Hårdgummi, ekolod och skitskottning
Vilken härlig dag, ha-ha-ha-haa,
jag känner mig så glad, ha-ha-ha-haa...
Återigen nån muppig jävla låt som trivs lika bra i min hjärna som ett Jehovas vittne i Rikets sal.
Idag har det varit en ack så händelserik dag, jag har tillbringat den först med Thunlind sen med Paulsson. Jag och Linnéa skulle ses på Kupolen kl ett. Jag som hamnar i en smärre koma när jag väl somnat, tycker inte om att bli väckt med någon typ av sms. Här följer ett referat. Lägg märke till att min väninna skulle kunna vara världens mest stressande människa.
09:34, Linnéa: - "Jag vet att du sover men kan vi mötas i Borlänge kl 12 istället?" Bla bla bla, "har en del att göra", yarn yarn yarn. (Inte den bästa nyheten för mig som hatar både att bli väckt och dessutom behöva dra igång min gamla apparat till kroppshydda en timme tidigare).
09:35, svarade: - "Ska se om jag kommer upp. Ring mig tio över elva, inte en minut tidigare!" (Fortfarande var jag inte säker på om jag sov och drömde eller var vaken).
09:36, Linnéa - "Men hinner du vara i Borlänge kl 12 om jag ska ringa dig tio över elva? Det tvivlar jag på!"
(Kände att jag var nära på att börja gråta då jag insåg att jag faktiskt var vaken, jag hade alltså blivit väckt).
09:37, svarade: - "Jodå kanske inte precis på minut kanske"
09:39, uppmaning: - "Men LINNÉA TVUNLISND snart är jag vaken och då åker jag raka vägen till Borlänge och DU MED! Godnatt en stund nu då tack". (Vid det här laget så upprörd att jag både skrev fel och höll på att välta omkull vattenglaset på fönsterbrädan ovanför huvudet).
09:41, Linnéa - "Okej godnatt fast nu när du ändå börjar vakna till liv kan du ju lika gärna gå upp. Men jag börjar ringa tio i elva så jag kan försäkra mig om att du hinner sätta ner fötterna från sängen innan kl 12!"
(Tio i elva? Herregud, det var ju bara en timme och nio minuter dit).
09:42, svarade: - "Mm och det första som ska hända är mat på Kupolen!"
(Så fort min stackars hjärna börjat inse att jag är vaken börjar min tomma mage arbeta på högtryck).
09:58, Linnéa: - "Jag är glad att du börjar vakna till liv nu så fokusera på att du ska träffa mig om 2 timmar!"
(Fokusera? Vet hon ens att det fortfarande nästan är mitt i natten?).
09:59, svarade: - "Nej du jag blir så upprörd att jag somnar! Du väckte mig nu igen".
10:00, Linnéa - "Men Ellie! Nu ska jag gå ner i källaren och sy en kjol för jag har inga kläder!"
(Hur ambitiös får man bli? Och sy, är inte det nånting jag borde kunna också? Hör inte det till en kvinnas plikt att åtminstone kunna sy runt ett knapphål åt sin inkompetenta man? Inte för att jag har någon men om jag nånsin skaffar en så kommer han vara det, och säkert dessutom fruktansvärt ointelligent).
10:01, svarade: - "Igen väckte du mig".
10:32, Linnéa: -"Om en timme hoppas jag att du är på väg till ditt garage och ska hämta din bil för att åka mot Borlänge!"
(Var för trött för att förstå vad hon menade med "hämta bil", "garage", "på väg" osv. Vaknade efter en stund och kände att jag nog var hungrigare än vad jag nånsin var på vägen till Kanarieöarna när vi var fulla på planet kl 8 och inte hade beställt mat. I princip mitt livs största skräckupplevelse).
11:11, svarade: - "Jävlar då har jag 20 min på mig. Hoppas du är införstådd med att jag måste ha mat på en gång!"
11:12, Linnéa: "Du får mat på en gång, men då vill jag se dig där kl 12!"
(Hade Hitler en okänd syster?).
11:41, skrev: - "Nu är jag vid garaget, tycker du ska vara skapligt stolt över mig för jag sov ändå bara 4 timmar typ! Snälla säg att jag får äta, annars dör jag!"
(Skulle jag verkligen hinna sätta mig i bilen innan jag av hunger ramlade ihop till en formlös hög utanför garageporten?).
