Ellie

Nu tror jag det börjar bli dags

för 861204 Westberg att rycka fram resväskan ur garderoben och göra sig redo för att tvångsfritt läggas in på någon trevlig psykiatrisk avdelning. Jag står nämligen att steker pannkaka och lyssnar på pojkband. Det första man tänker är kanske att jag inte borde hålla på med mat som man måste passa på för att den inte ska brinna upp. För det andra så var det omkring tio år sedan band som Boyzone och Westlife var på tapeten så jag är väl beredd att nu hålla med om att jag är lite efter och inte lyssnar jag ju för att jag är helt hänförd heller.

Det slog mig att jag ju börjar bli precis som min utländska granne som oftare än jämt dånar på med kärleksballader från nittiotalet så det skallrar och vibrerar i betongväggen. Får nog gå och sätta på mig en skjorta så jag har en krage att ta i för man skulle nästan kunna tro att jag börjar förvandlas till en blödig och sentimental kvinna utan några som helst hämningar.

Det dröjer nog heller inte länge innan jag upptäcker Buffaloskorna som var moderna när jag gick i 5:an och till det drar på mig en magtröja med Spice Girls-tryck. Gör man bakvända och underliga saker i småstäder brukar det kunna gå käpprätt åt helvete eller så blir man trendsättare och häftig som bara den. Om det senare skulle inträffa så det är väl bara för mig att beklaga för Blondin-Bella, Brunett-Britta och allt vad dom där stockholmsskribenterna heter.

För tillfället har jag lyckats fått ryggskott av att ligga ner, sånt som bara kan hända en tvättäkta pensionär. Blir så utbränd av att plugga att jag bara vill falla ifrån och jag nu håller på att göra en analys av olika religioner. Det fick mig att tänka på när jag i 15-årsåldern på nåt sätt hamnade på en kristen tillställning i utkanten av stan. Dessutom låg det ganska långt bort från civilisationen att jag kunde varken springa eller simma därifrån hur gärna jag än velat. Jag minns att det kom och satte sig en tjej i min egen ålder bredvid mig som knäppte händerna, blinkade storögt och frågade om jag kände mig trygg i Gud. Där kunde jag ju inte sitta och vara troende och spela moder Teresa bara för att alla andra gjorde det så jag lyckades fly därifrån.

Knallade iväg en bit bland dom kristna tallarna och firade på en cigarett och bolmade så röken låg tjock runt hela udden. Gick tillbaka innan jag hunnit fimpa vilket fick folk att tappa både hakan och fattningen. Dom flesta såg ut som att dom sett hin håle själv och vissa verkade vara på väg att trilla av bänkarna. Detta är en av gångerna jag hamnat i en sån trängd och skrattretande situation att jag hade riktigt svårt att inte brista ut i sånt asgarv att det hade ekat än idag. Genuina fundamentalister är nog bland dom roligaste människorna jag vet finns och av någon anledning ser dom ju alltid ut ha det så mycket trevligare än alla andra. Om dessa individer är sådana kan jag dessvärre inte svara på men nog verkar dom vara polare med Gud.

Mycket religiondiskussion har det minsann blivit på slutet men jag tänker skylla på att jag nog antingen blivit frälst eller skadad av kursen jag läser. Ska gå och steka mig ett ägg eftersom jag inte är så talangfull att jag kan koka dom, så ska jag kanske gå och vänta på den där gyllne morgonen. Fast det känns som att man hinner parkera tofflorna och kasta in handduken innan man får uppleva att någon morgon överhuvudtaget är av guld.



Halelujah