Uttråkad in i benmärgen
Kan inte påstå att jag någonsin varit mer uttråkad.
Det är ju fan lillördag och alla (i alla fall dom i min ålder och uppåt) har världens förfester här på The Iron. Själv sitter jag här med en flåsande hund och ömma fingrar för att jag spelat gitarr. Var ju tvungen att sysselsätta mig med nånting, så jag gjorde en låt.
Come on lay down by my side, it's ok
the rain is pooring down outside and I want you to stay
Together we can be so free, I'll love you for eternity
be my baby tonight
My life was not an easy road when I found you
every morning when I looked outside, the sky was anything but blue
But now I've got sunshine in every corner of my heart
I hope that we will never part
When you came into my life you brought me joy and happiness
you took away my pain and the loneliness
Stay with me forever and I'll promise you one thing
all my love I will always you bring
People say that love takes time
I'm glad I didn't have to wait so long for you to be mine
Now we got forever, just call on me whenever you need me
and by your side I'll be
Funderar på om jag ska smörja gångjärnen i mina gamla leder och gå ner på stan och titta om ett tag. Krogen stänger ju ändå ett och någon bekant själ tankad med alkohol måste man ju nästan kunna finna.
Damdamdamdamdaradam
Hårdgummi, ekolod och skitskottning
jag känner mig så glad, ha-ha-ha-haa...
Återigen nån muppig jävla låt som trivs lika bra i min hjärna som ett Jehovas vittne i Rikets sal.
Idag har det varit en ack så händelserik dag, jag har tillbringat den först med Thunlind sen med Paulsson. Jag och Linnéa skulle ses på Kupolen kl ett. Jag som hamnar i en smärre koma när jag väl somnat, tycker inte om att bli väckt med någon typ av sms. Här följer ett referat. Lägg märke till att min väninna skulle kunna vara världens mest stressande människa.
09:34, Linnéa: - "Jag vet att du sover men kan vi mötas i Borlänge kl 12 istället?" Bla bla bla, "har en del att göra", yarn yarn yarn. (Inte den bästa nyheten för mig som hatar både att bli väckt och dessutom behöva dra igång min gamla apparat till kroppshydda en timme tidigare).
09:35, svarade: - "Ska se om jag kommer upp. Ring mig tio över elva, inte en minut tidigare!" (Fortfarande var jag inte säker på om jag sov och drömde eller var vaken).
09:36, Linnéa - "Men hinner du vara i Borlänge kl 12 om jag ska ringa dig tio över elva? Det tvivlar jag på!"
(Kände att jag var nära på att börja gråta då jag insåg att jag faktiskt var vaken, jag hade alltså blivit väckt).
09:37, svarade: - "Jodå kanske inte precis på minut kanske"
09:39, uppmaning: - "Men LINNÉA TVUNLISND snart är jag vaken och då åker jag raka vägen till Borlänge och DU MED! Godnatt en stund nu då tack". (Vid det här laget så upprörd att jag både skrev fel och höll på att välta omkull vattenglaset på fönsterbrädan ovanför huvudet).
09:41, Linnéa - "Okej godnatt fast nu när du ändå börjar vakna till liv kan du ju lika gärna gå upp. Men jag börjar ringa tio i elva så jag kan försäkra mig om att du hinner sätta ner fötterna från sängen innan kl 12!"
(Tio i elva? Herregud, det var ju bara en timme och nio minuter dit).
09:42, svarade: - "Mm och det första som ska hända är mat på Kupolen!"
(Så fort min stackars hjärna börjat inse att jag är vaken börjar min tomma mage arbeta på högtryck).
09:58, Linnéa: - "Jag är glad att du börjar vakna till liv nu så fokusera på att du ska träffa mig om 2 timmar!"
(Fokusera? Vet hon ens att det fortfarande nästan är mitt i natten?).
09:59, svarade: - "Nej du jag blir så upprörd att jag somnar! Du väckte mig nu igen".
10:00, Linnéa - "Men Ellie! Nu ska jag gå ner i källaren och sy en kjol för jag har inga kläder!"
(Hur ambitiös får man bli? Och sy, är inte det nånting jag borde kunna också? Hör inte det till en kvinnas plikt att åtminstone kunna sy runt ett knapphål åt sin inkompetenta man? Inte för att jag har någon men om jag nånsin skaffar en så kommer han vara det, och säkert dessutom fruktansvärt ointelligent).
10:01, svarade: - "Igen väckte du mig".
10:32, Linnéa: -"Om en timme hoppas jag att du är på väg till ditt garage och ska hämta din bil för att åka mot Borlänge!"
(Var för trött för att förstå vad hon menade med "hämta bil", "garage", "på väg" osv. Vaknade efter en stund och kände att jag nog var hungrigare än vad jag nånsin var på vägen till Kanarieöarna när vi var fulla på planet kl 8 och inte hade beställt mat. I princip mitt livs största skräckupplevelse).
11:11, svarade: - "Jävlar då har jag 20 min på mig. Hoppas du är införstådd med att jag måste ha mat på en gång!"
11:12, Linnéa: "Du får mat på en gång, men då vill jag se dig där kl 12!"
(Hade Hitler en okänd syster?).
11:41, skrev: - "Nu är jag vid garaget, tycker du ska vara skapligt stolt över mig för jag sov ändå bara 4 timmar typ! Snälla säg att jag får äta, annars dör jag!"
(Skulle jag verkligen hinna sätta mig i bilen innan jag av hunger ramlade ihop till en formlös hög utanför garageporten?).
11:45 Linnéa: "Jag står i matkön nu så få se om jag hunnit äta innan du kommer..."
(Det var det jävligaste! Fick panik och gjorde ungefär 15 omkörningar på 25 sekunder).
11:46, svarade: - "Hoppas du skämtar, jag hinner ju till tolv!"
11:47, Linnéa: - "Okej då sitter jag i bilen på parkeringen!"
Mitt humör började sakta men säkert började stiga i takt med att jag fick min pasta med oxfilé. Vi kom dock fram till att parmesanosten luktade skit men att resten gick att äta. För den som kunde äta. Galna Linnéa åt typ 5 tuggor och gav sedan upp för att hon inte fick in pastan i käften. För att den inte gick att få upp med besticken. Eftersom det kan ha varit det värsta jag hört just då, då jag höll på att stiga in i en dimma av svält, så ryckte jag åt mig hennes tallrik och rensade den med. Jaa, det är klart det bor ett litet matvrak i mig som nog ser ut som Jabba the Hut med en röst som Gollum.
Hursomhelst, där gick vi sen fulla med energi och jag köpte saker som jag egentligen inte alls behöver. Som t ex två huvtröjor. Väldigt motiverat, eller hur? Man vet ju aldrig om det kan behövas. Medeltemperaturen är ju 30 grader men nog finns det risk för att helvetet fryser till is nån gång. En bikini hittade jag också på, mest för att jag tänkte på hur mycket skäll jag fått av Hanna för min gamla vita jag brukade ha. Eller gammal och gammal, den hade väl kanske inte sån jättebra passform. På väg ner till stranden i Arguíneguín eller vart fan det nu kan ha varit, fick man höra: "du vet väl att det ser ut som att du typ skitit på dig? Eller har en gigantisk blöja på dig? Tror du LÄR köpa en ny bikini!" Så det gjorde jag.
Efter tre timmar när vi hasat runt på Kupolen och det börjat både pipa, gnissla och gnirka om våra tofflor, eftersom vi släpade fötterna i backen, var det dags att bege sig hem. Alldeles innan vi skulle hem ropades det ut i högtalarna att ägaren till bilen med regnr bla bla bla skulle GÅ UT TILL BILEN GENAST! Förmodligen nån som glömt bort att dom ägt en hund i typ 7-8 år och att den nu satt i bilen i 60 graders värme. Eller som Linnéa berättade, att någon i Frankrike glömt sin unge i några timmar. Så den kolade vippen. Sin egen UNGE? Då måste man väl fan vara rätt disträ. Eller ha riktigt kasst minne. Lämnar det stackars barnet i bilen, går och uträttar sina ärenden, kommer ut efter några timmar och får se att det är nån i baksätet som inte ser allt för pigg ut. Börjar fundera vart han/hon möjligtvis kan komma från och hur han/hon hamnade där. Och förstås funderar karln enligt uteslutningsmetoden över om det finns en risk att det kan vara hans barn, och vad det i såna fall kan heta och vem han skaffat det med. Och varifrån kan då det fruntimret tänkas komma? Kan det vara den där polskan från Silja Line som bjöd in till vuxenaktiviteter i den där städskrubben på tredje däck? Då tror jag att det kan vara enklare att skaffa barnvakt så slipper man ju fundera.
Paulsson och jag tog gamla mercen och åkte till Lilltorpet för att dränka oss. Inte i ett självmordsbenäget syfte utan mer för att lugna svettkörtlarna lite. Rico var med han också. Men han är lite töntig för han vågar inte bada riktigt. Han simmade ut en liten, liten bit, sen fick han panik och satte av som en raket in mot land med mig släpandes efter med ett handfast grepp om kopplet. Eftersom jag visste att om jag inte höll i det ordentligt, skulle jag ju inte få se honom nåt mer, vilket ju med min vanliga tur resulterade i att jag skrapade mig på hela framsidan då jag drogs fram i gruset i vattnet. Det hände naturligtvis när det var två gamla kärringar där och bevittnade det hela.
