Ellie

Jag ber om ursäkt

om jag, genom att nu ha uppdaterat min blogg, orsakat chockskador som kan ha lett till diverse oturscenarier. Kanske ryckte någon till så pass mycket att datastolen vickade och personen i fråga ramlade baklänges, slog nacken i en hyllkant och bröt armen efter att ha fått skrivbordet över sig. Om det inträffat och skadan redan är skedd så är jag alltså redo med mina varmaste ursäkter och beredd att stå för eventuella sjukhuskostnader.

Sen sist jag skrev har det skett en hel del förändringar i mitt liv, jag har sagt upp lägenheten och bor nu i en husvagn på Lugnets camping. För tillfället sitter jag på ett internetcafé på Kupolen och betalar mina sista räkningar, det kommer ju inte bli så många sådana framöver för min del, i alla fall inte hyra. Elpinnen är inte dyr på ett år och gasolköket drar inte mycket det heller. Alla möbler som blev över skeppade jag till Myrorna som tackade och tog emot tacksamt. Ska det festas hädanefter, kommer det bli med en gammal hederlig kasettradio och det kommer inte bli många kvadratcentimeter över åt mer än två personer. Här är pärlan som jag ska tillbringa många år framöver i;



Ja, tänk om det vore så att man valt att lufta vingarna och bosatt sig i en husvagn. Vilken tur att jag kommer leva på Järnet tills det är dags för mig att vandra vidare, gå till de sällan jaktmarkerna, parkera tofflorna, kasta in handduken, lämna in, trilla pinn osv. Då behöver folk aldrig bekymra sig över att jag aldrig är hemma heller.

Nu sitter jag här med en tre år gammal spansk hårfärg i skallen. Dom kemiska reaktioner som kan tänkas ha hänt i den lilla flaskan efter att ha stått i ett mörkt skåp i väntan på bättre tider vill jag inte veta. Det som var mycket intressant var att när jag lade i färgen så tappade jag ungefär 50% av håret och jag kunde därmed rulla ihop en hårboll lika stor som Globen. Sen så har jag haft färgen i i ungefär 75 minuter för länge så det börjar bli dags att skölja ur den. Vad folk inte förstår är att om man har röda pigment (för den som inte visste det så hör jag till 2% av jordens befolkning som är äkta rödhårig) så fastnar inte färgen lika lätt vilket innebär att man får lov att dra över tiden nästan skadligt mycket för att det ska hända nåt. Det är lite på vinst och förlust, för antingen så får man färgen att sitta kvar eller så är det nästan dags att gå och skaffa sig en peruk. Om det blev aktuellt för min del skulle jag lätt välja en silvergrå med lite självfall för att få till den rätta Greta, 94-looken. Då skulle jag kunna gå till Systemet och se om dom är lika hetsiga att be om legitimation. Men förmodligen så skulle dom fråga för tanterna på bolaget upphör aldrig att överraska.

Balladalidila

• Baksug i för liten diskhandske - smärre blodstockning

• Huvud i skåpdörrskant

• Klämd handflata (där man förlänger dammsugarröret)

• Skärsår på ölburksöppning

Dagens lukt i trapphuset: Kålsoppa
Dagens ord: Hypokondriker
Dagens människa (ny!) : Thorsten Flinck & Per Moberg kvalar in på delad plats (dom är ju bröder det ser ju jag, åtminstone ser dom för det mesta lika ohygieniska ut)

 

Dagens stryktipsrad (ny!) : Etta etta kryss etta två två kryss etta kryss kryss kryss två etta
Dagens namn (ny!) : Hamid
(med H:et hårt uttalat som "ch" i "charlottenlök")
Dagens personliga manifestation (ny!) :

Anderssons Städ & Puts (inkompetenta människor som inte ens kan städa ett trapphus utan att dunka moppen i ledstängerna så det skramlar och smäller så det hörs ända bort till Rumänien. Och detta naturligtvis så tidigt att solen knappt hunnit gå upp. Nästa gång kommer jag inte att bry mig om om jag så inte har en tråd på kroppen, jag kommer gå raka vägen ut och knäcka det jävla moppskaftet på mitten och eventuellt passa på att bryta nacken på den som hasar runt med den).

