30 saker man kan ha på en macka
Paprika
Gurka
Tomat
Sallad
Rödlök
Räkor
Skinka
Senap
Persilja
Dill
Ost
Brieost
Rödbetssallad
Köttbullar
Mjukost
Makrill
Tonfisk
Rostbiff
Potatissallad
Ishavsröra
Sill
Räksallad
Mimosasallad
Dallas sallad
Kantarellstuvning
Ägg
Majonnäs
Fetaost
Tacosås
Kyckling
...nog finns det fler saker men jag kan dessvärre inte memorera alla butik-kedjors varor! ;-)
Puss och kram min sköna dam!
Sammandrag(ningar) från gårdagen
Äntligen söndag kväll!
Det är ju ungefär nu som baksmällan brukar börja packa och bege sig. Så det känns trevligt. Som min kära väninna Nanni sa igår; "låt promillegudarna vara med oss ikväll så att inte bakfylledjävlarna kommer och tar oss imorgon". Haha! Den turen hade hursomhelst inte jag.
Igår på krogen var det ju ofrånkomligt trevligt, men denna gång lyckades jag inte klara mig undan en sylvass stilettklack. Det var på toaletten som ett fruntimmer (som såg ut som en nyfödd kalv på grönbete i sina klackskor) tog ett stadigt och bestämt kliv tillbaka och ställde sin högerfot på min stackars högerfot. Och någonstans i alkoholdimmorna från 17 blondiners flåsande andedräkter, ljudet av kackel, fnitter, kvitter och en handblås som susar, så hör man ett flamsigt "aaaah ursäkta". Sånt finner jag lite putslustigt. Man trampar sönder någon annans främsta färdmedel för att ta sig framåt, en fot, och för att be om ursäkt så är det bara att slänga med huvudet bakåt så löshåret flyger och hosta ur sig ett gällt "aaaaaaaah, ursäkta". Det tackar vi för. Undrar vad som hade hänt om jag fått tag i en enda liten barbieslinga från hennes huvud och ryckt en aning utan anledning, då hade jag fått toalettens 17 blondiner efter mig. Tänka sig, dom är inte besläktade med varandra, men om i blondinflocken blir orättvist behandlad på falska grunder, så får man hela skaran efter sig. Då skulle dom förmodligen höja sina röstlägen och i en samstämd kör skrika "ehh vaffan hålleru påmä, äru dum i huve elle". Så det är skönast åt öronen att låta bli.
Jag och Paulsson är alltid så glada när vi fått kissat
Gla' i hågen som man var
= 
?Påminner inte min ansiktsform lite väl mycket om Ingvar Karlssons? "Dojan"?
Nu har jag dock lite svårt att se att hans ansikte har formen av en skosula.
Lite andra bilder jag tagit lite sporadiskt under dagarna som gått
Om man inte visste att det här var äckel-lort-sjön Tisken kanske man skulle kunna gissa att det är Amadores Beach på Gran Canaria.
Milla med lilla Leya
Blöt hund
Blöt hund med handduk
Utsikt till höger om den vänstra tallen bakom björken i mitten från Lugnets hoppbacke
Menar dom att dom tänker bygga upp det här för att det är en sån gammal, vacker byggnad, så kan det väl ändå inte vara något annat än ett skämt? Det ser ju bara ut som ett obebott horhus i Vitryssland.
Tackåhej!
Det glada päronet
Här följer en bild på ett väldigt glatt och hurtigt päron, fångat på bild i mitt köksfönster.
Så mycket mer att tillägga finns det för tillfället inte, förutom att jag ska väl vara glad att jag har sånt fint sällskap att umgås med som den här halvruttna men ack så glada krabaten.
Missöden i gynekologstolen
Den förrädiska fotöljen man inte sitter många gånger i under en livstid
Detta inlägg ska jag tillägna alla stackars kvinnor som råkat ut för ett missöde i gynekologstolen.
Mest med tanke på att en kompis till mig idag berättade om vad som hände henne vid hennes senaste besök hos gynekologen.
Vi kan kalla henne Gudrun. Hon är en tjej i min ålder, faktiskt född samma år och som bor någonstans i Sverige.
Hon kom förmodligen in till gynekologen och pratade lite om väder och vind, då man inte riktigt vet vad man ska prata om med en människa som ska gräva i skötet på en. När Gudrun väl krängt av sig alla kläderna och satt sig till rätta i den fruktade stolen, brakade den ihop. Låt mig tillägga att Gudrun inte är en människa i 120-kilosklassen utan väger inte mer än runt 60 kg. Tant Gynekolog blev väldigt fundersam och undrade vad som egentligen kunde ha hänt med hennes främsta arbetsredskap och att stolen minsann aldrig betett sig sådär.
