Att knipa med kussimurran & nervkittlande krämpande krigsskador
Dom senaste dagarna har jag fått känna på hur det känns att vara 100 år i bara söndagar, då jag drabbades av en urinvägsinfektion från helvetet. När jag en gyllene morgon skulle uträtta mina toalettbehov kändes det som att jag skulle forcera ut en brinnande golfboll ur urinröret, en känsla som jag inte var helt bekant med. När jag sedan skulle ut med hunden några minuter senare var jag tvungen att smälla upp locket och installera mig en gång till, vilket fick mig på lite halvdåligt humör. När jag kommit halvvägs ner i hissen fick jag i ren panik lov att trycka på stoppknappen och hoppas att jag inte skulle hamna i hisschaktet, för att därefter studsa jämfota innan jag fick nyckeln i låset. Jag kan inte påstå att jag har en särskilt nära relation till Jesus och Den Helige Ande men den här gången kan jag säga att himlens portar öppnade sig. Det brukar dom ju oftast göra, speciellt på fyllan och man önskar att man hade en kateter.
Eftersom jag inte ville sluta som en 22-årig flicka som exploderade av kissnödighet, var jag tvungen att höra av mig till vårdcentralen. Ett par timmar efteråt ringde det upp en medelålders kvinna som robotiserat och halvtrött förklarade att hon var tvungen att ställa några frågor. Det var inte några frågor som hon uttryckte det, och inte heller dom mest intelligenta. För att göra en lång historia lite kortare så är här 4 av dom 16 frågorna jag blev ombedd att svara på;
"Svider det när du kissar?" - ja.
"Är du gravid?" - hahaha nej, så långt har jag inte hunnit än.
"Har du ont i ryggen?" - nej.
(Jag ringer för att jag är pissnödig och inte för att jag lider av ryggskott).
"Ammar du?" - nej?
Jag vet inte sen när man kunde vara icke-gravid men ändå amma. Funderade över om hon trodde jag hobby-ammade på något sätt. Att jag gått och skaffat mig en bröstpump i brist på annat att göra, så att jag kunde sitta och pumpa med vänsterhanden medans jag kollade på TV-shop och skrev en beställningslista med höger. Jag säger då det, vårdkvinnorna är en grupp för sig, oförmögna att dra några som helst förnuftiga slutsatser. Om jag sökte för att jag hade sviter efter att ha amputerat en arm skulle dom med säkerhet undra om jag vore svullen i halsen eller kände mig täppt i bihålorna. Det är ju i och för sig alltid bra att kunna se saker i sin helhet och att allt kan ha ett samband. Själv tror jag att smiskaren Hans Scheike på något sätt är besläktad eller är kopplad till medlemmen Billy Gibbons i ZZ Top som i sin tur har något band till Jesus även fast han inte hade lika långt skägg. Men visst är det något allsmäktigt med att låta skepparkransen växa så det blir en tvärlång heltäckningsmatta, det tycker nog åtmistone småfåglarna till vintern.
När vi ändå är inne på ohälsa och sjukdomar som brukar kunna vara svenskarnas favoritämne näst efter om det blir plus- eller minusgrader nästkommande dag kan jag berätta om min nya krigsskada. Den är visserligen inte orsakad av något krig, men det är ändå en liten åkomma jag drog på mig för en vecka sen tack vare kvinnoskorna jag spände på mig innan jag gick ut. Naturligtvis så gick klacken åt helvete så jag hankade mig fram som Ringaren i Notre Dame vilket inte är ett helt okänd framtoning för min del, varken med eller utan fungerande skodon. Så för att inte få slagsida innan aftonens slutskede så tog jag av mig den andra för att sedan stampa runt barfota.
Eftersom ingen riktigt vet vad papperskorgar är till för, utan ser dom mest som underliga monument ostrategiskt placerade och därför slänger allt vad flaskor och glas heter direkt på gatan, så fick jag inte helt överraskande in ett par flisor i fötterna. Dagen efter orkade jag inte slipa kniven och börja karva, så jag tänkte istället göra det dagen därpå och allt som inte äger rum inom ett dygn vet många som bekant att fröken Westberg glömmer bort. Jag har ju känt att jag haft dom i fötterna men är alldeles för disträ för att lägga någon större vikt vid det. Tills idag, då jag upptäckte något jag fann ganska putslustigt. I högerfoten fick jag in en glasbit i hälen, som nu är på väg ut i framtån. (Det lät som "framstjärt" men jag tror de flesta förstår vart jag vill komma då jag inte har klövar). Så det blir jättespännande att se vad som händer härnäst, för man vill ju inte ringa och trötta ut Ingeborg, 62 på vårdcentralen i onödan. Dessutom, om jag inte får komma med i kocklandslaget kan jag väl få bli operatör. Eller kanske att det heter kirurg, men det är nog i princip samma sak. Ingen kan väl heller undgå att jag är lika duktig som Ingeborg på att trötta ut folk.
