Ellie

Hejsan, Ellinor heter jag!

Det är väl dags att jag ger mig till känna som har lyst med min frånvaro. På midsommardagen träffade jag världens underbaraste kille som jag är mer än kär i, det är det som tagit upp min tid så att jag inte haft tid att skriva i bloggen.
Det mina vänner, är årets roligaste och med osannolika skämt så det är bäst ni antecknar så ni kan föra vitsen vidare i era umgängeskretsar. Nej, vad jag egentligen haft för mig är att i värmen ligga på rygg i sängen och kippa efter luft som en skelögd aborre. Eftersom jag knappt klarat av att ta mig till toaletten utan att vara i stort behov av syrgas så har jag omstrukturerat mina prioriteringar och bara koncentrerat mig på andningen för att överleva sommaren och klara mig till vintern, den som jag konstant och succesivt ätit upp mig för sen julafton 2008. Ett projekt som jag gärna går och småsnickrar på om dagarna då jag tar mig någon vända förbi kylskåpet.

Några aktiviteter har jag vid närmare eftertanke lyckats utföra, jag har varit och plaskat lite i sjön några gånger. Det sker aldrig överhuvudtaget utan missöden vilket kanske inte är så överraskande. Förra gången när jag och mitt sällskap anlände till badplatsen började jag gråta för jag hade jag satt på mig trosor istället för en bikiniunderdel. Där satt jag och pillade i gruset och på stortån med tårar i ögonen tills mitt sällskap gav upp och skjutsade mig till stan för att köpa en ny. Det låter ju säkert lite Sue Ellen över det hela men jag besparar gärna så många som möjligt att bevittna mina vita skinkor som får varje individ att tänka "Månskenssonaten". 



När Hanna och jag varit till Lilltorpet och blött ner oss (efter att ha konstaterat att jag flyter som en kork i vattnet och hållt i min baktunga gråbock till hund för att han inte skulle sjunka till botten) knallade vi tillbaka till bilen. Diskussionen rörde sig kring huruvida enkelt det borde vara att jaga karlar i denna typ av miljö. Vi kom dock fram till att jag skulle vara den mest obegåvade kandidaten som har en gångstil likt en renskötare från Gällivare och harklar mig så det ekar över vattendragen och får vassen att vibrera.



Vi passerade två yngre killar som fullt förståeligt inte gav oss någon uppmärksamhet, och när vi skulle sätta oss i min kebab-Mercedes hade jag mina aningar om varför dom båda herrarna tittade nackspärrsvänligt åt andra hållet. Jag hade nämligen svept förbi dom med ena bröstvårtan framme. Just då kände jag vilket dåligt samarbete det är mellan mig och bågskytten som arbetar under Amor, samt att jag lovade mig själv att nästa gång sätta på mig något så heltäckande som möjligt. Varför inte svepa in sig i ett lakan som jag var tvungen bära i Grekland för att jag blivit utsatt för andra gradens brännskada. Det kanske är attraktivt att försöka se ut som en halvkvinnlig version av Sokrates, han var nog säkert en riktig strandraggare (han ser ju åtminstone ut att ha fingret redo av någon anledning).



Herregud, jag höll nästan
på att glömma veckans
omotiverade självcentrerade
bild, fast med sällskap av Paulsson



Yassou yassou