Sen gick vi upp och satte oss på land eftersom hunden var så dryg. Då började han gnälla konstant (som för den delen inte är någon ovanlighet) och en av tantjävlarna sa: "Oj vad du var pratglad" eller nåt i den stilen. Då sa Hanna "nejdu, den där hunden saknar helt social kompetens!" varpå den vithåriga ragatan spydigt kläckte ur sig att " jaa, men det beror väl nog på den som äger den!" Jag tittade inte på henne för jag kände att hon precis hade vunnit guld i "Sveriges största pik till en främling 2008" och jag så gärna hade kommenterat hennes åderbråck eller nåt.
Det kom ytterligare två halvdöende människor i sina sämsta år. Farbrorn sa "är det inte en liten schnauzer?" vilket jag ju i sig var ganska duktigt gissat. Men i andra fall så tror jag att jag överväger att börja svara "nej, det är en bordercollie. Han heter dessutom Lassie". Nu till det pinsammaste som hänt mig på relativt länge. Det var visserligen ganska TUR att min ointelligenta gråbock väntade tills alla människorna gått innan han satte sig och bajsade på en sten. Hanna blev jätteupprörd och sa: "Men Ellie, det där måste du ju ta BORT!"
"Vadå, hur ska jag kunna göra det? Jag har ingen påse."
"Är inte det ditt ansvar som hundägare att ha såna med dig?"
"Men jag kunde ju inte veta att hundfan skulle skita nu".
"Du MÅSTE ta bort det, för det är JAG som brukar bada här! Det är dessutom ganska uppenbart vem det är som kan ha gjort det! Alla brukar sitta på just den där stenen och byta om!"
För att lugna fröken Paulssons nerver så gick jag med på att ta bort skiten. På något sätt. Utan påse. Så jag bröt av en pinne i två delar och började lyfta iväg kreationerna med största koncentration. Det tog en stund att ta bort det, för det var som att äta soppa med kinapinnar. Hanna satt och kväljdes medans jag skottade. Efter ett tag kom det upp en melodi i huvudet, från Fem myror är fler än fyra elefanter, och i takt med att jag avlägsnade bajset från stenen så började jag sjunga "Eeeelva, tolv å tretton, fjorton (eeh) fjorton, (eeh) fjorton, femton, sexton, sjutton arton, nitton, tjugo! Tjugo!"
Då hörde jag att det prasslade till i buskarna och nergåendes på stigen kom det en manlig a´la Alexander Skarsgård eller nåt liknande. Han kanske inte visste vart han skulle titta åt för håll efter att ha hört min skönsjungande sång. Han gick ner till vattnet och doppade ena tån och sa lite fundersamt: "Happ, går det bra att bada här nere också alltså..."
"Mmm..." sen kilade han iväg fortare än kvickt. Man kan ju inte klandra honom.
Hanna och jag diskuterade på hemvägen hur jag egentligen orkar med min energiska Ricochet. Hon hade en jättebra idé om vad jag skulle köpt egentligen, istället för hunden. Ett ekolod! Jag frågade vad jag skulle med det till, eftersom jag inte har någon båt. Men lösningen på det vore ju helt enkelt att jag skaffade mig en liten fritidsbåt som jag skulle döpa till "My purple sunshine cinderella boat Annie from Alabama" med en fjäderboa i aktern. Och båtplatsen skulle vara nere vid Slussen. Ja, det hade varit nåt det. Kanske bättre eller eventuellt sämre än att förflytta hundskit med två tallpinnar?
Och på tal om hårdgummi, så har jag varit ute och gått med Rico i närmare två timmar såhär på kvällskvisten. När det började elda under fötterna, så stannade jag, tog av mig skon och upptäckte att jag gick på en 2 mm tjock hård gummisula. För den mjuka, riktiga sulan har jag för längesedan slitit ut så den succesivt fläkts upp och ramlat av. En bit av den tappade jag inne på OKQ8 när det var en kö på 6-7 personer. Jag höll därmed även på att snubbla på min egen fot och slå huvudet i hyllan med choklad.
Nu börjar sömnen tala mer än förståndet så att säga, och eftersom jag gett en så uttömmande historia från tolv timmar av mitt liv finns det väl ändå ingen som orkar läsa nåt mer. Men det känns jävligt skönt att vara den menlösaste och mest uttråkade människan i Falun just nu. Aldrig att ens a-laget nere vid Åhléns ens är i närheten av att vara så uttråkade som mig ibland. Nu är det det där med svenskan igen, heter det som mig eller som jag? Vad jag nu kommer överväga är att ta en kurs i svenska för invandrare.
Chip chip
Ett överraskande lådsystem
Ja, jag har så mycket skräp i mina lådor att jag blir lika överraskad varje gång jag öppnar. Gissar på att jag kan ha förträngt den intensiva passionen jag hade för Elvis en period i mitt liv. I ett svagt ögonblick i en video från en fest precis innan jag skulle till och däcka, säger jag "ja, men om jag vore kille skulle jag typ vara.. Henrik Åberg! Jag ba tjäna pengar på att sjunga som honom!" (För den som inte vet vem det är, så är eller ja var det Sveriges främsta Elvis-imitatör ett tag. Om inte minnet sviker mig. Vilket det ju också gör, det här var ju 4 år sen. Jag som knappt minns vad jag gjorde igår. Kanske är dags för mig att hitta någon annan död människa att bli halvfanatisk i, för att fördriva min tid på bästa möjliga sätt.
På kvällningen gick jag ut och slog ner arslet på gården och snackade lite skit med Milla ett tag. Och såhär somrig och fin skulle man kunna se ut om man vore hennes enäggstvilling.
Sen funderade jag på vilken manisk gräsätare (vegan heter det va?) som kan tänka sig att dricka Hibiskus? Nog för att jag började undra vart världen var på väg när man började trycka ner lime i precis allting, men att börja pressa ner krukväxter och dylikt, är inte det att gå lite till överdrift? Är det så det ska vara, kan ju jag bli den första att lansera jordgubbsmilkshake med Ölandstok eller kaffe latte med Pelargon. Det låter som en lockande idé. För den delen så tror jag att man hittar på smaker som man tror sig veta vad det smakar, som t ex kaktus. Finns det verkligen såna konstiga människor som provat? I såna fall så tror jag mig veta hur en plankstek med inslag av asfalt smakar. Eller lasagne med sås gjord på björksav. För den delen, varför inte kotlettrad med örtkryddor och 95 blyfri oktan-marinad? Pizza toppad med ytskiktet från en gammal sadel som tillhört Olga, 89 från Vänersborg låter ju spännande. Mer kulinariskt än en indisk kycklinggryta med rövsvett från Edsbyns alla snickare och mattläggare kan det ju inte bli. Nja, tror vi sätter punkt där. Usch så jag säger. Jag kan nog acceptera kombinationerna med lime trots allt...
Hejhej
Princess Leya
som har världens finaste mamma på alla sätt!
Milla gör verkligen ett beundransvärt bra jobb som mamma, att ha barn kräver nog mer än vad dom flesta kan tro. Tycker det var väldigt starkt och modigt av henne att gå igenom allt vad en graviditet och livet därefter innebär. Att skita fullständigt i åsikter från höger och vänster och just do it, följa sitt hjärta. Det är Ana-Maria Cervilla det ♥
Vi dansar rhumba i engelska parken
...vi har planterat en kaktus på marken.
Vissa låtar kan ganska lätt få en att känna sig redo att läggas in permanent på ett litet trångbott boende. Jag menar, Owe Törnqvist, vad är det för fel på mig?
Anyway, helgen har ju varit lite slitig. Mest slitig för jag fått lov att hyperventilera och luftkonditionera för att hålla mig ovanför ytan. Det var nära att jag kastade in handduken ett par gånger men det gick bra till slut. Jag har dock inte svettats färdigt än. Det här är alltså bara en försmak på hur jävligt mitt liv kommer bli när jag träder in i den underbara klimakterieperioden. Om man nu ens lever så länge. Att den som lever får se är ju ganska logiskt.
På lördagen skulle vi ut och äta allihopa, i detta fall jag, Hanna, Noomi, Per, Jonas, Christian, Lars och Maria. Först satt vi på Banken eller ja, The Bank som dom så klämkäckt börjat kalla sig. När jag och Paulsson gjorde entré hade väl ingen tidigare skådat en kvinna med mer rinnande svett än vad jag så uppseendeväckande gjorde. Var tvungen att rycka åt mig en meny att sitta och fläkta med och dök ner i Christians vattenglas (som jag för övrigt bara träffat en gång tidigare, då jag så att säga gjorde ett ganska skevt intryck, full i snaps som jag var). Att sno åt mig hans vatten utan att tänka mig för eller fråga först gjorde säkert helhetsintrycket av Ellinor den rödhåriga mycket bättre.
Vi satt där och kuckilurade lite innan det bar av mot Harrys. Där var det trångt, varmt och bökigt men mitt lilla sällskap hade minsann bunkrat upp vid ett bord alldeles där man kom in. Det kändes ju relativt bra att veta att det inte var många meter ut till friheten, om svettkörtlarna skulle få för sig att kurska ihop. (Kurska? Säkert dialekt.)
