Konsten att starta upp nya Westbergz, se ut som en morotshippie & att skramla slantar med saxofon
Goddag
Nu har det varit lite dåligt med uppdatering men det har som vanligt varit en tämligen innehållslös period. Det har bara hänt rätt överjävliga saker som gjort att man funderat på vad man gjort för att Gud ska straffa en. Jag som är så snäll, när jag gick i 8:an tog jag ju hem en uteliggare som bodde hos oss i en vecka. Det tyckte mamma och pappa säkert var jättekul, för så fort hon såg mjöl, socker eller något annat vitt så kastade hon sig iväg in i närmaste vägg eller annat föremål för att det var "farligt med vita saker". Man skulle nästan kunna utgå från att hon gillade att baka men tröttnat på det och hade en liten avtändning för sig.
Hursomhelst, igår fick jag hämta ut mina glasögon som kommit på posten. Höll på att krocka både lite här och där på väg till macken för jag var så exhalterad men det lade sig ganska snabbt när jag tryckte på bågarna på näsan. Det kan ha varit den fulaste åsynen jag sett sen finska vinterkriget -39 då menige Päivipuppa satte mössan bakochfram. Helt allvarligt vet jag inte ens vad jag ska jämföra med för något. Ser ut som en exakt kopia av Napoleon Dynamite (för er som inte vet så är det en filmkaraktär som är ungefär lika alert som han ser ut) eller som en morotsätande kollektivmedlem direkt hämtad från 70-talet.
Eller så kan jag starta ett dansband som verkar ha fastnat under samma tidsepok under namnet Westbergz. Möjligheterna är obegränsade. Det är inte så att jag blir förvånad över mig själv men detta kan vara det absolut värsta valet jag gjort i hela mitt liv. Nu kanske man ha lärt sig till nästa gång att inte vara på lyset när man ska göra någon form av besök någonstans. Fast jag måste erkänna att det var en rolig resa (det blir ju alltid roligare när man går på ångorna) men från och med måndag är det alltså pappkasse på huvudet som gäller.
Han i mitten ser inte bara ut att heta Eskil men även vara min enäggstvilling
Många kanske tycker att jag gnäller men jag kan inte ens gå förbi byrån där glasögonen ligger förpackade. Lite terapi på det här så är man nog fit for fight inför påskfirandets ägg- och ölbravader. Jag kan lika gärna dra på mig brillorna, slå ner arslet på en klappstol utanför krogen och spela saxofon istället för att gå in. Det gäller ju att leva upp till sin nya image och mitt nya motto får nog lov att bli "kunskap, glädje och så lite tango". Kan hända att jag återkommer med bildmaterial på underverket till glasögon så att ni som har en dålig dag får en bättre och ni som redan hade en bra dag får den absolut bästa i hela ert liv. 100% skrattgaranti utlovas.
Baoaoaoaoaooo
Nu har det varit lite dåligt med uppdatering men det har som vanligt varit en tämligen innehållslös period. Det har bara hänt rätt överjävliga saker som gjort att man funderat på vad man gjort för att Gud ska straffa en. Jag som är så snäll, när jag gick i 8:an tog jag ju hem en uteliggare som bodde hos oss i en vecka. Det tyckte mamma och pappa säkert var jättekul, för så fort hon såg mjöl, socker eller något annat vitt så kastade hon sig iväg in i närmaste vägg eller annat föremål för att det var "farligt med vita saker". Man skulle nästan kunna utgå från att hon gillade att baka men tröttnat på det och hade en liten avtändning för sig.
Hursomhelst, igår fick jag hämta ut mina glasögon som kommit på posten. Höll på att krocka både lite här och där på väg till macken för jag var så exhalterad men det lade sig ganska snabbt när jag tryckte på bågarna på näsan. Det kan ha varit den fulaste åsynen jag sett sen finska vinterkriget -39 då menige Päivipuppa satte mössan bakochfram. Helt allvarligt vet jag inte ens vad jag ska jämföra med för något. Ser ut som en exakt kopia av Napoleon Dynamite (för er som inte vet så är det en filmkaraktär som är ungefär lika alert som han ser ut) eller som en morotsätande kollektivmedlem direkt hämtad från 70-talet.
Eller så kan jag starta ett dansband som verkar ha fastnat under samma tidsepok under namnet Westbergz. Möjligheterna är obegränsade. Det är inte så att jag blir förvånad över mig själv men detta kan vara det absolut värsta valet jag gjort i hela mitt liv. Nu kanske man ha lärt sig till nästa gång att inte vara på lyset när man ska göra någon form av besök någonstans. Fast jag måste erkänna att det var en rolig resa (det blir ju alltid roligare när man går på ångorna) men från och med måndag är det alltså pappkasse på huvudet som gäller.
Han i mitten ser inte bara ut att heta Eskil men även vara min enäggstvilling
Många kanske tycker att jag gnäller men jag kan inte ens gå förbi byrån där glasögonen ligger förpackade. Lite terapi på det här så är man nog fit for fight inför påskfirandets ägg- och ölbravader. Jag kan lika gärna dra på mig brillorna, slå ner arslet på en klappstol utanför krogen och spela saxofon istället för att gå in. Det gäller ju att leva upp till sin nya image och mitt nya motto får nog lov att bli "kunskap, glädje och så lite tango". Kan hända att jag återkommer med bildmaterial på underverket till glasögon så att ni som har en dålig dag får en bättre och ni som redan hade en bra dag får den absolut bästa i hela ert liv. 100% skrattgaranti utlovas.
Baoaoaoaoaooo
Kommentarer
Trackback
