Ellie

Hejsan, Ellinor heter jag!

Det är väl dags att jag ger mig till känna som har lyst med min frånvaro. På midsommardagen träffade jag världens underbaraste kille som jag är mer än kär i, det är det som tagit upp min tid så att jag inte haft tid att skriva i bloggen.
Det mina vänner, är årets roligaste och med osannolika skämt så det är bäst ni antecknar så ni kan föra vitsen vidare i era umgängeskretsar. Nej, vad jag egentligen haft för mig är att i värmen ligga på rygg i sängen och kippa efter luft som en skelögd aborre. Eftersom jag knappt klarat av att ta mig till toaletten utan att vara i stort behov av syrgas så har jag omstrukturerat mina prioriteringar och bara koncentrerat mig på andningen för att överleva sommaren och klara mig till vintern, den som jag konstant och succesivt ätit upp mig för sen julafton 2008. Ett projekt som jag gärna går och småsnickrar på om dagarna då jag tar mig någon vända förbi kylskåpet.

Några aktiviteter har jag vid närmare eftertanke lyckats utföra, jag har varit och plaskat lite i sjön några gånger. Det sker aldrig överhuvudtaget utan missöden vilket kanske inte är så överraskande. Förra gången när jag och mitt sällskap anlände till badplatsen började jag gråta för jag hade jag satt på mig trosor istället för en bikiniunderdel. Där satt jag och pillade i gruset och på stortån med tårar i ögonen tills mitt sällskap gav upp och skjutsade mig till stan för att köpa en ny. Det låter ju säkert lite Sue Ellen över det hela men jag besparar gärna så många som möjligt att bevittna mina vita skinkor som får varje individ att tänka "Månskenssonaten". 



När Hanna och jag varit till Lilltorpet och blött ner oss (efter att ha konstaterat att jag flyter som en kork i vattnet och hållt i min baktunga gråbock till hund för att han inte skulle sjunka till botten) knallade vi tillbaka till bilen. Diskussionen rörde sig kring huruvida enkelt det borde vara att jaga karlar i denna typ av miljö. Vi kom dock fram till att jag skulle vara den mest obegåvade kandidaten som har en gångstil likt en renskötare från Gällivare och harklar mig så det ekar över vattendragen och får vassen att vibrera.



Vi passerade två yngre killar som fullt förståeligt inte gav oss någon uppmärksamhet, och när vi skulle sätta oss i min kebab-Mercedes hade jag mina aningar om varför dom båda herrarna tittade nackspärrsvänligt åt andra hållet. Jag hade nämligen svept förbi dom med ena bröstvårtan framme. Just då kände jag vilket dåligt samarbete det är mellan mig och bågskytten som arbetar under Amor, samt att jag lovade mig själv att nästa gång sätta på mig något så heltäckande som möjligt. Varför inte svepa in sig i ett lakan som jag var tvungen bära i Grekland för att jag blivit utsatt för andra gradens brännskada. Det kanske är attraktivt att försöka se ut som en halvkvinnlig version av Sokrates, han var nog säkert en riktig strandraggare (han ser ju åtminstone ut att ha fingret redo av någon anledning).



Herregud, jag höll nästan
på att glömma veckans
omotiverade självcentrerade
bild, fast med sällskap av Paulsson



Yassou yassou

Att gifta sig med eller tända eld på en norrlänning

För att dela med mig om gårdagens bedrifter kan jag inledningsvis berätta att jag och min ständiga följeslagare Paulsson var på fest hemma hos Therece som jag hade privilegiet att jobba med för några år sen. Eftersom denna kvinna är husägare så gick det in en hel del folk i hennes boning, varav 70% av människorna var män som såg ut att vara kalsongmodeller. Innan man ens hann börja tugga fradga över den himmelska åsynen studsade det fram en kille direkt vi klivit innanför tröskeln. Han fattade Hannas hand och började med det snaraste att förklara sin kärlek för henne, och efter en stunds konverserande berättade han att han tyckte att vi var som en svårgenomtränglig pastej att försöka skära igenom. Redan där hade jag mina aningar om att denna pojke inte riktigt var frisk, vilket blev bekräftat när han istället greppade tag om min karda som jag vänligt men bestämt tog tillbaka.

