Ellie

Sommaren verkar vara här och det ska pressas i solen, öppnas pilsner, köpas myggstift och tändas grillar samtidigt som ungar ska hålla käften och leka snällt medan man mitt uppe i alltihopa ska komma ihåg att sätta på gammelfarmor solhatten så hon inte torkar ihop till ett russin bredvid det billiga Rustaparasollet som vajar i den härliga hettan, kanske även påminna om löständerna innan man serverar den hårdstekta flintasteken som tagit eld och brunnit på gallret (men det låtsas man inte om). Bara för att vara omtänksam, bara för att vara snäll. Bara för att det är sommar och då ska alla vara glada.

Jag avundas folk som tar vara på semestern och göra något bra av tillfällena som ges utöver den. Såna som verkligen kan njuta av sommarkvällar lite automatiskt sådär. Själv är jag inte särskilt intresserad av sommar; jag blir inte gyllenbrun utan rödrandig, ölen tror jag garanterat smakar lika året runt och kött som kött på en rasslande grill oavsett om det är mygg i luften eller inte. Dessutom svettas jag som en höglandskossa på grönbete. Lite mindre charmig än alla andra som vanligt.

Vill understryka att sommar överlag är lite bättre än andra årstider, det finns nämligen fördelar med den också. Exempelvis så slipper man frysa när man ska snajda hem efter en efterfest klockan fem på morgonen och man tror att bara fiskmåsarna är vakna. Man sneglar vindögt på klockan och konstaterar förnöjt att "ingen är väl vaken i den tiden". En nackdel är dock att man faktiskt syns ganska så bra i paljettklänning och högklackat när bussarna börjar gå.

Sen är ju människor mer sociala av någon underlig anledning. Så fort man börjar komma in i juni nånstans så hejar folk glatt åt höger och vänster även fast man inte känner personen i fråga. Eller så kanske man precis mött en busschaufför. Det som man inte kan få särskilt mycket av på vintern men däremot på sommaren är ju förstås att åka raggarbil. Och dricka öl. Även om den kanske smakar lika i december och låtarna låter lika i februari. Det är något speciellt med sommar ändå, varesig man vill eller inte.

Sprak