Ellie

Host host

Idag har jag enbart försökt koncentrera mig på att överleva. Man har ju gått och dragit på sig en förkylning från Sankte Per och håller på att slamma igen totalt i både näsa och hals. Som vanligt så är jag fräschast i Sverige, speciellt när jag måste sitta och skruva ihop toalettpapper så det blir små koner som går att trycka upp i näsan för att lätta på trycket. Hädanefter blir det att försöka ta sig fram genom drivor med snorpapper och det blir säkert nästan som att klara en hinderbana i lumpen. Kommer bli sanslöst vältränad av min sjukdomsperiod så jag kommer aldrig nånsin behöva träningsredskapet med alla strömförande sladdar och kablar från TV-shop som jag köpte en gång i tiden.

Under Halloweenhelgen kommer jag som jag misstänkte bara behöva klä ut mig till mig själv, vilket nu innebär vårdpaket. Kanske ska spetsa till det hela med en nylackad och chippad rullstol. Så kan jag åka runt och köra över folk bara för att jag är så bitter över att dom kan slå klackarna i taket men inte jag. Och eftersom detta kommer ske bakom förklädnad kan ingen skylla på mig i slutändan. Det är ju i sig väldigt festligt och jag får ut lika mycket av helgen som alla andra i min generation.

Mitt uppe i det helvetiska tillstånd jag är ska man dessutom försöka plugga. Tror att jag förutom att vara förkyld håller på att bli totalt galen på riktigt. Jag hör nämligen Kristina Lugns röst i huvudet för varje ord jag knackar in, som min egen personliga sufflös och det gör mig på riktigt dåligt humör. Blir jag på dåligt humör utlöser det i sin tur att jag måste gå till köket och trycka i mig en kaka i ren irritation och bara för att jag är så förbannad så sätter jag i halsen och lär skölja ner det med en liter oboy.




Det resulterar i att jag behöver gå på toaletten och så blir jag arg för att jag tillbringar mer tid där istället för att skriva. Så går jag tillbaka till datorn och börjar pränta lite smått tills jag hör samma sävliga röst i huvudet. Jag har fått höra att jag och Kristina är väldigt lika och att jag kommer se ut som henne när jag blir gammal. Det får mig att inte vilja åldras en dag, definitivt sluta röka och jobba på att inte låta lobotomerad och efterbliven när jag pratar. För vore det inte för att hon ironiskt nog heter Lugn i efternamn så skulle vi kunna vara syskon. Är vi det, pappa?



Glunk glunk

Nu tror jag det börjar bli dags

för 861204 Westberg att rycka fram resväskan ur garderoben och göra sig redo för att tvångsfritt läggas in på någon trevlig psykiatrisk avdelning. Jag står nämligen att steker pannkaka och lyssnar på pojkband. Det första man tänker är kanske att jag inte borde hålla på med mat som man måste passa på för att den inte ska brinna upp. För det andra så var det omkring tio år sedan band som Boyzone och Westlife var på tapeten så jag är väl beredd att nu hålla med om att jag är lite efter och inte lyssnar jag ju för att jag är helt hänförd heller.

Det slog mig att jag ju börjar bli precis som min utländska granne som oftare än jämt dånar på med kärleksballader från nittiotalet så det skallrar och vibrerar i betongväggen. Får nog gå och sätta på mig en skjorta så jag har en krage att ta i för man skulle nästan kunna tro att jag börjar förvandlas till en blödig och sentimental kvinna utan några som helst hämningar.

Det dröjer nog heller inte länge innan jag upptäcker Buffaloskorna som var moderna när jag gick i 5:an och till det drar på mig en magtröja med Spice Girls-tryck. Gör man bakvända och underliga saker i småstäder brukar det kunna gå käpprätt åt helvete eller så blir man trendsättare och häftig som bara den. Om det senare skulle inträffa så det är väl bara för mig att beklaga för Blondin-Bella, Brunett-Britta och allt vad dom där stockholmsskribenterna heter.

För tillfället har jag lyckats fått ryggskott av att ligga ner, sånt som bara kan hända en tvättäkta pensionär. Blir så utbränd av att plugga att jag bara vill falla ifrån och jag nu håller på att göra en analys av olika religioner. Det fick mig att tänka på när jag i 15-årsåldern på nåt sätt hamnade på en kristen tillställning i utkanten av stan. Dessutom låg det ganska långt bort från civilisationen att jag kunde varken springa eller simma därifrån hur gärna jag än velat. Jag minns att det kom och satte sig en tjej i min egen ålder bredvid mig som knäppte händerna, blinkade storögt och frågade om jag kände mig trygg i Gud. Där kunde jag ju inte sitta och vara troende och spela moder Teresa bara för att alla andra gjorde det så jag lyckades fly därifrån.