Samtidigt som han gjorde nya försök att hålla handen så meddelande han att han bodde i en koja i skogen vid Åsbobacken, en halvtimmes promenad i uppförsbacke. Dit skulle han ta mig om han fick mitt nummer, så skulle vi ha det så romantiskt framför elden. Vid det laget hade jag god lust att ta hans nummer för att sedan följa med honom ut och sätta eld på honom istället. Nämnvärt för denna man var att han kom från Vilhemina vilket faktiskt förklarade en hel del. Jag kände mig lätt irriterad på denna varelse som såg ut att vilja gå till altaret helst igår, och försökte få honom att fatta vinken genom att säga "du har inte bråttom när du pratar du inte" men då replikerade han bara på bred och långsam norrländska att "säg du hä, nu ska vi int va såna". Han förkunnade även ett antal gånger att det var hett med tandställning. Man kanske skulle varit så fri av sig att klottrat ner hans nummer för att bestämma en dejt. Middagen skulle bestå av någonting innehållande köttfärs eller ris så hade han fått se hur attraktivt det är när man ätit färdigt, då hade nog kärleken spirat nåt fruktansvärt.

Här kommer den för en gångs skull lite bilder (aningens egotrippade med en touch av storhetsvansinne). Vi kände oss så himla kvinnliga för att vi drack ur martiniglas så jag var tvungen att ordna bildbevis. Är väl i princip andra gången i mitt liv som jag håller i nåt dylikt, trodde mina skogshuggarhänder bara var utformade att greppa ölburkar men jag lyckades även med detta. Återigen måste jag i ironins tecken påminna om att jag är Guds mest begåvade skapelse. På tal om begåvad, hade jag och Hanna häromdagen ett samtal om matematik, varpå jag sa "jag kan verkligen inte räkna matte, det skulle väl vara nians tabell då; 9, 18, 27, 36, 45, 54, 63, 72, 81, 90, 100". Hjärnkapaciteten ligger konstant på topp i det Westbergska huvudet.

              

               
        Michelingubbe, Samhalls nagelverkstad och love's in the air
   

Guten tag

Idag hade jag tänkt göra en liten vårstädning. Är ju medveten om att det är sommar nu men eftersom jag överlag ligger ett halvår efter i utvecklingen så har jag inte kommit på att det behövs göras förrän nu. Inte helt överraskande skulle jag behöva städa garderoben men även dammsuga en trudelutt då jag snart skulle kunna sticka en kofta av allt hundhår som ligger och blåser omkring på golvet. Om det någongång blir aktuellt med en tävling om vem som är ofräschast i Sverige så hoppas jag att någon nominerar mig så man får vinna i något åtminstone en gång i livet.

Fragment i hjärnbalken påminner mig om att jag faktiskt vunnit förut, det var när jag gick i tvåan och segrade i en tipspromenad. Priset var ett flätat vänskapsband som en osvensk lärarassistent vid namn Kalle tillverkat. Jag sket väl fullständigt i att jag vann, poängen var att jag fick nånting som luktade herrparfym som jag kunde gå och sniffa på tills det istället övergick i en arom av sur handsvett. Kan dra mig till minnes att jag tyckte att han var lite het också, för jag drabbades av blodtrycksfall utan dess like när han räckte fram det. Tänk att man var så karltokig redan i den åldern, det är inte lätt att vara jag i något avseende.

