Att osta omkring och smula runt, bomullsmygel & bokstavskombinationer
Hojhoj
Då var man jag nyss hemkommen efter att ha hasat omkring på stan med Paulsson i timmatal. I vanlig ordning fick vi ingenting nyttigt uträttat men en varsin kasse eldvatten från bolaget tog vi i ett stadigt grepp innan det bar hemåt. Vi jagade karlar på herrbutiker men utan fångst och jag skulle dricka kaffe i ett tält på stan men fick inte för Hanna för hon var antagligen säker på att jag skulle göra bort mig. Antar att hon fortfarande är förfärad över mig och ideella sammanhang från den gången förra vintern då någon från en hjälporganisation stog på stan och sträckte ut en bössa. Jag trodde naturligtvis att det var en kakburk och var på väg att dyka ner med handen men min kära vapendragare stoppade mig bryskt innan det han uppstå en prekär situation. Hon är rätt bra att ha ibland ändå, även fast hon är fast besluten om att har ADHD. Men jag kan dock spika att hon själv lider av HÅIBS, Hundra År I Bara Söndagar.
Ikväll ska vi iväg på någon tillställning med massa fruntimmer, vin, ost och kex. Osten älskar jag ju mer än livet självt, kex sätter jag bara i halsen så jag får andnöd medan smulorna sprutar men vin är alltid trevligt. Med handen på hjärtat är det väldigt sällan som jag brukar festa med kvinnfolk, dels för att dom har en tendens att låta som en skock uppspelta kalkoner men även för att jag är ganska säker på att jag är en man. När en tjej pratar om läppförstoringar och botox tycker nämligen jag att det bara är att stryka på tabasco på läpparna så dom svullnar upp och när det kommer till bröstimplantat duger det väl ändå med ett par billiga tubsockor från Rusta. Är ju ändå så sällan någon är i dom regionerna och rotar runt så jag tror jag skulle kunna gå fri därifrån med min tillfälliga förstoring i 100% bomull.
Hoppas att ni får en bra kväll, det är faktiskt inte utan att jag tror att jag kommer ha en.
Tjoflöjt
Då var man jag nyss hemkommen efter att ha hasat omkring på stan med Paulsson i timmatal. I vanlig ordning fick vi ingenting nyttigt uträttat men en varsin kasse eldvatten från bolaget tog vi i ett stadigt grepp innan det bar hemåt. Vi jagade karlar på herrbutiker men utan fångst och jag skulle dricka kaffe i ett tält på stan men fick inte för Hanna för hon var antagligen säker på att jag skulle göra bort mig. Antar att hon fortfarande är förfärad över mig och ideella sammanhang från den gången förra vintern då någon från en hjälporganisation stog på stan och sträckte ut en bössa. Jag trodde naturligtvis att det var en kakburk och var på väg att dyka ner med handen men min kära vapendragare stoppade mig bryskt innan det han uppstå en prekär situation. Hon är rätt bra att ha ibland ändå, även fast hon är fast besluten om att har ADHD. Men jag kan dock spika att hon själv lider av HÅIBS, Hundra År I Bara Söndagar.
Ikväll ska vi iväg på någon tillställning med massa fruntimmer, vin, ost och kex. Osten älskar jag ju mer än livet självt, kex sätter jag bara i halsen så jag får andnöd medan smulorna sprutar men vin är alltid trevligt. Med handen på hjärtat är det väldigt sällan som jag brukar festa med kvinnfolk, dels för att dom har en tendens att låta som en skock uppspelta kalkoner men även för att jag är ganska säker på att jag är en man. När en tjej pratar om läppförstoringar och botox tycker nämligen jag att det bara är att stryka på tabasco på läpparna så dom svullnar upp och när det kommer till bröstimplantat duger det väl ändå med ett par billiga tubsockor från Rusta. Är ju ändå så sällan någon är i dom regionerna och rotar runt så jag tror jag skulle kunna gå fri därifrån med min tillfälliga förstoring i 100% bomull.
Hoppas att ni får en bra kväll, det är faktiskt inte utan att jag tror att jag kommer ha en.
Tjoflöjt
Konsten att kräma iväg en kula, göra märken i marken & hur man gör för att ordna oreda
God eftermiddag Bollnäs, Grythyttan, Sibbersbo, Falun, Stockholm osv.
Kära läsare, ni kanske trott att jag varit mer död än levande men så lätt parkerar inte Westberg tofflorna för sista gången. Tillbaka med full styrka som stormen Gudrun, lika full av liv som en tjackspeedad Gunde Svan och med lika mycket stuns i benen som Peps Persson är jag nu åter på banan.
