195/165 mmHg
Värdet på mitt blodtryck för tillfället,
är ungefär 195 genom 165. Dvs ganska högt då ett normalt ska ligga på omkring 120/80. Igår hade jag en packfestival med mina saker. Jag slet upp, kastade iväg, tryckte och slängde ner saker. Vägde väskan och fick lite panik när jag upptäckte att den vägde 24 kg. Linnéa undrade hur detta kunde vara möjligt, då hon bara hade 15 kg när hon åkte till Thailand en månad. Och i och med att jag bara är så tvungen att ta med mig konservbuskar och annan diverse föda på 8 kg undrade jag i det ögonblicket hur det skulle gå till. Maxvikten är 25 kg och att ha en resväska på 24, plus gitarren på 6, plus handbagage på 3, gör att man hamnar på 33. 8 kg mat utöver det och slutvikten blir 41 kg. Halelujah. Lite halvpinsamt när man ändå bara ska vara borta en vecka. Tänk om jag skulle åka till Thailand, då skulle jag få lov att färdas dit på annat sätt så att jag kan ta med mig en släpvagn.
Då var det dags att åka till den förjävliga värmen. Jag som hatar att svettas. Men att åka tåg kan jag ju klara av under normala omständigheter, så det ska nog gå bra. Om inte annat får jag väl stanna på Arlanda och vinka av mina vänner med en snusnäsduk. Och så får man hoppas att jag inte gör situationen vid gaten panikartad så vi hamnar på en annan flight. Amen.
Hade jag pratat med Hanna i detta ögonblick hade hon sagt "men geee dig, SPÄNN AV!"
Linnéa skulle säga "men Ellie du ska bara vara borta en vecka!"
Om jag aldrig återvänder så vill jag informera om att jag ändå tyckte att det var skönt att åka på en semester från min semester. Livet känns så hoppfullt på nåt vis när ett plan kraschade i Madrid. Men det är ju inte dit jag ska.
Tsatziki
Stora kranar och vitlök
Igår hade jag en renoveringsdag som innebar att dagen började med en joggingtur två varv runt Stångtjärn med Thunlind. Nog för att jag ett antal gånger mötte Gud Fader och trodde att jag aldrig skulle få uppleva någon utlandsresa, men det verkar som att jag överlevde. Efter det skulle jag och Erika fixa saker på banken, och där var det då fan värre än ett gökbo. Plus att det var 24 personer före. En gammal tant som såg ut att snusa satt med vintermössa och stampade i golvet för att ta sig fram med rullstolen. Mitt på golvet stog en karl i grön regnjacka med knäna halvböjda och rörde sig saktare framåt än Kicki Danielsson med tre stora mosmenyn under revbenen. Han kom senare och satte sig bredvid Erika och hängde på armstödet, ungefär som att han var på väg att säga "går du ofta hit?"
Jag skulle efter detta underbara bankbesök återigen träffa Thunlind för hon skulle med till Borlänge där jag skulle fixa nagelförlängning som jag fick av mamma (tack älskade mamma för att du alltid tänker på mig). Jag bad henne ta med lite vatten åt Rico, så hon hade med sig en sportflaska fylld till kanten. Hon öppnade bildörren och klämde åt armen (där hon hade flaskan) så locket åkte av. Det var som att bevittna när vattnet går för en gravid kvinna. Linnéa fick hela magen full med vatten och det som var tänkt att Rico skulle få, låg nu på Hyttgatan. Hennes nya mobil fick sig några stänk som resulterade i att hon panikade och gned mobilen mot det stället på tröjan där det var torrt.
"Torka mot brösten, torka mot brösten..."
Efter många om och men kom vi till Borlänge. Där skulle studion ligga bredvid nåt himla Vattenhus, vilket jag faktiskt aldrig lagt märke till att det finns något som heter. Det är ju nåt slags industriområde där, och vårat lokalsinne svek oss en aning. Vi fick lov att vända, köra tillbaka, ratta och åka i samma vattenpöl tre gånger innan vi hittade fram till Nail studio eller vad det hette. Vi gick in och jag satte mig ner. Försökte i alla fall, för det var en kontorsstol med fruktansvärt smorda hjul och med den hastigheten jag satte mig så rullade jag iväg över en meter.