Just nu är det samtal före, var god dröj
Konstellationen att kosackera och de äktenskapliga krusedullerna med kvinnfolk
Det var ju det där med att inte lysa med sin frånvaro lika mycket som bröderna Herreys, men jag har varit upptagen med att dressera mina silverfiskar så att jag kan åka runt på turné, exempelvis i Ryssland. Där skulle nog publiken bli mäkta imponerade med tanke på intelligensnivån när dom otvingat studsar runt på knäna med en mössa på huvudet som ser ut som en fodrad lampskärm. Det är ju inte utan att man ifrågasätter dom svenska danstraditionerna heller, med sina en-två-tre-hopp en-två-tre-hopp. Jag tror dock att den mest omtyckta dansformen överlag är den klassiska tryckaren, då man har chans att få halva inne att peta in pinnen i brasan. Sen finns det väl ingen som skulle tacka nej till den här lockande fjäderskruden som denna man har bonat in sig i. Kanske man ska pröva med en liknande utstyrsel som raggningsknep, det är säkert långt ifrån dömt att misslyckas.
Det är inte undra på att våran generation inte är lika kärvänlig som den äldre, när man är uppvuxen med att dansa på så långt avstånd som möjligt, helst så full som möjligt och se så lite som möjligt. Så om man vill ha någonlunda koll på vem man ingått äktenskap med, är det bäst att vara nykter. Fast vem skulle inte behöva vara full om man vore gift egentligen. Problemet är bara att då är fruntimren i tio fall av tio är framme och förkunnar att maken inte får dricka för han blir så odräglig. Så var det det där med att man blir som man umgås, det är inte konstigt att många män har jakt och fiske som intresse. Risken är så liten att en kvinna finner något nöje med att sitta fast i en eka med ett ös-kar i näven eller på en granstubbe i skogen. Det vore ju i och för sig ultimata avlämpningsställen för den sinnesfridssökande äkta mannen, kanske något att prova inför den stundande semestern.
På tal om kvinnor och äktenskap så vill jag meddela alla män att det inte finns många flickor som har alla getter i hagen, bestick i lådan, koppar i skåpet osv. Vi är dom mest lynniga varelser man kan tänka sig, något som exempelvis brukar kunna uttrycka sig speciellt starkt en gång i månaden. Att bli förbannad när man löper för att man är köttsligt redo att föröka sig säger ju åtminstone hälften. För er som tror att ni har världens underbaraste flickvän/hustru är den stickande sanningen att hon med största säkerhet hatiskt går runt och spottar och svär i tystnad över vart du lägger strumporna och att du inte kan förflytta matresterna från slasken till papperskorgen. Men det är tur att ni män har så många fel och brister, annars skulle vi PMS-kossor inte ha någonting att klaga över och då skulle ju inte allt stå rätt till. Då skulle det kanske till och med finnas lyckliga äktenskap, något som väl även det skulle vara lite skruvat.
Ding dong ding dong
Oslipade saftiga osmartheter & opassande småsnatter i specialstolen
Se där (eller inte)
Jag ställde mig precis i fönstret för att titta på åskmullret. Det är lite som att kolla efter Mollgan eller andra fantasifoster till vänner och undra vart dom har tagit vägen. Känner att jag inte kommer ha så mycket flyt angående att försöka verka snäppet klyftigare än komplett korkad. Men å andra sidan så är det väl lika bra för då kan ju mina stackars medmänniskor få en Ellie i lådan istället för en gris i en säck. Vilket som är att föredra är trots allt fullt diskutabelt.
Kan förstå att det förekommer vissa eller inga spekulationer kring hur det kan komma sig att jag uppdaterar inte bara en, utan två gånger på en dag. Det beror kort och gott på att jag igår gick till min kära privattandläkare och fläkade ut mig för att få mera metaller i munnen så jag idag är totalt utslagen av ren och skär smärta (hade varit trevligare om det hade varit njutningsfullt, jag betalar ju faktiskt. Speciellt för att det ska se ut som att jag har en grill från en 57:ans Volvo PV mellan läpparna).
