Ellie

Goddagens

Ibland får man ju för sig saker och tänker att "om jag bara hade det där" eller "om jag gjorde sådär så skulle allting bli helt makalöst fantastiskt". I mitt fall överensstämmer oftast inte förväntningarna med det slutgiltiga resultatet, för det brukar istället bli så eländigt att man får lust att gräva ner sig i sängen tills man får käften full med stoppning och aldrig nånsin komma upp igen. Idag var en sån dag där ingen madrass i världen hade varit djup nog för det katastrofala missödet jag råkat ut för.

Tidigare idag gick jag omkring på Åhléns för att köpa saker att renovera mig själv med innan det är dags att åka in till BB och kläcka. Det är inte så att jag har någon lust att se lika sliten ut som att jag redan skulle vara ensamstående tiobarnsmor. Att personalen ska stå och kasta ett getöga rakt upp i Agneta vare sig de vill eller inte räcker gott och väl för mig utan att man ska behöva känna sig som en antikvitet i övriga kroppen.

Hittade på en snabbfärgning för ögonbryn och fransar, vilket jag vid närmare eftertanke kom på att jag faktiskt behövde eftersom mina ögonfransar är lika ljusa som röven på en nyplockad kyckling när jag är osminkad. Spontant så känns det lite malplacerat att komma stylad upp till öronen när man bara ska ligga och bresa med benen, sminket skulle förmodligen ändå bara rinna och kladda ut sig så jag skulle se ut som en sotare i spöregn. Färga ögonfransarna, jajamensan. Helt genialiskt.

Kom hem och öppnade förpackningen, det var färggelé, framkallningsvätska och fan och hans moster i den där lilla asken. Det stod att man skulle skydda huden på ögonlocken med medföljande skyddcreme i form av något slags vaselin. Följde anvisningarna, lät det gå tre minuter enligt förpackningen. Tvättade bort, lite smått spänd på att se om man skulle se sådär naturligt fräsch ut som man ville få det till på förpackningen. Ingen skillnad överhuvudtaget. Vilken investering!

På riktigt nära håll kunde man se en viss färgnyans på sina ställen, men jag tänkte att det inte kunde skada att göra om det igen så det blev ordentligt. Men den här gången hade jag inte tålamod att smeta på skyddscremen (som man skulle vara mycket noga med för att "cremen färgar huden omedelbart"). När jag sedan började dutta på hamnade det naturligtvis utanför och upp på halva ögonlocket. Äh, det kan inte göra så mycket, varningstexter är överreklamerat, tänkte jag. Tills jag fick se hur huden omgående och sporadiskt antog en mörkare nyans av bajsbrunt.

Släppte allt jag hade i händerna och övervägde för en kort sekund att utropa ett riktigt tjejskrik i falsett men började istället gnugga bort skiten i 110 med sminkborttagningsmedel och vaselin. Ingenting släppte så jag fortsatte i vild panik att skrubba sönder halva ansiktet medan det i princip brann i huden. Efter tio minuter när jag var illröd och uppsvälld som ett babianarsle på vad som tidigare var ett ögonlock, verkade det som att jag skulle få lov att acceptera läget. Jag kommer helt enkelt få gå runt med svarta fläckar där i fyra veckor. I värsta fall.

Slutsatsen är att det är bättre att vara naturligt ful än påhittat halvsnygg. Har man ljusa ögonfransar, ja, då är det bäst att vänja sig vid att folk tycker man ser sjuk, trött och miserabel ut. Hellre det än att ögongloberna ska ploppa ut ur huvudet på grund av någon fransfärgning i alla fall. Påhitt är vad det är alltihop, det är därför jag ska vaxa benen nu. Få se om jag kommer behöva benproteser efteråt, spännande! Vill man vara fin får man lida så in i helvete.