Knallade iväg en bit bland dom kristna tallarna och firade på en cigarett och bolmade så röken låg tjock runt hela udden. Gick tillbaka innan jag hunnit fimpa vilket fick folk att tappa både hakan och fattningen. Dom flesta såg ut som att dom sett hin håle själv och vissa verkade vara på väg att trilla av bänkarna. Detta är en av gångerna jag hamnat i en sån trängd och skrattretande situation att jag hade riktigt svårt att inte brista ut i sånt asgarv att det hade ekat än idag. Genuina fundamentalister är nog bland dom roligaste människorna jag vet finns och av någon anledning ser dom ju alltid ut ha det så mycket trevligare än alla andra. Om dessa individer är sådana kan jag dessvärre inte svara på men nog verkar dom vara polare med Gud.

Hola

Resturang Järnets kulinariska ala carte-meny har idag bestått av nudlar med räksmak. Igår var jag lite fri av mig och åt med biffsmak och dagen innan med svamp. Har kommit på att detta är någonting som jag är relativt duktig på att laga till och det orsakar varken eldsvådor eller förkolnade och rykande matbitar. Sen kan man ju diskutera hur frestande det egentligen är att äta någonting som ser ut som spolmask. När det är innan löning tycker i alla fall jag att det är roligt och väldigt givande att leva på svältgränsen för då blir man så glad när man den 25:e har råd att byta ut nudlarna mot makaroner och kanske till och med lyxa till det med en korvskiva.

Det stundar ju för Halloween (det man en gång i tiden bara kallade Alla helgona) och jag hade tänkt att klä ut mig till mig själv vilket inte lär bli allt för svårt. För min del skulle det kännas lite genant om jag försökte klä ut mig till häxa eller något åt det hållet för jag skulle bara se ut som ett åkerspöke vilket jag lyckas ganska bra med i veckorna ändå.

På tal om att se sliten ut och som att man gett upp allt hopp om livet så skulle ni karlar bara veta hur kvinnor egentligen ser ut bakom kulisserna och utan smink. Det finns en liten skara flickor som är naturligt söta men dit hör i alla fall inte jag. Själv ser man ut som en grisrosa albino med samma utstrålning som en påse nötter vilket kanske i sig kan vara en merit. Mina kära vänner brukar ibland säga "undrar hur du skulle se ut om du vore kille" och svaret är ganska enkelt; som jag gör när jag inte fjollat runt med massa smink.




En gång i tiden kunde jag inte ens springa det snabbaste jag kunde ut med soporna utan att ha böjt till ögonfransarna och bearbetat dom med ett par lager mascara men när man blivit gammal och rynkig så når man en punkt när man inte riktigt bryr sig och inser att det inte går att göra nåt åt varesig tyngdlag eller g-kraft.

Håll till godo med den första och enda bilden som någonsin blivit publicerad på en osminkad Westbergska och korsteckna för att det alltid kommer finnas kosmetika. Förutom att det har blivit lite av en hobby att visa min fulaste sida så är det även i studiesyfte. Eftersom livet ändå börjar barka utför med start ca 22 år efter födsel, så gör det ingenting om man hjälper det på traven. (Och även om man kan tro att håret är fett så är det för att jag duschat, något jag brukar kunna slå på stort att göra till påsk, jul och midsommar med respekt för mina medmänniskor).

Barapparapparappa

God eftermiddag

Igår när jag låg och var verksam med att äta glass och slita ner soffdynorna såg jag för ett ögonblick ett debattprogram med mannen som ser ut som en levande glödlampa, (eller något annat för den som har lite mer vågad fantasi) Robert Aschberg. Det handlade om huruvida det ska vara tillåtet för kvinnor att gå runt med heltäckande slöja eller ej. Han som var där vilken jag inte kommer ihåg vem det var, ansåg att det var lite halvdåligt i och med att det är svårt att kommunicera med någon man inte ser ögonen på eller helhetsintrycket av ansiktet. Jag måste säga att jag nog håller med och undrar hur lätt folk skulle tycka det var att föra en dialog med mig om jag kom hasandes med en papperspåse över huvudet.