Hon började fila, putsa, slipa, gnida, pilla, lacka och måla. Under tiden kom det med jämna mellanrum en fråga från den lilla thailändskan och jag hörde inte vad hon sa. Så jag chansade ett par gånger och mina svar verkade stämma överrens med hennes frågor, så det var ju tur. Sen tänkte jag att man av ren artighet ska ställa en fråga tillbaka, så det gjorde jag.
"Jaha, öhm... hur länge har du varit i Sverige då?"
"Ja vali Veliää i nungefär fyy åå"...
"Ojdå, och pratar SÅ bra Svenska?" - efter min ställda fråga blev den lilla thailändskan då glad att hon studsade på stolen och visade hela tandraten från tand nr 621 till 593.
Samtidigt bakom ryggen på mig så satt Linnéa och klämde i sig en klase med vindruvor.
Efter denna lyxupplevelse bortsett från den tvetydiga konversationen, gick vi in på Kupolen för att shoppa (vad jag trodde) mina sista grejer till resan. Men det slutade med att jag försökte hinna med en TOTALT exalterad Linnéa som sett ett par stövlar på Wedin som hon såå bara måste ha. Hon var så glad att hon var tvungen att köpa en basker. Så då sprang vi runt och letade efter en sån också. Jag fick i alla fall till slut tag på min after sun och mina rör Resorb (vätskeersättning). Vi åkte hem till fula staden Falun igen, jag släppte av min stövelgalna väninna och hämtade upp Erika. Hon åkte med till våran barndomsby för där hade hon ett besök att uträtta och jag skulle till Jonas.
Det var lika trevligt att träffa honom som vanligt, jag var så hungrig att jag var tvungen att begära smörgåsar för jag kom på att jag inte ätit på hela dagen. Efter det klämde jag även två muffins med lemon curd som var en lustig grej.
Efter att kanske ha ätit upp allt bröd som fanns hos Jonas föräldrar, åkte jag dit jag släppte av Erika för att hämta henne och åka hem till mina föräldrar för att ta ett tårögt farväl. Nja, riktigt så blev det ju inte. Vi åt pappas goda pannkaka med grädde och nyplockade hallon, gott som helvete och det fick även avsluta min Sverigediet. Nu är det fett, flott och garnityr som gäller!
Nu ska jag göra köttfärssås och även komma ihåg att äta, så att jag inte går hem till grannen för att äta upp all befintlig föda ur hennes kylskåp. Mitt är tomt nu, vilket i sig är bra. För förra gången jag kom hem från Gran Canaria (numera även kallat De uråldriga pensionärernas ö) så var väl det mesta grönt, luddigt och blött.
Om den här lilla farbrorn fortfarande sitter kvar om man av en händelse råkar passera just där, ska jag ta honom under armen, bära med honom till hotellet, lägga honom i resväskan, frakta med honom till Sverige och placera honom utanför min dörr så kan han sitta där och vakta. För det ser han ut att vara bra på.
Kalimera
Jag ska be att få ställa upp...
Ja, hej vad det går. Redan måndag igen, tänk vad tiden går fort när närminnet börjar tryta och man inte ens minns vad det är för dag. I lördags slog jag, Thunlind och Paulsson, i samförstånd klackarna i taket. På våran lilla förfest med våran slutna fruntimmerscirkel så satt vi och funderade på hur man skulle kunna tjäna lite pengar. Då vi antagligen kommit fram till att chansen att man får leva sitt liv som lyxhustru åt David Beckham (när ska han dumpa det strama fanskapet med tandpetarlår och liktornar på fötterna för att hon alltid har högklackat?) var ganska minimal.
Så därför konstruerade vi ett litet myntinkast och en prislista för vad det skulle kosta att åka turer med hissen. Detta gick vi sedan och monterade upp på hissväggen och lade i tre kronor för att det skulle se ut som att någon fattat grejen. Egentligen skulle jag suttit nere i en egensnickrad kur vid porten med ett blommigt huckle på huvudet och kedjerökt tills någon kom in. Då skulle jag dra ner luckan och säga med min grövsta whiskeyröst "mmmmhm och vart ska DU då?"
