Matkvarnskåserier, kebabsvinerier & hästkuskerier
Godafton Svärrjä
Jaha, då kommer kvartalets uppdatering igen. I vanlig ordning har det inte hänt något extraordinärt förutom att jag mest varit så lat som det på nåt vis går att bli. Det är lite synd att man inte lever på stenåldern så man hade fått jobba lite för att få i sig lite käk men så är ju inte fallet. Det räcker ju att sikta in fötterna i tofflorna och hasa till kylskåpet förutsatt att man handlat vilket jag ju heller aldrig gör. Därför tror jag att jag snart skulle kunna anmäla mig att i volontärsyfte agera ankare på en luftballong. Fast då skulle den väl bli så lätt och stiga så snabbt efter att jag hoppat av att passagerarna skulle sprängas av lufttrycket när den kom upp på för hög höjd så det är kanske ingen idé det heller.
När andra tränar ambitiöst och skriver träningsbloggar så funderar jag på vad jag ska kunna göra för praktiskt med mina fantastiska kebabrulleprojekt. Man kanske måste tänka lite långsiktigt på beach 2039 och jogga 300 varv runt sjön om dagen. Det är möjligt att det skulle kunna bli viss problematik om man bröt benet och var tvungen att hoppa på kryckor för då skulle väl dom knaka till och gå av som två björkkvistar och sprätta någon i ögat. Så skulle man återigen bli skyldig att betala skadestånd. Fast jag äter faktiskt annat än kebab emellanåt även om folk vid det här laget kanske börjat tro att jag är kebabens moderskepp. Istället för att bli åklagare, pilot eller chefsläkare så kan ju alltid jag skryta med att man har titeln kebabsmakare med mer välutvecklade smaklökar än Carl Jan Granqvist.
Å alla dyslektikers vägnar får jag be om ursäkt för en tretimmars läsning om flottig mat. Kanske man borde ta och skaffa sig en hobby, som att bli travkusk och sitta och studsa runt i en sulky hela dagarna eller nåt. Inte för att det nödvändigtvis skulle bli så mycket mer intressant att läsa om skavsår i arslet och flimmer framför ögonen för man skakat omkring bakom ett hästarsle dagarna i ända. Jag lovar att jobba på att skaffa ett intressantare liv tills nästa gång.
Kloppetikloppetiklopp
Telefontrakasserier, en skvätt sprit & eldiga toner
Då ligger man här som en formlös klump i sängen med datorn fastvuxen på magen. Har roat mig med att skriva ett arbete som tydligen kom att likna en doktorsavhandling på magisternivå, allt för att min lärare inte ska orka läsa och engagera sig utan istället skumma igenom det hela och stämpa på ett betyg så hon slipper mig. Förut när jag hade naturkunskap på distans blev min lärare till slut så less på mig att han vägrade ringa upp när jag skulle ha betygssamtal. Det var bara för att jag envisades med att det var jag som hade rätt och han fel vilket han måste tröttnat ganska rejält på, för när det plingade i hans telefon och han hörde att det var jag på andra sidan bara fräste han upphetsat:
"Jag har inte tiiiiiiid! Du får ringa imorgon". Klick.
Tror det hann bli nytt dygn sisådär 14 gånger innan han med en ljudlig suck berättade vad jag hade fått för betyg i kursen. Jag tackade så mycket och avslutade samtalet med "jajamensan, vi hörs!" varpå den stackaren skräckslaget slängde luren i örat på mig.
Om ett par timmar är det minsann officiellt fredag och jag planerar att handla upp halva bolaget. Minttu och Tequila står överst på listan och här ska bunkras så till den grad att det kan bli aktuellt att stjäla en truck för att frakta hem skiten. Det är ungefär precis ett år sen sedan jag och Hanna körde i oss ett par helrör med tarrkaste priten på polaget och dansade bugg på hennes balkong klockan fyra en eftermiddag så till och med plogbilen stannade och frågade om vi hade fest. Den mannen i hytten var så nyfiken vad vi höll på med att han till slut körde fram och tillbaka med bladet nere i asfalten så det slog gnistor i en fontän.
Imorgon blir det alltså att dra på lite hysterisk salsa och kasta salt och tequila åt alla möjliga håll och kanter för att få in en riktigt exotisk känsla. Sen är det bara att vänta tills det går förbi ett lämpligt offer som man kan fånga in och tejpa fast på en pall, dra på en bastkjol och tvinga sjunga Viva España medan han får klappra med kastanjetter i vild förtvivlan.
Extremt häftig musikvideo
Trevlig helg alla människor!
På söndag blir det en skvätt Antabus och en saftig kebabrulle.
Klirr
Upprörda trafikanter, närsynta tanter & borstade vägkanter
Kul att se att folk har börjat hitta tillbaka hit, då kan det ju vara ett plus i kanten om även jag själv gör det. Idag kan det väl inte ha undgått någon att hela Sverige verkar vara i uppror över att det seglat ned några slöflingor uppifrån. Detta orsakar sådant kaos att alla gubbar med keps blåhåller ännu hårdare i ratten så krogarna vitnar under skinnhandskarna och de närsynta tanterna med sina tjocka glasögon sitter närmare vindrutan än någonsin.
Det som är lustigt med detta är att folk kommer krypköra lika sävligt och långsamt även om det blir tio plusgrader ute. Folk verkar nämligen ha en benägenhet att ta fasta på att om det är halt så är det halt och därmed basta, även om sopbilen så har borstat upp varje befintligt gruskorn på vårkanten.
Skraap
Att passa sig för paraplydråpare, tröstlösa väderomslag & konsten att svepa fram på hjässan
Jag har kommit på hur farligt det egentligen är med såna här plötsliga omslag i vädret för folk blir så förbryllade när det börjar regna då man förväntar sig snö. En del verkar bli så distraherade att dom glömt bort hur man hanterar ett paraply för jag har varit millimeter ifrån att få ögonen utpetade ett antal gånger på stan idag. Just när jag trodde att kusten var klar och jag vågade räta upp mig så kom det en hetsig kärring från ingenstans som frenetiskt ryckte i paraplystången och ruskade runt på hela schabraket tills hon nästan tappade andan samtidigt som svordomarna haglade så löständerna glappade bakom det knallröda läppstiftet. Kan säga att hon inte blev på bättre humör av att glasögonen immat igen så hon inte såg något när hon stampade fram utan att veta vart hon egentligen gick.
I sådana situationer behöver man inte bara frukta för sitt liv och att bli spetsad av ett föremål det står "Dalarnas tidningar" eller "Löfbergs Lila" på (vilket inte skulle vara en särskilt häftig död att gå till mötes). Man får även som en bonus surt regnvatten stänkt i ansiktet varesig man vill eller inte men det kan väl vara gemytligt på sitt lilla vis det också. Jag har aldrig ägt ett paraply för jag tycker det ser jobbigare ut att skaka omkring på ett än att bara acceptera att man i värsta fall blir riktigt blöt så håret hänger som en sur ryamatta och man blir zebrarandig över hela kinderna för sminket rinner. Man är inte mycket snyggare när det är extrem värme, uppehållsväder och solen skiner heller för då blir man istället så flottig att om man snubblar kan man glida flera meter på pannan. Ska lägga förslag på att man i OS kan införa 100 meter pannsvettsglidning på lämpligt underlag. Kan man stå och se lagomt intelligent ut när man hänger lite nonchalant på en sopkvast i curling går det nog även när man surfar på sin egen skalle.
PS. Kom igen nu Tone Bekkestad och fixa lite snö för nu är det faktiskt
många svenskar som spottat och fräst när dom bytt till vinterdäck. DS
Dropp