För det första skulle det bli problematiskt i trafiken, för om det är lika svårt att glutta fram under tygkreationen som jag tror så skulle ingen skulle riktigt se vart någon annan trafikant förhöll sig till ens egna fordon. Man skulle då få köra lite på måfå vilket skulle likna att åka runt med radiostyrda bilar i en strömlös kulvert. För det andra skulle det bli jättesvårt att visa sin irritation i exempelvis kön på Systembolaget, eftersom en favoritsyssla för oss svenskar i enerverande situationer är att låta hakan falla samtidigt som man har öppen mun och rullar med ögonen.



Helst ska man ju få kontakt med någon annan bakomvarande eller i en annan kassakö så att man kan ruska lite menande på huvudet i tron att man kan skynda på det hela. Om man då inte varken ser nåt eller kan synas för att man har massa tyg och myggnät i ansiktet, skulle det resultera i att man enbart kunde skaka på huvudet utan att få någon respons och alla skulle därmed se ut som ett gäng guppande pingviner som inte vet vad dom har i korgen. Den som trodde att den köpt alkoholfri päroncider kanske fått tag på en Koskenkorva, så blir personen därmed även helt snuvad på konfekten och antagligen full som ett ägg.

Jag tror att det skulle vara ganska spexigt om man kombinerade ett par religioner. Om man tog en amish-anhängare som kör häst och vagn och snurrade in denne i en burka kan man undra vart han skulle styra hästen åt för håll. Och hur kallt skulle det inte vara för en liten buddhistmunk att gå runt att knacka dörr och sälja Vakttornet i 15 minusgrader. Det är nog nästan säkrast att det är som det är så det inte blir som det skulle kunna vara. Halleluja för religionsfrihet och att alla är lika mycket värda osv. Själv är jag en trogen lärljunge till partypapegojan Pedro från Peru som jag köpte i Puerto Rico och vilka fina andakter vi haft tillsammans.



Amen

För att sammanfatta mitt liv

den senaste tiden så har det inte varit mer fartfyllt än att jag pluggat och skrivit så fingrarna blivit krokiga och man antagit en kroppshållning som Gollum. Svetten har lackat, tårarna droppat och humöret trytit men som tur är så medförde det ingen katastrofal kortslutning i varken kroppshyddan eller tangentbordet så nu är jag tillbaka med full styrka som bara jag kan.

Utöver att jag suttit och pluggat som en stortandad, vindögd glasögonprydd skolflicka med långa flottiga flätor så fick jag lov att stanna inom väggarna i helgen. Det enda alternativet var att agera 584 år gammal mumie och hålla mig hemma från allt vad festligheter hette. När Körslaget på TV4 började kändes det som att jag lika gärna kunde koppla droppet och bli tårögd med näsan över en bunt DAM-tidningar och fröjdas över prinsessan Victorias fantastiska klänningar och underbett. Sakta men säkert tog jag mig igenom kvällen med att länsa allt i skåpen som var ätbart och tänkte att jag dagen efter skulle se ut som en apelsin med två tandpetare vilket jag också gjorde när jag rullade ur sänghalmen på morgonkvisten. 

Ute är det lika dimmigt och oklart väder som det är för Stevie Wonder i bastun och det får mig att tänka på att det är tur att jag inte är ute och kör bil en dag som denna. En kväll förra hösten fick jag en uppenbarelse att jag inte kunde leva utan en mikrofon till datorn, så jag slängde mig i bilen för att åka till OnOff. Där kom jag glad i hågen rullandes i min kebabvagn Mercedesen när jag upptäckte att rödljuset slog om. Det blev dags att bromsa, vilket jag också gjorde, men jag närmade mig bilkön gick det i samma hastighet som innan. Jag funderade en stund över om jag kanske glömt bromsa eftersom jag satt och sjöng för full hals, så jag provade igen men inget hände.

Tyckte det var en ganska putslustig situation med tanke på vilken dominoeffekt jag skulle försorsaka med alla stillastående bilar framför. Så häftigt blev det inte för det tog tvärstopp i den första bilen som rullade fram en bra bit. Bildörren öppnades och ut klev en stor, grov karl med långt hår och skinnväst och jag tänkte att om jag någonsin skulle behöva hålla mig på god kant med Hells Angels så var detta ett tillfälle att fjäska.