Som vanligt så hittar alltid dom konstigaste människorna på mig, varesig om jag känner dom eller inte. Denna gång var det en man i 30-års åldern med risigt svinto-liknande hår och tillstymmelse till spröda lockar i hans askblonda hår som ställde sig bredvid mig i baren och började armbågas lite nonchalant. Så höjde han på ena ögonbrynet och ryckte på huvudet lite, ungefär som att han i stundens ingivelse fick för sig att han var Clint Eastwood. Det skulle, gissar jag, betyda hej eller något åt det hållet. Jag besvarade hans western-hälsning med att se besvärad, förstoppad och lidande ut med ett minimalt leende (det enda som hände var att jag försökte dra upp mungipan men det tog emot så hemskt mycket). Så då tänkte jag att med detta intryck så borde han fatta vinken. Men snuvad på min egen konfekt och krossade förhoppningar om att han skulle vända på sina boots och kasta sig upp på Jolly Jumper, märkte jag hur Herr Askblond med whiskeyångor gjorde en ansats till att börja prata.
"Happ.. gör man i Falun då?"
"Vad man gör i Falun?" (jag använde mig av "ursäkta-men-är-du-korkad-på-riktigt"-tonen. Just för att jag sett honom där, hängandes vid pokerbordet så många gånger tidigare. Så jag tänkte att det borde han väl ändå kunnat ha upptäckt under dom senaste månaderna utan att behöva fråga mig).
"Ja, finns det nåt roligt att göra här då?"
- Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är... namyoho renge kyo, namyoho renge kyo (tänkte att några psalmer och mantran skulle hjälpa mig ur situationen, tills jag kom underfund med att det enda som skulle hjälpa var att gå därifrån).
"Mmmm, nej men nuså, lär jag nog hitta mina komp.. ja, se där, där är dom visst! Vad tokigt det kan bli. Lycka till med att finna några aktiviteter!"
Så jag tog min öl som jag precis i samma sekund fick och hasade mig över till mina kompanjoners bord. Några minuter senare vände jag mig om lite hastigt för att se hur det gick för den lilla mannen som såg ut att vara hämtad ifrån Gökboet och där bara stog han och gapade lite förstrött. Tänk att så lite kan göra så mycket för att utplåna dom sista befintliga hjärncellerna hos en vuxen man. För jag måste säga att han såg skapligt IQ-befriad ut, fattades bara droppande dregel ur ena mungipan och den där sköna vita tröjan som håller armarna stabilt på plats.
Och när vi skulle dansa, tog det inte lång stund förrän min baksida fungerade som någon slags invandrarmagnet. Efter någon minut hade jag två svettiga iranska labbar på höfterna och jag tänkte att det var väl själva fan. Jag som ser elakast ut av alla i en lokal med omkring 250 pers, hur vågar dom riskera att aldrig mer kunna leva på bidrag och vara ägare till nyaste sportbilarna? Fast dom bryr sig ju måttligt om man går därifrån. Men det är så fruktansvärt tillfredsställande att i samma sekund man vänder sig om, höja flatan och klippa till. Jag minns en gång när jag och Paulsson stog vid ett bord, vi hade en varsin flasköl. När jag tittade bort kom det en kille som diskret svingade med armen ovanför vårat bord och fick med sig min öl. Åh, vad glad jag blev. Jag gick efter, ställde mig bakom honom, pickade honom på axeln, gav honom ett leende samtidigt som jag tog tillbaka min öl. Varefter jag hävde upp knäet i samma höjd som hans apparat. Det är lustigt att karlar viker sig så fort. Tänk om man kunde få dom att uträtta saker man ber dom om, med samma omgående effekt. Hursomhelst, med respekt för mitt sällskap så lät jag mina armbågar, knän och handflator vila denna gång. Funderade på att om man någongång skulle ha problem med utlänningar som vägrar bli utvisade till sitt hemland, är det bara att rada upp med några fruntimmer med lockande handtag och stora hyllor så följer dom nog efter av ren instinkt.
Åh, vad jag älskar Falun. Sån givande, överraskande och spännande stad att bara leva och frodas i!
Här följer några bilder från gårdagen när man var pigg, ren och nysminkad vilket jag nu är raka motsatsen till. Om man skulle slå upp orden "sliten", "miserabel", "huvudvärk", "svettig", "offer" och "döende", så skulle jag nog finnas med på dom flesta bilderna.
Glada som få;
Piddeli P-zon och Spånch
Mitt uppe i någon slags jämförelse-procedur
Noomi var gladare än
en finsk zigenare med
kjolen fylld med kexchoklad
Maria, Lars & P-zon
Drei panelenhönen
Jonas, Christian und Noomi
My sweet honeybee
Dags att fälla upp
landgången och
skeppa vidare till Harrys
Där träffade jag fröken
Tangstad, rund under fötterna
men ändå väl balanserad
Kl 01.42 kan det se ut såhär
Sen LÄR jag lägga in en bild på något som jag kämpade med i totalt 1 timme och trekvart. Att trassla ut flera meter sladd med lampor som kärvade fast sig i varann, sen helst inte ramla ner ifrån soffkanten medans jag balanserade med armarna utsträckta och 25 häftstift i munnen som för övrigt ökade salivproduktionen så till den milda grad att jag hade kunnat dränka mig själv. Dessvärre så hände inte det.
Måste även lägga in en bild på min söta tokiga kära kusin Sussie i Skåne! (Som är en utmärkt visningsexemplar för min riktiga hårfärg).
Nej, nu så får det vara dags att plana ut och knoppa in så dom sista fragmenten av baksmällan försvinner.
"Om grodan hade vingar skulle den inte slå i röven när den hoppar". Hääämst vackert tycker jag.
Ciao ciao
In the laundryroom
Med några Piña Colada i blodomloppet är det roligare att tvätta.
Hanna: "Nu vet jag inte riktigt vad du tänkte när du köpte det här?"
Pillade på korken till mitt sköljmedel.
"Adritt? Nej men nuså.. Lidl eller?
"Hm, ja det är väl möjligt!"
"Du vet väl att det luktar gammal hummer? Eller nej.. vänta.. snarare kräftspad!"
Det är med andra ord dags att sluta köpa billiga lågvarumärken i hopp om att det kanske luktar gott.
Konsten att lukta torsk och sjögräs
Vilken underbar blandning!
Nyss hemkommen från att ha varit och plaskat runt i ett stillastående vattendrag men min kära Paulsson. Eftersom hon ville åka och bada och jag närmast ville dränka mig med tanke på värmen, så följde jag med. Vid första anhalten som var vid Lilltorpet var det bara att vända på flipflopskorna för där var det lika befolkat som i Zimbabwe. Så då tog vi den vita lilla opeln och styrde ett kvartsvarv på kompassen och kom fram till Krondiket som, som tidigare nämnt, är ett stillastående vattendrag. Hemskt underligt ställe, för vattnet ligger bara några decimeter nedanför väggrenen. Så där var det bara att ta ett skutt ner bland vass och sten.
Som alltid så blir jag lite manisk på att göra kullerbyttor i vattnet, men det är väldigt sällan jag lyckas med denna konst. När jag får vatten i öronen blir jag lika panikslagen som om jag skulle bli instängd i en trång bingolokal med Ernst Kirsteiger som utropare. Och när jag gör någonting som är väldigt lamt, brukar Hanna säga "Nej, men du, lägg ner det där.. det är lika dödfött som dina kullerbyttor på Kanarieöarna..." så då kan man nästan bilda sig en uppfattning.
Då kom vi istället på att man i sina yngre dar brukade låta en vän, som det kanske inte var så noga med, huka sig under vattenytan och som man sedan trampade på axlarna för att bli ivägskjuten. Vi kom ganska snabbt fram till att jag var den som skulle sätta livhanken till och jag gjorde enligt Hannas anvisningar. Väl där under vattenytan såg jag hur mitt liv (som vanligt, utan undantag) återigen passerade revy. Jag kände hur hon stog på mina axlar men jag hade vid det laget redan dragit arselet i gruset botten, utan att så att säga, skjuta iväg henne. Så där låg jag, hjälplös och kippade efter luft som en mört ute på ålandhav. När jag inte hade mer luft att blåsa ut, och hon lade märke till att det slutade komma upp bubblor till ytan, så klev hon så vänligt av. Det var alltså heller ingenting vi kunde underhålla oss med. Vi gjorde dock ett antal försök, då min kära väninna uppmanade mig;
"Nej men ner med dig nu! Det är inte så svårt. En gång till!"
"Men du jag kommer ju drunkna!"
"Ähh, det gör inget. Bara JAG har roligt!"
Vi gick vidare till nästa aktivitet, som var att kasta macka (vi hade vid det laget börjat domna bort i diverse lemmar, men stanna kvar i vattnet skulle vi. Därav den desperata jakten på någonting att göra). Vi plockade upp lite stenar från den slemmiga gröna bottnen, och jag lade genast märke till att fröken vänsterhänt svingade sitt grus farligt nära mina tinningar ett par gånger. Jag gjorde detsamma, men inte som hämndaktion, utan mer för att jag ser väldigt dåligt. Men vi skaffade oss ju ett motto, "det gör inget om du börjar blöda i tinningen, svimmar av och flyter upp till vattenytan, - bara JAG har roligt!"
Därefter begav vi oss till macken för att inhandla glass. Jag med min korta kjol skrämde väl slag på kassörskan med mina vita ben, för hon blev nervös och började prata om hur varmt det var därinne och att hon minsann stog alldeles bredvid en korvgrill. För att inte glömma att hon tänkt köpa en isglass enbart för att stoppa den under tröjan.