Nytt på fronten sedan jag sist knattrade loss på tangenterna här är att jag halkat in och börjat jobba på ett demensboende. I mitt fall är det absolut ingenting att hurra över med tanke på att jag är mer förvirrad än dom som bor där. Detta blev ganska tydligt då någon som snurrade runt i cirklar frågade mig vart den bodde och jag ledde in personen i fråga i fel rum (och alltså planade ut denne i någon annans säng, vilket jag senare fick berättat för mig ledde till ett mindre kaos på avdelningen).
Den ena vill dra på sig täckbyxorna och åka rutschkana ner från taket, den andra är världsmästare i skidåkning veckans alla dagar men bara där för att hälsa på medan den tredje letar efter bilder på halvnakna män i Hemmets Journal och småfnissar generat för sig själv. Vem man än träffar så är det som att möta sig själv i ett nötskal. Snart kommer det nog bli svårt för folk att urskilja om jag jobbar eller bor där, jag har ju en förmåga att smälta in i underliga miljöer som en kameleont och bli ett med inredningen.
Mitt förslag på att införa fredag hela veckan har än så länge inte gått igenom så därför får vi helt enkelt nöja oss med att det är fredag idag men det duger rätt bra. Den tänkte jag fortsätta med att städa efter Sune (som folk är övertygade om är djävulens katt). Han har idag vält allt som vältas kan och kastat omkring med både husgeråd och möbler likt en aggressiv rysk kulstötare med byxorna alldeles för högt upp i grenen. För vem skulle inte bli arg om man hade en klämd pung och dessutom förväntades kasta någonting väldigt långt.
Det är rätt skönt att vara kärring utan att ha ett helt klockspel att hålla reda på. Än så länge så har jag ju mina flickor inom synhåll men det dröjer inte länge innan det blir krondiken efter en där man går. Då får man utveckla och ta patent på en patthållare som då är två pinnar med en låda längst upp för varje bröst och vid marken har man två hjul. Sen ska det vara ett trappsteg som håller ihop denna kreation så har man en kombinerad rullator/moped och vips så har man tjänat multum. Nu vet jag inte hur det är med er, men jag har framtiden säkrad för vi kvinnor ska förr eller senare alla den vägen vandra. Det knäpper vi en pilsner på.
Trevlig helg
Ratta-ratta-raaaa
Kära läsare, ni kanske trott att jag varit mer död än levande men så lätt parkerar inte Westberg tofflorna för sista gången. Tillbaka med full styrka som stormen Gudrun, lika full av liv som en tjackspeedad Gunde Svan och med lika mycket stuns i benen som Peps Persson är jag nu åter på banan.
Nytt på fronten sedan jag sist knattrade loss på tangenterna här är att jag halkat in och börjat jobba på ett demensboende. I mitt fall är det absolut ingenting att hurra över med tanke på att jag är mer förvirrad än dom som bor där. Detta blev ganska tydligt då någon som snurrade runt i cirklar frågade mig vart den bodde och jag ledde in personen i fråga i fel rum (och alltså planade ut denne i någon annans säng, vilket jag senare fick berättat för mig ledde till ett mindre kaos på avdelningen).
Den ena vill dra på sig täckbyxorna och åka rutschkana ner från taket, den andra är världsmästare i skidåkning veckans alla dagar men bara där för att hälsa på medan den tredje letar efter bilder på halvnakna män i Hemmets Journal och småfnissar generat för sig själv. Vem man än träffar så är det som att möta sig själv i ett nötskal. Snart kommer det nog bli svårt för folk att urskilja om jag jobbar eller bor där, jag har ju en förmåga att smälta in i underliga miljöer som en kameleont och bli ett med inredningen.
Mitt förslag på att införa fredag hela veckan har än så länge inte gått igenom så därför får vi helt enkelt nöja oss med att det är fredag idag men det duger rätt bra. Den tänkte jag fortsätta med att städa efter Sune (som folk är övertygade om är djävulens katt). Han har idag vält allt som vältas kan och kastat omkring med både husgeråd och möbler likt en aggressiv rysk kulstötare med byxorna alldeles för högt upp i grenen. För vem skulle inte bli arg om man hade en klämd pung och dessutom förväntades kasta någonting väldigt långt.
Det är rätt skönt att vara kärring utan att ha ett helt klockspel att hålla reda på. Än så länge så har jag ju mina flickor inom synhåll men det dröjer inte länge innan det blir krondiken efter en där man går. Då får man utveckla och ta patent på en patthållare som då är två pinnar med en låda längst upp för varje bröst och vid marken har man två hjul. Sen ska det vara ett trappsteg som håller ihop denna kreation så har man en kombinerad rullator/moped och vips så har man tjänat multum. Nu vet jag inte hur det är med er, men jag har framtiden säkrad för vi kvinnor ska förr eller senare alla den vägen vandra. Det knäpper vi en pilsner på.
Trevlig helg
Ratta-ratta-raaaa