Men då kom vi på att jag inte skulle kunnat följa med ner på krogen så den idén la vi på hyllan tills något annat tillfälle.
Ungefär en timme senare var det nån som hade rivit ner det. Humorbefriade människor!
Och gud vare med mig, på torsdag ska jag åka till Kreta med Erika och Bodil. Har kommit fram till att det enklaste för alla parter vore om man kunde hitta en stor resväska jag kunde lägga mig i, skruva på kombinationslåset och släppa ut mig när vi kommit fram till hotellet. För så förvirrad som jag är, kommer jag väl se till att vi hamnar på Irland istället och får bo hos nån fåraherde på 58 år med 15 dagars skäggstubb vid namn Ryan Barnsby.
I greklandområdet är det just nu över 30 grader medel, vilket innebär att mina svettkörtlar kommer läcka som tanken på en gammal Volvo PV Duett. Det blir till att täppa till alla befintliga porer med Absolut torr och hoppas på att det kommer regna hela veckan.
Imorgon ska jag springa omkring och irra på stan utan att veta vad jag ska köpa. Sen ska jag packa saker jag inte vet varför jag lägger ner. Efter det ska jag leta efter saker jag inte vet vart dom finns. Min hjärna kommer vara helt och fullt upptagen med att fungera som den ska, vilket den ju i och för sig aldrig gör så det är ju ingen ovanlighet.
Mazel tov
Snacka skit!
"Aaah men vad ROLIGT, nu ska vi tävla! Man kan vinna 200 kr i en samtalspott från Telia. Och har man 200 kr kan man ju kanske ringa till någon som man inte brukar ringa, som kanske lilla mormor i Göteborg eller en avlägsen släkting man inte pratat med på länge. Själv har ju jag en kompis som jag inte pratat med på länge, ja då menar jag länge, så helt plötsligt en dag så bara när jag skulle typ in på banken och sätta in pengar på ett konto så ringde hon och jag blev ju naturligtvis jätteöverraskad när jag skulle svara, sen svarade jag och sen slutade med att vi pratade i tolv minuter. Sen visade det sig att det kontot inte gick att komma åt så blev jag ju jätteupprörd och tyckte att dagen skulle bli dålig men så helt plötsligt så slutar det regna så kommer solen fram och då blev jag ju genast på bättre humör och tänkte att den kanske inte skulle bli så tokig ändå. Så om du vill vinna 200 kr i en samtalspott från Telia så ring in!"
Hade jag ett gevär, med en 6,5 mm ammunition, och fick skjuta en människa, så skulle det vara den som pratade i radio. Jag förstår inte hur man kan låta som att man inte har en enda get hemma i hagen, eller som att det inte finns en enda kopp i skåpet. Och vadå "godmorgon", det är väl fan ändå det sista det är sen dom öppnat käften!
Och det regnar idag.
Inte nog med att jag var tvungen att lyssna på radio imorse för att min winamp var helt störd så att min dag blev förstörd,
jag får inte bort plast från min spisplatta efter att ha lagt min skärbräda på den när den var het. Listan på i-landsproblem kan göras så oändligt långt, det är väl det jag är bäst av allt på egentligen. Jag ska bli i-landsproblemskommunikatör.
Är fan hungrig också. Jävla förbannade pissdagsjävel.
Vad i helvete
Invaliditet och klostertankar
Ömma lemmar och celibat!