Jag utlovade ju en uppdatering nästkommande helgdag men i söndags var jag upptagen med att äta upp mig inför den kommande vintern. Två pizzor tryckte jag i mig utan dåligt samvete och massa socker däremellan, fast idag känns det mest som att jag kommer sluta mina dagar fastspänd i en permobil utanför McDonalds drive in med en ölhjälm på huvudet. Nu var det så längesedan jag var på gymmet att jag förmodligen inte ens skulle hitta dit om jag försökte. Fast jag har mina teorier om att det inte kan vara det trevligaste stället att befinna sig på i den här värmen, med tanke på att folk svettas där i vanliga fall. Kanske är det så att man skulle behöva ett par halkskydd för att ta sig fram mellan maskinerna, men då är ju jag redo eftersom jag fortfarande brukar trycka på mig ett par sockiplast-strumpor jag haft sen lekis. Eventuellt dags att göra en uppdatering i garderoben och slänga några blickar med emaljögat på någon stilguide. Jag är dock ganska nöjd med att se ut som en sliten sjubarnsmamma intagen på Beckomberga.
Det är liksom lite mysigt att vara ful.

 
Den förlorade bilden på
den bortglömda karaktären
i den australiensiska serien
"Kvinnofängelset" - "Prisoner"
                1979

Månadens (eller kanske snarare årets) stora nyhet är att Hanna ska flytta till Myntgatan och kommer därmed hamna inom en radie av 100 meter ifrån mig. Det kommer bli det roligaste hon varit med om i hela sitt liv men det vet hon inte om än. Jag har för vana att alltid locka henne med "det kommer bli det roligaste du nånsin varit med om" när hon ställer sig skeptisk till mina förslag, men det är nog sällan hon tycker att det har blivit det skojigaste i hennes livstid.
Varje dag halv fem kommer jag sitta på hennes trapp och rulla tummarna tills hon kommer hem och hon kommer inte ångra en sekund att hon valde denna adress. Man kallas väl inte stalker och blodigel helt utan anledning. När hon berättade att hon börjat buda på en lägenhet på Knoppen trodde jag att jag skulle gråta inälvorna ur mig. Jag hade fått lov att gå i ungefär en kvart för att komma dit, dvs ett helt ouppnåeligt mål. Det skulle varit som att hon flyttat till Järvsö så det var tur att det blev för dyrt för hennes pung.

Stjärnsystrar forever







NY! GUIDE

Hur Du gör för att bli oskiljaktig från din vän (eller tvinga den att vara med dig)

1. Se till att vara beskyddande. Visa att du bryr dig! Om personen glömt låsa dörren till toaletten är det bara att kliva in och fråga "vad gör du?" Det ger en känsla av trygghet och ett ömhetsbevis på att man är rädd för att ens vän ska ha ramla t ner i latrinkärlet eller något annat olyckligt.

2. Ring så ofta som möjligt, helst flera gånger per dag så att han/hon inte får en chans att tänka på annat eller släppa dig ur sitt minne. Däremellan kan du knåpa ihop ett mejl som du skickar både till hans/hennes jobbmejl och privata. Åker du bort längre än två dygn, skicka ett vykort.

3. Kom ofta med förslag på olika saker ni ska hitta på tillsammans och börja planera redan nästa gång ni ska umgås, till slut orkar vännen ifråga inte säga nej och umgås därför med dig av ren utmattning.

4. Om du lyckas få honom/henne att göra någonting med dig, försök sikta in dig på en utlandsresa eller kortare weekendsemester. Då är det mindre risk att han/hon försöker smita från att umgås, såtillvida att personen inte gör något så dumdristigt att ta ett tidigare flyg hem eller kapar en livbåt på färjan och paddlar hem för egen maskin.

5. Har din vän tröttnat att gå på krogen med dig är det bara att supa ner honom/henne till den gräns att det inte finns en chans att hon/han kan komma ihåg vad som hände kvällen innan. Då kan du på ett enkelt och smidigt sätt måla upp ett önskat scenario om hur roligt ni hade det.

