Ellie

Ömma lemmar och celibat!

Det där med att jag skulle hålla en låg profil på krogen i lördags gick ju ungefär lika bra som att få Bollnäspuckot Victoria Silvstedt att sluta prata svengelska eller som det skulle vara för Lasse Kronér att skaffa långt hår utan extensions. In och ut, varmröka och fimpa frenetiskt för att skynda sig in, torka svetten och börja köa till toa. Efter det, gå till baren och svinga en bägare innan man tar sig en översiktlig runda genom stora dansgolvet. Där konstaterar man att man inte vill dansa med varken Achmed, Muhammed eller Abu och så slår man sig istället ner vid ett bord. Väl vid det rangliga lilla bordet så flyger bordsduken all världens väg och med ett ljudligt dunk i bordskivan så har man svingat upp armbågen, redo att möta den taniga stackars killen på andra sidan bordet i armbrytning. Och den lilla, lilla gossen förstår naturligtvis ingenting, och med ljudnivån som råder i lokalen får man lov att artikulera och gestikulera som att man vore dövstum och försöka få gossen att förstå vad man vill. När han till slut med sitt öltyngda sinne inser att man vill bryta arm, så kan man sitta där i ungefär trekvart tills man på nåt sätt förr eller senare ger upp. Och efter att vakten kommit och tryckt ner händerna till kvinnans fördel för att få slut på det hela nån gång. 
En vanlig kväll på Harrys (lokala avvikelser, personer och händelser kan förekomma).

Inte förrän idag har mina armar varit fullt funktionabla. Sen i söndags morse har dom hängt som två gamla livlösa disktrasor. Devils in my little box vad det tog i när jag skulle fixa min bakfyllemat kvällen före dagen efter, när jag knappt kunde lyfta armarna över midjehöjd. Vilket väl i sig är onödigt att överhuvudtaget någonsin göra, när man har så många år kvar man ska slita med dom. Då kan man ju lika gärna spara på krafterna nu.

Och på tal om krafter, så funderar jag på om man skulle kunna få lite mer av den varan om man gick med i ett nunnekloster. Det celibatet man redan lever i kan man ju lika gärna dela med ett gäng säkert klämkäcka glada damer i sina bästa år. Fast i och för sig så kan ju exempelvis inte Birgittasystrarna veta vilket år som är deras bästa år, när dom ju aldrig haft en karl. Eller så har dom det och blivit avskräckta för tid och evighet och tänker som så att man kan ha det bra utan karlar. Och så mycket tyg och sånt som dom tycker om att vira in sig i, skulle man säkert kunna ha ett gigantiskt Toga-party. (Man snurrar in sig i lakan och super som fan, och att man hoppar jämfota framåt och skriker "Toga! Toga! " är ofta förekommande. Lycka till att förflytta er från punkt A till punkt B med över två meter bomull runt kroppen och 5 liter öl i blodomloppet, systrar!).
Ett alternativ är ju att ansöka om att få flytta in bland några munkar istället. Dom är säkert mycket roligare. Fruntimren ska väl bara hålla på med sina örtträdgårdar och gud vet allt vad det är (vilket Han ju, enligt dom, faktiskt vet!)
Så skulle man kunna sitta där och spela klädpoker med Nisse och grabbarna och sjunga "Vi tager tagelskjortan på, man får väl synda då och då, men det är bäst att synda då, när den är på!" 
Om inte annat kan man nog gå med i Jesuiterna, aka Jesu sällskap. Dom har det säkert lika kul som det stora samlade sällkapet på Harrys. Ja, vad kul det skulle vara. Det kör vi på om det inte blir Harrys på lördag!

Bilder från lördagen och söndagen
med kära Hanna, Martina & Milla (P-zon, Bambi & Milz)
(lägg märke till att fisken Afzelius ger mig det onda ögat i bakgrunden)
...han bytte för övrigt både namn och identitet i lördags

   
   
   

   
      
Och Rico i en manifestation mot mitt drickande...


Vem ska lära invandrarbarnen att man
varken kan eller brukar åka pulka på gräset?



Gör vad för nåt själv?
Vilken busig människa det
måste vara som satt upp detta!


Slutligen en fundering!
hur många är det egentligen som brukar vilja äta något som ser ut som en..


Mullimull