Efter det åkte vi till Slussen och satte oss där på bryggan och fick sällskap av dom muterade änderna. Dessutom blev Paulsson blåst på ränderna på sin lakritspuck. Ett besök hos Sverker Olofsson på Plus nästa. Så att man kan få slänga den i hans häftiga soptunna.
I och med att det inte var så lite glass vi köpte heller så funderar jag nu på om jag möjligtvis kan vara skengravid och har värkar, eller om det bara kan vara kramper av en mer naturlig orsak. För att jag skulle vara på smällen, är väl i princip det mest osannolika som skulle kunna hända. Att Stalin, Lenin och Goebbles skulle varit lekisfröknar klädda i små rosa förkläden och blommiga hattar i Bangladesh är nog mer troligt.
Detta var lite av vad denna dag med tillhörande värmebölja bjudit på.
Värmen som personen i Bingoberra-dräkten på Bingolotto för många år sen fick uppleva, har även jag idag blivit utsatt för.
La bamba
Ett råd från Linnéa och Hanna om dagen...
...ser till att magsåret blöder i magen!
Tänk vilka stödjande vänner man har!
Har pratat med kära Thunlind och gamla Paulsson och berättat att jag tänkt köpa en ny TV imorgon. Och gissa om jag sällan eller aldrig hört två kvinnoröster gå upp i sådan gäll falsett förut!
Linnea: "Men ELLINOR!! VAD ska du med en ny TV till? Det här stödjer jag inte! Vadå ska du byta ut ditt krogliv mot en TV och sitta hemma på helgerna? Jag känner inte igen dig! Verkligen inte! Och dessutom så brukar det ändå inte gå några bra program på helgerna så det slutar med att du kommer gå ut ändå.. eventuellt trappa ner till en gång i månaden.. hmm...! Nej nu vet jag inte vad som flugit i dig!"
Hanna: "Vadå?! Ska DU köpa ny TV?! Men vad ska du med en sån till? Har du inte redan en? Jag vill inte ha din TV (försökte pracka på henne min gamla om jag ska köpa en ny, samt bänken den står på men den gubben gick inte) och jag vill inte ha din bänk heller för den är för liten. Jag ska ha en låg och bred. Och förresten, så vet du ju knappt hur du sätter på TV:n du har nu, och du sitter ju aldrig i den där soffan. Du sitter ju mest framför datorn och gnessar på sängkanten, så den där är nog så nersutten nu att du borde sno ett varv på sängen och nöta där också. Det är inte bra att ligga ojämnt! Nej du, sov på saken. Det där är bara en fix idé. Det går över! Som när du skulle köpa en sibirisk dvärghamster. Det är bättre att du gör det istället, mycket billigare och säkert roligare. Men det är i och för sig säkert bara en tidsfråga innan hunden käkar upp den... Nej, det här stödjer jag inte!"
Vill bara säga att jag älskar mina vänner som alltid stöttar mig i alla beslut jag fattar. Och så vidare. HAHA.
Koskenkorva
Dunk dunk dunk
Ja, nu ska det bli skönt med lite tung bas!
Eller unz unz unz för den delen, det går lika bra. Har varit hemma hos Spange och norpat saker från Jonas tallrik. Det var väl visserligen inte bara det jag gjorde, men det var trevligt. Noomi fick en lite putslustig rullväska av mig som är kombinerad kylväska som hon kan gå och rulla runt med i Göteborg. (aka "Dramaten-väska, red. anm).
Så nu är det väl dags att svinga sina lurviga. Fast i och med att dom mer eller mindre är lurviga ganska konstant så kanske man ska ge fan i att svinga dom. Åtminstone inte uppseendeväckande högt. Det skulle ju vara att utmana ödet. Folk kanske skulle tro att jag vore en sån där Amish, så skulle dom undra vart jag gjort av mitt svarta lille huckle och min häst och vagn. Så fötter i marknivå är nog nåt att satsa på.
Gissa om det rycker i alla lemmar efter att åka utomlands. Ungefär en gång om året har jag en inbyggd klocka, ungefär som moderskänslor vissa kvinnor har vid ägglossning. Skulle kunna gissa att jag har det lika jobbigt, åtminstone en gång på våren och sen på hösten. Då är det paella och spanska på hög nivå som gäller. Nu är det ju visserligen inte så jättelängesen jag var där, 5 månader sen, men det där lilla suget gör sig återigen påmint.
Nu får vi se vad denna groteska kväll har i sitt.. ja you know the dirty story.
Hasta luego
"Ett kärt minne att skratta sig galen på!
Måste också berätta om ett annat härligt minne, denna gång med min älskade Ellinore Westberg!
Jag hade precis flyttat dit jag bor nu & det visade sig att jag & ellinore blev grannar. Så nu bor vi mitt emot varandra & kan kolla in i varandras fönster när vi känner för det. Så vi bor alltså i olika hus, men bredvid varandra. Så en kväll står jag & pratar i telefon, säkert om någon vardaglig sak när jag plötsligt ser att det brinner på grannens balkong. På samma våning som älskade Ellinore bor på, fast på gaveln. Så när jag stått & kikat på detta inferno ett tag tänker jag att jag kanske borde vara en god medborgare & slå brandkåren en pling. Så för att få känna mig lite duktig & kanske bli hjälte är det precis vad jag gör. Men eftersom klockan passerat 21:00 fungerar inte portkoden så jag får ha telefonkontakt med brandmännen ett tag. Så jag går pliktskyldigt ut och möter dessa stiliga karlar mitt i natten. Men de kommer ju naturligvis inte in Så jag bestämmer mig för att gå upp till mig & ringa upp Ellinore som jag vet sitter hemma själv. I samma stund som jag skickar iväg mitt sms som löd "Kan du gå ner & öppna åt brandmännen?" skickar hon ett sms till mig som löd "Åh jag har tråkigt, skulle du inte vilja komma över & värma en ensam själ?" (Att vi lyckades skicka precis samtidigt var en slump) Som svar får jag "Yes kommer ner & öppnar nu". & där jag står & tittar ner på porten där dom stiliga brandmännen otåligt står & väntar, ser jag plötsligt 2 nakna fötter & två nakna ben. Min tanke var då att hon vekligen bjuder på sig själv & det ska man ju. Två sekunder senare får jag ett sms, det löd.."VA FAN DÅ!!?!!". Det visade sig att Ellie trodde att det var jag som var "brandmännen" eftersom hon skrivit & faktiskt frågat om jag ville "Värma" henne. Jag hade ju faktiskt inte berättat för henne att hon befann sig mitt i ett brinnande inferno & helt ovetandes om vad som hände i hennes kvarter. Så där står jag i mitt fönster, & kan inget annat än att vika mig dubbel av skratt av att hon står barnfota & så gott som naken mitt i natten & konfronterar sin & alla andra kvinnors hetaste fantasi! Jag skrattar mig galen fortfarande!"
"En tanke, varför tog hon inte chansen när hon hade den framför sig?? "
http://anacervilla.blogg.se/
Surströmming & potatisgratäng
Har faktiskt inte ens ätit surströmming. Eller ja, en gång måste jag erkänna att det hänt fast det kan man ändå säga var på en smärre vinfylla. Men jag blev chockad när jag öppnade mitt kylskåp och det luktade precis så. Jag kom senare fram till att det berodde på att jag hade lämnat en rödlök från salladen jag åt tidigare, liggandes i kylskåpet. Helt omedvetet relaterade jag till kombinationen lök och surströmming, säkert från tidigare ungdomsdar när man blivit utsatt för lukten på ett eller annat sätt.
Dagen har varit ungefär som alla andra dagar, förutom att kvällen bjöd på världens godaste mat som min lilla Milla tillagat. Gick hem till henne och drack lite vin, helt plötsligt dukades det fram tallrikar och potatisgratäng tillsammans med kött (som t o m var marinerat). Tjejen påstår att hon inte är duktig på att laga mat men det var gudomligt! Riktigt gott.
Vi satt där och snackade skit om killar (ett oändligt samtalsämne) och jag fick höra om en historia om hur en vän (utan att nämna några namn) hittades i ett kylskåp, ståendes och sovandes, med en köttbulle i munnen. Kan det bli mer galet?
The top chef Milla
Imorgon bär det iväg till Parkero, för Noomi fyller år. Har inte hunnit köpa någon present men att jag är där med min egna existens borde väl ändå räcka. Får träffa Jonas också!
Det kanske blir en liten shoppingrunda ner på stan på förmiddagen, som jag och Milz lyckats få till en helgrutin varje lördag. För att köpa saker man varken har råd med eller behöver, som man ändå får lämna tillbaka på måndag. Poängen är ändå att man köpt det.
Har jag förresten nämnt vem inspirationen till mitt köp av gymkort är?
Nanni min lilla pärla!
Tjipp tjipp
...Och lilla Leif Pagrotsky
Maud Olofsson
Kom att tänka på några saker...
...såhär på kvällskvisten.
Att man sällan eller aldrig ska falla för låga priser. För tänk vad sjuk man kan bli. Förmodlgen inte sängliggande och döende kanske, men närapå.
Idag när jag var och handlade på City Gross så tog jag mig en titt på fetaosten. En sort var nedsatt till 2 för 35:- istället för 25:- styck, dvs att man sparar 15 kronor. 15 riksdaler rikare för att äta något som gick ut för 16 dagar sen, det är härligt! Dom tar vi.