6. Ät upp all mat i din väns kylskåp och se till att så ofta som möjligt komma i lagom tid tills denne ska laga middag. Sen är det bara att planera in att komma med en grillad kyckling när din vän är på väg till affären, så tycker han/hon att du är en sån snäll och omtänksamvän att den kanske förbiser din kylskåpsrensning.

7. Gå på Myrorna och köp såna fula saker att din vän inte vet vart den ska ta vägen. Planen är i detta fall att succesivt pracka på din kompis så mycket grejer att dennes hem till slut ser ut som själva välgörenhetsaffären, som på lång sikt kan tvinga henne/honom att spendera mer tid hemma hos dig.

8. Skaffa en identisk musikstil som din vän så ni på förfesten slipper argumentera om att byta låt. Genom att vara öppen för att lyssna på sådant som i vanliga fall skulle få dig att vilja såga av dig armen eller äta arsenik, visar du att du respekterar din väns önskemål för att stänga ute dina egna i steget mot att bli samma person vilket även det kan inge en känsla av trygghet. Dagens fjortisar har ju en tendens att verka ha antagit samma personlighet, och se så lyckliga dom är.

9. Gör som dom gammaldags pedofilerna, locka med godis. Detta knep fungerar bäst om du enligt punkt 6 förbrukat all mat för din vän så att han/hon ligger på svältgränsen. Då tycker alla om godis vare sig om det är en diet på g eller ej.

10. Shoppa tillsammans! När din vän är inne i en provhytt ska du ligga i startgroparna att tränga dig in på samma kvadratmeter som kan ge en känsla av fysisk samhörighet. Något som han/hon kan behöva om det tagit slut med dennes partner. Har det inte redan hänt? Se till att det sker, du är ju trots allt mycket roligare att vara med i alla väder.

Parasol

Yodelattihattihoo

Nu sitter jag och Paulsson och dricker CP-vin (Casas Patronales) och jämför varandras lilltår. Hanna förfäras av mina hobbitfötter och hon har precis gett mig en huvudmassage så nu sitter jag mest och dreglar och ser ut att ha ett antal bokstavskombinationer. Tanken är att vi ska gå på Harrys i afton och vi har precis dividerat om att jag skulle behöva stödhjul fastsvetsade på fötterna. Om jag hittar på en karl med dom talangerna ska jag nog ta chansen och fråga om han vill släppa till och montera fast ett par. Återkommer nästkommande helgdag med mer information om jag hittade på en sådan man eller inte. En rörmokare vore inte helt fel det heller, eller kanske en snickare. Dom där ekonomerna har man inte någon större användning för, jag är ju i alla fall begåvad att räkna sedlar i min egen plånbok. Jag måste  utan tvekan vara Guds mest talangfulla skapelse.

Over and out

Ellie kommer studsande i ett glädjerus till väninnan:

- Titta, den här har jag gjort till dig! Vill du ha den?
Väninnan (lite undrande): Öhm, nej.
Ellie: - Nähä, ska jag slänga den då?
Väninnan: - Ja, det tycker jag.
Ellie (fortfarande lika glad): - Okej!

Dadadamdamdamdam

Äntligen (?) är sommaren här

Idag har jag gjort ett antal noteringar om hur upprörda folk blir bara för att solen inte har skinit som den borde eller för att vindstyrkan varit en aning kraftigare än vad som egentligen duger. Vet ni en till sak som folk blir riktigt förbannade på förutom när det regnar och är dåligt väder? När det är solsken. Jajamen, dom finaste dagarna kan utveckla det romantiska kärleksparets kuckilur-semester till ett rent helvete.

För att ta en sådan detalj som vart man ska någonstans. När man haft votering och efter långa diskussioner kommit fram till ett gemensamt resmål, kanske man måste fundera på vad man ska göra och hur man ska bo, hur länge man ska vara borta hur mycket pengar man har och hur man på bästa sätt ser till att vara okontaktbar för den extra touchen av ledighetsfirande. Om man tänker sig en småbarnsfamilj och hur dom lyckas lösa alla dessa problem. Går planerna totalt i lås för någon utav dom ska jag utse mig själv till kranskulla och knata efter och gratulera dom när dom kommer hem igen.