Hade det varit jag, hade jag nog tackat för mig, önskat en trevlig helg och smitit ut genom dörren. Förmodligen utan kläderna jag innan tagit av mig. Så hade jag, röd i ansiktet, fått lov att knacka på igen och förklarat att jag bara skulle ha mina byxor innan jag det snabbaste jag kunnat, susat ut genom korridorerna och aldrig mer kommit tillbaka. Så hade jag haft en cancersvulst på livmoderetappen så hade den gärna fått suttit kvar till döddagar, för jag hade aldrig vågat sätta mig i en sån där oberäknelig stol igen.
Tänk vad en brakande gynstol kan få en tjejs självförtroende att dra åt helvete! Som att man inte känner sig som en geléklump ändå, utan att en sån robust och stabil stol ska braka för att man sätter sig i den. Det är såna saker som gör att man aldrig mer vill äta varken princesstårta eller blåbärspaj. Så jag är glad att jag inte var Gudrun i den situationen. Det hade blivit så jobbigt.
Idag är det ju ganska fint väder, om man ignorerar alla nordanvindar som får en att nästan blåsa bort.
Undrar egentligen när våren kommer? Själv tror ju jag att bara för att det är solsken ute, så måste det vara i alla fall 25°C ute. Därför satte jag på mig ett linne och min vårjacka samt kjol och ett par tofflor som jag hade för mig att jag använde förra året vid den här tiden. Men fan heller. Hann gå några meter innan jag insåg att jag skulle se ut som en blå gris med åderbråck (just för att kylan säkert får dom ytliga ådrorna att krypa upp till ytan av skinnet.) Därför fick jag krångla mig in igen och byta kläder. Gud vad glad man blir över vädret. Kom senare på att jag faktiskt har en termometer. Men det hade nog inte hjälpt, för jag förstår ändå inte hur kallt eller varmt det kan vara ute av att läsa av den.
För övrigt så håller jag på att rensa, sortera och hänga upp kläder i min garderob. Det ser utan att överdriva ut som att jag samlat på mig kläder från att jag gick i mellanstadiet. Inte för att det är kläder ifrån 90-talet, det är mest mängden jag tänker på. Det är helt sanslöst, när har jag använt allting? Som det såg ut innan så hade jag kunnat simma i ett klädhav i min garderob. Som bollhavet på McDonalds. Frågan är väl bara om jag inte har nåt bättre för mig än att simma runt bland kläder...?
Nu ska jag ta och skrapa bort mitt nagellack, eller kanske ta lite aceton till hjälp för att påskynda processen.
Förresten kan väl inga människor trivas med sitt yrke så mycket förrän det blir vår, som sotare?
Tänk vad skönt att få vara på folks tak i solskenet och lite sporadiskt hoppa ner i skorstenar om man känner för det. Bättra på solbrännan medans man står och rensar röret med en piprensare. Eller vad dom nu kan tänkas använda. Här följer en ungefärlig bild av hur jag skulle kunna se ut om jag vore sotare och hette Göran.
(personen på bilden har inget med blogginlägget att göra.)
Helgen i bilder
Känner mig inte så ambitiös att skriva så mycket när jag sitter här framåthukad över datorn, det var meningen att jag skulle sova för ett bra tag sen då jag släpade mig upp ur sängen ganska tidigt för att cykla med hunden. Som i övrigt fungerade smärtfritt utan skrapsår, brutna ben eller hjärtinfarkt. Efter det lekte Rico med Noomis hund Wippa som var världens finaste Weimaran/vaktelhund om jag minns rätt. Jag som i vanliga fall bara kan namnet på schäfer, rottweiler och schnauzer (underligt vore det ju om jag inte visste vad min egen hund var av för ras).
Lika smärtfritt som cykelturen gick krogvändan i helgen, ingen som trampade mig på foten med en stilettklack eller svingade armbågen i bröstet på mig när vi skulle hämta jackorna. Så det var trevligt. Hur som haver!
Paulsson och jag suger i oss nikotin en aning salongsberusade
Världens bästa Martina med tillhörande partypinglor
Gullunge i skogen
Hundpuss med Wippa
Plaskdammen i Parkero
Äntligen lördag med hemmagjord tandblekning och hårfärgning
Tjo!, vad det blir livat i holken denna lördag!
