Ellie

Aloha kära vänner

Sen jag skrev sist borde jag i praktiken ha hunnit gå i pension, slagit ner arslet i en gungstol och senildement sitta och skälla ut programledarna på tv:n dagarna i ända. Så är dock inte fallet, jag tog bara en liten semester från min semester vilket man kan behöva när man är utbränd efter att ha vilat. Eftersom det i princip var 40 år sedan jag skrev tycker ni säkert att jag borde ha något nytt och gastkramande att berätta men dessvärre är mitt liv ungefär lika intressant som Torsten Flincks fartränder i kalsongerna.

Sommaren har kommit till Sverige, tack och lov gick resan dit ganska smärtfritt. Varje år när våren närmar sig är det alltid samma visa med ilskna svenskar stampar i backen och svär över när snön ska gå bort. Nu när den gjort det verkar alla relativt nöjda så länge inte temperaturen understiger vad man lovat på vädret för då blir man arg på Tone Bekkestad vars gestikulationer man genast börjar irritera sig på.

Hysteriska husvagnsägare har återigen börjat bränna fram på vägarna så om man inte vill gå en genant död till mötes får man hålla i ratten tills knogarna vitnar. Annars finns det risk för att bli avprejad av semesterfirare som panikartat försöker hålla sams och vara glada. Detta brukar egentligen bara fungera tills dess att det är dags att backa in vagnen rakt och i bästa fall tills frun i huset börjar lägga sig i hur maken tänder gasolgrillen på för sätt bara för att hon är säker på att hela campingen kommer explodera.



Nu är det bara att vänta tills det blir någon värme i vattnet så man kan solbada och förväxlas med en säl från Svalbard. Det där med att komma i form till denna säsong har ju gått lite på halvfart, men det kanske är så det blir när man skulle kunna skita i allt vad karlar heter och ingå äktenskap med en kebabrulle. Till råga på allt är man lika vit som att man skulle blivit född och uppväxt i ett mjölpaket. Fast det löser sig väl det också, har jag tur får jag se ut som en friterad prickigkorv istället. 

Hoj