Man kan redan i början på juni lägga märke till alla husvagnscampare som efter mycket skrik åt den som ska dirigera bilen mot dragkroken äntligen gett sig ut på vägarna. Första stoppet på Statoil brukar ha ett genomgående mönster där mannen i familjen som är lite tjenis med han i kassan förkunnar att "ja nu är det semester, det ska bli skönt att komma iväg" . Men ack så fel han alltid har.

Samtidigt ute i bilen vid bensinpumparna sitter det en svettig kärring med monster-PMS i kombination med klimakterievallningar och två eller tre ungar vars livslängd är omkring tio. Frun blir genast rasande för att maken står allt för länge och kallpratar med kassören, förstår han inte hur varmt det är i bilen? I baksätet trampar ungarna omkring på varandra och drar varandra i håret och kallar varandra för växlande svordomar som dom snappat upp från föräldrarna redan samma morgon.

När den stackars mannen återkommer efter sitt Aftonbladet inköp och glassar för att få barnen att dra igen näbbarna, blir han tvungen att lyssna på fruntimrets trätande som varar i snitt 15 mil framåt samtidigt som ungarna skriker att dom är kissnödiga och kräver att deras far ska stanna på motorväg med hela ekipaget. Väl framme på campingen påbörjas det nästan största projektet för den vakanta semesterfiraren, nämligen att parkera husvagnen.



Frun som alltid tror sig veta bäst slänger sig ut ur bildörren och börjar dirigera maken att backa, men eftersom allting blir spegelvänt från hans synvinkel vilket hon inte förstår, så svänger han åt ett annat håll som han sedan naturligtvis får skäll för. När man efter många om och men lyckats få loss bilen från husvagnen så får maken sig en sista avhyvling av sin fru, denna gång om att han inte tagit med sig tillräckligt fina plankbitar att stoppa framför däcken på deras provissoriska bostad och nu får hon minsann skämmas inför grannarna att dom är snedsågade.

Det som frun inte redan skäms för under semestern förutom sin man, hittar hon under tidens gång andra saker att känna sig skamsen över. Hennes små änglar som hon uppfostrat så väl och alltid är så snälla därhemma, har förvandlats till badmadrass-vandaler och den ena försöker dränka den andra som redan står på den tredje. När modern då beordrar att de ska komma upp ur vattnet för att inte förlora någon av sina avkommor, lyser vreden i deras ögon för dom "ville ju bada mer" . Samma sekund som dom små monstren kliver upp ur vattnet bildar dom en pakt om att vägra all mat i så lång tid som krävs tills dom får bada igen, så har DOS (Den Onda Semestercirkeln) tagit vid och den tar inte slut förrän man åter står på sin egen tröskel och tänker "hemma ett helvete, men borta ännu värre".



Så för min del är jag ganska tacksam som slipper allt med hysteriska sommarplaner. Sen undrar jag varför det ska till såna ovationer för att fira att man är ledig? Inte åker väl folk ut och slår upp ett tält i en snödriva mitt i vintern och går och lägger sig i husvagnen för att de som jobbar 40 timmars arbetsvecka får en ledig helg?

Jag säger då det. Nu vet inte jag hur det är med er, men jag kan i alla fall slappna av utan husvagn. Eller tält. Eller cykelsemestrar, båtutflykter eller andra land och riken resor. Jag har det bra här på Järnet, där jag kan lukta på dagens libanesiska middag som slagit rot i hela trapphuset. Underhållning det har jag när barnen bråkar, och nattlivet börjar vid 23 då alla män i respektive invandrarfamiljer sprider ut sig på gården för att med högljudda stämmor prata om livets små under (skulle gissa på att dom nog snackar underliga bilaffärer).