Sen blev jag så fruktansvärt upprörd på de allra flesta artiklarna som jag letade efter bäst-före-datum på.
Så ser man på etiketten att det står:
Används före: Se datumstämpel.
Men snälla nån, var det inte den jag letade efter då?! Skulle det inte vara så mycket enklare om dom satte ut datumet där, istället för att irritera personen i fråga till max och upplysa om att man ska fortsätta leta på burkjäveln, exempelvis på locket eller nedre kanten?
I övrigt så har min dag varit rätt packad med aktiviteter för en slö hjärna. Har bland annat varit ute och joggat och spårat med Ricochet i skogen. Det gick bra och han sprang inte bort. Hade varit rätt jobbigt att fått reda på att Bertil Johansson från Vingåker hittat kissande hund som ser ut som en gråbock, under en gran utanför hans vedbod som hans svåger byggt 1954, som för övrigt var året då han träffade sin fru Barbro, som också är Lill-Babs riktiga namn. På tal om riktiga namn så heter säkert inte Peppe Eng just Peppe, utan säkert Per. Som utsökt får mig att tänka på en sommaräng någonstans på vägen mot Sandviken där det finns ett ställe som heter Sibbersbo, där det inte kan bo många människor. Och när jag ändå är inne på det där med obefolkade byar, så var det väl för grabbarna i Den sista färden där dom stötte på diverse löst folk och inavel. För att fundera lite på det, så är det vad som kan hända om man inte steriliserar alternativt kastrerar en kull med kattungar som så småningom blir könsmogna. Och ordet könsmogen användes flitigt på sexuallektionerna med en lärare som blev lite smått röd i ansiktet. Röd i ansiktet kan man även säga att jag blev idag när jag handlade och gick in i en stolpe, då jag samtidigt skulle titta på hyllan med pasta. Och att pasta är rikt på snabba kolhydrater kan vara bra att veta om man vill utesluta sådana ur sin kost. Kost är något man tydligen skall variera, då är det inte bra att äta exempelvis dillkött 9 dagar i rad. 9 dagar i rad har jag någongång i mitt liv lidit av PMS. När jag ändå funderar över bokstavligt förkortade sjukdomar, är TBC säkert inget man tackar ja till om man slipper. Fattigdom och svält, trångboddhet samt brist på utbildning och information bidrar väsentligt till att tbc är ett stort folkhälsoproblem. Fokhälsoproblem kan man kanske även säga att den svenska avundsjukan är. Och att vara avunsjuk förväxlar många ofta med svartsjuk, och väljer fel ord i fel sammanhang. Något som hänger samman är inte Skåne och Danmark, vilket vissa kan tycka är lite synd. Synd skulle det vara om man satt på tåget och började leta febrilt efter sin mobil och fråga folk om man sett den, när man fortfarande pratar i den. Prata i telefon är något som alla tycker är roligt, fast ingen tänker nog på hur många bakterier som frodas under knappsatserna. Knappsats är något som sitter på en permobil som oftast körs av en på något sätt invalid person. Det ordet upptäckte jag för tre dagar sen inskuret på väggen nere i min källare. Och i min källare kan man inte bara hitta saker som folk inte vill ha, utan även silverfiskar med dom bästa stamtavlorna. Stamtavla lär travhästen Järvsö Fax ha en ganska fin, vilket leder mig in på att det är just därifrån Lill-Babs kommer.
Barambarambaram
Vi onanerar!
Hemma bra men borta bäst
Tänkte ge mig in på att försöka återge vad onsdagen och torsdagen tillsammans med Nanni erbjöd.
När hon slutade jobbet kl fem så satt vi båda två på balkongen och gäspade. Tanken var dock att vi skulle ta oss en liten utekväll, då min snälla mami & papi satt in pengar på mitt konto så vi skulle kunna gå ut och äta. Vi blev tyvärr aldrig hungriga efter att vi ätit av maten jag hade lagat, men lite öl & vin gick det dock ner. Först var alternativen Gävle eller Sandviken, men det första uteslöt vi när vi började tänka på hur jobbigt det skulle vara att ta sig dit.
Så vi gjorde oss iordning, pimplade i oss lite vattensmakande vin (inget illa menat mamma Corrine) och sen gick vi hem till Nannis kompis på "Bruuukäää" (Bruket). Där satt vi tills det var dags att dra sig vidare ner på stan. Hennes vän beställde taxi fast det bara gällde några hundra meter men eftersom min filosofi är att inte slita på kroppen i onödan, så gjorde det mig inget. På väg in i taxin så slängde Nanni åt mig vinkartongen och uppmanade mig att stoppa den innanför jackan. Så det gjorde jag. När taxichauffören skulle öppna dörren måste jag sett ut som en stelopererad kärring med wiplashskada, jag som med alla krafter försökte hålla den kvar under jackan.
Väl framme blev det lite vinutdelning till höger och vänster.
Inne på Lobby hade vi det trevligt, fast Nanni och jag råkade tappa bort varandra en stund. Under tiden under våran separation måste jag sagt något väldigt trevligt till bartendern för när hon kom tillbaka hade jag två alkoläsk och en drink i handen. Som jag enligt mitt minne inte betalade för. Han såg för övrigt ut (enligt uppgifter från Nanni) som 17 år och "nya Brolle junior med bakåtslickat hår".
På vägen hem från krogen visade Nanni upp diverse fylle-cirkuskonster, såsom att klättra på vägskyltar, balansera på broräcken, klättra upp i en björk och stå i spagat över ledstängerna i trapphuset. Omtänksam kompis som man är, försökte jag inte stoppa henne när hon började klättra upp på räcket på bron som gick över ån. Fotografkåt som man är var det alltså i det ögonblicket viktigare att få några bra bilder, och så här blev resultatet. (Lägg gärna märke till att Nanni blev så exalterad att hennes ögon började brinna).
Dagen efter, mitt uppe i min värsta bakfylla, råkade jag kläcka ur mig att "det var på ett sätt synd att du inte ramlade i, för det hade blivit hemskt roliga bilder... om du inte drunknat vill säga"... Kan det vara så att jag behöver söka hjälp, antingen för brist i omtanke om andra människor på fyllan eller för mitt konstanta fotograferande?
However, på onsdagen vaknade jag av att det tryckte på som fan i blåsan. Solen lyste in genom dom nerdragna persiennerna och jag kände att det var varmare än i en bastu i sovrummet. Nanni pratade sen om att hon trodde hon skulle dö av alkoholångorna som fanns i rummet, men jag kände inga.. kanske för att dom kom från mig?
(Här har vi lite delade åsikter om vem som väckte vem) men jag gick upp på toa, hämtade vatten och tassade tillbaka så tyst som jag kunde över parkettgolvet. När jag kom in i sovrummet igen var lyckan total då jag såg att hon fortfarande låg och sov. Nöjd som jag var, kröp jag ner under täcket och hann precis andas ut. Då hörde jag hur det rörde sig på andra halvan av sängen och jag höll andan. Skulle hon bara vända sig om? Nej men tamejfan var hon inte vaken.
"KOM, vi åker ut till stugan!"
Jag trodde hon hade blivit tokig men hann inte reflektera så mycket över det förrän hon fortsatte.
"Vi GÅR till Boänge, (som jag visste i normala fall tog 45 min) tar båten och åker ut till stugan!"
Jag var tvungen att fundera om jag hörde rätt. Skulle jag GÅ i trekvart för att ta mig nånstans dit solen skulle fritera både mig och min hårt arbetande skrumplever på några minuter?
"Kom nu!"
Jag tänkte att det inte var nån idé att ifrågasätta hennes förslag, för där stog hon och såg så nöjd ut över att ha uppmanat mig att klä på mig fort, fort. Så det gjorde jag. Underligt nog såg jag normal ut när jag var färdigklädd, för med så mycket mascara jag hade som torkat ihop mina ögonfransar och försämrat sikten, hade jag lika gärna kunnat satt kjolen på huvudet och linnet över arslet.
Redan nere vid porten hörde jag diverse psalmer i huvudet för att försöka hinna bli frälst innan jag skulle bli homie med Gud Fader. Vi började gå och Nanni började prata om vad gott det skulle vara med en isglass. Frågade om jag hade pengar, jag svarade att jag kanske hade lagt ner plånboken ifall att hon ville låna. Det var inte mycket som fungerade som det skulle i min hjärna i den hettan. Jag hade inte alla koppar i skåpet så att säga, inte alla getterna i hagen. Till min stora lycka så hade jag plånboken med, och vi gick in och shoppade varsin Piggelin, vatten och cola.
Nanni förklarade för mig att jag fan var tvungen att gå fortare, och att vi skulle missa all sol annars. Det hade minsann inte gjort mig så mycket, där jag gick med ett dunkande huvud och ben som var en kilometer bakom mig. Jag svarade att det inte är bra att utsätta hjärtat för påfrestningar dagen efter men det fick henne bara att stampa på fortare.
Vi kom hem till hennes föräldrar för att hämta hunden Boss som också skulle med. Efter det kom vi fram till båten och jag kände mig som en 87-årig handfallen kärring med gråstarr som tappat rullatorn när jag skulle stiga i. Med ena benet på bryggan och det andra nere i båten, kunde jag inte för mitt liv förstå hur jag skulle göra. Men det gick ju bra till slut det med.
