Motsträviga träffar, neurotiska repetitioner & anspråkslösa otrevligheter
Morgonstund har grus i pungen
Måste bara säga att det är fint av er människor som går in och kollar här redan tidigt på morgonen. Det ger mig hopp om att man ger sken av att vara en normalpigg person som vaknar innan klockan ett på dagen. Efter helgen blir det dock andra tag då utbildningen börjar och jag lär låtsas som att jag älskar att gå upp 06:30. De kan kom ti å bi de odeiligaste jeg gjort i hele mid liu, men det är sånt man få leva med. Dessutom anser jag att behöva presentera sig för nya människor som man senare tvingas lära känna är det värsta man kan råka ut för. Mina kära väninnor minns än idag vad jag vräkte ur mig för underliga saker första dagen på gymnasiet och dom trodde väl att jag var direktinsatt från Samhall. Man verkade nog inte helt normal när man försökte göra hembränt av apelsinjuice som blivit för gammal och jäst vilken jag förvarade i skåpet till allas doftsinnens förtret. Kanske att Hanna och Linnéa från början blev intresserade av att prata med mig för att ta reda på hur många kromosomer jag egentligen kunde tänkas ha.
Jag blir så obstinat gentemot krystat trevliga tilllställningar att jag antagligen kommer säga något konstigt den här gången med. Brukar oftast sitta och studsa på stolen och slänga maniska blickar på klockan, tänka på nikotin och läsa mantran om att jag kommer klara mig igenom situationen med livet i behåll vilket jag knappt aldrig gör. När det är min tur att presentera mig funderar jag på att berätta mitt namn, att man varit nykter alkoholist i 25 år (därav att man ser så bevarad ut) och att man tycker det är trevligt med en sammankomst med stödgrupp. Alternativt fråga när det blir tidpunkt att komma till själva gudstjänsten med bön. Eller varför inte när man hör sitt namn på listan slänga ut med armarna så man välter personen bredvid, göra ett avstamp för att sedan skrika gråtandes på alla fyra "kom jag MED, kom jag med?! Åh herregud! Det är inte sant! Går jag VIDARE?" Efter detta hoppa jämfota ut genom dörren för att några sekunder senare öppna och fråga lite försynt vart man kan hämta guldbiljetten.
Det enklaste är nog att inte presentera sig alls utan bara se glad och förvånad ut och köra på att man är en dövstum utbytesstudent från Libyen som hamnat lite fel på kartan.
Rajdidajdidaa
Måste bara säga att det är fint av er människor som går in och kollar här redan tidigt på morgonen. Det ger mig hopp om att man ger sken av att vara en normalpigg person som vaknar innan klockan ett på dagen. Efter helgen blir det dock andra tag då utbildningen börjar och jag lär låtsas som att jag älskar att gå upp 06:30. De kan kom ti å bi de odeiligaste jeg gjort i hele mid liu, men det är sånt man få leva med. Dessutom anser jag att behöva presentera sig för nya människor som man senare tvingas lära känna är det värsta man kan råka ut för. Mina kära väninnor minns än idag vad jag vräkte ur mig för underliga saker första dagen på gymnasiet och dom trodde väl att jag var direktinsatt från Samhall. Man verkade nog inte helt normal när man försökte göra hembränt av apelsinjuice som blivit för gammal och jäst vilken jag förvarade i skåpet till allas doftsinnens förtret. Kanske att Hanna och Linnéa från början blev intresserade av att prata med mig för att ta reda på hur många kromosomer jag egentligen kunde tänkas ha.
Jag blir så obstinat gentemot krystat trevliga tilllställningar att jag antagligen kommer säga något konstigt den här gången med. Brukar oftast sitta och studsa på stolen och slänga maniska blickar på klockan, tänka på nikotin och läsa mantran om att jag kommer klara mig igenom situationen med livet i behåll vilket jag knappt aldrig gör. När det är min tur att presentera mig funderar jag på att berätta mitt namn, att man varit nykter alkoholist i 25 år (därav att man ser så bevarad ut) och att man tycker det är trevligt med en sammankomst med stödgrupp. Alternativt fråga när det blir tidpunkt att komma till själva gudstjänsten med bön. Eller varför inte när man hör sitt namn på listan slänga ut med armarna så man välter personen bredvid, göra ett avstamp för att sedan skrika gråtandes på alla fyra "kom jag MED, kom jag med?! Åh herregud! Det är inte sant! Går jag VIDARE?" Efter detta hoppa jämfota ut genom dörren för att några sekunder senare öppna och fråga lite försynt vart man kan hämta guldbiljetten.
Det enklaste är nog att inte presentera sig alls utan bara se glad och förvånad ut och köra på att man är en dövstum utbytesstudent från Libyen som hamnat lite fel på kartan.
Rajdidajdidaa
Kommentarer
Postat av: simone
Sov riktigt gott Ellie! :D
Trackback