Sommar, sommar och sol

God afton

På grund av pågående värmebölja har undertecknad stött på vissa svårigheter med att finna stoff för publicering då jag dom senaste dagarna har jag endast kämpat för min egen överlevnad. Sentimental och blöt i ögonen har jag längtat tillbaka till vintern då man istället var tvungen att klä på sig för att klara biffen. Efter att ha gjort alla tänkbara åtgärder för att inte bli totalt överhettad har jag endast två möjliga utvägar kvar. Det ena är att samla svalt aftonsyre i burkar som jag sedan kan öppna dagen efter då det är som varmast, eller försöka stänga ut värmen genom att linda in mig själv i gladpack. Man måste dock alltid ha i åtanke att uppträda på ett sätt som utesluter att man blir anmäld för förargelseväckande beteende. Det går visserligen att diskutera om en naken inplastad vit marshmallow lyder under den paragrafen, det är ju alltid värt att chansa.

Alla som känner mig har nog hört mina historier om att "bara 2% av jordens befolkning är äkta rödhåriga", att "rödhåriga har högre smärttröskel" osv. Något vi ägare till dessa exceptionella hud- och hårkaraktärer har att tampas med under sommaren (eller när solen lyser som jävligast) är även att undvika den till varje pris. Om man inte har lust att ligga inne och skaka i solfrossa och se ut som en nytillverkad stoppskylt vill säga. Häromdagen då jag var ute med min kära Thunlind höll jag på att dö på vägen hem efter att ha vistats ute i bara någon timme. Slutresultatet av mitt ofrivilliga pressande:


Förutom att ha antagit denna nyans så hände det en hel del obekvämligheter denna dag. Vi satt och konfererade på en klippa då jag kände av en akut kissnödighet. Eftersom jag tidigare samma dag inte hittade min bikini då vi skulle till och åka, så hade jag bara vanliga underkläder på mig. När det tryckte på som värst i blåsan tänkte jag att det fick bära eller brista, så jag klampade ner i vattenbrynet och vadade ut. När vattnet nådde skrevhöjd frågade min kära väninna om det var kallt. Jag ropade tillbaka att "jodå, men nu kan jag kissa i alla fall!".

Utan inverkan av temperaturen som inföll sig runtomkring låren fick jag för mig att bada en skvätt. Naturlig som jag kände mig för tillfället grabbade jag tag i bh:n, slet av den och kastade den in till land. När jag vände mig om kom det en man och gick med sin hund några meter bredvid där Linnéa satt. Oj, vad jag tyckte synd om honom som hade både sett och hört denna akt, ungefär som när en hamster fastnar i sitt hjul; det var inte hans fel men han var ändå tvungen att genomlida scenariot.

Jag väste åt henne att slänga tillbaka bh:n och i samma ögonblick som jag fångade den så kom det även två bekanta ansikten till, nämligen Hannas föräldrar som jag inte sett på ungefär två år. I och med att jag hade stringtrosor på mig så var jag tvungen att ta ett antal djupa andetag för att kunna fläska mig upp ur vattnet utan att gripas av panik, halka på en slemmig sten och dra på mig någon skallskada. Jag kom till slut upp och kunde slita åt mig handduken, rycka åt mig tillhörigheterna för att sedan med blicken ner på kottar och tallbarr studsa förbi och utropa ett artigt adjö.


Bh-svingerskan, min lilla sjöjungfru Linnéa är på djupt vatten

Nästa gång är det nog hel baddräkt och badmössa som gäller för mig, för att vara på den säkra sidan och inte vara upphov till allehanda nakenchocker. Som avslutning serverar jag lite bilder från lördagens cruising i Sandviken med Milla, en soldekadans från senaste kryssningen och ett bildbevis på min rabarberpaj jag gjorde i söndags. Om jag fortsätter min karriär som bagare kanske jag inte behöver känna mig som en transvestit utan mer som att jag skulle vara lite kvinna trots allt.

   



Engelska flottan har siktats vid Vinga