Kvällens krögartips, hur man gör för att kocka till en katastrof & konsten att skilja på en byracka
God afton alla matälskare
I egenskap av självlärd mästerkock tänkte jag härmed dela med mig av min senaste á la carterätt grundad på mina breda kulinariska matlagningskunskaper. Hade jag varit gift med Per Morberg skulle han förmodligen torkat svett mer än någonsin efter att ha sett vad jag kan slänga ihop och säkerligen även börjat jaga mig lite lätt med förskäraren. Kanske även daska mig i huvudet med en oxbringa, men det är en annan historia.
Det är inte alltid lätt att vara disträ och susa omkring i sin egen värld och tänka på enhörningar och pingviner och vad Maud Olofsson har för slags trosor, för ibland slutar det väl sisådär. Speciellt om man håller på att laga något i köket, som denna gång när jag kom hem efter krogen och skulle fixa krubb.
Först kastade jag i ungefär ett kilo pyttipanna i stekpannan som jag också ska ha hällt på tre deciliter fet grädde på. Till detta ville jag tydligen ha tillbehör och kom då uppenbarligen på att potatis är trevligt så det fick bli strips till min flottiga och gräddiga pyttipanna. Men någonstans mitt uppe i alltihopa när jag började äta ur stekpannan, (höll antagligen i mig i spisknapparna för att orka stå upp - det blir så när man gått i högklackat en hel kväll) så glömde jag bort mitt projekt i ugnen. Så detta blev en överraskning åt min sambo när han på kvällningen skulle göra fläskfilé i ugn:
Jag har alltid varit stolt över vad jag gjort även om det har varit saker som gått käpprätt åt helvete, och det är väl ingen idé att skämmas över det här konstverket heller. Om man inte såg stripsen nånstans där under den himmelska mögelbädden hade man kunnat tro att det var min gråbock till hund som lagt sig på plåten för att ta en tupplur. Förvirrat skulle det ju sannerligen bli om jag någon gång på nåt konstigt vis skulle lämna strips i hundkorgen tills dom förvandlades till ett bergslandskap i miniatyr och sen undra varför han inte kommer när man ropar.
Men dagens kom-i-håg är alltså att hunden inte så ofta ligger i ugnen och stripsen sällan i hundkorgen, så några vidare förväxlingar kommer det nog inte bli. Det närmsta jag borde komma ordet "kock" skulle väl då vara kronärtskocka, såna är ju oftast ofarliga. Hädanefter är det nog bäst att hålla sig i soffhörnet där man inte kan ställa till allt för mycket.
Klart slut från Westbergs resturang!
Omnomnom
I egenskap av självlärd mästerkock tänkte jag härmed dela med mig av min senaste á la carterätt grundad på mina breda kulinariska matlagningskunskaper. Hade jag varit gift med Per Morberg skulle han förmodligen torkat svett mer än någonsin efter att ha sett vad jag kan slänga ihop och säkerligen även börjat jaga mig lite lätt med förskäraren. Kanske även daska mig i huvudet med en oxbringa, men det är en annan historia.
Det är inte alltid lätt att vara disträ och susa omkring i sin egen värld och tänka på enhörningar och pingviner och vad Maud Olofsson har för slags trosor, för ibland slutar det väl sisådär. Speciellt om man håller på att laga något i köket, som denna gång när jag kom hem efter krogen och skulle fixa krubb.
Först kastade jag i ungefär ett kilo pyttipanna i stekpannan som jag också ska ha hällt på tre deciliter fet grädde på. Till detta ville jag tydligen ha tillbehör och kom då uppenbarligen på att potatis är trevligt så det fick bli strips till min flottiga och gräddiga pyttipanna. Men någonstans mitt uppe i alltihopa när jag började äta ur stekpannan, (höll antagligen i mig i spisknapparna för att orka stå upp - det blir så när man gått i högklackat en hel kväll) så glömde jag bort mitt projekt i ugnen. Så detta blev en överraskning åt min sambo när han på kvällningen skulle göra fläskfilé i ugn:
Jag har alltid varit stolt över vad jag gjort även om det har varit saker som gått käpprätt åt helvete, och det är väl ingen idé att skämmas över det här konstverket heller. Om man inte såg stripsen nånstans där under den himmelska mögelbädden hade man kunnat tro att det var min gråbock till hund som lagt sig på plåten för att ta en tupplur. Förvirrat skulle det ju sannerligen bli om jag någon gång på nåt konstigt vis skulle lämna strips i hundkorgen tills dom förvandlades till ett bergslandskap i miniatyr och sen undra varför han inte kommer när man ropar.
Men dagens kom-i-håg är alltså att hunden inte så ofta ligger i ugnen och stripsen sällan i hundkorgen, så några vidare förväxlingar kommer det nog inte bli. Det närmsta jag borde komma ordet "kock" skulle väl då vara kronärtskocka, såna är ju oftast ofarliga. Hädanefter är det nog bäst att hålla sig i soffhörnet där man inte kan ställa till allt för mycket.
Klart slut från Westbergs resturang!
Omnomnom
Kommentarer
Trackback