Dagens enäggstvillingar (ny!) : Påven Benedictus XVI & Yoda i Star Wars
(Dom är väl ungefär lika gamla vid fototillfället, för att tippa på ungefär 208 år, plus att dom klär sig i snarlika kläder. Designer: Stevie Wonder?)

 

Mullimuck

Ungefär så skulle man kunna beskriva kryssningen, 



fast egentligen lite mer åt hållet sprit, spyor och testosteron. Jävlar i min lilla låda vad vi svenskar är duktiga på att svina. Undrar om det är något som man kommer börja ta med när man skriver CV? "Jag hanterar programmet x, x och x samt har den och den vanan och erfarenheten. Sen så är jag förbannat bra på att jaga fruntimmer (vilka som helst oavsett utseende och ålder bara dom är delade mellan stortårna och upp), och även att dricka ett femtiotal shots tills jag lägger mig ner för att självdö bredvid en spelmaskin. Men innan jag gör det så går jag gärna uppifrån högsta däck ner till däck 2 för att jag inte hittar hem. Detta måste göras med en riktigt dålig styrfart och med ett ölglas i handen, eventuellt brukar jag stanna till utanför en toalett och kräkas i en papperskorg. Det är mina meriter, hoppas jag får jobbet!"

Jag blir så fascinerad av hur många invandrare som börjat komma på att man faktiskt inte bara kan stjäla bilar och tillverka bomber, utan även åka båt. Det tycker jag är trevligt, speciellt när dom tagit med sig hela släkten på ungefär 34 personer. Man skulle kunna säga att 87% av passagerarna hade en icke-svensk bakgrund. Detta märkte man tydligt av när vi började köa till taxfreeshopen. Omringad av juckande skrev och ögonbryn som höjdes i takt med att dom gnuggade händerna och vandrade fram och tillbaka så var atmosfären minst sagt lite laddad. Inte från våran sida, naturligtvis men ändå. Köttmarknaden öppnade alltså samtidigt som man slog upp glasdörrarna till sprithimlen, vilket var lite intressant.

Väl därinne tog allt syre slut och allt boskap rörde sig gnessande mot spriten, samtidigt som alla tjejer som såg ut att vara systrar till Blondin-Bella naturligtvis gnällde över att det var så varmt. (Det brukar kunna bli det när man tränger in typ 854 personer på 120 kvadrat. Ska man behöva vara rödhårig för att kunna räkna ut det?). Själv fick jag köa i ungefär 20 minuter för att ens komma förbi cigaretterna, så det slutade med att jag gav upp och hissade upp en platta öl på axeln. Sen var det bara att titta ner i golvet hela vägen fram till kassan annars hade jag blivit både uppäten och utan kläder, så jag fått lov att betala ståendes i bara mässingen. Det var knappt så att man kunde ta sig igenom dimman med billiga rakvatten och svettlukter från högproducerande svettkörtlar, och det blev inte direkt bättre av att någon skulle till att släppa väder mitt uppe i alltihopa. Allas ögon smalnade och helt plötsligt hamnade man i ett inferno av tysta misstankar, så jag vet inte om jag nånsin har varit så lycklig som när jag fick kvittot och kunde gå ut därifrån och andas.

Sen var det bara att svida om för då skulle vi gå och äta buffé, vilket slutade med att vi åt för ungefär 12 kronor. Vi orkade nämligen inte ställa oss och köa i en kvart igen för att få tag på några räkor till, så då kom jag på den briljanta idén att vi skulle dricka för pengarna vi pungat ut istället. Vi satt så farligt nära vinpumpen att jag var tvungen att utnyttja detta till max. Jag hann dock inte bli någon allsångsledare innan dom andra två kände att det var dags att börja dra sig, men jag var rätt nöjd ändå.

Tillbaka till hytten och slänga på några kilo smink till (ja, vi kvinnor vet att det är dunkelt ljus och att det jävligaste inte syns i sån belysning, men ju mer alkohol innanför revbenen, desto mer smink. En regel som gäller i de allra flesta fall, så om ni ser en tjej som har sminkat sig så hon ser ut som Babsan, kan ni utgå från att hon var rätt rund under fötterna innan hon lämnade hemmet/förfesten). Eftersom vi hade fått tag på våran hytt genom en avbokning, så bodde vi på konferensdäck. Det kändes som att det inte skulle gå så vidare att dra igång varken förfest, röj eller efterfest med Bertil, 57 och Ines, 54. Därför gick vi ner på 6:e däck där vi blivit lovade att El fiesta grande skulle vara. När vi har passerat tre hytter fick Thunlind för sig att hon behövde en plastmugg, så hon tvärstannade, stack in huvudet och ropade "hallåå, är det någon som har en plastmugg?!" Det slutade med att vi fick vänner för resten av kvällen. Tänk att en liten plastmugg kan göra så mycket.

Ellinor Westberg och Linnéa Thunlind gick aldrig och la sig, medans Hanna fick nog, slog igen sina blå och knoppade in i sittande ställning kl 02. När morgonkvisten började närma sig, tyckte vi inte att det var någon idé att lägga sig så jag knäppte några starka till och började rycka Paulsson i benen. Efter att ha fått berättat för sig hur natten såg ut efter hennes skönhetssömn, skulle hon med mig till spa-däck och bada bubbelpool. Jag krängde på mig bikinin och vi studsade ner. Men när vi kom dit var det bara människor i vita rockar där vilket tydligen skrämde dom andra två, så det blev inget. Kvinnorna i mitt sällskap kom däremot på att dom var hungriga, så vi styrde in på frukostbuffén. Den var säkert jättegod!

Vill Du bli uppraggad av någon Du aldrig trodde ens skulle hitta utanför sin jaktstuga i Tornedalen eller bli bjuden på en drink av en nersupen kopia av Ingvar Oldsberg, ska Du ta dig en tur till Åland. Där får Du även bevittna diverse spännande kärleksmöten och galla-fontäner i alla dess former och färger. Tyvärr kan Du inte beställa vilken sorts spya Du vill se, det sker per automatik och på slumpvis utvalda platser. Däremot kan vi garantera att du får se händer och andra kroppsdelar placerade på ibland stötande ställen, och detta sker naturligtvis på Östersjöns hetaste dansgolv! Och för den goda sakens skull har vi nu bytt namn från Viking Cinderella till Viking Salmonella.

Det var så skönt att få plana ut efter att ha druckit Jägermeister på bussresan hem med våra nyfunna busskamrater. Jag som tidigare bekymrat mig för att jag inte hade något skratt (ni vet ett sånt där högljutt, kluckande, medryckande, naturligt) hittade definitivt på det. Hela vägen från Tierp och hem. Dom andra två tackorna satt och halvsov på sätena framför men det gjorde inget, för jag tryckte ibland emellan huvudet och väste nåt osammanhängande med min alkoholånge-andedräkt innan jag vikte mig tredubbel åt mina egna skämt. Så vi hade jättekul, eller ja, jag borde ju egentligen bara tala för mig själv.

Sedan dess har väl inte livet bjudit på några större överraskningar. Har varit med Martina och kört häst medan jag släpat Rico i ett koppel bredvid. Han såg ut som en grå disktrasa som fladdrade i vinden, det var rätt kul. Synd att man inte har en hund som förstår att flytta sig för däck i rörelse, men han klarade livhanken han med. Spenderat en hel del timmar på gymmet och fått äran att cykla bredvid en man på 130 kg som ser ut som Thomas Qvicks bror. Men han är nog jättesnäll. Mindre smickrande är killen som är i trettioårsåldern som när han tränar biceps, (20 kg) tar i så att han blir hel lila. Man är i princip beredd att snurra in sig i en regnkappa ifall om hans hjärna sprängs, för det är verkligen inte långt ifrån. I kombination med denna lustiga kroppsfärg han antar, så pustar han och fräser så han låter som en trasig kaffebryggare. Man får liksom lust att bara rycka ur sladden.

Fredag idag, lika trevligt som förra fredagen för då är det lördag imorgon och då ska jag hem till Jasmina med Martina och resten av tjejgänget. Så det är väl lika bra att man börjar ladda lite smått med.. en cigarett kanske? Okänt för allmänheten är tydligen att jag slutat röka sen i början av december. Jag luktar kanske inte längre helt och hållet som en bingospelande Harriet Andersson som tycker om att röka 19 paket gula Blend om dagen.

15 bilder säger mer än 27658 ord

   


     



     


   

Cheers mate!