Jag kikade fram bakom ratten och böjde mig ut genom dörren när han kom emot mig med gigantiska bestämda kliv. Jag såg mitt liv passera revy och hur jag när jag var 10 år hade knytit fast en barnvagn efter cykeln som jag trampade runt med i hela byn. Jag såg hur jag när jag var 11 slängde mig på stranden i Turkiet och började stortjuta för att min kusin Daniel hittade finare snäckor än mig. Jag såg när jag var 15 år hoppade på höbalar efter att ha ägnat ett par timmar åt att försöka komma upp.

Mitt försvarstal löd med manhaftig röst: - Hah, ja jag säger då det! Fruntimmer ska då inte köra bil, den saken är då klar! MC-mannen frågade hur det gick för mig men jag hade sån hög adrenalinnivå och var beredd att försvara mig utan advokat att jag egentligen inte hörde vad han sa utan fortsatte: "äääääääh, hur det gick med MIG spelar ingen roll, huvudsaken är att DU mår bra! Hahaha jaadu, man kan då fundera hur man ens kunde få körkort! Nä, det är lika bra att hålla sig hemma vid diskbänken! Haah, vad tokigt det kan bli, herregud!"

När jag samlat mig en aning och slutat halvskrika med basröst så märkte jag att Herr Harley Davidson inte alls var så arg. Det blev inga skador förutom att jag kände mig mer mentalt efterbliven än innan incidenten och jag kunde slira hemåt igen. Idag har det investerats i ett par nya vinterdäck så nu kan jag gasa runt i cirklar på Åhlénsparkeringen och skapa blårök utan att köra över, in i eller krocka med någon. Det ska bli min nya hobby.

Dagens kontaktannons: (NY!)



Charmig kvinna i sina bästa år (40+) söker dig, man 25-90 som kan
hjälpa till med bondgården. Du ska gärna äga ett LGF-fordon som vi kan åka
i tillsammans då motorer är en av mina stora passioner. Tycker även om att jaga
 älg men lyckas sällan skjuta någon då det blivit lite si och så med synen på äldre dar.

Svar till Du och jag i en EPA-traktor
Dalarnas län kod 13947


Det är så praktiskt
att kunna anta två
olika identiteter v.b

Ööööööön ööööööön

Jag börjar nästan undra

om det är nåt lurt i mitt kök eftersom det i nio fall av tio är nära på att sluta i katastrof varje gång jag ska laga mat. Fast det är väl visserligen inte så stor risk att det behöver bero på ett risigt spöke vid namn Verner som fastnat i betongväggen så man får väl lov att helt enkelt erkänna sina brister när det gäller att tillaga föda. Idag planerade jag att göra lax i ugnen och jag har ju för vana att tina allt innan tillagning vare sig om det behövs eller inte. Jag slängde in paketet, stängde luckan och gick in i vardagsrummet och hörde att det började spraka och knastra. Jag reflekterade inte över det mer än att jag tänkte att det kanske låter så om nånting fryst blir varmt, men till slut blev jag lite nyfiken och var tvungen att gå och titta.



Där inne sprutade det ut rök genom springan på micron som en gasläcka och fyrverkeriet var i full gång. För ett ögonblick tyckte jag det såg så häftigt ut att jag stog och tittade istället för att öppna, men jag väcktes ur min fascinerade dvala av en mindre explosion. När jag öppnade upptäckte jag att baksidan av laxpaketet var gjort av nåt som såg ut som folie, så det var alltså ingen osalig ande som försökte få min stackars matlagning att gå åt helvete utan min egen hjärnkapacitet som som vanligt gick på halvfart. Tog ut formen och ställde den på spisen, skyfflade på en portion och gick och åt. När jag kom tillbaka till köket hade jag inte stängt av spisplattan så den hade värmt den arma laxen som var kvar så den omvandlats till två kolbitar. Det är vad jag kallar riktigt stjärnkockeri av högklass.

Tidigare idag jag var ute och gick med gråbocken spanade jag in äppelträden i det närliggande området och kom att tänka på vad jag och mina kära vänner brukade göra i ungdomens glada dagar. Vi pumpade däcket på pappas skottkärra, lade över en filt och knallade neråt i byn. När vi närmade oss målet såg den ena av oss till att kärran var strategiskt placerad för en eventuell hetsjakt varpå den andra länsade varenda befintligt träd. Efter det satte sig en i för att skyla hundratalet äpplen som vi sedan vinglade hem med.

