt är gratis men det märker man ju ganska snart på saldot att det inte är. Kanske att man skulle börja ha pengarna i madrassen istället så jag fattar att dom inte är på låtsas eller så får jag börja handla med monopolpengar. Hanna säger att det inte skulle göra någon skillnad om jag försökte göra det för att jag inte skulle veta någon skillnad och det är jag beredd att hålla med om. Hon säger ju också att umgås med mig är som att jobba skift som personlig assistent fast ännu mer krävande, men det kan jag inte alls förstå. Det kanske är det som är problemet, att jag inte hänger med så mycket. Har jag tur så blir jag lika smart som mina vänner när jag kommer upp i övre medelåldern men tills dess får jag väl söka till Vi i femman.
Förutom att slita åt mig i princip allt jag fick syn på och dra kortet tills det nästan började brinna hällde vi i oss en slät kopp kaffe på Waynes och efter det ragglade jag runt som en utvecklingsstörd duva och hade ingen aning om vad jag pratade om och gick lite på tomgång. Min blonda kompanjon har lärt sig att det räcker att svara "mmm", "jaa", "det blir säkert jättebra" för jag kan föra en oändlig monolog för mig själv utan respons utan att jag märker det. Men när hon väl får för sig att svara så börjar vi gaffla som ett gammalt gift par och dagens hetsiga diskussion rörde sig kring papperet jag plockat ur min nya väska. Till slut höjde dom vid bordet bredvid på ögonbrynen och då förstod man att det var dags att packa sig iväg innan vi skulle strypa varandra.
Jag: - Kan du ta det här.
Hanna: - Nej, varför då?
Jag: - Men för jag får inte plats i väskan såklart.
Hanna: - Jag har väl inte heller plats!
Jag: - Det har du väl.
Hanna: - Nej, varför skulle jag ha plats för ditt skräp?
Jag: - För jag har inte det!
Hanna: - Nä, jag tänker inte ta det där.
Jag: - Jag kan ju inte!
Hanna: - Du får väl slänga det i en papperskorg.
Jag: - Det finns ju ingen?
Hanna: - Jag tänker i alla fall inte ta det där.
Jag: - Men jo!
Hanna: - Men va FAN!
Lönnig, festprissig och röksugen på bänk nr 36 kl 15:43
Min lilla palsternacka
Sen gick vi och inhandlade eldvatten och groggvirke och på Hemköp plockade jag på mig lite saker som jag sedan betalade. Hanna skulle gå och hämta något så jag gick före och när jag som bäst var i min egen lilla värld hörde jag kassörskan ropa: "Hallå, du! Du! Dina saker!" Då hade jag gått därifrån raka vägen efter att ha knappat in koden. Det är nog tur att jag har mina kära assistenter för det går käpprätt åt helvete ganska direkt när jag får klara mig själv. Det har även hänt att jag ska ha tagit ut pengar i bankomaten men lämnat sedlarna kvar. Så brukar jag ju lite då och då ställa systemkassen på taket på bilen och få lov att tvärstanna när någon kastar sig fram och knackar på rutan. Det är bra att det finns såna alerta medmänniskor, det tackar vi för.
Ikväll ska vi gå ut och ta vårat sedvanliga järn men i afton blir det i internationell anda eftersom det är skidspel. Har hört att det tydligen ska vara många finnar här men av vilken anledning vet jag inte. Det måste ju i såna fall vara så att dom har fler hobbys än att dricka sprit och piska varandra på ryggen med kvistar. Om man fick tag i en finländare tror jag att man varken skulle behöva en hembränningsapparat eller skaffa påskris. Det vore ju rätt praktiskt, men bara om man kunde fälla ihop och stoppa undan honom någonstans. Så kunde han ligga där och spela Säkkijärven polka på sängfjädrarna ända in på småtimmarna.
"Va fan? 7:e våningen, here we come
Fredag är väl också en arbetsdag!?!?"
Följ gärna den spännande eskalerande följetongen om hissen.
