Ellie

Hej och goddag

Då var man hemma lika sliten som en sopborste efter en dag på stan med Paulsson. Jag har kommit på hur farligt det är att stoppa ett kontokort i näven på mig för då tror jag att allt är gratis men det märker man ju ganska snart på saldot att det inte är. Kanske att man skulle börja ha pengarna i madrassen istället så jag fattar att dom inte är på låtsas eller så får jag börja handla med monopolpengar. Hanna säger att det inte skulle göra någon skillnad om jag försökte göra det för att jag inte skulle veta någon skillnad och det är jag beredd att hålla med om. Hon säger ju också att umgås med mig är som att jobba skift som personlig assistent fast ännu mer krävande, men det kan jag inte alls förstå. Det kanske är det som är problemet, att jag inte hänger med så mycket. Har jag tur så blir jag lika smart som mina vänner när jag kommer upp i övre medelåldern men tills dess får jag väl söka till Vi i femman.

Förutom att slita åt mig i princip allt jag fick syn på och dra kortet tills det nästan började brinna hällde vi i oss en slät kopp kaffe på Waynes och efter det ragglade jag runt som en utvecklingsstörd duva och hade ingen aning om vad jag pratade om och gick lite på tomgång. Min blonda kompanjon har lärt sig att det räcker att svara "mmm", "jaa", "det blir säkert jättebra" för jag kan föra en oändlig monolog för mig själv utan respons utan att jag märker det. Men när hon väl får för sig att svara så börjar vi gaffla som ett gammalt gift par och dagens hetsiga diskussion rörde sig kring papperet jag plockat ur min nya väska. Till slut höjde dom vid bordet bredvid på ögonbrynen och då förstod man att det var dags att packa sig iväg innan vi skulle strypa varandra.

Jag: - Kan du ta det här.
Hanna: - Nej, varför då?
Jag: - Men för jag får inte plats i väskan såklart.
Hanna: - Jag har väl inte heller plats!
Jag: - Det har du väl.
Hanna: - Nej, varför skulle jag ha plats för ditt skräp?
Jag: - För jag har inte det!
Hanna: - Nä, jag tänker inte ta det där.
Jag: - Jag kan ju inte!
Hanna: - Du får väl slänga det i en papperskorg.
Jag: - Det finns ju ingen?
Hanna: - Jag tänker i alla fall inte ta det där.
Jag: - Men jo!
Hanna: - Men va FAN!



 
Lönnig, festprissig och röksugen på bänk nr 36 kl 15:43

Min lilla palsternacka

Sen gick vi och inhandlade eldvatten och groggvirke och på Hemköp plockade jag på mig lite saker som jag sedan betalade. Hanna skulle gå och hämta något så jag gick före och när jag som bäst var i min egen lilla värld hörde jag kassörskan ropa: "Hallå, du! Du! Dina saker!" Då hade jag gått därifrån raka vägen efter att ha knappat in koden. Det är nog tur att jag har mina kära assistenter för det går käpprätt åt helvete ganska direkt när jag får klara mig själv. Det har även hänt att jag ska ha tagit ut pengar i bankomaten men lämnat sedlarna kvar. Så brukar jag ju lite då och då ställa systemkassen på taket på bilen och få lov att tvärstanna när någon kastar sig fram och knackar på rutan. Det är bra att det finns såna alerta medmänniskor, det tackar vi för.

Ikväll ska vi gå ut och ta vårat sedvanliga järn men i afton blir det i internationell anda eftersom det är skidspel. Har hört att det tydligen ska vara många finnar här men av vilken anledning vet jag inte. Det måste ju i såna fall vara så att dom har fler hobbys än att dricka sprit och piska varandra på ryggen med kvistar. Om man fick tag i en finländare tror jag att man varken skulle behöva en hembränningsapparat eller skaffa påskris. Det vore ju rätt praktiskt, men bara om man kunde fälla ihop och stoppa undan honom någonstans. Så kunde han ligga där och spela Säkkijärven polka på sängfjädrarna ända in på småtimmarna.


"Va fan? 7:e våningen, here we come
Fredag är väl också en arbetsdag!?!?"

Följ gärna den spännande eskalerande följetongen om hissen.
Nu börjar vaktmästaren ta ton och ge svar på tal:

"DET KANSKE INTE FANNS RESERVDELAR HEMMA
TÄNK EFTER LITEGRANN DIN LATA BARNRUMPA".

Pionnng