11:45 Linnéa: "Jag står i matkön nu så få se om jag hunnit äta innan du kommer..."
(Det var det jävligaste! Fick panik och gjorde ungefär 15 omkörningar på 25 sekunder).
11:46, svarade: - "Hoppas du skämtar, jag hinner ju till tolv!"
11:47, Linnéa: - "Okej då sitter jag i bilen på parkeringen!"
Mitt humör började sakta men säkert började stiga i takt med att jag fick min pasta med oxfilé. Vi kom dock fram till att parmesanosten luktade skit men att resten gick att äta. För den som kunde äta. Galna Linnéa åt typ 5 tuggor och gav sedan upp för att hon inte fick in pastan i käften. För att den inte gick att få upp med besticken. Eftersom det kan ha varit det värsta jag hört just då, då jag höll på att stiga in i en dimma av svält, så ryckte jag åt mig hennes tallrik och rensade den med. Jaa, det är klart det bor ett litet matvrak i mig som nog ser ut som Jabba the Hut med en röst som Gollum.
Hursomhelst, där gick vi sen fulla med energi och jag köpte saker som jag egentligen inte alls behöver. Som t ex två huvtröjor. Väldigt motiverat, eller hur? Man vet ju aldrig om det kan behövas. Medeltemperaturen är ju 30 grader men nog finns det risk för att helvetet fryser till is nån gång. En bikini hittade jag också på, mest för att jag tänkte på hur mycket skäll jag fått av Hanna för min gamla vita jag brukade ha. Eller gammal och gammal, den hade väl kanske inte sån jättebra passform. På väg ner till stranden i Arguíneguín eller vart fan det nu kan ha varit, fick man höra: "du vet väl att det ser ut som att du typ skitit på dig? Eller har en gigantisk blöja på dig? Tror du LÄR köpa en ny bikini!" Så det gjorde jag.
Efter tre timmar när vi hasat runt på Kupolen och det börjat både pipa, gnissla och gnirka om våra tofflor, eftersom vi släpade fötterna i backen, var det dags att bege sig hem. Alldeles innan vi skulle hem ropades det ut i högtalarna att ägaren till bilen med regnr bla bla bla skulle GÅ UT TILL BILEN GENAST! Förmodligen nån som glömt bort att dom ägt en hund i typ 7-8 år och att den nu satt i bilen i 60 graders värme. Eller som Linnéa berättade, att någon i Frankrike glömt sin unge i några timmar. Så den kolade vippen. Sin egen UNGE? Då måste man väl fan vara rätt disträ. Eller ha riktigt kasst minne. Lämnar det stackars barnet i bilen, går och uträttar sina ärenden, kommer ut efter några timmar och får se att det är nån i baksätet som inte ser allt för pigg ut. Börjar fundera vart han/hon möjligtvis kan komma från och hur han/hon hamnade där. Och förstås funderar karln enligt uteslutningsmetoden över om det finns en risk att det kan vara hans barn, och vad det i såna fall kan heta och vem han skaffat det med. Och varifrån kan då det fruntimret tänkas komma? Kan det vara den där polskan från Silja Line som bjöd in till vuxenaktiviteter i den där städskrubben på tredje däck? Då tror jag att det kan vara enklare att skaffa barnvakt så slipper man ju fundera.
Paulsson och jag tog gamla mercen och åkte till Lilltorpet för att dränka oss. Inte i ett självmordsbenäget syfte utan mer för att lugna svettkörtlarna lite. Rico var med han också. Men han är lite töntig för han vågar inte bada riktigt. Han simmade ut en liten, liten bit, sen fick han panik och satte av som en raket in mot land med mig släpandes efter med ett handfast grepp om kopplet. Eftersom jag visste att om jag inte höll i det ordentligt, skulle jag ju inte få se honom nåt mer, vilket ju med min vanliga tur resulterade i att jag skrapade mig på hela framsidan då jag drogs fram i gruset i vattnet. Det hände naturligtvis när det var två gamla kärringar där och bevittnade det hela.