Nu börjar vaktmästaren ta ton och ge svar på tal:
"DET KANSKE INTE FANNS RESERVDELAR HEMMA
TÄNK EFTER LITEGRANN DIN LATA BARNRUMPA".
Pionnng
Försvunna hissar, bulleveranser & att eventuellt överleva 216 trappsteg
Hej alla fredagsfirare
Idag har jag mest legat som en formlös klump på golvet. Jag bakade 120 bullar hos mina föräldrar igår (eftersom mitt kök är så stort att man knappt har plats att vända röven när man ska gå ut. Det kan i och för sig bero på storleken av min röv också) och när jag skulle hem med dessa två tunga kassar som vägde mer än en älgtjur var hissen borta. Den var verkligen borta. Ofta brukar den kunna stå med öppen dörr på någon annan våning men i det här fallet så fanns den ingenstans, inte ens i källaren. Inte för att jag skyller på invandrarna (som jag för övrigt inte har något emot) men om dom nu har stulit hissen. Då är det lite väl.
(MÅNDAG?! Är dom galna!? Då har jag redan trillat pinn för länge sen!)
Så jag har fått springa både upp och ner från sjätte våningen hela dagen. Ni som kanske träffar eller ser mig efter helgen; ni behöver inte få en chock om jag blivit smal som en pinne. Ni behöver heller inte oroa er att jag dragit på mig ett tvångssyndrom att springa i trappor eller fått någon slags ätstörning. Det är helt enkelt den försvunna hissens fel. Hur nu en hel hiss kan försvinna. Och hur man gör för att kunna laga en försvunnen sådan. Man kanske skulle bli kriminalare istället om det här ghettot Järnet kommer bjuda på sådana mystiska fall framledes.
Fast man får väl se hur det går med min påbörjade karriär som bullmamma först. Idag har jag åkt runt med min kebabvagn/heroinsläde herr Mercedes och levererat bullar både till höger och vänster. Brandvarnaren gick inte igång mer än två gånger (överraskande) under baket och ingen har blivit förgiftad än. Fast det kan jag ju inte bli informerad om i vilket fall för då har ju dom redan sagt tack och godnatt och parkerat tofflorna. Om dom nu lever så kanske man ska bli volontärbagare istället för sjuksköterska. (Här var jag på väg att skriva "det är något som tåls att fundera på" men vi vet ju alla hur bra fröken Westberg är på att tänka).
Vi får se om jag tagit mina sista steg i trapphuset ikväll
när jag går ut med hunden, eller om jag klarar mig flåsande
hela vägen upp till min dörr. Det ska bli intressant att se.
Putsväck
Idag har jag mest legat som en formlös klump på golvet. Jag bakade 120 bullar hos mina föräldrar igår (eftersom mitt kök är så stort att man knappt har plats att vända röven när man ska gå ut. Det kan i och för sig bero på storleken av min röv också) och när jag skulle hem med dessa två tunga kassar som vägde mer än en älgtjur var hissen borta. Den var verkligen borta. Ofta brukar den kunna stå med öppen dörr på någon annan våning men i det här fallet så fanns den ingenstans, inte ens i källaren. Inte för att jag skyller på invandrarna (som jag för övrigt inte har något emot) men om dom nu har stulit hissen. Då är det lite väl.
(MÅNDAG?! Är dom galna!? Då har jag redan trillat pinn för länge sen!)
Så jag har fått springa både upp och ner från sjätte våningen hela dagen. Ni som kanske träffar eller ser mig efter helgen; ni behöver inte få en chock om jag blivit smal som en pinne. Ni behöver heller inte oroa er att jag dragit på mig ett tvångssyndrom att springa i trappor eller fått någon slags ätstörning. Det är helt enkelt den försvunna hissens fel. Hur nu en hel hiss kan försvinna. Och hur man gör för att kunna laga en försvunnen sådan. Man kanske skulle bli kriminalare istället om det här ghettot Järnet kommer bjuda på sådana mystiska fall framledes.
