Konsten att syna och spana med stetoskop & att sjuda snaps med slang
Först måste jag nästan passa på att tacka (eller beklaga) alla trogna läsare som håller ångan uppe och väntar på uppdatering. Nu har det inte blivit någon tack vare mitt guldfiskminne som sträcker sig ungefär 30 minuter tillbaka i tiden så det är inte mycket man har att sväva på när det gäller att komma ihåg bloggen. Helgen kommer bli ungefär lika spännande som veckan som gått, likt den gamla hederliga lucköppningen med Loket på Bingolotto. Paulsson har lämnat mig för en semester någonstans i Sverige, men det är fullt förståeligt att hon behöver lite andrum som min personliga assistent. Så nu känner man sig som en aborre i en kräftbur men kanhända att man överlever, det återstår att se.
Jag har börjat fundera över om mitt yrkesval kanske inte är det bästa trots allt, då jag hade en konversation med en väninna häromdagen. Nämnde att "jag förstår inte varför man säger att man i vissa situationer ser stjärnor och planeter, för att kunna göra det behöver man faktiskt ett stetoskop". Observera att jag vid detta uttalande var på väg hem från skolan efter att ha varit kissnödig i fem timmar och inte ätit på lika många så det gick lite på tomgång och hade ingen aning vad jag pratade om. Användningområdena med ett stetoskop är tydligen många, kanske kan man även använda det till en förenklad hembränningsapparat. Det återstår att se, jag har ju tid över att ta reda på det i helgen. Återkommer med en rapport om hur experimentet fungerat.
Dagens lukt i trapphuset: Ren och skär diarré
Fsssss
Tafatta företaganden, frysavfrostningar & hemmafrufix
Välkommen till kvällens avsnitt av Ellies fantastiskt innehållsrika och fascinerande liv. Kan berätta att jag idag med hjälp av Hanna (själv stod jag egentligen bredvid, glufsade i mig en äggmacka och berättade hur mycket jag älskar majonnäs "mer än livet självt") fått upp min helfigursspegel från IKEA som stått lutad mot väggen närmare året. Vet inte om man kan lita på mannen på järnhandeln som skulle föreställa professionell då han sa att jag skulle ta den "bamsigaste" spiken. Känns om att det lika gärna skulle kunna varit Victoria Silvstedt som stått bakom disken, slängt med håret och uttalat sig i falsett.
Man får väl ligga med ögonen uppspärrade och rulla tummarna inatt och vänta på att det brakar till. Det är väl bäst att vara vaken och beredd, annars är det lätt att det sker en olycka för mycket. Eftersom man fått en ny vaktmästare som inte går att muta med whiskey kan det dessutom dröja innan jag får en ny tvättstugenyckel. Tills dess får jag fortsätta med mitt stamptvättande i badkaret och önskar mig för övrigt inte längre en ponny utan en gammelvärldens tvättbräda (fungerar även om den sitter på en karl). Det går nämligen inte att fråga dom albanska hemmafruarna som officiellt äger tvättiderna om man skulle kunna få låna en maskin, för dom väser ju bara "jalla" och fäktar med armarna vad man än gör.
Imorgon kanske man ska ta och frosta av frysen eller något annat nervkittlande. Har hört att personlig utveckling ska vara bra på nåt vis och vad kan då passa bättre än att höra det knaka i frysen och iaktta vatten som droppar. Kan hända att det ger motsatt effekt så man till slut sitter och tittar i kors och gungar fram och tillbaka medan man sjunger sånger med Christer Sandelin. Efter avfrostningen kanske man ska ta och göra rent dörrmattan med pincett eller vattna blommorna med sugrör. Något spännande kommer jag säkert på (har inte hoppat av skolan, råkar bara ha möjlighet att plugga hemma. Men då är det ju roligare att vara lite husmoderlig innan dammråttorna börjar dansa tango och disktrasan få fötter).
Plopp
Att vara på krigsstigen, strömfyllda sånger & uppmärksamma besiktningar
Det är dags att gå ut och varna med sin närvaro igen. Har inte haft överdrivet mycket att skriva om då det inte hänt något nämnvärt och så utgick jag från att ingen har sånt stort intresse för hur länge jag suttit i soffan och petat i näsan, vilket klockslag jag lagt en kabel eller muttrat över att Mona Sahlin har mer smink för varje år och börjar mer och mer likna en korsning mellan iller och transvestit.
