Konsten att koka sin kost & knacka konsoller på kvällskvisten
Att nästan angöra en brygga
Idag har jag försökt få ordning på lyan genom att skruva upp dom där två IKEA-hyllorna som ramlat ner i huvudet på mig omkring 20 gånger i både sömnen och vaket tillstånd. Envis som jag är gjorde jag trots detta hela tiden nya försök medan svetten lackade och hade kunnat orsaka fuktskada i taket hos grannen under. Sista gångerna jag satte upp dom började jag dock förlora tålamodet, i och med att jag visste att dom ändå skulle ramla ner vilket förr eller senare skulle resultera i att man fick sluta sitt liv som stelopererad.
Alla i min omgivning som hört och sett mina hyll-bravader har fler än en gång konstaterat och förkunnat att skruvarna var för korta. Därför tänkte jag idag ge med mig trots att det stred mot mitt omedgörliga humör och prövade därför med längre skruvar. Ungefär en halvtimme senare hade jag bankat färdigt med mejseln för att få in pluggarna och hackat klart i väggen efter att jag i vredesutbrott skruvat så svetten droppat och missat med några marginaler. Så om jag efter denna snickarsession inte uppdaterar bloggen mer, betyder det med största säkerhet att jag ligger på intensiven och försöker flirta och blinka med porslinsögat jag erhållt efter att ha fått en hyllkant opassande nedtrillad bredvid näsbenet.
Har många gånger fått höra att jag inte kan vistas i möblerade rum, något jag faktiskt kunde hålla med om efter att ha tittat ner i kastrullen när jag hade kokat ägg. Det såg av någon anledning ut som en blandning mellan färskpasta och en gulaktig miniatyr-bläckfisk med 90 armar. Såhär ser alltså en IQ-befriad äggkokning á Westberg ut, något som hamnar under kategorin Dagens jag-är-så-begåvad:
Kanske är det så att man fått en hylla i huvudet utan att man kommer ihåg det. I såna fall skulle det förklara min Rainman-intelligens. Imorgon ska jag se om jag kan bre en macka utan att skära mig på smörkniven i plast samt försöka ta ut ett glas i skåpet utan att klämma sönder det. Fast då skulle jag ju i och för sig vara ett steg närmare drömmen om att flirta med porslinsöga, något jag faktiskt tror är få förunnat.
Knack knack knack
Idag har jag försökt få ordning på lyan genom att skruva upp dom där två IKEA-hyllorna som ramlat ner i huvudet på mig omkring 20 gånger i både sömnen och vaket tillstånd. Envis som jag är gjorde jag trots detta hela tiden nya försök medan svetten lackade och hade kunnat orsaka fuktskada i taket hos grannen under. Sista gångerna jag satte upp dom började jag dock förlora tålamodet, i och med att jag visste att dom ändå skulle ramla ner vilket förr eller senare skulle resultera i att man fick sluta sitt liv som stelopererad.
Alla i min omgivning som hört och sett mina hyll-bravader har fler än en gång konstaterat och förkunnat att skruvarna var för korta. Därför tänkte jag idag ge med mig trots att det stred mot mitt omedgörliga humör och prövade därför med längre skruvar. Ungefär en halvtimme senare hade jag bankat färdigt med mejseln för att få in pluggarna och hackat klart i väggen efter att jag i vredesutbrott skruvat så svetten droppat och missat med några marginaler. Så om jag efter denna snickarsession inte uppdaterar bloggen mer, betyder det med största säkerhet att jag ligger på intensiven och försöker flirta och blinka med porslinsögat jag erhållt efter att ha fått en hyllkant opassande nedtrillad bredvid näsbenet.
Har många gånger fått höra att jag inte kan vistas i möblerade rum, något jag faktiskt kunde hålla med om efter att ha tittat ner i kastrullen när jag hade kokat ägg. Det såg av någon anledning ut som en blandning mellan färskpasta och en gulaktig miniatyr-bläckfisk med 90 armar. Såhär ser alltså en IQ-befriad äggkokning á Westberg ut, något som hamnar under kategorin Dagens jag-är-så-begåvad:
Kanske är det så att man fått en hylla i huvudet utan att man kommer ihåg det. I såna fall skulle det förklara min Rainman-intelligens. Imorgon ska jag se om jag kan bre en macka utan att skära mig på smörkniven i plast samt försöka ta ut ett glas i skåpet utan att klämma sönder det. Fast då skulle jag ju i och för sig vara ett steg närmare drömmen om att flirta med porslinsöga, något jag faktiskt tror är få förunnat.
Knack knack knack
Kommentarer
Postat av: Nanni
men vad fasen! du har ju en sådan där äggkoknings-grej som bedömer hur äggen är, om dom är bra!!! så hur gick detta till?! hahahah!
Trackback