Fast man får väl se hur det går med min påbörjade karriär som bullmamma först. Idag har jag åkt runt med min kebabvagn/heroinsläde herr Mercedes och levererat bullar både till höger och vänster. Brandvarnaren gick inte igång mer än två gånger (överraskande) under baket och ingen har blivit förgiftad än. Fast det kan jag ju inte bli informerad om i vilket fall för då har ju dom redan sagt tack och godnatt och parkerat tofflorna. Om dom nu lever så kanske man ska bli volontärbagare istället för sjuksköterska. (Här var jag på väg att skriva "det är något som tåls att fundera på" men vi vet ju alla hur bra fröken Westberg är på att tänka).
Vi får se om jag tagit mina sista steg i trapphuset ikväll
när jag går ut med hunden, eller om jag klarar mig flåsande
hela vägen upp till min dörr. Det ska bli intressant att se.
Putsväck
Sprutstickningar, att slänga sig på britsen & konsten att tjata sönder studiekamrater
Hej kära vänner
För tillfället ligger jag och funderar på vad för roligt man kan hitta på i veckan som kommer. Jag tänkte börja med att tvinga någon läkare att ta fram kniven så jag får halsmandlarna bortopererade. Dels för att dom ser ut som två golfbollar (och vad ska jag med såna till i halsen?) men även för att jag har hört att man kan få en annorlunda röst. Plus att dom är i vägen när jag ska försöka lära mig konsten att hälla i sig öl utan tratt och utan att svälja. Så det är mitt nuvarande projekt och ska nu beställa tid på vårdcentralen. Även om jag hatar vårdcentralen för alla pensionsfärdiga gamar som verkar ha haschat bort hälften av all hjärnkapacitet på det glada 70-talet så måste jag ju gå dit för att få en remiss. Man måste ju ha tilltro att dom åtminstone kan styra träspateln ner i halsen och inte peta ut ögonen med den, det återstår väl att se.
I skolan igår skulle man öva att ta blodprov på dockor men det tyckte jag var så tråkigt att jag sa åt folk att sticka i mig i stället. Jag menar man kan ju inte mer än dö i någon situation så det var ju inget märkvärdigt. Dessvärre så var det ingen som ville det med risk för att göra illa mig. Nu känner ju inte vi varandra så bra i klassen så dom kan ju inte veta att jag i princip är gjord av bakelit och hårdgummi. Det där med min rödhåriga smärttröskel fungerar bara om det är någon annan som ska hugga sprutan i mig. Jag kan nog själv också men då lär jag vara mer beredd än när jag får en sticka i fingret för då ramlar jag ju ihop i fosterställning.
Jag: - Kan du sticka mig sen?
Klasskamrat nr 1: - Nej, gud vad nervös jag blir.
Jag (några minuter senare): - Kan du sticka mig nu då?
Klasskamrat nr 1: - Nej, aldrig i livet!
Jag (några minuter senare): - Nu då?
Klasskamrat nr 1: - Nää, men hon kanske vill?
Jag (exalterad): - Vill DU sticka mig?
Klasskamrat nr 2: - Neejnej, jag har inte ens övat på dockan än!
Jag: - Men det gör inget, det spelar ingen roll! Kan du inte göra det då?
Och så fortsatte det till jag slutligen gav upp och frågade min lärare istället som sa ja men ändå verkade undra om jag hade alla proppar i skåpet. Hon tappade ett rör blod, jag fick mitt plåster och skuttade hem. Lättroad var ordet. Får jag praktik på operation eller något annat kul ställe kan jag alltid erbjuda mig att dom ska skära i mig istället. "Det gör inget, man kan ju inte mer än dö! Äh, flytta på den där kärringen så lägger jag mig på britsen istället, det blir bra, jag tror jag vid närmare eftertanke har lite ont i benet så ni kan gå lös med skalpellen lite hur ni vill! Du också doktor Rosgren, kom hit du! Var inte blyg nu!"
Kanske att man skulle jobba på kontor istället för säkerhets skull, för det är
ju inte bara till utseendet man utmärker sig som en berguv bland småfåglarna.