Hörde precis en 60-talslåt på radion om hur en kille blev så imponerad av tjejens fick-transformator att dom levde lyckliga i alla sina dagar eller något sånt. Det fick mig att tänka på vad folk i allmänhet har börjat ställa för krav på sin nästkommande partner nuförtiden, förutom dom som söker till Bonde söker fru på TV4 förstås. Där bryr man sig inte om ifall bonden i fråga konstant går med hö i näsan, koskit i håret och pratar baklänges på värmländska, bara dom får vara med i TV.
Det låter ju knappast troligt att någon i dagsläget skulle få en person av det motsatta könet intresserad för att man har en freestyle i fickan. Nuförtiden bör man nog ha en platt-TV och helst även ett hemmabiosystem innanför rocken om ens det skulle göra någon skillnad. Däremot vet jag inte hur det gick för Lotta Engberg med hennes fyra Bugg, Cocacola och freestyle med fräck musik. Det kanske bara rasslade till så fick hon till det så sänghalmen började brinna. Detta resultat skulle man antagligen inte uppnå själv om man satte på sig en kycklinggul skjorta och började studsa fram som en skolflicka.
Snart är det dags att bli beskådad av männen i övre medelåldern på gymmet. Tycker det är så pinsamt för deras del att jag snart måste börja använda solglasögon. Allra värst är det när Martina ska träna röven, då ser det ut som att vissa ska drabbas av hjärtinfarkt. Igår var det en gråhårig av arten Mjukisbyxa Tappahakanus som kastade lystna blickar. Jag som aldrig är på dåligt humör hade PMS så det stänkte om det och när jag gjorde repetitionerna blev jag så förbannad att jag började skaka av ilska och nära att tappa alla vikter. Känner mig inte mindre nervklen idag så är det någon som inte kan hålla emaljögat i styr ska jag stampa hälarna i golvet, gå fram och rycka åt mig vattenflaskan, skvätta ner fanskapet och lämna adressen till glädjeflickorna på Reeperbaun i Hamburg. Blicken på tårna på mina pass, punkt slut.
Lite andningövningar på det här så kanske man kan känna sig mänsklig och inte som ett stridsfartyg. Låt mig tillägga att jag älskar att vara kvinna trots att man tydligen på äldre dagar blivit mindre glad en gång i månaden så att säga. Jag har nämligen ingen kroppsdel som kryper in och gömmer sig för det blir kallt, och behöver heller inte slita på varken knän eller balans då jag vill urinera. Fast det hade nog säkert varit roligt det också, undrar om det är därför vi kvinnfolk blir så hormonstinna ibland.
Raaaaoor
Besvärande blottningar, blåsplågor & obefogat bemötande
Jaha, andra dagen i skolan och man har redan lyckats försätta sig i en ganska pinsam situation. Det var så att jag under förmiddagen hade druckit så mycket kaffe att jag bokstavligen höll på att svimma. Det var bara ett par minuter kvar av lektionen så jag tänkte hålla mig. Då hela handen började skaka när jag försökte skriva och det kändes som att ögonen höll på att ploppa ut förstog jag att det var dags att smita iväg även om det skulle se ut som att jag drabbats av akut diarré. Bättre det än att för resten av kvarvarande terminer bli förknippad med urin efter att ha kissat på mig på stolen. Även fast det tog emot så gjorde jag en helhjärtad insats.
Lyckades klämma mig förbi alla som satt och fläkte ut sig längs väggen och väl utanför dörren stängde jag den fort medans jag knäade av nödighet, pustade ut och sa "fyfan". Då upptäckte jag att det satt ett gäng med folk utanför vid ett bord vilka antagligen förstog att det var på liv eller död. Det var bara att skynda sig in på toaletten, koncentrera sig på att hålla emot tills det var dags att pricka porslinet (vilket jag också lyckades med så jag trodde jag var på väg att nå nirvana). Där satt jag, drog djupa andetag och tittade upp i taket medans jag lovade mig själv att aldrig mer bli så extremt kissnödig igen. Plötsligt öppnades dörren och jag hörde stämman av en kvinna som skrek till i falsett och ryggade tillbaka som att hon fått en stöt av ett kostängsel. När jag mötte hennes uppspärrade blick kom jag tydligen inte på något bättre än att fråga:
"Går du ofta hit"?
Så var det det där med att verka normal.
