Ellie

Host host

Idag har jag enbart försökt koncentrera mig på att överleva. Man har ju gått och dragit på sig en förkylning från Sankte Per och håller på att slamma igen totalt i både näsa och hals. Som vanligt så är jag fräschast i Sverige, speciellt när jag måste sitta och skruva ihop toalettpapper så det blir små koner som går att trycka upp i näsan för att lätta på trycket. Hädanefter blir det att försöka ta sig fram genom drivor med snorpapper och det blir säkert nästan som att klara en hinderbana i lumpen. Kommer bli sanslöst vältränad av min sjukdomsperiod så jag kommer aldrig nånsin behöva träningsredskapet med alla strömförande sladdar och kablar från TV-shop som jag köpte en gång i tiden.

Under Halloweenhelgen kommer jag som jag misstänkte bara behöva klä ut mig till mig själv, vilket nu innebär vårdpaket. Kanske ska spetsa till det hela med en nylackad och chippad rullstol. Så kan jag åka runt och köra över folk bara för att jag är så bitter över att dom kan slå klackarna i taket men inte jag. Och eftersom detta kommer ske bakom förklädnad kan ingen skylla på mig i slutändan. Det är ju i sig väldigt festligt och jag får ut lika mycket av helgen som alla andra i min generation.

Mitt uppe i det helvetiska tillstånd jag är ska man dessutom försöka plugga. Tror att jag förutom att vara förkyld håller på att bli totalt galen på riktigt. Jag hör nämligen Kristina Lugns röst i huvudet för varje ord jag knackar in, som min egen personliga sufflös och det gör mig på riktigt dåligt humör. Blir jag på dåligt humör utlöser det i sin tur att jag måste gå till köket och trycka i mig en kaka i ren irritation och bara för att jag är så förbannad så sätter jag i halsen och lär skölja ner det med en liter oboy.




Det resulterar i att jag behöver gå på toaletten och så blir jag arg för att jag tillbringar mer tid där istället för att skriva. Så går jag tillbaka till datorn och börjar pränta lite smått tills jag hör samma sävliga röst i huvudet. Jag har fått höra att jag och Kristina är väldigt lika och att jag kommer se ut som henne när jag blir gammal. Det får mig att inte vilja åldras en dag, definitivt sluta röka och jobba på att inte låta lobotomerad och efterbliven när jag pratar. För vore det inte för att hon ironiskt nog heter Lugn i efternamn så skulle vi kunna vara syskon. Är vi det, pappa?



Glunk glunk