Sen gick vi upp och satte oss på land eftersom hunden var så dryg. Då började han gnälla konstant (som för den delen inte är någon ovanlighet) och en av tantjävlarna sa: "Oj vad du var pratglad" eller nåt i den stilen. Då sa Hanna "nejdu, den där hunden saknar helt social kompetens!" varpå den vithåriga ragatan spydigt kläckte ur sig att " jaa, men det beror väl nog på den som äger den!" Jag tittade inte på henne för jag kände att hon precis hade vunnit guld i "Sveriges största pik till en främling 2008" och jag så gärna hade kommenterat hennes åderbråck eller nåt.
Det kom ytterligare två halvdöende människor i sina sämsta år. Farbrorn sa "är det inte en liten schnauzer?" vilket jag ju i sig var ganska duktigt gissat. Men i andra fall så tror jag att jag överväger att börja svara "nej, det är en bordercollie. Han heter dessutom Lassie". Nu till det pinsammaste som hänt mig på relativt länge. Det var visserligen ganska TUR att min ointelligenta gråbock väntade tills alla människorna gått innan han satte sig och bajsade på en sten. Hanna blev jätteupprörd och sa: "Men Ellie, det där måste du ju ta BORT!"
"Vadå, hur ska jag kunna göra det? Jag har ingen påse."
"Är inte det ditt ansvar som hundägare att ha såna med dig?"
"Men jag kunde ju inte veta att hundfan skulle skita nu".
"Du MÅSTE ta bort det, för det är JAG som brukar bada här! Det är dessutom ganska uppenbart vem det är som kan ha gjort det! Alla brukar sitta på just den där stenen och byta om!"
För att lugna fröken Paulssons nerver så gick jag med på att ta bort skiten. På något sätt. Utan påse. Så jag bröt av en pinne i två delar och började lyfta iväg kreationerna med största koncentration. Det tog en stund att ta bort det, för det var som att äta soppa med kinapinnar. Hanna satt och kväljdes medans jag skottade. Efter ett tag kom det upp en melodi i huvudet, från Fem myror är fler än fyra elefanter, och i takt med att jag avlägsnade bajset från stenen så började jag sjunga "Eeeelva, tolv å tretton, fjorton (eeh) fjorton, (eeh) fjorton, femton, sexton, sjutton arton, nitton, tjugo! Tjugo!"
Då hörde jag att det prasslade till i buskarna och nergåendes på stigen kom det en manlig a´la Alexander Skarsgård eller nåt liknande. Han kanske inte visste vart han skulle titta åt för håll efter att ha hört min skönsjungande sång. Han gick ner till vattnet och doppade ena tån och sa lite fundersamt: "Happ, går det bra att bada här nere också alltså..."
"Mmm..." sen kilade han iväg fortare än kvickt. Man kan ju inte klandra honom.
Hanna och jag diskuterade på hemvägen hur jag egentligen orkar med min energiska Ricochet. Hon hade en jättebra idé om vad jag skulle köpt egentligen, istället för hunden. Ett ekolod! Jag frågade vad jag skulle med det till, eftersom jag inte har någon båt. Men lösningen på det vore ju helt enkelt att jag skaffade mig en liten fritidsbåt som jag skulle döpa till "My purple sunshine cinderella boat Annie from Alabama" med en fjäderboa i aktern. Och båtplatsen skulle vara nere vid Slussen. Ja, det hade varit nåt det. Kanske bättre eller eventuellt sämre än att förflytta hundskit med två tallpinnar?
Och på tal om hårdgummi, så har jag varit ute och gått med Rico i närmare två timmar såhär på kvällskvisten. När det började elda under fötterna, så stannade jag, tog av mig skon och upptäckte att jag gick på en 2 mm tjock hård gummisula. För den mjuka, riktiga sulan har jag för längesedan slitit ut så den succesivt fläkts upp och ramlat av. En bit av den tappade jag inne på OKQ8 när det var en kö på 6-7 personer. Jag höll därmed även på att snubbla på min egen fot och slå huvudet i hyllan med choklad.
Nu börjar sömnen tala mer än förståndet så att säga, och eftersom jag gett en så uttömmande historia från tolv timmar av mitt liv finns det väl ändå ingen som orkar läsa nåt mer. Men det känns jävligt skönt att vara den menlösaste och mest uttråkade människan i Falun just nu. Aldrig att ens a-laget nere vid Åhléns ens är i närheten av att vara så uttråkade som mig ibland. Nu är det det där med svenskan igen, heter det som mig eller som jag? Vad jag nu kommer överväga är att ta en kurs i svenska för invandrare.