Det där med att jag skulle hålla en låg profil på krogen i lördags gick ju ungefär lika bra som att få Bollnäspuckot Victoria Silvstedt att sluta prata svengelska eller som det skulle vara för Lasse Kronér att skaffa långt hår utan extensions. In och ut, varmröka och fimpa frenetiskt för att skynda sig in, torka svetten och börja köa till toa. Efter det, gå till baren och svinga en bägare innan man tar sig en översiktlig runda genom stora dansgolvet. Där konstaterar man att man inte vill dansa med varken Achmed, Muhammed eller Abu och så slår man sig istället ner vid ett bord. Väl vid det rangliga lilla bordet så flyger bordsduken all världens väg och med ett ljudligt dunk i bordskivan så har man svingat upp armbågen, redo att möta den taniga stackars killen på andra sidan bordet i armbrytning. Och den lilla, lilla gossen förstår naturligtvis ingenting, och med ljudnivån som råder i lokalen får man lov att artikulera och gestikulera som att man vore dövstum och försöka få gossen att förstå vad man vill. När han till slut med sitt öltyngda sinne inser att man vill bryta arm, så kan man sitta där i ungefär trekvart tills man på nåt sätt förr eller senare ger upp. Och efter att vakten kommit och tryckt ner händerna till kvinnans fördel för att få slut på det hela nån gång.
En vanlig kväll på Harrys (lokala avvikelser, personer och händelser kan förekomma).
Inte förrän idag har mina armar varit fullt funktionabla. Sen i söndags morse har dom hängt som två gamla livlösa disktrasor. Devils in my little box vad det tog i när jag skulle fixa min bakfyllemat kvällen före dagen efter, när jag knappt kunde lyfta armarna över midjehöjd. Vilket väl i sig är onödigt att överhuvudtaget någonsin göra, när man har så många år kvar man ska slita med dom. Då kan man ju lika gärna spara på krafterna nu.
Och på tal om krafter, så funderar jag på om man skulle kunna få lite mer av den varan om man gick med i ett nunnekloster. Det celibatet man redan lever i kan man ju lika gärna dela med ett gäng säkert klämkäcka glada damer i sina bästa år. Fast i och för sig så kan ju exempelvis inte Birgittasystrarna veta vilket år som är deras bästa år, när dom ju aldrig haft en karl. Eller så har dom det och blivit avskräckta för tid och evighet och tänker som så att man kan ha det bra utan karlar. Och så mycket tyg och sånt som dom tycker om att vira in sig i, skulle man säkert kunna ha ett gigantiskt Toga-party. (Man snurrar in sig i lakan och super som fan, och att man hoppar jämfota framåt och skriker "Toga! Toga! " är ofta förekommande. Lycka till att förflytta er från punkt A till punkt B med över två meter bomull runt kroppen och 5 liter öl i blodomloppet, systrar!).
Ett alternativ är ju att ansöka om att få flytta in bland några munkar istället. Dom är säkert mycket roligare. Fruntimren ska väl bara hålla på med sina örtträdgårdar och gud vet allt vad det är (vilket Han ju, enligt dom, faktiskt vet!)
Så skulle man kunna sitta där och spela klädpoker med Nisse och grabbarna och sjunga "Vi tager tagelskjortan på, man får väl synda då och då, men det är bäst att synda då, när den är på!"
Om inte annat kan man nog gå med i Jesuiterna, aka Jesu sällskap. Dom har det säkert lika kul som det stora samlade sällkapet på Harrys. Ja, vad kul det skulle vara. Det kör vi på om det inte blir Harrys på lördag!
Bilder från lördagen och söndagen
med kära Hanna, Martina & Milla (P-zon, Bambi & Milz)
(lägg märke till att fisken Afzelius ger mig det onda ögat i bakgrunden)
...han bytte för övrigt både namn och identitet i lördags
Och Rico i en manifestation mot mitt drickande...
Vem ska lära invandrarbarnen att man
varken kan eller brukar åka pulka på gräset?
Gör vad för nåt själv?
Vilken busig människa det
måste vara som satt upp detta!
Slutligen en fundering!
hur många är det egentligen som brukar vilja äta något som ser ut som en..
Mullimull
Att prata med en skyltdocka och sedan uppträda normalt
It's raining allt utom män!
Idag har jag sysselsatt mig med Millas och min traditionsenliga lördagsshopping. Varje lördag de senaste veckorna har vi tagit en runda ner på stan för att i mitt fall, som vanligt köpa kläder jag ska lämna tillbaka på måndag. Och idag glömde jag den allra viktigaste klänningen hängandes kvar. Jag har alltså tydligen svårt även med att fullfölja det jag tänkt göra. Skulle ju köpa den men jag kom uppenbarligen inte längre än att låta den hänga kvar.