Det kan tyckas som att det var hemskt obarmhärtigt att stjäla någon annans frukt, men det vackra i historien var att vi packade om dom när vi kom hem för att sedan gå och sälja. Så kontentan i det hela var att byborna köpte sina egna äpplen, vilket vi tyckte var lite putslustigt samtidigt som vi tjänade pengar. Det var dock inte helt riskfritt eftersom det förekom att det sprang ut en kärring på gräsmattan med en blå fladdrande morgonrock och med hagelbössan i högsta hugg. Då var man tvungen att försöka sig på att göra några smidiga kullerbyttor som insatsstyrkan i USA och komma därifrån så fort som möjligt, men det slutade alltid med att man var så långsam att man fick skämmas och bli högröd i ansiktet.




Eftersom jag är så dålig på att laga mat så tror jag att jag ska satsa på att bli professionell äppeltjuv eftersom man ändå har vanan inne. Det kan ju ändå ge ganska hög avkastning om man lyckats bli erkänd leverantör, så mitt nästa projekt blir nog att bygga någonting i stil med en lysande taxiskylt som det ska stå Westbergs äpplen på. Den ska jag sätta fast med eltejp på min Mercedes och fixa en melodi man kan spela upp när man kör genom stan, eventuellt en mexikansk slinga med massa trumpeter som är svår att undgå. Det är så fint när man får en ingivelse vad man är ämnad att göra i livet.

Smask

Hej goddag

Nu är jag tillbaka igen för det kändes som jag var lite fåordig i förra inlägget, nog för att det är svårt att inte tappa både tal- och tankeförmågan när bröllopsklockor börjar ringa för sin kära vän. Hursomhelst så sitter jag här 125 kronor fattigare med en tvåkilospizza i knät och dreglar. Såhär dagen efter att man har syndat är det inte mer än rätt att göra det igen genom trycka i sig lika många kalorier som Kicki Danielsson brukade göra med sina gatukökskorvar. Inte nog med att jag inte orkade laga mat idag, jag hade inte ens kraft att lyfta mobilen och ringa. Därför beställde jag den på internet för att med framgång göra kraftansträngningen att hasa mig till dörren. Jag var så fri av mig att jag för i princip första gången i mitt 22-åriga (eller är jag 23? 1986, 96.. hmm.. 2006, 7-8-9.. 33?) liv beställde en annan pizza än kebab. Bestämd men med vemod i sinnet tog jag en mexikansk med såna där gröna ringar vad det nu heter som alltid får mig att svimma och som jag aldrig lär mig att kasta in i käften och tugga på tills svetten plötsligt börjar spruta.



I brist på annat har jag förutom att dyka i kattlådan skaffat ett nytt söndagsnöje som innebär att gräva i toaletten. Det låter lika illa som det faktiskt är, för jag hade glömt spola när jag slängt ner kattsand. Den hade absorberat allt befintligt vatten och format en stor grötaktig klump och när jag röck i spaken började vattennivån stiga med ångestframkallande hög hastighet. Jag fick göra ett robust trestegshopp in i köket för att köra handen i en tvåliters fryspåse för att sedan springa tillbaka och kasta mig över ringen och börja rafsa. Det är ändå inte en helt obekant känsla eftersom jag en gång (tunnhudade läsare kan hålla för öronen) lyckats försorsaka stopp och det var då inte på grund av papper. Blir faktiskt lika fascinerad varje gång jag tänker på det. När vattnet började stiga den gången fick jag panik och sprang ut i vardagsrummet för att riva ner gardinstången att använda som hjälpmedel. Några vidare detaljer känns överflödigt men sista versen på historien blev slutet gott allting gott och till slut drog mitt bidrag vidare till reningsverket.



Känner att detta inte var rätt ämne att behandla en dag som denna men jag blev påmind när jag upptäckte att lagret av skithuspapper helt är på det yttersta och jag får lov att riva söndagsreklam. Men det gör jag med glatt sinne eftersom man ska vara glad att man ens har nånstans att parkera arslet och att man slipper sikta i ett hål i golvet. På tal om att sikta i ett hål i golvet och andra kulturer, tänkte jag visa vad dom små invandrarbarnen i mitt gemytliga ghetto har lärt sig i språkväg och vad dom brukar göra i hissen. Man kan fundera över om dessa kissnissar inte hinner till toaletten eller om han/hon tror att det är en, för ibland blir det ju lite kulturkrockar.

 

Dagens enäggstvillingar:

 
    Ellie Westberg?            Roy Orbinson?

Så undrar man varför man aldrig blir gift.

Huuääk

                  Grattis och all lycka till er
                            Milla & Rikard