Ellie

Jaha, så var man återigen i sina hemtrakter!

Tänkte ge mig in på att försöka återge vad onsdagen och torsdagen tillsammans med Nanni erbjöd.
När hon slutade jobbet kl fem så satt vi båda två på balkongen och gäspade. Tanken var dock att vi skulle ta oss en liten utekväll, då min snälla mami & papi satt in pengar på mitt konto så vi skulle kunna gå ut och äta. Vi blev tyvärr aldrig hungriga efter att vi ätit av maten jag hade lagat, men lite öl & vin gick det dock ner. Först var alternativen Gävle eller Sandviken, men det första uteslöt vi när vi började tänka på hur jobbigt det skulle vara att ta sig dit.

Så vi gjorde oss iordning, pimplade i oss lite vattensmakande vin (inget illa menat mamma Corrine) och sen gick vi hem till Nannis kompis på "Bruuukäää" (Bruket). Där satt vi tills det var dags att dra sig vidare ner på stan. Hennes vän beställde taxi fast det bara gällde några hundra meter men eftersom min filosofi är att inte slita på kroppen i onödan, så gjorde det mig inget. På väg in i taxin så slängde Nanni åt mig vinkartongen och uppmanade mig att stoppa den innanför jackan. Så det gjorde jag. När taxichauffören skulle öppna dörren måste jag sett ut som en stelopererad kärring med wiplashskada, jag som med alla krafter försökte hålla den kvar under jackan.

Väl framme blev det lite vinutdelning till höger och vänster.

     


Inne på Lobby hade vi det trevligt, fast Nanni och jag råkade tappa bort varandra en stund. Under tiden under våran separation måste jag sagt något väldigt trevligt till bartendern för när hon kom tillbaka hade jag två alkoläsk och en drink i handen. Som jag enligt mitt minne inte betalade för. Han såg för övrigt ut (enligt uppgifter från Nanni) som 17 år och "nya Brolle junior med bakåtslickat hår".

På vägen hem från krogen visade Nanni upp diverse fylle-cirkuskonster, såsom att klättra på vägskyltar, balansera på broräcken, klättra upp i en björk och stå i spagat över ledstängerna i trapphuset. Omtänksam kompis som man är, försökte jag inte stoppa henne när hon började klättra upp på räcket på bron som gick över ån. Fotografkåt som man är var det alltså i det ögonblicket viktigare att få några bra bilder, och så här blev resultatet. (Lägg gärna märke till att Nanni blev så exalterad att hennes ögon började brinna).
     

Dagen efter, mitt uppe i min värsta bakfylla, råkade jag kläcka ur mig att "det var på ett sätt synd att du inte ramlade i, för det hade blivit hemskt roliga bilder... om du inte drunknat vill säga"... Kan det vara så att jag behöver söka hjälp, antingen för brist i omtanke om andra människor på fyllan eller för mitt konstanta fotograferande?

However, på onsdagen vaknade jag av att det tryckte på som fan i blåsan. Solen lyste in genom dom nerdragna persiennerna och jag kände att det var varmare än i en bastu i sovrummet. Nanni pratade sen om att hon trodde hon skulle dö av alkoholångorna som fanns i rummet, men jag kände inga.. kanske för att dom kom från mig?
(Här har vi lite delade åsikter om vem som väckte vem) men jag gick upp på toa, hämtade vatten och tassade tillbaka så tyst som jag kunde över parkettgolvet. När jag kom in i sovrummet igen var lyckan total då jag såg att hon fortfarande låg och sov. Nöjd som jag var, kröp jag ner under täcket och hann precis andas ut. Då hörde jag hur det rörde sig på andra halvan av sängen och jag höll andan. Skulle hon bara vända sig om? Nej men tamejfan var hon inte vaken.

"KOM, vi åker ut till stugan!" 
Jag trodde hon hade blivit tokig men hann inte reflektera så mycket över det förrän hon fortsatte.
"Vi GÅR till Boänge, (som jag visste i normala fall tog 45 min) tar båten och åker ut till stugan!"
Jag var tvungen att fundera om jag hörde rätt. Skulle jag GÅ i trekvart för att ta mig nånstans dit solen skulle fritera både mig och min hårt arbetande skrumplever på några minuter?
"Kom nu!"