Vi tog en kaffe och satte oss och kedjerökte lite. Efter det satte min koffeinkick in, kaffedrickare som jag inte är. Så jag blev både yr och speedad. Så skulle jag gå in på Vero Moda (Milla fick hålla i Ricochet) och kolla lite. Väl därinne råkar jag stöta till någon ganska hårt, och hann tänka efter hur klumpig jag egentligen är innan jag vände mig om och bad om ursäkt. Det var ju inte så konstigt att jag inte fick nåt svar eftersom det var en skyltdocka. Några blonda tjejer bevittnade mitt IQ-befriande handlande och tänkte säkert att till deras befrielse, fanns det någon som var mer korkad än dom själva. Jag gick därför ut därifrån med dom raskaste stegen jag kunde.
Ikväll bär det av till kära gamla Harrys med min kära gamla Paulsson. Jag har lovat henne att inte slå klackarna i taket fullt så hårt som jag brukar, utan hålla en mer låg profil. Vilket innebär att jag inte ska beställa whiskey som jag ska häva i mig som en tequila utan salt. Inte heller försöka trycka ner ölglas i min 1,5 dm stora handväska eller på bredaste dialekt informera flickorna i toalettkön att det går så jävla långsamt. Så låg profil är taktiken i afton. Vad återstår det då för nånting för mig att göra på krogen? Tror jag måste ge fan i att sminka mig, sätta på mig en Helly Hansen tröja och Foppaskor. Då är det ju en garanti att jag inte kommer våga göra annat än att sitta i ett hörn. Vilket säkert är lugnast för både mig och mina medmänniskor.
La cucaracha
Tack mina änglar
Tack mina änglar, tack för att ni finns.
Tack för allt ni gjort, varje sak jag minns.
Tack för alla stunder när jag behöver nån,
så finns ni jämt där när jag vänder mig om.
Tack för denna lycka, glädje och alla skratt
Hoppas att ni vet ni är min största skatt
För alltid finns jag här för er,
om ni söker mig ni ser
Alltid nära, alltid där
kommer jämt att finnas när
livet det känns tungt och hårt
kommer hjälpa när det är svårt
Jag vill säga tack igen, några ord från eran vän
Berättelsen om solstolen
Tänkte berätta en historia som jag fann väldigt underhållande. Det var så att mamman till min kära vän (utan att nämna några namn) en dag såg sig i spegeln och tyckte att musklerna blivit för få och fettet för överflödigt eller någonting i den stilen. Hon funderade över hur hon skulle kunna lägga sig på en strand när det såg ut som att rädda Willy själv strandat. (Nu vet ju jag att denna kvinnan inte är så överdimensionerat stor som hon själv tycker). Så hon kom på ett sätt att läsa detta problem. Hon behövde en solstol! En som fick henne att se snygg ut från alla vinklar. Hon åkte därför runt till massa olika affärer som hade stolar, provsatt alla och kände efter hur hennes kropp förhöll sig till sittredskapet. Nog för att kläder ofta kan få en kropp att se mindre ut, men nu vet vi även att stolar också kan göra detta underverk. Till slut hittade hon Stolen med stort S som fick henne att se smal och snygg ut. Hon skulle sedan iväg till stranden med sin stol hon var så nöjd med, och några små barn, men upptäckte då till sin stora skräck att hon glömt den hemma. Ja, hur skulle hon kunna existera på det där stället, om hon inte hade sin stol? Det gick ju bara inte. Så, dom små barnen som var så lyckliga över att äntligen få bada, fick vackert ta sina armkuddar, badringar och allt vad det kan ha varit och åka hem.
Fick sedan höra att den där stolen minsann ska med till alla världens hörn i höst. Att den ska bli inpackad i en stor svart säck med silvertejp och åka rullband i Thailand. En sån där bra stol måste jag ju nästan se mig omkring efter.
Hazzahazza