Chip chip
jag känner mig så glad, ha-ha-ha-haa...
Återigen nån muppig jävla låt som trivs lika bra i min hjärna som ett Jehovas vittne i Rikets sal.
Idag har det varit en ack så händelserik dag, jag har tillbringat den först med Thunlind sen med Paulsson. Jag och Linnéa skulle ses på Kupolen kl ett. Jag som hamnar i en smärre koma när jag väl somnat, tycker inte om att bli väckt med någon typ av sms. Här följer ett referat. Lägg märke till att min väninna skulle kunna vara världens mest stressande människa.
09:34, Linnéa: - "Jag vet att du sover men kan vi mötas i Borlänge kl 12 istället?" Bla bla bla, "har en del att göra", yarn yarn yarn. (Inte den bästa nyheten för mig som hatar både att bli väckt och dessutom behöva dra igång min gamla apparat till kroppshydda en timme tidigare).
09:35, svarade: - "Ska se om jag kommer upp. Ring mig tio över elva, inte en minut tidigare!" (Fortfarande var jag inte säker på om jag sov och drömde eller var vaken).
09:36, Linnéa - "Men hinner du vara i Borlänge kl 12 om jag ska ringa dig tio över elva? Det tvivlar jag på!"
(Kände att jag var nära på att börja gråta då jag insåg att jag faktiskt var vaken, jag hade alltså blivit väckt).
09:37, svarade: - "Jodå kanske inte precis på minut kanske"
09:39, uppmaning: - "Men LINNÉA TVUNLISND snart är jag vaken och då åker jag raka vägen till Borlänge och DU MED! Godnatt en stund nu då tack". (Vid det här laget så upprörd att jag både skrev fel och höll på att välta omkull vattenglaset på fönsterbrädan ovanför huvudet).
09:41, Linnéa - "Okej godnatt fast nu när du ändå börjar vakna till liv kan du ju lika gärna gå upp. Men jag börjar ringa tio i elva så jag kan försäkra mig om att du hinner sätta ner fötterna från sängen innan kl 12!"
(Tio i elva? Herregud, det var ju bara en timme och nio minuter dit).
09:42, svarade: - "Mm och det första som ska hända är mat på Kupolen!"
(Så fort min stackars hjärna börjat inse att jag är vaken börjar min tomma mage arbeta på högtryck).
09:58, Linnéa: - "Jag är glad att du börjar vakna till liv nu så fokusera på att du ska träffa mig om 2 timmar!"
(Fokusera? Vet hon ens att det fortfarande nästan är mitt i natten?).
09:59, svarade: - "Nej du jag blir så upprörd att jag somnar! Du väckte mig nu igen".
10:00, Linnéa - "Men Ellie! Nu ska jag gå ner i källaren och sy en kjol för jag har inga kläder!"
(Hur ambitiös får man bli? Och sy, är inte det nånting jag borde kunna också? Hör inte det till en kvinnas plikt att åtminstone kunna sy runt ett knapphål åt sin inkompetenta man? Inte för att jag har någon men om jag nånsin skaffar en så kommer han vara det, och säkert dessutom fruktansvärt ointelligent).
10:01, svarade: - "Igen väckte du mig".
10:32, Linnéa: -"Om en timme hoppas jag att du är på väg till ditt garage och ska hämta din bil för att åka mot Borlänge!"
(Var för trött för att förstå vad hon menade med "hämta bil", "garage", "på väg" osv. Vaknade efter en stund och kände att jag nog var hungrigare än vad jag nånsin var på vägen till Kanarieöarna när vi var fulla på planet kl 8 och inte hade beställt mat. I princip mitt livs största skräckupplevelse).
11:11, svarade: - "Jävlar då har jag 20 min på mig. Hoppas du är införstådd med att jag måste ha mat på en gång!"
11:12, Linnéa: "Du får mat på en gång, men då vill jag se dig där kl 12!"
(Hade Hitler en okänd syster?).
11:41, skrev: - "Nu är jag vid garaget, tycker du ska vara skapligt stolt över mig för jag sov ändå bara 4 timmar typ! Snälla säg att jag får äta, annars dör jag!"
(Skulle jag verkligen hinna sätta mig i bilen innan jag av hunger ramlade ihop till en formlös hög utanför garageporten?).
