Ellie

Ja, snart bär det av till de stora näsornas ursprungsland.

Igår hade jag en renoveringsdag som innebar att dagen började med en joggingtur två varv runt Stångtjärn med Thunlind. Nog för att jag ett antal gånger mötte Gud Fader och trodde att jag aldrig skulle få uppleva någon utlandsresa, men det verkar som att jag överlevde. Efter det skulle jag och Erika fixa saker på banken, och där var det då fan värre än ett gökbo. Plus att det var 24 personer före. En gammal tant som såg ut att snusa satt med vintermössa och stampade i golvet för att ta sig fram med rullstolen. Mitt på golvet stog en karl i grön regnjacka med knäna halvböjda och rörde sig saktare framåt än Kicki Danielsson med tre stora mosmenyn under revbenen. Han kom senare och satte sig bredvid Erika och hängde på armstödet, ungefär som att han var på väg att säga "går du ofta hit?"

Jag skulle efter detta underbara bankbesök återigen träffa Thunlind för hon skulle med till Borlänge där jag skulle fixa nagelförlängning som jag fick av mamma (tack älskade mamma för att du alltid tänker på mig). Jag bad henne ta med lite vatten åt Rico, så hon hade med sig en sportflaska fylld till kanten. Hon öppnade bildörren och klämde åt armen (där hon hade flaskan) så locket åkte av. Det var som att bevittna när vattnet går för en gravid kvinna. Linnéa fick hela magen full med vatten och det som var tänkt att Rico skulle få, låg nu på Hyttgatan. Hennes nya mobil fick sig några stänk som resulterade i att hon panikade och gned mobilen mot det stället på tröjan där det var torrt.
"Torka mot brösten, torka mot brösten..."

Efter många om och men kom vi till Borlänge. Där skulle studion ligga bredvid nåt himla Vattenhus, vilket jag faktiskt aldrig lagt märke till att det finns något som heter. Det är ju nåt slags industriområde där, och vårat lokalsinne svek oss en aning. Vi fick lov att vända, köra tillbaka, ratta och åka i samma vattenpöl tre gånger innan vi hittade fram till Nail studio eller vad det hette. Vi gick in och jag satte mig ner. Försökte i alla fall, för det var en kontorsstol med fruktansvärt smorda hjul och med den hastigheten jag satte mig så rullade jag iväg över en meter.
Hon började fila, putsa, slipa, gnida, pilla, lacka och måla. Under tiden kom det med jämna mellanrum en fråga från den lilla thailändskan och jag hörde inte vad hon sa. Så jag chansade ett par gånger och mina svar verkade stämma överrens med hennes frågor, så det var ju tur. Sen tänkte jag att man av ren artighet ska ställa en fråga tillbaka, så det gjorde jag.
"Jaha, öhm... hur länge har du varit i Sverige då?"
"Ja vali Veliää i nungefär fyy åå"...
"Ojdå, och pratar SÅ bra Svenska?" - efter min ställda fråga blev den lilla thailändskan då glad att hon studsade på stolen och visade hela tandraten från tand nr 621 till 593.

Samtidigt bakom ryggen på mig så satt Linnéa och klämde i sig en klase med vindruvor.
Efter denna lyxupplevelse bortsett från den tvetydiga konversationen, gick vi in på Kupolen för att shoppa (vad jag trodde) mina sista grejer till resan. Men det slutade med att jag försökte hinna med en TOTALT exalterad Linnéa som sett ett par stövlar på Wedin som hon såå bara måste ha. Hon var så glad att hon var tvungen att köpa en basker. Så då sprang vi runt och letade efter en sån också. Jag fick i alla fall till slut tag på min after sun och mina rör Resorb (vätskeersättning). Vi åkte hem till fula staden Falun igen, jag släppte av min stövelgalna väninna och hämtade upp Erika. Hon åkte med till våran barndomsby för där hade hon ett besök att uträtta och jag skulle till Jonas.
Det var lika trevligt att träffa honom som vanligt, jag var så hungrig att jag var tvungen att begära smörgåsar för jag kom på att jag inte ätit på hela dagen. Efter det klämde jag även två muffins med lemon curd som var en lustig grej.

Efter att kanske ha ätit upp allt bröd som fanns hos Jonas föräldrar, åkte jag dit jag släppte av Erika för att hämta henne och åka hem till mina föräldrar för att ta ett tårögt farväl. Nja, riktigt så blev det ju inte. Vi åt pappas goda pannkaka med grädde och nyplockade hallon, gott som helvete och det fick även avsluta min Sverigediet. Nu är det fett, flott och garnityr som gäller!

Nu ska jag göra köttfärssås och även komma ihåg att äta, så att jag inte går hem till grannen för att äta upp all befintlig föda ur hennes kylskåp. Mitt är tomt nu, vilket i sig är bra. För förra gången jag kom hem från Gran Canaria (numera även kallat De uråldriga pensionärernas ö) så var väl det mesta grönt, luddigt och blött.

Om den här lilla farbrorn fortfarande sitter kvar om man av en händelse råkar passera just där, ska jag ta honom under armen, bära med honom till hotellet, lägga honom i resväskan, frakta med honom till Sverige och placera honom utanför min dörr så kan han sitta där och vakta. För det ser han ut att vara bra på.



Kalimera