Jag tänkte att det inte var nån idé att ifrågasätta hennes förslag, för där stog hon och såg så nöjd ut över att ha uppmanat mig att klä på mig fort, fort. Så det gjorde jag. Underligt nog såg jag normal ut när jag var färdigklädd, för med så mycket mascara jag hade som torkat ihop mina ögonfransar och försämrat sikten, hade jag lika gärna kunnat satt kjolen på huvudet och linnet över arslet.

Redan nere vid porten hörde jag diverse psalmer i huvudet för att försöka hinna bli frälst innan jag skulle bli homie med Gud Fader. Vi började gå och Nanni började prata om vad gott det skulle vara med en isglass. Frågade om jag hade pengar, jag svarade att jag kanske hade lagt ner plånboken ifall att hon ville låna. Det var inte mycket som fungerade som det skulle i min hjärna i den hettan. Jag hade inte alla koppar i skåpet så att säga, inte alla getterna i hagen. Till min stora lycka så hade jag plånboken med, och vi gick in och shoppade varsin Piggelin, vatten och cola.

Nanni förklarade för mig att jag fan var tvungen att gå fortare, och att vi skulle missa all sol annars. Det hade minsann inte gjort mig så mycket, där jag gick med ett dunkande huvud och ben som var en kilometer bakom mig. Jag svarade att det inte är bra att utsätta hjärtat för påfrestningar dagen efter men det fick henne bara att stampa på fortare.

Vi kom hem till hennes föräldrar för att hämta hunden Boss som också skulle med. Efter det kom vi fram till båten och jag kände mig som en 87-årig handfallen kärring med gråstarr som tappat rullatorn när jag skulle stiga i. Med ena benet på bryggan och det andra nere i båten, kunde jag inte för mitt liv förstå hur jag skulle göra. Men det gick ju bra till slut det med.

Framme vid deras lilla stuga plaskade vi genast ner oss på altanen. Och vi började pressa. Efter ett tag sa Nanni att vi skulle gå och bada. Så jag följde med och gick ner i vattnet medans hon gick ut på bryggan. När jag kommit i hel och hållen bland all slemmig vass på botten, så fick jag höra att hon aldrig i livet skulle bada. Så då gick vi och lade oss och solade igen. Återigen, efter en stund, sa hon att vi skulle gå och bada. Så jag följde glatt med men när jag var på väg ut på andra sidan, vände hon i dörren. "Jag tror det faktiskt räcker att gå ut på den här sidan där det blåser. Nej, jag vill inte bada!" Vi gick tillbaka och lade oss igen. EN gång till blev det falskt alarm.

Hon föreslog att vi skulle gå ner till grannens brygga, så det gjorde vi. Då kom hon på att vi kunde hämta solstolarna och ligga där nere istället, så att vi (eller ja, jag) kunde bara när vi ville. Så vi hämtade dom, bar dom hela vägen dit och satte ner dom på backen. Medans jag fortfarande krånglade med att få upp min så att jag kunde sätta mig, hann Nanni komma fram till att det var alldeles för mycket broms där. Så när jag precis satt mig så hade hon rest sig för att gå tillbaka. Till slut kom vi tillrätta igen på altanen.

   
        
    
    
Vi hade med oss en flintastek (som vi efter diskution huruvida man kunde lägga den i solen eller ej) vi hade tinat. Så den lade vi på grillen och jag blev utsedd till grillmästare. Som av många olika anledningar inte borde inträffat;

1. Jag kan inte ens koka spaghetti när jag är bakfull.
2. Gasol, eld, flammor i kombination med riktigt kass reaktionsförmåga, behöver jag säga mer?
3. Hur länge skulle den ligga på? Hur många gånger ska jag vända? När ska jag vända?
4. Hjälp!

