Ellie

Hej kära vänner

För tillfället ligger jag och funderar på vad för roligt man kan hitta på i veckan som kommer. Jag tänkte börja med att tvinga någon läkare att ta fram kniven så jag får halsmandlarna bortopererade. Dels för att dom ser ut som två golfbollar (och vad ska jag med såna till i halsen?) men även för att jag har hört att man kan få en annorlunda röst. Plus att dom är i vägen när jag ska försöka lära mig konsten att hälla i sig öl utan tratt och utan att svälja. Så det är mitt nuvarande projekt och ska nu beställa tid på vårdcentralen. Även om jag hatar vårdcentralen för alla pensionsfärdiga gamar som verkar ha haschat bort hälften av all hjärnkapacitet på det glada 70-talet så måste jag ju gå dit för att få en remiss. Man måste ju ha tilltro att dom åtminstone kan styra träspateln ner i halsen och inte peta ut ögonen med den, det återstår väl att se.


I skolan igår skulle man öva att ta blodprov på dockor men det tyckte jag var så tråkigt att jag sa åt folk att sticka i mig i stället. Jag menar man kan ju inte mer än dö i någon situation så det var ju inget märkvärdigt. Dessvärre så var det ingen som ville det med risk för att göra illa mig. Nu känner ju inte vi varandra så bra i klassen så dom kan ju inte veta att jag i princip är gjord av bakelit och hårdgummi. Det där med min rödhåriga smärttröskel fungerar bara om det är någon annan som ska hugga sprutan i mig. Jag kan nog själv också men då lär jag vara mer beredd än när jag får en sticka i fingret för då ramlar jag ju ihop i fosterställning.

Jag: - Kan du sticka mig sen?
Klasskamrat nr 1: - Nej, gud vad nervös jag blir.
Jag (några minuter senare): - Kan du sticka mig nu då?
Klasskamrat nr 1: - Nej, aldrig i livet!
Jag (några minuter senare): - Nu då?
Klasskamrat nr 1: - Nää, men hon kanske vill?
Jag (exalterad): - Vill DU sticka mig?
Klasskamrat nr 2: - Neejnej, jag har inte ens övat på dockan än!
Jag: - Men det gör inget, det spelar ingen roll! Kan du inte göra det då?  



Och så fortsatte det till jag slutligen gav upp och frågade min lärare istället som sa ja men ändå verkade undra om jag hade alla proppar i skåpet. Hon tappade ett rör blod, jag fick mitt plåster och skuttade hem. Lättroad var ordet. Får jag praktik på operation eller något annat kul ställe kan jag alltid erbjuda mig att dom ska skära i mig istället. "Det gör inget, man kan ju inte mer än dö! Äh, flytta på den där kärringen så lägger jag mig på britsen istället, det blir bra, jag tror jag vid närmare eftertanke har lite ont i benet så ni kan gå lös med skalpellen lite hur ni vill! Du också doktor Rosgren, kom hit du! Var inte blyg nu!"

Kanske att man skulle jobba på kontor istället för säkerhets skull, för det är
ju inte bara till utseendet man utmärker sig som en berguv bland småfåglarna.



Wiii