Ellie

Se där (eller inte)

Jag ställde mig precis i fönstret för att titta på åskmullret. Det är lite som att kolla efter Mollgan eller andra fantasifoster till vänner och undra vart dom har tagit vägen. Känner att jag inte kommer ha så mycket flyt angående att försöka verka snäppet klyftigare än komplett korkad. Men å andra sidan så är det väl lika bra för då kan ju mina stackars medmänniskor få en Ellie i lådan istället för en gris i en säck. Vilket som är att föredra är trots allt fullt diskutabelt.

Kan förstå att det förekommer vissa eller inga spekulationer kring hur det kan komma sig att jag uppdaterar inte bara en, utan två gånger på en dag. Det beror kort och gott på att jag igår gick till min kära privattandläkare och fläkade ut mig för att få mera metaller i munnen så jag idag är totalt utslagen av ren och skär smärta (hade varit trevligare om det hade varit njutningsfullt, jag betalar ju faktiskt. Speciellt för att det ska se ut som att jag har en grill från en 57:ans Volvo PV mellan läpparna).



Underkäken var inte nödvändig att åtgärda, men eftersom jag i dom flesta situationer ligger i snitt på en fyraårings intelligensnivå så tänkte jag aldrig på att informera tandläkaren om det. Sen ville man ju inte göra honom ledsen när han tog fram pennan för att boka in det, för tänk om han hade tänkt göra massa roliga saker för lönen från min behandling. Han kanske hade planerat att åka till Amsterdam och sprätta pengarna på haschmuffins och marijuana-pannkakor så det vore ju dumt att ta det lilla nöjet ifrån honom. Eller vad han nu hade planerat göra för avlöningen.

När jag hamnar i lägen där man inte får eller kan prata, så vill jag inget hellre. Det är som att jag har en liten dj:ande Clabbe inom mig som sitter och studsar. När tandläkaren öppnat upp käften och det kändes som den hade en diameter på några decimeter och han stoppat dit slangen som suger saliv (som jag dessutom skulle bita i) så kände jag det där behovet av att småprata.

Dessvärre så gick det inget vidare för han fick säga åt mig flera gånger att det inte hördes vad jag sa. Rödhårig och envis som jag är så tänkte jag inte ge mig förrän han hörde heller, men den planen gick aldrig i lås. Det enda som hördes var "äää gycke fååk schom kascha kankällning uu sche kin?" Dvs "är det mycket folk som skaffar tandställning nuförtiden?" .

Min enda talangfulla egenskap måste vara att kallprata med den äldre medelåldern och det känns som att jag på nåt vis var lillgammal redan innan jag blev född. Det är för övrigt ganska givande att samtala med personer som är 100 år i bara söndagar för ofta vet dom inte ens vad dom själva pratar om. Fast jag har hört att såna där kan vara duktiga på att spela gamla också. Något som minsann kommer väl till pass när dom står på Konsum och strider för att rabatten från rabattkupongen inte är avdragen. Då går det bra att leka grönmossig bara för att få rätt fast det i själva verket inte fanns något befintligt fel från början.

Känner bitterheten komma smygandes i takt med att jag håller på att tappa käken och snart krakelerar hel och hållen, så det är väl lika bra att tappa tråden totalt och avsluta. Förresten kan ni framledes tills jag tagit ur tandställningen kalla mig Skrot-Nisse. Den här looken blir det ikväll; lite galen psykopat  á seriemördaren Eileen Wournos möter inte fullt lika speedad sliten fyrabarnsmamma utan hårborste som är trött på livet. Nu är det bara att invänta sällskapet och dra på sig klackskorna och se om det hela ger frukt så att säga. Någon måste väl vilja ha en rugguggla tycker man.


 

Bling bling