Ellie

För det blir bättre och bättre dag för dag

Idag har jag varit så obstinat att jag gått ut utan några glasögon överhuvudtaget vilket blev en riktig sport. Däremot hade jag solbrillor på mig eftersom jag var nyvaken och såg ut som ett russin i ansiktet efter kuddränderna. När det blev dags att korsa gatan kunde jag inte se någon bil överhuvudtaget eftersom jag inte kan fokusera på lysen så då fick jag spetsa och flaxa med öronen istället. Är det någon som kommer få knivskarp hörsel på kuppen så är det undertecknad.

En bit bort var det en bil som stannade och körde upp längs sidan och tanken slog mig att jag måste se både blind och full ut (eventuellt halvt prostituerad om jag glömt klä på mig alla klädesplagg) eftersom det inte går nåt vidare att ens hålla en rak linje i färden framåt. Så småningom hörde jag en stämma jag kände igen och det visade sig att det bara var Therése som jag jobbade med förut och alltså ingen som ens ville köpa mig för en femma. 


Nu är det ju inte meningen att jag ska gå runt och vara helt blind men om man vill gambla lite med livet så är det ett bra alternativ. Kanske det skulle fungera bättre om jag började känna mig fram med en vit käpp men då vore det ju fusk. När man går över gatan med en sån så är bilisterna säkert mer sympatiska och stannar än om man bara stövlar ut mot mittlinjen. Då ser man nog mest nonchalant ut och då vill nog folk köra på en bara för det. En sån skulle däremot vara bra att ha om man vill slå någon för då behöver man knappast ursäkta sig eftersom man ändå inte ser något.  

Kan ju bara tänka på hur många man själv velat köra över genom åren. Speciellt när det blev nya paragrafer och man helt plötsligt skulle börja släppa förbi fotgängarna vid övergångsställe. Det verkade ta ungefär tre-fyra år innan dessa började förstå dom nyinförda reglerna, för hur många gånger man än var snäll och stannade så stod dom ändå bara och hattade runt utan en tanke på att sätta ena foten framför den andra. Till slut fick man lov att gestikulera så frenetiskt att man slog i armen i rutan och huvudet i solskyddet innan personen i fråga tog några trevande steg framåt och stannade tio innan den var över på andra sidan.



Det roligaste av allt är cyklisterna som ska trampa över och tror att man ska stanna (vilket man ju inte behöver). Vissa tror att ju högre fart dom har, desto mer kommer dom över men nu hör inte jag till en av dom som finner något nöje i detta. Det är garanterat mer underhållande att se när dom märker att fordonen tydligen inte alls tänker lämna företräde. Då börjar dom sakta in tills det går i sån låg fart att ekipaget blir en enda stor svajande tillställning medan dom håller sig krampaktigt i styret och lutar sig framåt med uppspärrade ögon och full koncentration i hopp om att inte välta.

I afton ska jag packa in min minicirkus och åka till mor och far på rekreationssemester. Eftersom dom bor 1,5 mil utanför stan så kan man gå och sprätta runt som Stevie Wonder bäst man vill för det är ändå ingen som ser. Man ska snarare ha tur om man träffar på någon där ute i skogen. Kanske att jag ska träna Lennart att vara blindhund, då är man garanterat i en annan kommun på två röda. Det skulle kunna bli som ett litet äventyr, frågan är väl bara vad det finns att roa sig med i exempelvis Noppikoski. Klättra upp i en gran och prata politik med en uggla kanske.

Blindstyret till ära

 
(Ju fler dagar som går, desto gladare blir man vilket faktiskt måste betyda att blinda
människor har det roligare. Antagligen just för att man inte ser något..?)

Pling pling