Att Ellinor Westberg kanske inte är en av dom smartaste kvinnliga figurerna i det här landet är väl ett ganska känt faktum. Jag tänker på tidigare teorier och upptäckter jag trodde mig ha gjort, som t ex när jag gick i åttan. Då envisades jag och hetsdiskuterade med min kompis Noomi, att det som var blött i min skinnjacka efter att vi suttit i solen och väntat på bussen, inte var svett utan kondens. Som i ett växthus. Och vad jag kan minnas så avslutades inte det målet med att vi kommit fram till vilket, men jag tror inte att jag var den som hade rätt.
... En annan sak jag fortfarande kan fundera på, om det verkligen smakade sockervadd eller inte, var dynorna som fanns inne i sitsarna på våran gamla plyschsoffa som vi hade när jag var liten. Det enda jag kommer ihåg är att jag brukade springa upp på övervåningen och öppna blixtlåset på dynorna och äta av stoppningen. För att jag trodde det var sockervadd, men som i själva verket var vanligt, halvbrunt skumgummi. Undrar vem som lurade i mig det egentligen? Jag kunde ju blivit rejält förstoppad och fått åka in akut för tarmsköljning.
Hursomhelst, det som jag nu på dagen gjort som helt enkelt inte var så genomtänkt, var när jag höll på att borsta tänderna. Jag använder ju både Clinonymtandkräm för rökare och Denivit, det är som grus i det som sägs ska göra tänderna vitare. Men det som egentligen händer är att emaljen på tänderna försvinner och aldrig mer kommer tillbaka. Så därför tänkte jag, att eftersom jag gärna vill ha min emalj kvar så kan man ju alltid lägga på något utanpå tänderna istället. Så jag började gräva i en gammal plastpåse med nagellack i diversa underliga färger, tills jag hittade ett vitt. Så började jag lägga ett lager på varje tand i överkäken. Tyckte det gick ganska bra, fast det jag reagerade på var dock att jag andades in rejält mycket konstigt nagellacksånga. Jag lät det i alla fall torka, och var i full färd att måla på ett andra lager och kom på att tänka på hur jag skulle få bort det när denna afton väl är över. Jag var tvungen att sms:a till min kompis Hanna och fråga om det verkligen är nyttigt att ha Aceton i munnen vilket hon avrådde mig från. Så jag fick ta en rengöringsservett från Lidl (som verkar kunna göra rent precis allting) och skrapa på varje tand. Det gnisslade och gnirkade sådär förbannat illa, men vill man vara fin får man lida pin. Och det gjorde jag!
Det som gör att jag håller på att krångla, experimentera, fixa och undersöka är att jag och Hanna ska på Harrys ikväll. Fan ta den som kom på att man skulle börja umgås på krogen. Och ännu värre, den som tyckte att man skulle vara uppklädd till råga på allt.
Hälsningar från tangentbordet med Hanna och Ellie
Då sitter vi återigen här och filofaxar och bläddrar bland gamla akter från våra yngre dagar. Vi letar lite sporadisk i kartoteket och finner en hel del intressanta memoarer, fast som för vissa kan verka en aning ointressanta och porösa.
Denna afton har vi ätit torsk som Hanna panerat som bara hon kan. Denna härliga middag avnjöt vi i fönstret, som även kallas "Baren", vilken är oerhört exklusiv då man finner en ganska slående utsikt över bostadsområdet Järnet. Eller "The Iron" som vilken invandrare som helst skulle sagt som pratar engelska.
Ikväll har vi som plan att slusas in i helvetet, till självaste Hornper och hans kumpaner. Vi talar förstås om krogen Harrys som tidigare nämnt. När vi väl kommit in har vi i tankarna att eventuellt slå en sjua, efter det kanske gå och svinga en bägare i baren bland dom andra gamarna. Efter det kanske vi flanerar en aning, lite halv oengagerade tills vi slutligen vallar varandra ut mot rökrutan där vi helt exalterade njuter av den härliga våren men snö och slask. I detta sköna vårväder finner vi även ett stort rökmoln från dom små liven som använder sig av nikotin. Efter detta navigerar vi hemåt efter att ha tryckt i oss lite flottiga strips och andra onyttigheter på McDonalds. Där kan man om man vill bli serverad på den obligatoriska röda brickan av några helt otroligt makalösa acnefall som tycker om att arbeta för 24 kr i timmen.
I skrivande stund har vi även en liten bild att tillägga, med getabocken Ellinor och plattfinken Hanna som nyligen landat från att ha övervintrat på varmare breddgrader.
Från oss två till er alla; en riktigt trevlig lördagskväll.
Världens fetaste hybrider i aprilvädret
Vad kan ha hänt med dessa pippifåglar?