Framme vid deras lilla stuga plaskade vi genast ner oss på altanen. Och vi började pressa. Efter ett tag sa Nanni att vi skulle gå och bada. Så jag följde med och gick ner i vattnet medans hon gick ut på bryggan. När jag kommit i hel och hållen bland all slemmig vass på botten, så fick jag höra att hon aldrig i livet skulle bada. Så då gick vi och lade oss och solade igen. Återigen, efter en stund, sa hon att vi skulle gå och bada. Så jag följde glatt med men när jag var på väg ut på andra sidan, vände hon i dörren. "Jag tror det faktiskt räcker att gå ut på den här sidan där det blåser. Nej, jag vill inte bada!" Vi gick tillbaka och lade oss igen. EN gång till blev det falskt alarm.
Hon föreslog att vi skulle gå ner till grannens brygga, så det gjorde vi. Då kom hon på att vi kunde hämta solstolarna och ligga där nere istället, så att vi (eller ja, jag) kunde bara när vi ville. Så vi hämtade dom, bar dom hela vägen dit och satte ner dom på backen. Medans jag fortfarande krånglade med att få upp min så att jag kunde sätta mig, hann Nanni komma fram till att det var alldeles för mycket broms där. Så när jag precis satt mig så hade hon rest sig för att gå tillbaka. Till slut kom vi tillrätta igen på altanen.
Vi hade med oss en flintastek (som vi efter diskution huruvida man kunde lägga den i solen eller ej) vi hade tinat. Så den lade vi på grillen och jag blev utsedd till grillmästare. Som av många olika anledningar inte borde inträffat;
1. Jag kan inte ens koka spaghetti när jag är bakfull.
2. Gasol, eld, flammor i kombination med riktigt kass reaktionsförmåga, behöver jag säga mer?
3. Hur länge skulle den ligga på? Hur många gånger ska jag vända? När ska jag vända?
4. Hjälp!
Efter bästa förmåga arbetade jag med den lilla steken. Jag gick iväg för att göra något jag för tillfället ansåg vara viktigare (säkert knäppa kort) och när jag kom tillbaka så brann köttet. Inte så himla mycket, men det var synliga lågor. Så jag lyfte upp den och när fettet från köttet droppade ner i grillen så blev det ännu mera eld. Till slut lyckades jag tygla fanskapet när Nanni kom ut och ropade "Men gud vad rökigt!" Sen började hon bli klar med potatis och annat vi skulle ha till. Övertygad om att köttet var färdigt tog jag av det och vi började äta av varsin kant. När vi skulle ta mer så var det rött på ett ställe. "Men det är säkert bara för att det sitter ett ben här.. eller nåt..." sa hon fundersamt och knackade med kniven på benbiten. Men tyvärr blev det inte så mycket bättre från vilket håll man än skar, men vi blev i alla fall mätta och riktigt gott var det. (Delarna som gick att äta, samt potatisen som vi hade potatissallad till, haha. För att inte glömma bearnaisesås).
Vi begav oss hem och framme vid bryggan igen frågade Nanni om jag kunde ta emot oss vid bryggkanten.
"Jadå..." svarade jag, lutade mig ut och sträckte ut armen. (Jag har väl alltid vetat vad folk brukar få göra när dom ska iland med en båt?)
"Alltså.. du måste ju.. hoppa..." sa hon.
"JAG? Ska JAG hoppa?!" utbrast jag förtvivlat.
"Hur ska vi annars komma iland?" frågade hon.
"Men jag KAN inte HOPPA!" ropade jag med gällare röst.
"Nej, då vet inte jag hur vi ska komma iland..."
Så jag gjorde en riktig kraftansträngning och samlade allt mod jag nånsin gått och klämt på. Reste mig upp och medans jag stog på båtkanten så såg jag återigen mitt liv passera revy. Det gör det rätt ofta. Men jag studsade över till bryggan utan att fastna med benen på varsin sida och huvudet nere i vattnet. Det kändes bra.
En riktigt trevlig men ganska kämpig bakfylledag för att sammanfatta det hela. Idag upptäckte jag i spegeln hur röd jag egentligen är. Jag har streck efter BH-banden som jag på vägen dit inte alls hade en tanke på att det skulle uppkomma. Man skulle kunna säga att det ser ut som att jag har en vit bikini på mig. När jag skulle duscha kändes som att jag saknades typ tre hudlager. Vet inte om jag stödjer att jag sedermera ser ut som en helstekt gris. Inte helt överraskande att jag skulle ha nåt annat än otur med solbrännan också.
Idag följde Nanni med mig till tåget. På väg hem kändes allting fulländat när jag satte mig mittemot en gubbe som jag frågade den klassiska frasen "är det upptaget här?", just för att han brett ut sina väskor över på andra sidan bordet, varpå han svarade "nej, det ser inte ut så" med en konstig bitter klämkäckhet. Jag satte mig tillrätta och la genast märke till hur han harklade sig med jämna mellanrum.
"Hrmm... hrm".
Tre sekunder senare
"Hmmmmmrrrmmhmmhum".
Två sekunder senare
"Humhumhum.. hrrrrrrm".
Jag tror det var någon form av tics han hade, var han fortsatte även fast han slumrade till med huvudet halvvägs nere på bröstet. Kände att det skulle bli så skönt att komma hem till min lägenhet för den var det i alla fall tyst i.
Lite längre bak i vagnen var det nåt som lät så högt att jag hoppade till.
"AAAAAAH! Hallå! HALLÅ? Vad GÖR du? Men BEJB!!"
Great. Överhuvudtaget inga illa om gay people, men detta var en bög med världens mest genomträngande skärande högljudda stämma som fick både hammaren & städet i mina öron att braka åt helvete, och som förmodligen hade Miss Jay från Top Model som främsta idol.
"Ahh, men guuuuuu! Ah, men om ni väntar där så kommer jag snart da! Ahhh men guuu va roliiiiit! Ah, men ah! Ah, ses vi snart!"
Samtalet höll dock på i en kvart, så nu vet jag allt om vad han köpt samt låtit bli att köpa för kläder när han var och shoppade på den och den affären, samt vad han tänkte när han såg ett plagg som såg ut så och så och vad han sa till kassörskan när han betalade den och den tröjan och hur han kände när han betalat, vart han gick efter det och vem han pratat med i telefon.
Man brukar ju säga borta bra men hemma bäst, men i mitt fall är det nog nästan tvärtom. I alla fall om man får ha Naanee som sällskap i några dagar ('',)
Mmmbop
Igelkottsklappning & brieost-mani
Ja, ibland undrar jag hur hög min IQ egentligen är.
Jag och Nanni gick i förrgår en kvällspromenad med Nova. På vägen mötte vi nånting som kom vaggandes. "Är det en grävling? Åh nej, akta dig, såna där kan bli skitelaka dom!" upplyste Nanni. Fast några sekunder senare upptäckte vi att det var en helt vanlig hederlig svensk igelkott. Jag gick fram för att ta kort och när den gått ner i diket tyckte hon att jag skulle klappa den.
"Men klappa den du!"
"Är du säker på att det inte gör ont?"
"Neej, det går bra! Det är bara att kupa handen..."
Så jag böjde mig framåt och vinklade ut pekfingret (för jag tänkte att jag inte ville förlora hela handen) och petade. Precis när jag nuddade med mitt stackars finger så studsade den upp och skjöt ut alla taggar och förvandlades till en boll. I ren och skär panik hoppade jag upp ur diket och skrek "Naaaaanniiiii, du SA!" DU SA att den inte skulle sticka mig!!"
Fröken Skadeglädje själv stog på vägen och gapskrattade och jag tittade förtvivlat på mitt finger. "Gjorde det verkligen så ont eller är det bara chocken?" frågade hon. Just då vidhöll jag vid att det gjorde så fruktansvärt ont, men jag kom senare underfund med att det nog egentligen var det sistnämnda. 
Grävlings-igelkotten
på promenad
Sandvikens
kantarell/vattentorn
Samma dag fast tidigare var vi ner på stan och kollade lite, där vi träffades Nannis syster och hennes tre (supergulliga) pojkar.
Vi gick in i en nyöppnad gulsmedsaffär som det stog en liten farbror i som såg ut att vara från Iran. Vi var på jakt efter nån form av stav till min tunga, då vi kommit fram till att det finns en möjlighet att det är läkstaven jag har kvar i. Så vi tittade lite på smyckena i hans välputsade disk innan Nanni dropped the question. Inte helt förvånande så såg lilla Iranfarbrorn väldigt förvirrad ut, och ungefär som en mänskligt frågetecken. Så hon fick sträcka ut tungan och visa. Inte det heller gjorde honom klokare, han visste nog säkert inte om hon lipade eller vad hon ville. Så han tog fram ett litet block efter att ha frågat ett antal gånger "va eter det?" och skrev fundersamt upp "tungstaf". Efter det visade han alla sina nässmycken. Petade med fingret på dom och tittade sedan upp på mig. Både jag och Nanni hade inte hjärta att göra annat än att stå lutade över hans samling och se intresserade ut. Han frågade "ur den ser ut bakom?" och syftade på den jag hade i näsan. För hans var minsann spiralformade. Efter vad som kändes som en evighet av tittande, så frågade Nanni om affären var nyöppnad varpå hon artikulerade "DET KOMMER NOG GÅ JÄTTEBRA FÖR DIG!" Allt för att lilla farbrorn skulle förstå vad hon menade. Då visade att han kunde gravera i guld och laga alla smycken i världen. "DET BEHÖVS I DEN HÄR STAN, JÄTTEBRA!" Hon förklarade att hon skulle börja jobbet och att vi var tvugna att gå, och vi hastade ut.