11:45 Linnéa: "Jag står i matkön nu så få se om jag hunnit äta innan du kommer..."
(Det var det jävligaste! Fick panik och gjorde ungefär 15 omkörningar på 25 sekunder).
11:46, svarade: - "Hoppas du skämtar, jag hinner ju till tolv!"
11:47, Linnéa: - "Okej då sitter jag i bilen på parkeringen!"
Mitt humör började sakta men säkert började stiga i takt med att jag fick min pasta med oxfilé. Vi kom dock fram till att parmesanosten luktade skit men att resten gick att äta. För den som kunde äta. Galna Linnéa åt typ 5 tuggor och gav sedan upp för att hon inte fick in pastan i käften. För att den inte gick att få upp med besticken. Eftersom det kan ha varit det värsta jag hört just då, då jag höll på att stiga in i en dimma av svält, så ryckte jag åt mig hennes tallrik och rensade den med. Jaa, det är klart det bor ett litet matvrak i mig som nog ser ut som Jabba the Hut med en röst som Gollum.
Hursomhelst, där gick vi sen fulla med energi och jag köpte saker som jag egentligen inte alls behöver. Som t ex två huvtröjor. Väldigt motiverat, eller hur? Man vet ju aldrig om det kan behövas. Medeltemperaturen är ju 30 grader men nog finns det risk för att helvetet fryser till is nån gång. En bikini hittade jag också på, mest för att jag tänkte på hur mycket skäll jag fått av Hanna för min gamla vita jag brukade ha. Eller gammal och gammal, den hade väl kanske inte sån jättebra passform. På väg ner till stranden i Arguíneguín eller vart fan det nu kan ha varit, fick man höra: "du vet väl att det ser ut som att du typ skitit på dig? Eller har en gigantisk blöja på dig? Tror du LÄR köpa en ny bikini!" Så det gjorde jag.
Efter tre timmar när vi hasat runt på Kupolen och det börjat både pipa, gnissla och gnirka om våra tofflor, eftersom vi släpade fötterna i backen, var det dags att bege sig hem. Alldeles innan vi skulle hem ropades det ut i högtalarna att ägaren till bilen med regnr bla bla bla skulle GÅ UT TILL BILEN GENAST! Förmodligen nån som glömt bort att dom ägt en hund i typ 7-8 år och att den nu satt i bilen i 60 graders värme. Eller som Linnéa berättade, att någon i Frankrike glömt sin unge i några timmar. Så den kolade vippen. Sin egen UNGE? Då måste man väl fan vara rätt disträ. Eller ha riktigt kasst minne. Lämnar det stackars barnet i bilen, går och uträttar sina ärenden, kommer ut efter några timmar och får se att det är nån i baksätet som inte ser allt för pigg ut. Börjar fundera vart han/hon möjligtvis kan komma från och hur han/hon hamnade där. Och förstås funderar karln enligt uteslutningsmetoden över om det finns en risk att det kan vara hans barn, och vad det i såna fall kan heta och vem han skaffat det med. Och varifrån kan då det fruntimret tänkas komma? Kan det vara den där polskan från Silja Line som bjöd in till vuxenaktiviteter i den där städskrubben på tredje däck? Då tror jag att det kan vara enklare att skaffa barnvakt så slipper man ju fundera.
Paulsson och jag tog gamla mercen och åkte till Lilltorpet för att dränka oss. Inte i ett självmordsbenäget syfte utan mer för att lugna svettkörtlarna lite. Rico var med han också. Men han är lite töntig för han vågar inte bada riktigt. Han simmade ut en liten, liten bit, sen fick han panik och satte av som en raket in mot land med mig släpandes efter med ett handfast grepp om kopplet. Eftersom jag visste att om jag inte höll i det ordentligt, skulle jag ju inte få se honom nåt mer, vilket ju med min vanliga tur resulterade i att jag skrapade mig på hela framsidan då jag drogs fram i gruset i vattnet. Det hände naturligtvis när det var två gamla kärringar där och bevittnade det hela.
Sen gick vi upp och satte oss på land eftersom hunden var så dryg. Då började han gnälla konstant (som för den delen inte är någon ovanlighet) och en av tantjävlarna sa: "Oj vad du var pratglad" eller nåt i den stilen. Då sa Hanna "nejdu, den där hunden saknar helt social kompetens!" varpå den vithåriga ragatan spydigt kläckte ur sig att " jaa, men det beror väl nog på den som äger den!" Jag tittade inte på henne för jag kände att hon precis hade vunnit guld i "Sveriges största pik till en främling 2008" och jag så gärna hade kommenterat hennes åderbråck eller nåt.