Dom finns nere vid Tisken. Ser ut att väga ungefär 5-6 kg och det läskiga är att dom INTE finns med i fågelboken. Är dom inte helt sanslöst underliga? Det ser ut som att dom heter Tjaikowskij och Puutin och är från Ryssland. Ryska ankor som flyger (eller ja, dom ser ju inte ut att kunna flyga så dom vandrar nog snarare) till Sverige för att pröva lyckan. Ungefär som människo-trafficing, exempelvis Polen. Äckliga ryska trafficing-ankor med andra ord! Finns det ingen anka som motsvarar en undersökande Janne Josefsson, ivrig Sverker Olofsson eller Robert Aschberg med pondus som har en dold kamera under fjäderskruden och kontrollerar invandrande fåglar? Vissa kan ju faktiskt vara smittade med fågelsjuka. Vems ansvar är det att se till att dom stannar i sitt hemland då? För jag tror inte att varken Fredrik Reinfeldt eller Maud Olofsson skulle skaffa en hobby som gick ut på att sitta på svenska gränsen under en tall och stoppa fåglar för att kontrollera deras hälsa.
Härliga vår! Eller.. vinter?
Det är ju april. Och svenskar brukar ju kunna kalla vädret denna månad, lite klämkäckt, för "april-väder". Ungefär som att det skulle vara något lustigt med att vädret slår om från solsken och +12 ºC till snöstorm och -5ºC.
Så jag är inte helt säker på att jag förstår mig på det svenska vädret.
I och med att vårat stackars folk går runt och får vårkänslor som sen släcks lika fort som en cigarett man tänder inne på krogen nuförtiden, så är det inte konstigt att vi går runt och blir lite halvbittra. Speciellt de som nyss har bytt till sommardäck och sen blir överraskade av att det yr snöflingor så långt ögat kan se, det är världens snöslask och har man tur så kanske det fryser på till kvällen så man kör av vägen, voltar ut i skogen tills det smäller i ett träd och huvudet blir fastklämt av en airbag. Så dom som nyss har bytt däck är det lite mer synd om, för från att dom slår upp ögonen på morgonen så vet dom inte om dom kommer överleva dagen och komma hem helskinnade. Förutsatt att dom måste använda bilen. Och det är ju enbart den procenten som har bytt däck. Tänk då vad många som får andra slags problem, för att moder Natur (hon kanske heter Birgitta) inte kan bestämma sig nångång. Den beslutångesten går säkert att jämföra med hur Linda Rosing måste känna sig när hon kommer in på en skönhetssalong och inte vet om hon vill trycka in mer Botox i läpparna, göra pannan större, pumpa upp röven, bleka anus, tatuera ögonbryn eller förstora brösten. Skönt att man inte är Linda Rosing, det skulle bli så komplicerat.
"Den där hunden, vad är det för fel på den egentligen?"
Gudars skymning!
Jag är nyss inkommen från en promenad med min hund Rico och har alldeles färska rivmärken på ena benet och en axel som säkert är ur led (fast jag har hört att det ska göra ganska ont så jag får försöka tona ner hypokondrin). När vi är ute och han möter en hund förvandlas han till ett plöjande, skällande, sprattlande, galet monster som inte vill något annat än att mörda. Speciellt svarta pudlar som heter Nisse eller Lennart. Det underlättar inte att han är så stark heller. För om jag vid ett möte med en annan hund, hade på mig inlines, så skulle han dra mig så jag rullade ända till Älvkarleby. Har dock börjat på en unghundkurs så man kan ju hoppas på att det hjälper en smula. Fast det är väl inte heller att hoppas för mycket på, i och med att det var Rico och 7 andra tikar. Enbart hund-fruntimmer och jag har en översexuell hane. Det bådar inte så gott. Jag fick lov att gå och ställa mig bakom en bil för att han skulle bli tyst. 1700 spänn har jag betalat för den där kursen och jag får stå bakom en bil. Då hade jag ju garanterat kunna stå bakom vilken bil som helst härute på gatan och det hade varit gratis.
Nu har jag haft halsbränna så länge jag kan minnas, i alla fall sedan jag vaknade. Det är som att jag skulle tuggat i mig ett kilo spansk peppar och lite pepperoni på det. Men det är ju ytterst osannolikt att det är därifrån det kommer i och med att jag inte skulle äta det om det så var det enda som fanns att köpa i affärerna. Men det trevliga är att jag har massa Samarin i skåpet (som jag för övrigt dricker lika ofta som jag byter strumpor för att det är så gott) så det är i alla fall ett problem som går att lösa.
Adios