Kan rapportera att det går sådär med den saken.
PS: Det finns en i övre medelåldern som ser ut som
en kvinnlig version av Leif GW Persson, rätt häftigt. DS.
(För den som trodde att jag brukar ha åt helvete för mycket
brunkräm kan jag berätta att det bara är en bild från maskeraden)
Wiiii
Fortplantningsföreställningar, mångfasetterade träffar & fräcka haffningar
Hej vad det går
Första dagen på utbildningen och jag har redan lyckats säga massa omotiverade saker. För att ta ett exempel så började jag prata med en tjej som frågade om jag hade barn, varpå jag sa att "nej, har inte ens hunnit fått tag på någon karl". (Precis som att man försöker sätta sig på var och varannan person av det manliga könet för att sedan handfängsla och placera dom i en mörk källare. Bra Ellie, inte alls ett underligt intryck). Först tänkte jag svara: "med den här kroppshyddan är det väl uppåt en tio-tolv stycken" men sen lyckades jag vara tyst. Då sa hon att det kan gå rätt fort att bilda familj osv för det hade det gjort för henne, och jag svarade på omedvetet jättebred dialekt "jaa, dä bara smäller väl till dä".
Undrar hur stor risk det är att drabbas av en ovanlig sjukdom över natten så man blir sängliggande. Eller om någon kan komma på ett botemedel mot hurtighet, breda uttal och för hög dos jävlaranamma. Känns inte som att dessa saker är något jag är i så stort behov av när det gäller att försöka socialisera med nya människor. Kan ju lika gärna sätta på mig den där fleecejackan och Graninestövlarna jag så länge funderat på. Kanske att jag vid tillfälle ska berätta för alla att jag inte är en 80-åring utklädd till 23, för nåt annat lär dom ju inte tro om det ska fortsätta såhär.
Återkommer med vidare information under morgondagen om hur många människor jag lyckats skrämma iväg eller försatt i chocktillstånd.
Schouu nycklar, skynda skynda, dä här ä Fott Bojjaard
Motsträviga träffar, neurotiska repetitioner & anspråkslösa otrevligheter
Måste bara säga att det är fint av er människor som går in och kollar här redan tidigt på morgonen. Det ger mig hopp om att man ger sken av att vara en normalpigg person som vaknar innan klockan ett på dagen. Efter helgen blir det dock andra tag då utbildningen börjar och jag lär låtsas som att jag älskar att gå upp 06:30. De kan kom ti å bi de odeiligaste jeg gjort i hele mid liu, men det är sånt man få leva med. Dessutom anser jag att behöva presentera sig för nya människor som man senare tvingas lära känna är det värsta man kan råka ut för. Mina kära väninnor minns än idag vad jag vräkte ur mig för underliga saker första dagen på gymnasiet och dom trodde väl att jag var direktinsatt från Samhall. Man verkade nog inte helt normal när man försökte göra hembränt av apelsinjuice som blivit för gammal och jäst vilken jag förvarade i skåpet till allas doftsinnens förtret. Kanske att Hanna och Linnéa från början blev intresserade av att prata med mig för att ta reda på hur många kromosomer jag egentligen kunde tänkas ha.
Jag blir så obstinat gentemot krystat trevliga tilllställningar att jag antagligen kommer säga något konstigt den här gången med. Brukar oftast sitta och studsa på stolen och slänga maniska blickar på klockan, tänka på nikotin och läsa mantran om att jag kommer klara mig igenom situationen med livet i behåll vilket jag knappt aldrig gör. När det är min tur att presentera mig funderar jag på att berätta mitt namn, att man varit nykter alkoholist i 25 år (därav att man ser så bevarad ut) och att man tycker det är trevligt med en sammankomst med stödgrupp. Alternativt fråga när det blir tidpunkt att komma till själva gudstjänsten med bön. Eller varför inte när man hör sitt namn på listan slänga ut med armarna så man välter personen bredvid, göra ett avstamp för att sedan skrika gråtandes på alla fyra "kom jag MED, kom jag med?! Åh herregud! Det är inte sant! Går jag VIDARE?" Efter detta hoppa jämfota ut genom dörren för att några sekunder senare öppna och fråga lite försynt vart man kan hämta guldbiljetten.
Det enklaste är nog att inte presentera sig alls utan bara se glad och förvånad ut och köra på att man är en dövstum utbytesstudent från Libyen som hamnat lite fel på kartan.