Det kom ytterligare två halvdöende människor i sina sämsta år. Farbrorn sa "är det inte en liten schnauzer?" vilket jag ju i sig var ganska duktigt gissat. Men i andra fall så tror jag att jag överväger att börja svara "nej, det är en bordercollie. Han heter dessutom Lassie". Nu till det pinsammaste som hänt mig på relativt länge. Det var visserligen ganska TUR att min ointelligenta gråbock väntade tills alla människorna gått innan han satte sig och bajsade på en sten. Hanna blev jätteupprörd och sa: "Men Ellie, det där måste du ju ta BORT!"
"Vadå, hur ska jag kunna göra det? Jag har ingen påse."
"Är inte det ditt ansvar som hundägare att ha såna med dig?"
"Men jag kunde ju inte veta att hundfan skulle skita nu".
"Du MÅSTE ta bort det, för det är JAG som brukar bada här! Det är dessutom ganska uppenbart vem det är som kan ha gjort det! Alla brukar sitta på just den där stenen och byta om!"
För att lugna fröken Paulssons nerver så gick jag med på att ta bort skiten. På något sätt. Utan påse. Så jag bröt av en pinne i två delar och började lyfta iväg kreationerna med största koncentration. Det tog en stund att ta bort det, för det var som att äta soppa med kinapinnar. Hanna satt och kväljdes medans jag skottade. Efter ett tag kom det upp en melodi i huvudet, från Fem myror är fler än fyra elefanter, och i takt med att jag avlägsnade bajset från stenen så började jag sjunga "Eeeelva, tolv å tretton, fjorton (eeh) fjorton, (eeh) fjorton, femton, sexton, sjutton arton, nitton, tjugo! Tjugo!"
Då hörde jag att det prasslade till i buskarna och nergåendes på stigen kom det en manlig a´la Alexander Skarsgård eller nåt liknande. Han kanske inte visste vart han skulle titta åt för håll efter att ha hört min skönsjungande sång. Han gick ner till vattnet och doppade ena tån och sa lite fundersamt: "Happ, går det bra att bada här nere också alltså..."
"Mmm..." sen kilade han iväg fortare än kvickt. Man kan ju inte klandra honom.
Hanna och jag diskuterade på hemvägen hur jag egentligen orkar med min energiska Ricochet. Hon hade en jättebra idé om vad jag skulle köpt egentligen, istället för hunden. Ett ekolod! Jag frågade vad jag skulle med det till, eftersom jag inte har någon båt. Men lösningen på det vore ju helt enkelt att jag skaffade mig en liten fritidsbåt som jag skulle döpa till "My purple sunshine cinderella boat Annie from Alabama" med en fjäderboa i aktern. Och båtplatsen skulle vara nere vid Slussen. Ja, det hade varit nåt det. Kanske bättre eller eventuellt sämre än att förflytta hundskit med två tallpinnar?
Och på tal om hårdgummi, så har jag varit ute och gått med Rico i närmare två timmar såhär på kvällskvisten. När det började elda under fötterna, så stannade jag, tog av mig skon och upptäckte att jag gick på en 2 mm tjock hård gummisula. För den mjuka, riktiga sulan har jag för längesedan slitit ut så den succesivt fläkts upp och ramlat av. En bit av den tappade jag inne på OKQ8 när det var en kö på 6-7 personer. Jag höll därmed även på att snubbla på min egen fot och slå huvudet i hyllan med choklad.
Nu börjar sömnen tala mer än förståndet så att säga, och eftersom jag gett en så uttömmande historia från tolv timmar av mitt liv finns det väl ändå ingen som orkar läsa nåt mer. Men det känns jävligt skönt att vara den menlösaste och mest uttråkade människan i Falun just nu. Aldrig att ens a-laget nere vid Åhléns ens är i närheten av att vara så uttråkade som mig ibland. Nu är det det där med svenskan igen, heter det som mig eller som jag? Vad jag nu kommer överväga är att ta en kurs i svenska för invandrare.
Chip chip
Kommentarer
Trackback
