Att ropa aftonsång innan man klivit ut ur båset och hur man gör vad med simultanförmågan på lördagkvällar
Kviddevitt
Ikväll blir det spännande att se om man lyckas genomföra en hel utekväll utan konstiga och underliga händelser. Sist jag och Hanna skulle gå på krogen så var det nämligen miserabelt pinsamt att bara utföra ett enkelt toalettbesök. Jag som är toalettpappersoptimist med alkohol i kroppen röck så det rasslade i hållaren, vilket senare inte helt överraskande slutade med stopp i toaletten. När man såg vattnet stiga i porslinet var det bara att dra upp skinnjackan och fiska. En lätt spolning genomfördes därefter och moment ett var avklarat med succé. Eftersom vi var ensamma när vi gick in tog jag av någon anledning för givet att det skulle vara det även när man som ur en Sound of music-scen kom utskuttande från båset efter att ha tömt tanken. På väg ut ropade jag på bredast tänkbara dalmål "men fyyy ända in i jävla aftonsången!" och kände att det var nåt som inte stämde.
Det där med dialekten är ju ett återkommande problem när jag fått mig en skvätt innanför rocken, men att demonstrera den i ett högre tonläge är inte att rekommendera. Dessutom är det väl inte överdrivet många som säger just "aftonsång" när man är 22 år. Jag skyller allt på uppväxten under sten 51 i skogen och hoppas gå fri på den punkten. Efter att ha slagit upp dörren och stegat ut med klackarna dundrandes i parketten mötte jag efter mitt utrop en kvinna som spärrade upp ögonen och såg ut att undra hur det egentligen var ställt med mig. Kan utan att överdriva säga att jag tänkte detsamma när jag lyckades fastna i handfatet med klänningen när jag tvättade händerna. Jag kom loss efter att ha tagit ett manhaftigt grepp om klänningen och slitit till såsom en folkskygg eremit i Jukkasjärvis sumpmarker skulle gjort med ytterdörren om det kom en busslast kvinnor från Lettland.
Det är så svårt för mig att skyla min låga IQ-nivå i takt med att promillen stiger, det blir sådan problematik kring att hålla reda på kjoltygen och göra en annan sak samtidigt. Är dock ganska stolt över att jag har lyckats lära mig att tända en cigarett samtidigt som jag släpper ölglaset, vilket är en riktig bedrift. På gymnasiet när jag skulle fimpa brukade jag be någon annan lyfta på foten för att låna deras skosula, av rädsla för att inte tappa balansen och någon sekund senare ligga som en oformbar klump på asfalten. Det var bara det att när denna någon lyfte foten, gjorde även jag det av ren reflex. Så där brukade jag stå på ett ben utan anledning, 1-0 till Westberg. Kommer än idag ihåg att man hade några blickar i nacken under denna procedur och får man väl hoppas att ingen trodde jag hade några svåra former av bokstavskombinationer på nacken.
Ikväll har jag planerat att ta krökandet till en ny nivå och prova tända en cigarett, hålla i ölglaset och prata samtidigt. Fast det kan ju hända att man ser en aning skeptisk och dömande ut om man inte släpper ölen utan med avsmalnade ögon håller i den krampaktigt så knogarna vitnar. Om jag lyckas lossa greppet och istället lägga benen i kors borde jag få någon slags utmärkelse, för det som faller sig naturligt för andra fruntimmer måste undertecknad kämpa sig till. Orka vara jag i kombination med att man inte är karl och får ha dom där Graningestövlarna jag fortfarande anser skulle ge uttryck för min personlighet. Bara det blir söndag snart så man får lätta på lemmarna och sitta som en lastbilschaufför som nyss tryckt i sig en mosbricka.
Cha cha cha
Ikväll blir det spännande att se om man lyckas genomföra en hel utekväll utan konstiga och underliga händelser. Sist jag och Hanna skulle gå på krogen så var det nämligen miserabelt pinsamt att bara utföra ett enkelt toalettbesök. Jag som är toalettpappersoptimist med alkohol i kroppen röck så det rasslade i hållaren, vilket senare inte helt överraskande slutade med stopp i toaletten. När man såg vattnet stiga i porslinet var det bara att dra upp skinnjackan och fiska. En lätt spolning genomfördes därefter och moment ett var avklarat med succé. Eftersom vi var ensamma när vi gick in tog jag av någon anledning för givet att det skulle vara det även när man som ur en Sound of music-scen kom utskuttande från båset efter att ha tömt tanken. På väg ut ropade jag på bredast tänkbara dalmål "men fyyy ända in i jävla aftonsången!" och kände att det var nåt som inte stämde.
Det där med dialekten är ju ett återkommande problem när jag fått mig en skvätt innanför rocken, men att demonstrera den i ett högre tonläge är inte att rekommendera. Dessutom är det väl inte överdrivet många som säger just "aftonsång" när man är 22 år. Jag skyller allt på uppväxten under sten 51 i skogen och hoppas gå fri på den punkten. Efter att ha slagit upp dörren och stegat ut med klackarna dundrandes i parketten mötte jag efter mitt utrop en kvinna som spärrade upp ögonen och såg ut att undra hur det egentligen var ställt med mig. Kan utan att överdriva säga att jag tänkte detsamma när jag lyckades fastna i handfatet med klänningen när jag tvättade händerna. Jag kom loss efter att ha tagit ett manhaftigt grepp om klänningen och slitit till såsom en folkskygg eremit i Jukkasjärvis sumpmarker skulle gjort med ytterdörren om det kom en busslast kvinnor från Lettland.
Det är så svårt för mig att skyla min låga IQ-nivå i takt med att promillen stiger, det blir sådan problematik kring att hålla reda på kjoltygen och göra en annan sak samtidigt. Är dock ganska stolt över att jag har lyckats lära mig att tända en cigarett samtidigt som jag släpper ölglaset, vilket är en riktig bedrift. På gymnasiet när jag skulle fimpa brukade jag be någon annan lyfta på foten för att låna deras skosula, av rädsla för att inte tappa balansen och någon sekund senare ligga som en oformbar klump på asfalten. Det var bara det att när denna någon lyfte foten, gjorde även jag det av ren reflex. Så där brukade jag stå på ett ben utan anledning, 1-0 till Westberg. Kommer än idag ihåg att man hade några blickar i nacken under denna procedur och får man väl hoppas att ingen trodde jag hade några svåra former av bokstavskombinationer på nacken.
Ikväll har jag planerat att ta krökandet till en ny nivå och prova tända en cigarett, hålla i ölglaset och prata samtidigt. Fast det kan ju hända att man ser en aning skeptisk och dömande ut om man inte släpper ölen utan med avsmalnade ögon håller i den krampaktigt så knogarna vitnar. Om jag lyckas lossa greppet och istället lägga benen i kors borde jag få någon slags utmärkelse, för det som faller sig naturligt för andra fruntimmer måste undertecknad kämpa sig till. Orka vara jag i kombination med att man inte är karl och får ha dom där Graningestövlarna jag fortfarande anser skulle ge uttryck för min personlighet. Bara det blir söndag snart så man får lätta på lemmarna och sitta som en lastbilschaufför som nyss tryckt i sig en mosbricka.
Cha cha cha
Kommentarer
Trackback