Underkäken var inte nödvändig att åtgärda, men eftersom jag i dom flesta situationer ligger i snitt på en fyraårings intelligensnivå så tänkte jag aldrig på att informera tandläkaren om det. Sen ville man ju inte göra honom ledsen när han tog fram pennan för att boka in det, för tänk om han hade tänkt göra massa roliga saker för lönen från min behandling. Han kanske hade planerat att åka till Amsterdam och sprätta pengarna på haschmuffins och marijuana-pannkakor så det vore ju dumt att ta det lilla nöjet ifrån honom. Eller vad han nu hade planerat göra för avlöningen.
När jag hamnar i lägen där man inte får eller kan prata, så vill jag inget hellre. Det är som att jag har en liten dj:ande Clabbe inom mig som sitter och studsar. När tandläkaren öppnat upp käften och det kändes som den hade en diameter på några decimeter och han stoppat dit slangen som suger saliv (som jag dessutom skulle bita i) så kände jag det där behovet av att småprata.
Dessvärre så gick det inget vidare för han fick säga åt mig flera gånger att det inte hördes vad jag sa. Rödhårig och envis som jag är så tänkte jag inte ge mig förrän han hörde heller, men den planen gick aldrig i lås. Det enda som hördes var "äää gycke fååk schom kascha kankällning uu sche kin?" Dvs "är det mycket folk som skaffar tandställning nuförtiden?" .
Min enda talangfulla egenskap måste vara att kallprata med den äldre medelåldern och det känns som att jag på nåt vis var lillgammal redan innan jag blev född. Det är för övrigt ganska givande att samtala med personer som är 100 år i bara söndagar för ofta vet dom inte ens vad dom själva pratar om. Fast jag har hört att såna där kan vara duktiga på att spela gamla också. Något som minsann kommer väl till pass när dom står på Konsum och strider för att rabatten från rabattkupongen inte är avdragen. Då går det bra att leka grönmossig bara för att få rätt fast det i själva verket inte fanns något befintligt fel från början.
Känner bitterheten komma smygandes i takt med att jag håller på att tappa käken och snart krakelerar hel och hållen, så det är väl lika bra att tappa tråden totalt och avsluta. Förresten kan ni framledes tills jag tagit ur tandställningen kalla mig Skrot-Nisse. Den här looken blir det ikväll; lite galen psykopat á seriemördaren Eileen Wournos möter inte fullt lika speedad sliten fyrabarnsmamma utan hårborste som är trött på livet. Nu är det bara att invänta sällskapet och dra på sig klackskorna och se om det hela ger frukt så att säga. Någon måste väl vilja ha en rugguggla tycker man.
Bling bling
Att ropa aftonsång innan man klivit ut ur båset och hur man gör vad med simultanförmågan på lördagkvällar
Ikväll blir det spännande att se om man lyckas genomföra en hel utekväll utan konstiga och underliga händelser. Sist jag och Hanna skulle gå på krogen så var det nämligen miserabelt pinsamt att bara utföra ett enkelt toalettbesök. Jag som är toalettpappersoptimist med alkohol i kroppen röck så det rasslade i hållaren, vilket senare inte helt överraskande slutade med stopp i toaletten. När man såg vattnet stiga i porslinet var det bara att dra upp skinnjackan och fiska. En lätt spolning genomfördes därefter och moment ett var avklarat med succé. Eftersom vi var ensamma när vi gick in tog jag av någon anledning för givet att det skulle vara det även när man som ur en Sound of music-scen kom utskuttande från båset efter att ha tömt tanken. På väg ut ropade jag på bredast tänkbara dalmål "men fyyy ända in i jävla aftonsången!" och kände att det var nåt som inte stämde.
Det där med dialekten är ju ett återkommande problem när jag fått mig en skvätt innanför rocken, men att demonstrera den i ett högre tonläge är inte att rekommendera. Dessutom är det väl inte överdrivet många som säger just "aftonsång" när man är 22 år. Jag skyller allt på uppväxten under sten 51 i skogen och hoppas gå fri på den punkten. Efter att ha slagit upp dörren och stegat ut med klackarna dundrandes i parketten mötte jag efter mitt utrop en kvinna som spärrade upp ögonen och såg ut att undra hur det egentligen var ställt med mig. Kan utan att överdriva säga att jag tänkte detsamma när jag lyckades fastna i handfatet med klänningen när jag tvättade händerna. Jag kom loss efter att ha tagit ett manhaftigt grepp om klänningen och slitit till såsom en folkskygg eremit i Jukkasjärvis sumpmarker skulle gjort med ytterdörren om det kom en busslast kvinnor från Lettland.