När det som sagt var dags för min kära vän att bege sig till jobbet stannade jag kvar och flanerade lite i Sandvikens centrum. Det är ungefär lika stort som en fyrvägskorsning med 20 meter åt vardera hållet, så det gick relativt fort för mig att söka av området. Hittade en klänning och ett linne som jag för övrigt lär lämna tillbaka när jag kommer hem. Linnet var nämligen oranget och jag vet inte vad det var som gjorde att jag i det ögonblicket inte kopplade att det aldrig har varit min färg. Måste vara luften från Skutskär som gör en lite dimmig.
När jag kom tillbaka igen tog jag mig en redig fläskfilélunch med kött från gårdagen. Pluggade lite spanska och drack lite öl från samma land för att komma i stämning. Vet inte riktigt om det hjälpte.
Och igår när Nanni kom hem från jobbet åt vi lite tagliatelle med kyckling & bacon. Efter det bjöd aftonen på en promenad hem till Nannis kusin Linda där även hennes andra kusin var på besök, och vi fastnade framför ett avsnitt av One tree hill. Efter det släpade vi oss hem, trötta som bara den och slappade framför TV:n med en bit brieost och kex samt Sex and the city. Fast jag tror att den som fick i sig mest ost förmodligen var jag, satte nog nästan i mig hela medans stackars Nanni fick äta dom vita kanterna jag inte ville ha.
Nu får vi se vad denna afton bär i sitt sköte (visst låter det lite halvkonstigt/snuskigt?)
Arriverderci
På genomresa genom Sverige
Åh, vad jag hatar dom orden!
"Men heeeeej på dig Gunbritt! Hur står det till? (utan att invänta svar) Ellinor heter jag och ringer från Ljudboken i Borlänge! Det är så att vi har en kampanj där man nu kan få pröva på en ljudbok för 19 kronor. Sen är det ju bara att säga upp skiten, men det kan ju vara kul att utnyttja (okej, det stog inte alls i manus faktiskt, men lite ärlighet var man ju tvungen att ge dom stackars människorna). Ääär det nåt du vill pröva på? (återigen utan att invänta svar, gäller att elda på på bredast möjliga dialekt) För vi har en här som heter På genomresa genom Sverige av Åke Edvardsson...
Ja, tänk vilken strålande karriär jag hade som telefonförsäljare. Det var alldeles kopiöst. Lite ironisk är jag men jag sålde ändå bäst i landet just då. När andra låg på 11-12 stycken var jag uppe i ungefär 50. Haha ja, jag säger då det vilket skitjobb. Jag började tröttna ur redigt mycket när jag fick sitta bredvid en rödlätt 45-åring med flätor som viskade fram varje mening. "S-s-stör jag dig i julbaket kanske? Personen på andra sidan luren frågade antagligen vad hon sa. Och den här gången tog hon i från tårna men det blev inte mycket högre volym i rösten för det. "Joo, jag undrar om jag stör!" När samtalet var över satt hon fundersamt och pickade på sitt headset. "Det låter ingenting...jag hörs inte..." satt hon och konfererade med sig själv. Till slut var jag tvungen att säga att hon nog var tvungen att prata högre. Det slutade med att hon battlade med mig vem som kunde prata högst och med bredast dialekt. För dialekten hjälpte. Det var ett antal stockholmare som började asgarva när jag sa att jag ringde från Dalarna eller Borlänge. Och medan dom höll på att kikna av skratt så hörde man hur dom väste "Hahahaha.. mjo... HAHAHA jo jag HÖR det!" Så om man någon gång behöver roa en stockholmare är det bara att berätta att man kommer från Dalarna.
En äldre man från Stockholmsområdet var hemskt trevlig. Han lyssnade tålmodigt på mig från andra sidan luren och sa till slut på sin finslipade dialekt; "Hörredu kexet. Jettetreelit att snacka me en dalkulla o grejer, men jag ska nog inte ha nåt. Men ge mig ditt kontonummer så ska jag sätta in en slant för jag gissar att du får provision och sånt näru seljer".
Och pengar kom det in på kontot. Runt 200 om jag inte minns fel. Tror jag ska flytta till De givmilda människornas stad någon gång i livet. Kanske ska producera en egen ljudbok? Om hur man vattnar sina pelargoner med variation. Sen sätta mig på Plattan och sälja, iklädd dalkulledräkt. För att inte glömma megafonen.
However, dit jag ville komma med rubriken var alltså inte min telefonförsäljarkarriär. Har nu varit i Avesta och firat Madgalena, det var jättetrevligt. Det var bara upp med partytältet, in med människorna, korka upp vinet och knäppa några öl. Sen kom hennes mamma med världens godaste mat, Quinoa med gratinerad kycklingfilé och annat gott. Har nog inte varit så mätt sen jag åt tacobuffé i närmare två timmar på American Take Away för två år sen. Så det var gott. Och efter det lyckades jag tillsammans i samförstånd med alla andra även få i mig jordgubbar och glass.
Pix from the party
Almir och Tommy
kämpar med tältet
Sen kom även Erica,
Magda och Zelda till undsättning
Erica visade upp ett oerhört
bra ledarskap då hon fattade
många snabba och kloka beslut
Födelsedagsbarnet
Och in med alla i tältet
Systrarnas pappa Hans
Ena halvan av
systrarna Norman
Och här är den andra!
Almir är med på ett hörn
Mamma Ingrid
Jag och Erica hade
en liten fotosession 
Det huvudsakliga syftet;
att Magda var glad!
Visst är dom gulliga!
Erica och Magda sprider lite syskonkärlek
The sweet duo
Madga's Tommy på
krigsstigen kanske?
Och det var en glädjens afton
(berättarröst från 50-talet)
Ja, må hon leva!
Nah, vante blyg!
Madga blir nersläppt efter ha
blivit omkringgungad en aning
Jordgubbar blev det!
Magda får Full custom service
Ett försök till en skarp bild
Och jag ser ju ut att
riktigt enjoy the moment
Jag är på det berömda
lyset en aning gissar jag
Så oerhört himla söt, lilla Norman!
I princip den bäst tagna
bilden från aftonen, man ser
åtminstone vad det är för något!
The one and only Turturduvorna
Framåt småtimmarna
Almir gosar med Zelda
samma eftermiddag som baksmällan gjorde sig påmind...
Ja, ett tag trodde jag att jag skulle dö. Hypokondriker eller inte, vem som helst hade nog funderat över samma sak. Bilresan till stationen med systrarna Normans pappa Hans gick utmärkt. Men när tåget började rulla in på perrongen började jag bli fruktansvärt nervös över att kräkas på någon på tåget. Eftersom jag hade börjat tänka på det så blev jag naturligtvis illamående och jag hann reflektera väldigt länge hur nära det var att jag skulle spy. Men det gick förvånansvärt bra. Jag satte mig och ställde min väska under bordet. Efter typ 20 minuter kom det en tjej som såg ut att vara omkring min ålder. Smal som bara fan, med konstiga sjalar och gröna kahki-byxor, barfota och miljoner piercingar. Hon var en riktig albino med vita ögonfransar och riktigt blå ögon, vilket naturligtvis fascinerade mig. Kanske just bara för att jag var bakfull.
Jag pratade i telefon med Hanna när jag plötsligt får se hur hon sätter sina svettiga fötter på min väska. Jag tänkte att "nej men nuså vet jag inte riktigt, hur tänkte du nu lilla vän?...Äh, hon måste väl känna snart att det är min väska hon sitter och tåar på..." men fan vad hon gjorde. Hon öppnade sin bok och medans hon läste så tassade hon runt med lemmarna på min väska för att få bra fäste eller nåt. För att hon skulle kunna hålla sig kvar på sätet gissar jag, som hon halvlåg. Jag lät henne hålla på, för vem skulle våga göra en hippealbino upprörd.
Sen efter en stund la hon ner boken och började pilla ludd mellan tårna. Jag hade ingen aning om vart jag skulle titta åt för håll, för tanten bredvid henne satt och snöt sig och någon på tåget försökte bluetootha över grejer till mig. Antagligen slyngligarna bakom mig, därför var det bäst att inte göra några uppseendeväckande rörelser. Om jag skulle accepterat, skulle jag vänt mig om och sagt tack sen eller? Ja, den situationen ville jag ju inte skulle uppstå. Så jag satt där och svettades medans tåluddspillerskan arbetade flitigt med sina oidentifierbara objekt mellan tårna. När jag trodde jag hade sett det värsta så öppnade hon en påse chips och tryckte i sig utan hejd. Efter det reste hon sig upp för att ta ett chips hon suttit på, för att sedan äta upp. Till min räddning var tåget framme i Borlänge och jag skulle göra ett byte.