Rajdidajdidaa
Konsten att kasta hästskit, skrikande skräcködlor & stinkande ICA-skandaler
Godafton kära vänner
Har inte skrivit något på senaste tiden då jag tack vare vädret inte bara tappat öronen och näsan utan även humorn. Det är inte undra på att man blir bitter när man kommer ut och märker att det inte går att andas utan att låta som en traktormotor som skurit. Då sitter man hellre inne, tjurar och rullar tummarna och svär över kallgraderna. Men eftersom vi svenskar aldrig är hundraprocentigt nöjda över vädret, blir det samma gnäll fast åt motsatta hållet när sommaren väl kommit. Då hasar man sig fram knallröd i ansiktet, är varm så svetten droppar och skulle kunna offra sin högra arm för lite snö. Det är i alla fall vad jag brukar göra.
Ni ska nu få en stänk av vardagsbloggande då jag ska berätta att jag på lördag ska på maskerad hemma hos kära fröken Liljeholm. Först tänkte jag i samma banor som vid Halloween, att jag inte behöver klä ut mig överhuvudtaget. Egentligen skulle det räcka med att inte komma i bara mässingen. En tanke var ju att vara utklädd till polack med blyertstavlor i ena näven och en lapp i andra där det skulle stå:
"Min brors dåters kussins systers svermors släckting opereras snarrt. Har bara en huvud ock en arm kvar nu vi ska sammla penger till opperasjon så han kan behåla huvud att seta hjälm på ock cykla igen det er hans drom".
När jag var liten verkade dessa människor inte ha någon annan sysselsättning än att komma och knacka på, så det är också ett fint barndomsminne man har ifrån byn. Efter ett tag hade man hört alla spektakulära historier om operationer, aids och gulsot och började tröttna på att ha bärplockare med uppspärrande hundvalpsögon fastklistrade på fönstret bredvid dörren. Därför hade det ju varit ett tillfälle att sälja dessa vidare, inte för att någon kanske hade varit särskilt intresserad men ändå. Istället kom jag och Martina fram till att jag ska vara Oprah Winfrey vilket borde fungera ganska bra. Kan ju för det mesta identifiera mig med en majsskördande bullmamma från Alabama med en röst som Otis Redding.
Är för övrigt precis hemkommen från att ha varit och "hjälpt" Martina i stallet. Eftersom min motorik och koordination inte är den bästa så står jag mest och flaxar med dynggrepen som en Ecstasy-speedad alzheimerpatient så hästskiten flyger åt alla håll. Därför är det nog smartast av mig att inte försöka mig på ett Friskis & svettispass, då jag efter en tiondels sekund skulle hamna som en formlös hög på golvet och hindra alla hurtiga tanter med cykelbyxor. Adrenalinstinna frustande medelålders kvinnor i klimakteriet är antagligen det sista man vill råka komma ivägen för i något som helst sammanhang. Ett tips till alla män därute är att undvika eventuella frierier för även den mest sockersöta, underbara kvinnan kommer förr eller senare att förvandlas till en skrikande instabil skräcködla lika rynkig som prinsessan Lilian med ångest över både bilringar och celluliter. Då är det väl ändå roligare att gå och fiska som Per Gessle skulle sagt.
Efter stallvisiten skulle jag följa med min kära väninna in på Ica Maxi och handla då jag var fullständigt tvungen. Ni som inte var där klockan 20:45 ska tacka er lyckliga stjärna för att ha sluppit möta mig. Förutom att sprida stekosdofter från baconstekning stank jag lika mycket häst som varenda kuse på hela Solvalla tillsammans. Grädde på moset var att jag hade dragit på mig två par mjukisbyxor vilket gjorde att jag såg mer bredhöftad ut än om jag skulle vänta trillingar. Som om inte detta var nog hade jag stoppat upp allt hår inklusive luggen under mössan så det såg ut som att jag inte hade något. Väl därinne gjorde jag allt för att inte synas, men det blir problematiskt när man är några storlekar större än Twiggy. Man har alltid haft lite svårigheter att gömma sig bakom en lyktstolpe om man säger så.
Nu blir det att ta fram rotborsten och Svinto få se om det går att få fram en annan hudton än skithusbrun.
Arrivederci
Konsten att kommunicera bitskt om läskande frukter
Ellie: Vad är det där?
Smack