Det är så svårt för mig att skyla min låga IQ-nivå i takt med att promillen stiger, det blir sådan problematik kring att hålla reda på kjoltygen och göra en annan sak samtidigt. Är dock ganska stolt över att jag har lyckats lära mig att tända en cigarett samtidigt som jag släpper ölglaset, vilket är en riktig bedrift. På gymnasiet när jag skulle fimpa brukade jag be någon annan lyfta på foten för att låna deras skosula, av rädsla för att inte tappa balansen och någon sekund senare ligga som en oformbar klump på asfalten. Det var bara det att när denna någon lyfte foten, gjorde även jag det av ren reflex. Så där brukade jag stå på ett ben utan anledning, 1-0 till Westberg. Kommer än idag ihåg att man hade några blickar i nacken under denna procedur och får man väl hoppas att ingen trodde jag hade några svåra former av bokstavskombinationer på nacken.
Ikväll har jag planerat att ta krökandet till en ny nivå och prova tända en cigarett, hålla i ölglaset och prata samtidigt. Fast det kan ju hända att man ser en aning skeptisk och dömande ut om man inte släpper ölen utan med avsmalnade ögon håller i den krampaktigt så knogarna vitnar. Om jag lyckas lossa greppet och istället lägga benen i kors borde jag få någon slags utmärkelse, för det som faller sig naturligt för andra fruntimmer måste undertecknad kämpa sig till. Orka vara jag i kombination med att man inte är karl och får ha dom där Graningestövlarna jag fortfarande anser skulle ge uttryck för min personlighet. Bara det blir söndag snart så man får lätta på lemmarna och sitta som en lastbilschaufför som nyss tryckt i sig en mosbricka.
Cha cha cha
Konstnärliga kalamiteter och kissande kvinnliga krafter
God afton Sverige
Min himmelske Fader måste hört min bön när jag vänligt men bestämt informerade om att jag inte orkade svettas mer. Han brukar ju för det mesta inte alls lyssna på mig utan mer vara obstinat, kanske för att jag bara ropar hans namn i svordomssammanhang. Det har Han nog varit lite tjurig över men har av någon anledning bestämt sig för att jag ska få min vilja igenom och fixade regn och såg till att Moder Jord började urinera igen. Undrar om det beror på att jag ska få kompensation för min misslyckade äggkokning.
Jag har åtminstone ingenting att klaga på när jag slipper gå ut utan bara kan ligga och gnessa runt i sängen hela dagen. (För den som undrar, nej jag är ingen arbetslös soffpotatis som bara går till micron och värmer frysta färdigrätter, jag pluggar och är alltså ett fullt fullbokat fruntimmer). Dagar som dessa slipper man till och med sätta på hunden regnjackan för han vill inte heller gå ut (jag försöker inte pimpa Rico som Paris Hilton gör med sina glosögda små råttor, chiwawor kanske det heter. Han luktar bara så väldigt illa när han blir blöt så man instinktivt reagerar med att få andnöd och krafsa på väggarna. Señor Rico är inte jordens fagraste hund men det är inte meningen att försöka få honom se ut som en heller, för det är ingen idé att tapetsera ett tvåmanstält från Rusta om man säger så).
Det är för den delen ingen idé att jag försöker pressa och bli brun nåt mer den här säsongen, det märkte ju jag det. Dom sista soldagarna möttes jag nämligen konstant av synen att det när det fanns ett enda moln på himlen så skulle det naturligtvis skymma sikten för mina viktiga solglimtar. Gud måste vara lika trött på mig som dom brukade bli på mig på Arbetsförmedlingen. Om jag övergår till att vara mer religiös än syndande alternativt går på bibelstudier så kanske vi kommer bättre överrens. Jag behöver nämligen ett bättre flyt när det gäller tvättider, det tar emot även för Ellinor när man måste köpa nya trosor för att alla ligger nergrävda i utsprängda IKEA-kassar.
