Hysteriska semesterfirare hack i häl på varandras husvagnar
Äntligen (?) är sommaren här
Idag har jag gjort ett antal noteringar om hur upprörda folk blir bara för att solen inte har skinit som den borde eller för att vindstyrkan varit en aning kraftigare än vad som egentligen duger. Vet ni en till sak som folk blir riktigt förbannade på förutom när det regnar och är dåligt väder? När det är solsken. Jajamen, dom finaste dagarna kan utveckla det romantiska kärleksparets kuckilur-semester till ett rent helvete.
För att ta en sådan detalj som vart man ska någonstans. När man haft votering och efter långa diskussioner kommit fram till ett gemensamt resmål, kanske man måste fundera på vad man ska göra och hur man ska bo, hur länge man ska vara borta hur mycket pengar man har och hur man på bästa sätt ser till att vara okontaktbar för den extra touchen av ledighetsfirande. Om man tänker sig en småbarnsfamilj och hur dom lyckas lösa alla dessa problem. Går planerna totalt i lås för någon utav dom ska jag utse mig själv till kranskulla och knata efter och gratulera dom när dom kommer hem igen.
Man kan redan i början på juni lägga märke till alla husvagnscampare som efter mycket skrik åt den som ska dirigera bilen mot dragkroken äntligen gett sig ut på vägarna. Första stoppet på Statoil brukar ha ett genomgående mönster där mannen i familjen som är lite tjenis med han i kassan förkunnar att "ja nu är det semester, det ska bli skönt att komma iväg" . Men ack så fel han alltid har.
Samtidigt ute i bilen vid bensinpumparna sitter det en svettig kärring med monster-PMS i kombination med klimakterievallningar och två eller tre ungar vars livslängd är omkring tio. Frun blir genast rasande för att maken står allt för länge och kallpratar med kassören, förstår han inte hur varmt det är i bilen? I baksätet trampar ungarna omkring på varandra och drar varandra i håret och kallar varandra för växlande svordomar som dom snappat upp från föräldrarna redan samma morgon.
När den stackars mannen återkommer efter sitt Aftonbladet inköp och glassar för att få barnen att dra igen näbbarna, blir han tvungen att lyssna på fruntimrets trätande som varar i snitt 15 mil framåt samtidigt som ungarna skriker att dom är kissnödiga och kräver att deras far ska stanna på motorväg med hela ekipaget. Väl framme på campingen påbörjas det nästan största projektet för den vakanta semesterfiraren, nämligen att parkera husvagnen.
Frun som alltid tror sig veta bäst slänger sig ut ur bildörren och börjar dirigera maken att backa, men eftersom allting blir spegelvänt från hans synvinkel vilket hon inte förstår, så svänger han åt ett annat håll som han sedan naturligtvis får skäll för. När man efter många om och men lyckats få loss bilen från husvagnen så får maken sig en sista avhyvling av sin fru, denna gång om att han inte tagit med sig tillräckligt fina plankbitar att stoppa framför däcken på deras provissoriska bostad och nu får hon minsann skämmas inför grannarna att dom är snedsågade.
Det som frun inte redan skäms för under semestern förutom sin man, hittar hon under tidens gång andra saker att känna sig skamsen över. Hennes små änglar som hon uppfostrat så väl och alltid är så snälla därhemma, har förvandlats till badmadrass-vandaler och den ena försöker dränka den andra som redan står på den tredje. När modern då beordrar att de ska komma upp ur vattnet för att inte förlora någon av sina avkommor, lyser vreden i deras ögon för dom "ville ju bada mer" . Samma sekund som dom små monstren kliver upp ur vattnet bildar dom en pakt om att vägra all mat i så lång tid som krävs tills dom får bada igen, så har DOS (Den Onda Semestercirkeln) tagit vid och den tar inte slut förrän man åter står på sin egen tröskel och tänker "hemma ett helvete, men borta ännu värre".
Så för min del är jag ganska tacksam som slipper allt med hysteriska sommarplaner. Sen undrar jag varför det ska till såna ovationer för att fira att man är ledig? Inte åker väl folk ut och slår upp ett tält i en snödriva mitt i vintern och går och lägger sig i husvagnen för att de som jobbar 40 timmars arbetsvecka får en ledig helg?
Jag säger då det. Nu vet inte jag hur det är med er, men jag kan i alla fall slappna av utan husvagn. Eller tält. Eller cykelsemestrar, båtutflykter eller andra land och riken resor. Jag har det bra här på Järnet, där jag kan lukta på dagens libanesiska middag som slagit rot i hela trapphuset. Underhållning det har jag när barnen bråkar, och nattlivet börjar vid 23 då alla män i respektive invandrarfamiljer sprider ut sig på gården för att med högljudda stämmor prata om livets små under (skulle gissa på att dom nog snackar underliga bilaffärer).