Efter bästa förmåga arbetade jag med den lilla steken. Jag gick iväg för att göra något jag för tillfället ansåg vara viktigare (säkert knäppa kort) och när jag kom tillbaka så brann köttet. Inte så himla mycket, men det var synliga lågor. Så jag lyfte upp den och när fettet från köttet droppade ner i grillen så blev det ännu mera eld. Till slut lyckades jag tygla fanskapet när Nanni kom ut och ropade "Men gud vad rökigt!" Sen började hon bli klar med potatis och annat vi skulle ha till. Övertygad om att köttet var färdigt tog jag av det och vi började äta av varsin kant. När vi skulle ta mer så var det rött på ett ställe. "Men det är säkert bara för att det sitter ett ben här.. eller nåt..." sa hon fundersamt och knackade med kniven på benbiten. Men tyvärr blev det inte så mycket bättre från vilket håll man än skar, men vi blev i alla fall mätta och riktigt gott var det. (Delarna som gick att äta, samt potatisen som vi hade potatissallad till, haha. För att inte glömma bearnaisesås).

Vi begav oss hem och framme vid bryggan igen frågade Nanni om jag kunde ta emot oss vid bryggkanten.
"Jadå..." svarade jag, lutade mig ut och sträckte ut armen. (Jag har väl alltid vetat vad folk brukar få göra när dom ska iland med en båt?)
"Alltså.. du måste ju.. hoppa..." sa hon.
"JAG? Ska JAG hoppa?!" utbrast jag förtvivlat.
"Hur ska vi annars komma iland?"  frågade hon.
"Men jag KAN inte HOPPA!" ropade jag med gällare röst.
"Nej, då vet inte jag hur vi ska komma iland..."

Så jag gjorde en riktig kraftansträngning och samlade allt mod jag nånsin gått och klämt på. Reste mig upp och medans jag stog på båtkanten så såg jag återigen mitt liv passera revy. Det gör det rätt ofta. Men jag studsade över till bryggan utan att fastna med benen på varsin sida och huvudet nere i vattnet. Det kändes bra.

En riktigt trevlig men ganska kämpig bakfylledag för att sammanfatta det hela. Idag upptäckte jag i spegeln hur röd jag egentligen är. Jag har streck efter BH-banden som jag på vägen dit inte alls hade en tanke på att det skulle uppkomma. Man skulle kunna säga att det ser ut som att jag har en vit bikini på mig. När jag skulle duscha kändes som att jag saknades typ tre hudlager. Vet inte om jag stödjer att jag sedermera ser ut som en helstekt gris. Inte helt överraskande att jag skulle ha nåt annat än otur med solbrännan också.

Idag följde Nanni med mig till tåget. På väg hem kändes allting fulländat när jag satte mig mittemot en gubbe som jag frågade den klassiska frasen "är det upptaget här?", just för att han brett ut sina väskor över på andra sidan bordet, varpå han svarade "nej, det ser inte ut så" med en konstig bitter klämkäckhet. Jag satte mig tillrätta och la genast märke till hur han harklade sig med jämna mellanrum.
"Hrmm... hrm".
Tre sekunder senare
"Hmmmmmrrrmmhmmhum".
Två sekunder senare
"Humhumhum.. hrrrrrrm".

Jag tror det var någon form av tics han hade, var han fortsatte även fast han slumrade till med huvudet halvvägs nere på bröstet. Kände att det skulle bli så skönt att komma hem till min lägenhet för den var det i alla fall tyst i.
Lite längre bak i vagnen var det nåt som lät så högt att jag hoppade till.
"AAAAAAH! Hallå! HALLÅ? Vad GÖR du? Men BEJB!!"
Great. Överhuvudtaget inga illa om gay people, men detta var en bög med världens mest genomträngande skärande högljudda stämma som fick både hammaren & städet i mina öron att braka åt helvete, och som förmodligen hade Miss Jay från Top Model som främsta idol.
"Ahh, men guuuuuu! Ah, men om ni väntar där så kommer jag snart da! Ahhh men guuu va roliiiiit! Ah, men ah! Ah, ses vi snart!"
Samtalet höll dock på i en kvart, så nu vet jag allt om vad han köpt samt låtit bli att köpa för kläder när han var och shoppade på den och den affären, samt vad han tänkte när han såg ett plagg som såg ut så och så och vad han sa till kassörskan när han betalade den och den tröjan och hur han kände när han betalat, vart han gick efter det och vem han pratat med i telefon.

Man brukar ju säga borta bra men hemma bäst, men i mitt fall är det nog nästan tvärtom. I alla fall om man får ha Naanee som sällskap i några dagar ('',)

Mmmbop