Wiii
För tillfället ligger jag och funderar på vad för roligt man kan hitta på i veckan som kommer. Jag tänkte börja med att tvinga någon läkare att ta fram kniven så jag får halsmandlarna bortopererade. Dels för att dom ser ut som två golfbollar (och vad ska jag med såna till i halsen?) men även för att jag har hört att man kan få en annorlunda röst. Plus att dom är i vägen när jag ska försöka lära mig konsten att hälla i sig öl utan tratt och utan att svälja. Så det är mitt nuvarande projekt och ska nu beställa tid på vårdcentralen. Även om jag hatar vårdcentralen för alla pensionsfärdiga gamar som verkar ha haschat bort hälften av all hjärnkapacitet på det glada 70-talet så måste jag ju gå dit för att få en remiss. Man måste ju ha tilltro att dom åtminstone kan styra träspateln ner i halsen och inte peta ut ögonen med den, det återstår väl att se.
I skolan igår skulle man öva att ta blodprov på dockor men det tyckte jag var så tråkigt att jag sa åt folk att sticka i mig i stället. Jag menar man kan ju inte mer än dö i någon situation så det var ju inget märkvärdigt. Dessvärre så var det ingen som ville det med risk för att göra illa mig. Nu känner ju inte vi varandra så bra i klassen så dom kan ju inte veta att jag i princip är gjord av bakelit och hårdgummi. Det där med min rödhåriga smärttröskel fungerar bara om det är någon annan som ska hugga sprutan i mig. Jag kan nog själv också men då lär jag vara mer beredd än när jag får en sticka i fingret för då ramlar jag ju ihop i fosterställning.
Jag: - Kan du sticka mig sen?
Klasskamrat nr 1: - Nej, gud vad nervös jag blir.
Jag (några minuter senare): - Kan du sticka mig nu då?
Klasskamrat nr 1: - Nej, aldrig i livet!
Jag (några minuter senare): - Nu då?
Klasskamrat nr 1: - Nää, men hon kanske vill?
Jag (exalterad): - Vill DU sticka mig?
Klasskamrat nr 2: - Neejnej, jag har inte ens övat på dockan än!
Jag: - Men det gör inget, det spelar ingen roll! Kan du inte göra det då?
Och så fortsatte det till jag slutligen gav upp och frågade min lärare istället som sa ja men ändå verkade undra om jag hade alla proppar i skåpet. Hon tappade ett rör blod, jag fick mitt plåster och skuttade hem. Lättroad var ordet. Får jag praktik på operation eller något annat kul ställe kan jag alltid erbjuda mig att dom ska skära i mig istället. "Det gör inget, man kan ju inte mer än dö! Äh, flytta på den där kärringen så lägger jag mig på britsen istället, det blir bra, jag tror jag vid närmare eftertanke har lite ont i benet så ni kan gå lös med skalpellen lite hur ni vill! Du också doktor Rosgren, kom hit du! Var inte blyg nu!"
Kanske att man skulle jobba på kontor istället för säkerhets skull, för det är
ju inte bara till utseendet man utmärker sig som en berguv bland småfåglarna.
Wiii
Att ickepeppa för playan, ha en plundrarlugg & påhittade polispådrag
Hoj
Idag blev det lunch på China Thai igen men dom små kineserna hann inte kasta så många mordiska blickar för det var mitt i rusningen. (Jag satsar för övrigt snarare på beach 2029). Eftersom jag var där fick dom väl fullt upp med att se till att maten räckte till övriga 50 pers i lokalen. Naturligtvis fick jag alldeles för mycket mat på tallriken andra omgången då mitt ögonmått är värre än min avståndsbedömning. Så det var bara att upprepa ett mantra för sig själv att man skulle överleva och komma ut därifrån med livhanken i behåll, och att man i såna fall skulle börja skänka pengar till fattiga och annan välgörenhet. Fast när det kommer till kritan så tycker man inte att man har råd och efter det hasar man in på systemet och köper tio starköl. Det är vad man skulle kunna kalla både sympati och empati av högklass.
Jag fick koncentrera mig på ett riskorn i taget tills det var tomt på tallriken och jag kunde häva mig upp i bordskanten. Aldrig att jag skulle kunna lämna den mängd som var, för då syns det verkligen hur matglad och optimistisk man är som tror att man ska få i sig ett kilo ris och lika mycket rödcurrygryta. Nog för att det var det närmaste sanningen man kunde komma i och med att jag faktiskt åt upp det. Men att dessutom skylta med det vore som att trycka en t-shirt med texten "hej jag gillar lammkött på krogen/jag är mer tänd på svärmor än på min tjej/jag kliar mig i röven och luktar på fingrarna" eller vad det nu kan vara man har för sig. Det känns inte så nödvändigt att basunera ut att man är svag för bufféer, det kan ju folk ändå avgöra på den stabila kroppshyddan.
Så måste jag berätta om hur stolt jag är som lyckats börja självscanna på ICA Maxi, jag gjorde nämligen det idag efter skolan. Varje gång jag gått förbi dom där apparaterna har jag ryst av rädsla för den skrämmande nya tekniken men Martina tog fram sin tv-shopsröst och berättade varför det var så bra, sen var jag såld. Bokstavligt talat. Jag sprang runt och plockade i grejer jag inte ens behövde bara för det var kul när det pep. Det går faktiskt fortare eftersom man slipper köerna, även om jag kan tycka att det är underhållande att titta på när folk står och hasar fram korgarna med fötterna. Ja, jag är ganska lättroad. Tröga människor har roligare.
Sen blev det avstämning och personalen kollade så jag scannat in allt korrekt vilket jag till min egen förvåning gjort enligt konstens alla regler. Jag är övertygad om att det inte alls är något som bara råkar komma upp i systemet utan är något som personalen själva bestämmer när dom ska kolla. Hursomhelst måste det varit för att jag ser halvkriminell och misstänkt ut (eller bara ovanligt korkad). Det måste i såna fall bero på håret, man har väl en lagbrytarlugg. Undrar om jag inte skulle kunna råna en bank med den, vi skulle säkert bli ett bra team.
- Hej det är jag, Ellinor, och det här är min respektingivande lugg som inte visar någon nåd. Vi skulle vilja ha någon tjugolapp nerstoppad i den här strumpan, tack. Och gärna en kexchoklad om det går bra. Eller två. Tack, va gulli du ä. Happ, då ska jag ta å gå nu. Häppåre!
För mycket kaffe idag också märker jag, för när man börjar planera att plundra en affär med hjälp av frisyren går det definitivt på lösa boliner. Kommer ihåg när jag skämtade med Hanna och sa att jag fått ett samtal från polisen för att jag rånat OKQ8 men kommit undan tills dess. Hon blev upprörd och arg som aldrig förr och det blev en diskussion kring huruvida dom faktiskt har övervakningskameror . Så lugnade jag henne med att svara släpigt: "Ääh, det är lungt. Jag var faktiskt lite tjockare då". Då brast Hannas alla hämningar och hennes röst skar sig i falsett om hur dum jag var som trodde att jag inte skulle bli igenkänd för att jag gått ner i vikt. Det hade dock varit bra om man kunde maskera sig genom att gå ner ett hekto.
Därför ska jag gå ut med hunden nu och se om jag är anonym imorgon bitti när jag vaknar. Om mina bekanta slutar hälsa så kommer jag inte ta illa upp för i såna fall är det för att dom inte vet vem jag är. Låter man bara bli att tänka logiskt eller överhuvudtaget så blir tillvaron riktigt rafflande om ni frågar mig.
Pipipp
Idag blev det lunch på China Thai igen men dom små kineserna hann inte kasta så många mordiska blickar för det var mitt i rusningen. (Jag satsar för övrigt snarare på beach 2029). Eftersom jag var där fick dom väl fullt upp med att se till att maten räckte till övriga 50 pers i lokalen. Naturligtvis fick jag alldeles för mycket mat på tallriken andra omgången då mitt ögonmått är värre än min avståndsbedömning. Så det var bara att upprepa ett mantra för sig själv att man skulle överleva och komma ut därifrån med livhanken i behåll, och att man i såna fall skulle börja skänka pengar till fattiga och annan välgörenhet. Fast när det kommer till kritan så tycker man inte att man har råd och efter det hasar man in på systemet och köper tio starköl. Det är vad man skulle kunna kalla både sympati och empati av högklass.