Sommar, sommar och sol
Idag har jag gjort ett antal noteringar om hur upprörda folk blir bara för att solen inte har skinit som den borde eller för att vindstyrkan varit en aning kraftigare än vad som egentligen duger. Vet ni en till sak som folk blir riktigt förbannade på förutom när det regnar och är dåligt väder? När det är solsken. Jajamen, dom finaste dagarna kan utveckla det romantiska kärleksparets kuckilur-semester till ett rent helvete.
För att ta en sådan detalj som vart man ska någonstans. När man haft votering och efter långa diskussioner kommit fram till ett gemensamt resmål, kanske man måste fundera på vad man ska göra och hur man ska bo, hur länge man ska vara borta hur mycket pengar man har och hur man på bästa sätt ser till att vara okontaktbar för den extra touchen av ledighetsfirande. Om man tänker sig en småbarnsfamilj och hur dom lyckas lösa alla dessa problem. Går planerna totalt i lås för någon utav dom ska jag utse mig själv till kranskulla och knata efter och gratulera dom när dom kommer hem igen.
Man kan redan i början på juni lägga märke till alla husvagnscampare som efter mycket skrik åt den som ska dirigera bilen mot dragkroken äntligen gett sig ut på vägarna. Första stoppet på Statoil brukar ha ett genomgående mönster där mannen i familjen som är lite tjenis med han i kassan förkunnar att "ja nu är det semester, det ska bli skönt att komma iväg" . Men ack så fel han alltid har.
Samtidigt ute i bilen vid bensinpumparna sitter det en svettig kärring med monster-PMS i kombination med klimakterievallningar och två eller tre ungar vars livslängd är omkring tio. Frun blir genast rasande för att maken står allt för länge och kallpratar med kassören, förstår han inte hur varmt det är i bilen? I baksätet trampar ungarna omkring på varandra och drar varandra i håret och kallar varandra för växlande svordomar som dom snappat upp från föräldrarna redan samma morgon.
När den stackars mannen återkommer efter sitt Aftonbladet inköp och glassar för att få barnen att dra igen näbbarna, blir han tvungen att lyssna på fruntimrets trätande som varar i snitt 15 mil framåt samtidigt som ungarna skriker att dom är kissnödiga och kräver att deras far ska stanna på motorväg med hela ekipaget. Väl framme på campingen påbörjas det nästan största projektet för den vakanta semesterfiraren, nämligen att parkera husvagnen.
Frun som alltid tror sig veta bäst slänger sig ut ur bildörren och börjar dirigera maken att backa, men eftersom allting blir spegelvänt från hans synvinkel vilket hon inte förstår, så svänger han åt ett annat håll som han sedan naturligtvis får skäll för. När man efter många om och men lyckats få loss bilen från husvagnen så får maken sig en sista avhyvling av sin fru, denna gång om att han inte tagit med sig tillräckligt fina plankbitar att stoppa framför däcken på deras provissoriska bostad och nu får hon minsann skämmas inför grannarna att dom är snedsågade.
Det som frun inte redan skäms för under semestern förutom sin man, hittar hon under tidens gång andra saker att känna sig skamsen över. Hennes små änglar som hon uppfostrat så väl och alltid är så snälla därhemma, har förvandlats till badmadrass-vandaler och den ena försöker dränka den andra som redan står på den tredje. När modern då beordrar att de ska komma upp ur vattnet för att inte förlora någon av sina avkommor, lyser vreden i deras ögon för dom "ville ju bada mer" . Samma sekund som dom små monstren kliver upp ur vattnet bildar dom en pakt om att vägra all mat i så lång tid som krävs tills dom får bada igen, så har DOS (Den Onda Semestercirkeln) tagit vid och den tar inte slut förrän man åter står på sin egen tröskel och tänker "hemma ett helvete, men borta ännu värre".
Så för min del är jag ganska tacksam som slipper allt med hysteriska sommarplaner. Sen undrar jag varför det ska till såna ovationer för att fira att man är ledig? Inte åker väl folk ut och slår upp ett tält i en snödriva mitt i vintern och går och lägger sig i husvagnen för att de som jobbar 40 timmars arbetsvecka får en ledig helg?
Jag säger då det. Nu vet inte jag hur det är med er, men jag kan i alla fall slappna av utan husvagn. Eller tält. Eller cykelsemestrar, båtutflykter eller andra land och riken resor. Jag har det bra här på Järnet, där jag kan lukta på dagens libanesiska middag som slagit rot i hela trapphuset. Underhållning det har jag när barnen bråkar, och nattlivet börjar vid 23 då alla män i respektive invandrarfamiljer sprider ut sig på gården för att med högljudda stämmor prata om livets små under (skulle gissa på att dom nog snackar underliga bilaffärer).
Sommar, sommar och sol
Kommentarer
Trackback