Men det kom minsann inget tåg. Dom ropade ut i högtalarna att det var inställt gud vet varför, jag lyssnade inte så noga för jag blev så upprörd. Och till råga på allt, när jag skulle hjälpa en tant ner med sin tunga resväska fick jag den på foten så skon gick sönder. Det satt nån slags metalldödskalle som ett spänne över, men den släppte. Så när jag gick av, så rasslade det om mig för varje steg jag tog. Jag blev alltså tvungen att ta av mig skon och försökta rycka bort skiten, men iakttagen som jag blev av två tibetanska munkar i 15 meter oranget tyg, lät jag bli. Så jag hasade fram med en trasig dödskalle i skon som jag trodde skulle snitta hela foten. Sen kom det fram en 35-årig blond man med gigantiska exhalterade ögon som tittade frågande på mig och sa "Zettergren?!" Heh, nej, inte Zettergren. Så försökte jag gå framåt men han liksom stoppade upp min passage. "Zettergren! Zettergren!!?" då tänkte jag att det fanimej fick räcka. Han var som en speedad kolibri som bara surrade runt mig. Så jag tog ett djupt andetag, gav honom ett tillgjort leende, ruskade på huvudet och sa "NEJ. INTE Zettergren." Sen tog jag ett steg till höger och sen var det bara att gå. Jag vände mig om för att kolla vad reaktionen blev, och han stog där och såg ut som att han nyss fått reda på att han var adopterad.
Väl på bussen blev det proppfullt. När chauffören skulle backa ut lade bussen av. Så han startade motorn igen. Och backade. Naturligtvis inte särskilt långt, bara några decimeter för sen fick han motorstopp igen. Jag kände hur mina nerver började svaja medans idioten inte gav tillräckligt med gas för att backa. Folk började sucka, några skrattade åt ironin och en kvinna reste sig hastigt upp och skrek "jag tänker inte bli försenad!" Men just då, på 9:e försöket, lyckades bussfarbrorn backa ut. Någon applåderade längst bak och jag ville bara skrika åt den människan att vi inte landat efter en 12 timmars flygning till Thailand.
Jag kom efter många om och men fram till Sandviken där Nanni kom och mötte mig. Vi gick hem till henne, sen följde jag med henne till gymmet (där jag slog mig ner i soffan och försökte plugga spanska, men det var svårt med en testosteronnivå som vibrerade som den gulaktiga saltlagen i en burkskinka.) Efter det gick vi hem och Nanni lagade riktigt god (resturang) mat och vi kollade på något franskt (!) skräckaktigt som hette Them. Drack te gjorde vi också, jag med mjölk och socker, barnslig som man är, haha. Filmen gick mest ut på att huvudpersonerna gick och smög runt i ett hus i trekvart innan det hände nåt. Men den var verklighetsbaserad vilket jag trodde skulle få mig så psykad att jag inte skulle kunna somna. Men det gick utan problem, efter 2½ timmes godnattprat. Stackars Nanni skulle upp och jobba till kl 6. Hon fick två timmars sömn. Och när jag vaknade kl 10 trodde jag att jag skulle få ta till det tunga artelleriet för att komma upp, typ medvetet ramla ur sängen eller nåt.
Gos med Nova
Oh ja, vad gott det var
Åsså lite film
På promenad med Nova. Fick henne att posera några gånger...
Aaaaw, vad fin hund! Titta här,
vad har jag? Nova! Godis! Titta!
Jaaa, vad gott. Nova! Vem är finaste
hunden? Åh vad duktig är! Klick.
...tills hon tröttnade
ur på mitt paparazzande!
Lipar åt en kinesisk nakenhund
Änder på kryssning i den lilla ån
Jaha se där, nu har jag nog fått med så mycket onödig och nödvändig information som det på något vis går.
Greetings from the happy turtle Ragnar Montgomery, Alabama
Kan någon fixa värmen tack
Jag vet inte vad jag ska tycka om att det är 35°c ute och 29°c inne. Det bästa sättet att stänga värmen ute är väl att sätta sig i garderoben, men jag vet inte om jag har sån stor lust att spendera sommaren där inne heller.
Igår var jag och Linnéa på en mindre roadtrip, fast denna gång inte ens över kommungränsen. Hon kom till mig klockan nio, då var jag redan i full färd med att tvätta min 11:e Ikea-kasse från gårdagen. Efter det åkte vi till Stångtjärn med Rico och kämpade oss ett varv runt sjön. Det tog bara 25 minuter men det kändes som att jag aldrig skulle få återse min gamla Mercedes på grusparkeringen igen.
Efter det åkte vi till Falujungrun och åt lunchbuffé tillsammans med alla lastbilschaufförer och denna gång även snickare. Återigen uppkom Linnéas dilemma; "Ellie, du måste hämta mer åt mig. Du MÅSTE! Jag kan inte gå själv. Alla har redan sett mitt berg med pannkakor!" Men jag vågade inte jag heller, för vid bordet mittemot satt det en man med ett blått och ett brunt öga och såg ut att vara besläktad med Svartenbrandt. Så vi åkte vidare ner på stan där vi hasade runt ett tag, utan att faktiskt köpa nånting. Sen satte vi oss på ett varsitt lejon vid Geisliska och gick in i en värmekoma, som vi lyckades ta oss ur efter en stund. Vi åkte och jag släppte av Linnéa och det var det sista jag kommer få se av henne tills i augusti. Helt sanslöst hur man bara kan lämna mig åt mitt öde här. En hel sommar. Fatta vad mycket som kommer gå galet utan min personliga assistent och livsstilscoach!
Ute i skog och mark - det måste synas att vi är på väg att kasta in handduken
Vi klappade en vad
nu var för någonting
Och idag har jag varit på stan och träffas min lilla Jonas! Det var trevligt. Vi gick till Kopparhatten och åt blåbärspaj och drack Guanabanajuice. Eller ja, Jonas tog det. Men jag var förstås tvungen att beställa samma sak eftersom jag lider av sån beslutsångest att jag inte vet vad jag vill ha. Och när jag väl beställt så vill jag ha det den andra vill ha, så är jag där och pillar i mig av det istället.
Vi pratade om att han ska åka till Indien ensam i närmare två månader! Helt ofattbart grymt. Själv skulle jag ju inte klara mig längre än gaten på Arlanda. Dessutom skulle jag inte stå ut med mig själv som enda sällskap. Och han ska dessutom bara ha typ två ombyten med mig. Det är för mig ganska ofattbart, då jag själv packade en kabinväska samt två stora handväskor för att vara borta i Sandviken i tre dagar. Vill inte ens tänka på hur många väskor jag skulle behöva för att vara borta så länge. Så det är väldigt beundransvärt och modigt! Det skulle ju inte skada att följa med ett tag. Nog skulle jag klara av att snurra in mig i en Sari, diskutera elektronik med en indier och se glad ut.
Inne på museet,
dom var bara så
söta och konstiga
Efter det flanerade vi lite på stan och tittade på kläder. Jonas har en tendens att alltid hitta kläder och sätta framför mig som jag absolut inte skulle passa i. Sånt som jag bara ser hemskt putslustig ut i. I och med att det dessutom är nåt slags galet sjömanstema till mode så är chansen för mig att hitta någonting ganska obefintlig. Om jag skulle använda något sånt, skulle det bara fattas en mustach så skulle jag se ut som en tvättäkta sjöman från 1952 med rökröst och tatueringar. Vilket jag ju i och för sig kan identifiera mig med.
Dags att göra ett kommunbyte igen, imorgon bär det av till Avesta och systrarna Norman. Det är Magda som fyller år men jag får träffa Erica också, gissa om det ska bli helt sjukt kul att se dom. Erica har jag inte sett på hur länge som helst. Efter det blir det förmodligen utgång på nåt klatchigt uteställe med massa bärs och annat man kan behöva i den här värmen.
Dropp dropp dropp (ljudet från min panna)
Handbok för nybörjare
Hej och välkomna till Ellie - handbok för nybörjare del 1.
Att tänka på innan du lär känna Ellie
Det finns tio punkter som hjälp att använda innan du bestämmer dig.
1. Ellie kan bli 50-100 år. Är du beredd att ta ansvar för henne så länge?
2. Hon behöver en stor yta för att trivas, ca 40 kvm brukar rekommenderas.
3. Hennes hem måste alltid vara rent och hennes foder färskt. Är du på det klara med att det kostar både arbete, pengar och tid?
4. Ellie är sällskaplig. Hon har behov av att man pratar med henne varje dag, och att hon får röra sig fritt. (Helst på krogen. red. anm)
5. Om du vill att hon skall träffa din familj är det ditt ansvar att hon trivs och uppför sig på rätt sätt.
6. Det kan hända att Ellie stökar ner och spiller på möbler när hon springer runt fritt, eller lämnar kiss och diverse avföring efter sig.
7. Tänk på att hon också måste ha sällskap när du inte är hemma. Se till att hitta en ersättare.
8. Du kanske redan har vänner som Ellie inte passar ihop med? Håll henne ifrån dom, annars kan dåliga ursäkter och sparkar mot smalbenet uppstå.
9. Om hon blir "sjuk", måste du ta henne till sjukhuset för avgiftning, och det kan bli dyrt.
10. Innan du lär känna Ellie måste du vara säker på att varken du eller någon annan i din familj är allergisk mot cigaretter, rött hår eller vitt vin.
- Konsten att ta hand om Ellie av Hanna Paulsson, Richters förlag AB
ڮںٸٷڄڬڷکڨڤ ڥڴٮٯڃ ڿھڽڥڐڍ översatt till arabiska av Ahmed Mahmud Al Fawanis
