Försvunna hissar, bulleveranser & att eventuellt överleva 216 trappsteg
Hej alla fredagsfirare
Idag har jag mest legat som en formlös klump på golvet. Jag bakade 120 bullar hos mina föräldrar igår (eftersom mitt kök är så stort att man knappt har plats att vända röven när man ska gå ut. Det kan i och för sig bero på storleken av min röv också) och när jag skulle hem med dessa två tunga kassar som vägde mer än en älgtjur var hissen borta. Den var verkligen borta. Ofta brukar den kunna stå med öppen dörr på någon annan våning men i det här fallet så fanns den ingenstans, inte ens i källaren. Inte för att jag skyller på invandrarna (som jag för övrigt inte har något emot) men om dom nu har stulit hissen. Då är det lite väl.
(MÅNDAG?! Är dom galna!? Då har jag redan trillat pinn för länge sen!)
Så jag har fått springa både upp och ner från sjätte våningen hela dagen. Ni som kanske träffar eller ser mig efter helgen; ni behöver inte få en chock om jag blivit smal som en pinne. Ni behöver heller inte oroa er att jag dragit på mig ett tvångssyndrom att springa i trappor eller fått någon slags ätstörning. Det är helt enkelt den försvunna hissens fel. Hur nu en hel hiss kan försvinna. Och hur man gör för att kunna laga en försvunnen sådan. Man kanske skulle bli kriminalare istället om det här ghettot Järnet kommer bjuda på sådana mystiska fall framledes.
Fast man får väl se hur det går med min påbörjade karriär som bullmamma först. Idag har jag åkt runt med min kebabvagn/heroinsläde herr Mercedes och levererat bullar både till höger och vänster. Brandvarnaren gick inte igång mer än två gånger (överraskande) under baket och ingen har blivit förgiftad än. Fast det kan jag ju inte bli informerad om i vilket fall för då har ju dom redan sagt tack och godnatt och parkerat tofflorna. Om dom nu lever så kanske man ska bli volontärbagare istället för sjuksköterska. (Här var jag på väg att skriva "det är något som tåls att fundera på" men vi vet ju alla hur bra fröken Westberg är på att tänka).
Vi får se om jag tagit mina sista steg i trapphuset ikväll
när jag går ut med hunden, eller om jag klarar mig flåsande
hela vägen upp till min dörr. Det ska bli intressant att se.
Putsväck
Idag har jag mest legat som en formlös klump på golvet. Jag bakade 120 bullar hos mina föräldrar igår (eftersom mitt kök är så stort att man knappt har plats att vända röven när man ska gå ut. Det kan i och för sig bero på storleken av min röv också) och när jag skulle hem med dessa två tunga kassar som vägde mer än en älgtjur var hissen borta. Den var verkligen borta. Ofta brukar den kunna stå med öppen dörr på någon annan våning men i det här fallet så fanns den ingenstans, inte ens i källaren. Inte för att jag skyller på invandrarna (som jag för övrigt inte har något emot) men om dom nu har stulit hissen. Då är det lite väl.
(MÅNDAG?! Är dom galna!? Då har jag redan trillat pinn för länge sen!)
Så jag har fått springa både upp och ner från sjätte våningen hela dagen. Ni som kanske träffar eller ser mig efter helgen; ni behöver inte få en chock om jag blivit smal som en pinne. Ni behöver heller inte oroa er att jag dragit på mig ett tvångssyndrom att springa i trappor eller fått någon slags ätstörning. Det är helt enkelt den försvunna hissens fel. Hur nu en hel hiss kan försvinna. Och hur man gör för att kunna laga en försvunnen sådan. Man kanske skulle bli kriminalare istället om det här ghettot Järnet kommer bjuda på sådana mystiska fall framledes.
Fast man får väl se hur det går med min påbörjade karriär som bullmamma först. Idag har jag åkt runt med min kebabvagn/heroinsläde herr Mercedes och levererat bullar både till höger och vänster. Brandvarnaren gick inte igång mer än två gånger (överraskande) under baket och ingen har blivit förgiftad än. Fast det kan jag ju inte bli informerad om i vilket fall för då har ju dom redan sagt tack och godnatt och parkerat tofflorna. Om dom nu lever så kanske man ska bli volontärbagare istället för sjuksköterska. (Här var jag på väg att skriva "det är något som tåls att fundera på" men vi vet ju alla hur bra fröken Westberg är på att tänka).
Vi får se om jag tagit mina sista steg i trapphuset ikväll
när jag går ut med hunden, eller om jag klarar mig flåsande
hela vägen upp till min dörr. Det ska bli intressant att se.
Putsväck
Kommentarer
Postat av: susanna
Mmmmm bullarna smakade smaskens, tack för i dag det var skoj att ni kikade förbi... kram från walter med släptåg
Postat av: Ellie
Då behöver jag inte oroa mig för att ha förgiftad dig, kära väninna. Tack själv, det var en ypperligt god supé du bjöd mig på.
Massamassamassamamamama.. mazariner?
Nej MASSA KRAMAR skulle jag skriva!
Trackback