Kom precis att tänka på någon mycket humoristiskt, när Erika var med om ett konstnärligt missöde. Hon var nämligen ute efter någonting grönt att pryda sin kropp med och kände för att göra en klöver på sidan om revbenen. När hon kom ut från tatuerarstudion frågade hon fundersamt sin väninna om det var tre- eller fyrklöver som sägs vara lyckosamma, varpå hon fick svaret att det var fyrklöver. Erika hade däremot tatuerat in motsatsen med bara tre blad. Men kära vän, jag får hoppas att dessa klöver kan ge dig ruter trots att du inte hade möjlighet att tillgå ett ess i rockärmen den dagen. 
Massamazerati
Konsten att koka sin kost & knacka konsoller på kvällskvisten
Idag har jag försökt få ordning på lyan genom att skruva upp dom där två IKEA-hyllorna som ramlat ner i huvudet på mig omkring 20 gånger i både sömnen och vaket tillstånd. Envis som jag är gjorde jag trots detta hela tiden nya försök medan svetten lackade och hade kunnat orsaka fuktskada i taket hos grannen under. Sista gångerna jag satte upp dom började jag dock förlora tålamodet, i och med att jag visste att dom ändå skulle ramla ner vilket förr eller senare skulle resultera i att man fick sluta sitt liv som stelopererad.
Alla i min omgivning som hört och sett mina hyll-bravader har fler än en gång konstaterat och förkunnat att skruvarna var för korta. Därför tänkte jag idag ge med mig trots att det stred mot mitt omedgörliga humör och prövade därför med längre skruvar. Ungefär en halvtimme senare hade jag bankat färdigt med mejseln för att få in pluggarna och hackat klart i väggen efter att jag i vredesutbrott skruvat så svetten droppat och missat med några marginaler. Så om jag efter denna snickarsession inte uppdaterar bloggen mer, betyder det med största säkerhet att jag ligger på intensiven och försöker flirta och blinka med porslinsögat jag erhållt efter att ha fått en hyllkant opassande nedtrillad bredvid näsbenet.
Har många gånger fått höra att jag inte kan vistas i möblerade rum, något jag faktiskt kunde hålla med om efter att ha tittat ner i kastrullen när jag hade kokat ägg. Det såg av någon anledning ut som en blandning mellan färskpasta och en gulaktig miniatyr-bläckfisk med 90 armar. Såhär ser alltså en IQ-befriad äggkokning á Westberg ut, något som hamnar under kategorin Dagens jag-är-så-begåvad:
Kanske är det så att man fått en hylla i huvudet utan att man kommer ihåg det. I såna fall skulle det förklara min Rainman-intelligens. Imorgon ska jag se om jag kan bre en macka utan att skära mig på smörkniven i plast samt försöka ta ut ett glas i skåpet utan att klämma sönder det. Fast då skulle jag ju i och för sig vara ett steg närmare drömmen om att flirta med porslinsöga, något jag faktiskt tror är få förunnat.
Knack knack knack
Förtrollningen med att vara en fåfäng friterad flugfångare
Jag har blivit tillsagd att öka tempot på uppdateringarna på bloggen så jag lyder därför order. Men jag måste påpeka att jag inte kan spendera lika mycket tid aktiv som alla andra, för med tanke på den procentuella andelen underhudsfett jag råkar sitta på så blir det mycket varmare för mig vilket också måste tas med i beräkningarna.
Kanske ska berätta om min nya hobby. Häromdagen inhandlade jag faktiskt en tjejgrej, en morotsolja med betakaroten man ska smörja in sig med som ska ha någon bra effekt när man är i solen. Det stog att man skulle få en "tan of the Islands" vilket kanske inte lät så lockande med tanke på att jag alltid blir kräftröd alternativt grisskär när jag har gett mig på att försöka sola utomlands men jag köpte den ändå. Så nu har jag kommit in i en ny period, att steka tills cellerna kokar. Men det står ingenting på flaskan att man efter att ha smort in sig drar till sig flugor. Då menar jag inte besök av en eller två stycken utan uppåt ett tiotal. Samtidigt. Det skulle ju kanske vara dålig marknadsföring, fast å andra sidan kanske det berodde det på nåt helt annat. Jag som trodde jag duschade till midsommar.
Min enda räddning i värmen har naturligtvis gått åt helvete och kraschat. När jag slår på fläkten låter det som att det fastnat en zigenare med 27 bestickset under kjolen i rodret på en finlandsfärja. Det vore ju dumt att låta den gå tills det börjar brinna för då blir det ju ännu varmare. Om jag led av delirium tremens kanske jag skulle tro att jag var på besök hos Sankte Per, nåt som i och för sig skulle vara trevligt om man kände sig ensam någon gång.
Drrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr
