Konsten att tuta som ett tåg, botaniserande strapatser & uteslutna trattäventyr
Denna förbannade söndagsmorgon vaknade jag med ett ryck 06.40 för att förvirrat gnessa upp ur sängen så hastigt som möjligt och starta det extremt viktiga uppdraget att hitta hålslagaren.
Tydligen var det dags för ytterligare pedant organisation av hemmet och idag står det pappersarbete på menyn. Hade man haft en tiondel av dessa mödosamma kvinnliga hormoner i vanliga fall hade man kunnat bli auktoriserad revisor eller åtminstone låtsas att man har koll på läget, istället för det gamla vanliga:
"Du, har du sett min hårborste? Eller vad säger jag, nejfan, bilnyckeln. Den låg här för nån dag sen fast jag hade den i och för sig imorse. Min mobil, var är den nu då? Helt sjukt, NORDEAKORTET ÄR BORTA! Måste ha tappat det, lär nog ringa och spärra. Nähä, det låg i kylskåpet! Men var är mina skor... åh, titta där är solglasögonen jag letat efter!"
Det blir en krock i huvudet när man är så van vid att inte veta någonting och helt plötsligt så minns man var vissa saker ligger. Trots detta blir det fortfarande väldigt ofta panik när jag ska ut genom dörren, tidsoptimist som man är och med en stor badboll ivägen i färdriktningen så går det inte alltid som man tänkt.
Alla dagar ser i princip likadana ut och jag kämpar febrilt för min egen överlevnad vilket innebär att gå till kylskåpet x antal gånger i timmen för att se om det tillkommit något nytt. Snart får vi lov att hyra en mobil lyftkran för att jag ska kunna ta mig upp ur sängen och soffan. Är lika bra att bli strategiskt ståendes bredvid matbordet eller varför inte bara mitt i hallen som en malplacerad och otymplig prydnad, det är i princip så mycket nytta man gör nu.
Nu är det ungefär tre veckor kvar till nedsläpp och jag har aldrig haft tråkigare. En eloge till alla kvinnor i världen som tycker det är så fantastiskt att rulla runt och vara gravid. Mina bekanta säger medlidsamt att "ja, det blir ju sådär långtråkigt mot slutet", och jag säger att "nejnej, det har varit lika hela tiden".
Men nu ska vi tänka positivt, det blir ju roligt sen! Jajamensan. Sen...
Häj
Tydligen var det dags för ytterligare pedant organisation av hemmet och idag står det pappersarbete på menyn. Hade man haft en tiondel av dessa mödosamma kvinnliga hormoner i vanliga fall hade man kunnat bli auktoriserad revisor eller åtminstone låtsas att man har koll på läget, istället för det gamla vanliga:
"Du, har du sett min hårborste? Eller vad säger jag, nejfan, bilnyckeln. Den låg här för nån dag sen fast jag hade den i och för sig imorse. Min mobil, var är den nu då? Helt sjukt, NORDEAKORTET ÄR BORTA! Måste ha tappat det, lär nog ringa och spärra. Nähä, det låg i kylskåpet! Men var är mina skor... åh, titta där är solglasögonen jag letat efter!"
Det blir en krock i huvudet när man är så van vid att inte veta någonting och helt plötsligt så minns man var vissa saker ligger. Trots detta blir det fortfarande väldigt ofta panik när jag ska ut genom dörren, tidsoptimist som man är och med en stor badboll ivägen i färdriktningen så går det inte alltid som man tänkt.
Alla dagar ser i princip likadana ut och jag kämpar febrilt för min egen överlevnad vilket innebär att gå till kylskåpet x antal gånger i timmen för att se om det tillkommit något nytt. Snart får vi lov att hyra en mobil lyftkran för att jag ska kunna ta mig upp ur sängen och soffan. Är lika bra att bli strategiskt ståendes bredvid matbordet eller varför inte bara mitt i hallen som en malplacerad och otymplig prydnad, det är i princip så mycket nytta man gör nu.
Nu är det ungefär tre veckor kvar till nedsläpp och jag har aldrig haft tråkigare. En eloge till alla kvinnor i världen som tycker det är så fantastiskt att rulla runt och vara gravid. Mina bekanta säger medlidsamt att "ja, det blir ju sådär långtråkigt mot slutet", och jag säger att "nejnej, det har varit lika hela tiden".
Det känns som att vara ivägtvingad på en evighetslång partyresa till Ibiza med en grupp pryda, rostiga pensionärer som är med i IOGT-NTO. Sådär så att det inte riktigt passar sig att dansa striptease på borden, dricka sprit med tratt och skramla runt topless i en bastkjol medan man låter som en tågvissla och skriker "whooooh!". Nöjena finns liksom runtomkring en men man kan inte vara med. Eller ska jag säga bör?
Men nu ska vi tänka positivt, det blir ju roligt sen! Jajamensan. Sen...
Häj
Kommentarer
Trackback