Jag fick koncentrera mig på ett riskorn i taget tills det var tomt på tallriken och jag kunde häva mig upp i bordskanten. Aldrig att jag skulle kunna lämna den mängd som var, för då syns det verkligen hur matglad och optimistisk man är som tror att man ska få i sig ett kilo ris och lika mycket rödcurrygryta. Nog för att det var det närmaste sanningen man kunde komma i och med att jag faktiskt åt upp det. Men att dessutom skylta med det vore som att trycka en t-shirt med texten "hej jag gillar lammkött på krogen/jag är mer tänd på svärmor än på min tjej/jag kliar mig i röven och luktar på fingrarna" eller vad det nu kan vara man har för sig. Det känns inte så nödvändigt att basunera ut att man är svag för bufféer, det kan ju folk ändå avgöra på den stabila kroppshyddan.
Så måste jag berätta om hur stolt jag är som lyckats börja självscanna på ICA Maxi, jag gjorde nämligen det idag efter skolan. Varje gång jag gått förbi dom där apparaterna har jag ryst av rädsla för den skrämmande nya tekniken men Martina tog fram sin tv-shopsröst och berättade varför det var så bra, sen var jag såld. Bokstavligt talat. Jag sprang runt och plockade i grejer jag inte ens behövde bara för det var kul när det pep. Det går faktiskt fortare eftersom man slipper köerna, även om jag kan tycka att det är underhållande att titta på när folk står och hasar fram korgarna med fötterna. Ja, jag är ganska lättroad. Tröga människor har roligare.
Sen blev det avstämning och personalen kollade så jag scannat in allt korrekt vilket jag till min egen förvåning gjort enligt konstens alla regler. Jag är övertygad om att det inte alls är något som bara råkar komma upp i systemet utan är något som personalen själva bestämmer när dom ska kolla. Hursomhelst måste det varit för att jag ser halvkriminell och misstänkt ut (eller bara ovanligt korkad). Det måste i såna fall bero på håret, man har väl en lagbrytarlugg. Undrar om jag inte skulle kunna råna en bank med den, vi skulle säkert bli ett bra team.
- Hej det är jag, Ellinor, och det här är min respektingivande lugg som inte visar någon nåd. Vi skulle vilja ha någon tjugolapp nerstoppad i den här strumpan, tack. Och gärna en kexchoklad om det går bra. Eller två. Tack, va gulli du ä. Happ, då ska jag ta å gå nu. Häppåre!
För mycket kaffe idag också märker jag, för när man börjar planera att plundra en affär med hjälp av frisyren går det definitivt på lösa boliner. Kommer ihåg när jag skämtade med Hanna och sa att jag fått ett samtal från polisen för att jag rånat OKQ8 men kommit undan tills dess. Hon blev upprörd och arg som aldrig förr och det blev en diskussion kring huruvida dom faktiskt har övervakningskameror . Så lugnade jag henne med att svara släpigt: "Ääh, det är lungt. Jag var faktiskt lite tjockare då". Då brast Hannas alla hämningar och hennes röst skar sig i falsett om hur dum jag var som trodde att jag inte skulle bli igenkänd för att jag gått ner i vikt. Det hade dock varit bra om man kunde maskera sig genom att gå ner ett hekto.
Därför ska jag gå ut med hunden nu och se om jag är anonym imorgon bitti när jag vaknar. Om mina bekanta slutar hälsa så kommer jag inte ta illa upp för i såna fall är det för att dom inte vet vem jag är. Låter man bara bli att tänka logiskt eller överhuvudtaget så blir tillvaron riktigt rafflande om ni frågar mig.
Pipipp
