Ellie

Ja, ibland undrar jag hur hög min IQ egentligen är.

Jag och Nanni gick i förrgår en kvällspromenad med Nova. På vägen mötte vi nånting som kom vaggandes. "Är det en grävling? Åh nej, akta dig, såna där kan bli skitelaka dom!" upplyste Nanni. Fast några sekunder senare upptäckte vi att det var en helt vanlig hederlig svensk igelkott. Jag gick fram för att ta kort och när den gått ner i diket tyckte hon att jag skulle klappa den.
"Men klappa den du!" 
"Är du säker på att det inte gör ont?"
"Neej, det går bra! Det är bara att kupa handen..."
Så jag böjde mig framåt och vinklade ut pekfingret (för jag tänkte att jag inte ville förlora hela handen) och petade. Precis när jag nuddade med mitt stackars finger så studsade den upp och skjöt ut alla taggar och förvandlades till en boll. I ren och skär panik hoppade jag upp ur diket och skrek "Naaaaanniiiii, du SA!" DU SA att den inte skulle sticka mig!!"
Fröken Skadeglädje själv stog på vägen och gapskrattade och jag tittade förtvivlat på mitt finger. "Gjorde det verkligen så ont eller är det bara chocken?" frågade hon. Just då vidhöll jag vid att det gjorde så fruktansvärt ont, men jag kom senare underfund med att det nog egentligen var det sistnämnda.


Grävlings-igelkotten
på promenad

Sandvikens
kantarell/vattentorn

Samma dag fast tidigare var vi ner på stan och kollade lite, där vi träffades Nannis syster och hennes tre (supergulliga) pojkar.
Vi gick in i en nyöppnad gulsmedsaffär som det stog en liten farbror i som såg ut att vara från Iran. Vi var på jakt efter nån form av stav till min tunga, då vi kommit fram till att det finns en möjlighet att det är läkstaven jag har kvar i. Så vi tittade lite på smyckena i hans välputsade disk innan Nanni dropped the question. Inte helt förvånande så såg lilla Iranfarbrorn väldigt förvirrad ut, och ungefär som en mänskligt frågetecken. Så hon fick sträcka ut tungan och visa. Inte det heller gjorde honom klokare, han visste nog säkert inte om hon lipade eller vad hon ville. Så han tog fram ett litet block efter att ha frågat ett antal gånger "va eter det?" och skrev fundersamt upp "tungstaf". Efter det visade han alla sina nässmycken. Petade med fingret på dom och tittade sedan upp på mig. Både jag och Nanni hade inte hjärta att göra annat än att stå lutade över hans samling och se intresserade ut. Han frågade "ur den ser ut bakom?" och syftade på den jag hade i näsan. För hans var minsann spiralformade. Efter vad som kändes som en evighet av tittande, så frågade Nanni om affären var nyöppnad varpå hon artikulerade "DET KOMMER NOG GÅ JÄTTEBRA FÖR DIG!"  Allt för att lilla farbrorn skulle förstå vad hon menade. Då visade att han kunde gravera i guld och laga alla smycken i världen. "DET BEHÖVS I DEN HÄR STAN, JÄTTEBRA!" Hon förklarade att hon skulle börja jobbet och att vi var tvugna att gå, och vi hastade ut. 

När det som sagt var dags för min kära vän att bege sig till jobbet stannade jag kvar och flanerade lite i Sandvikens centrum. Det är ungefär lika stort som en fyrvägskorsning med 20 meter åt vardera hållet, så det gick relativt fort för mig att söka av området. Hittade en klänning och ett linne som jag för övrigt lär lämna tillbaka när jag kommer hem. Linnet var nämligen oranget och jag vet inte vad det var som gjorde att jag i det ögonblicket inte kopplade att det aldrig har varit min färg. Måste vara luften från Skutskär som gör en lite dimmig.

När jag kom tillbaka igen tog jag mig en redig fläskfilélunch med kött från gårdagen. Pluggade lite spanska och drack lite öl från samma land för att komma i stämning. Vet inte riktigt om det hjälpte.

     

Och igår när Nanni kom hem från jobbet åt vi lite tagliatelle med kyckling & bacon. Efter det bjöd aftonen på en promenad hem till Nannis kusin Linda där även hennes andra kusin var på besök, och vi fastnade framför ett avsnitt av One tree hill. Efter det släpade vi oss hem, trötta som bara den och slappade framför TV:n med en bit brieost och kex samt Sex and the city. Fast jag tror att den som fick i sig mest ost förmodligen var jag, satte nog nästan i mig hela medans stackars Nanni fick äta dom vita kanterna jag inte ville ha.



Nu får vi se vad denna afton bär i sitt sköte (visst låter det lite halvkonstigt/snuskigt?)

Arriverderci