Konsten att bli ringmärkt, att fartygsragga & röda läppar på klamydiaekan
Hej mina vänner (å du mä)
Jag blir så förvånad över att folk fortfarande läser min elliefantblogg, trots att jag uppdaterar mer sällan än Lasse Berghagen behöver använda en stege för att rensa stuprören. Det har ändå hänt en del sen bara förra året vid den här tiden, tjoflöjt! Visslade det till en dag när karln kom hem med en kebab och frågade om vi skulle ta och gå till rådhuset. Så då gjorde man det och helt plötsligt var man ju gift.
Jag som alltid trott att jag skulle bli en sån där ensam och tragisk medelålders kvinna. Som skulle klä mig som om jag fortfarande var 20 fast det var minst 20 år sedan det var okej att använda såna kläder. Sen skulle jag väl få för mig att kärleken borde finnas ombord och till havs, så skulle jag hänga på kryssningsfartyg och altinera mellan Birka och Cinderella för att inte bli alldeles för igenkänd på ett utav dom. Dom skulle ju såklart inte få ana att jag var stammis och dessutom karlsugen så det fladdrade i tanttrosorna och vattnades i mungipan bredvid det röda läppstiftet.
(Är det inte ett fenomen med kvinnor i ålder 40 och uppåt som använder ett knallrött läppstift och tror dom är oerhört snygga? Som en del som i vissa fall verkar vill ge sken av att dom är sexiga och duktiga på att behaga mannens klockspel, så att säga, när det i själva verket ser ut som att dom fått en redig smäll på käften och fastnat med truten i en burk med lingonsylt.)
Jag skulle helt enkelt gå under hemlig identitet (åtminstone litegrann) och lägga dyra pengar på resor där jag ändå inte skulle hitta någon som skulle orka med att bo i en liten etta med tre katter och med ett fruntimmer som kedjeröker och spiller vin på de mest oanade ställen. Tack och lov så slapp ju den karln det scenariot, och även jag.
Ska uppdatera oftare hädanefter, har varit tekniska problem och själv har jag haft fysiska men snart så är jag igång igen som på den den gamla goda tiden. Ja, jag börjar dock känna mig som att jag vore 200 år ibland. Mer om detta vid ett annat tillfälle.
Svirrrrr
Jag blir så förvånad över att folk fortfarande läser min elliefantblogg, trots att jag uppdaterar mer sällan än Lasse Berghagen behöver använda en stege för att rensa stuprören. Det har ändå hänt en del sen bara förra året vid den här tiden, tjoflöjt! Visslade det till en dag när karln kom hem med en kebab och frågade om vi skulle ta och gå till rådhuset. Så då gjorde man det och helt plötsligt var man ju gift.
Jag som alltid trott att jag skulle bli en sån där ensam och tragisk medelålders kvinna. Som skulle klä mig som om jag fortfarande var 20 fast det var minst 20 år sedan det var okej att använda såna kläder. Sen skulle jag väl få för mig att kärleken borde finnas ombord och till havs, så skulle jag hänga på kryssningsfartyg och altinera mellan Birka och Cinderella för att inte bli alldeles för igenkänd på ett utav dom. Dom skulle ju såklart inte få ana att jag var stammis och dessutom karlsugen så det fladdrade i tanttrosorna och vattnades i mungipan bredvid det röda läppstiftet.
(Är det inte ett fenomen med kvinnor i ålder 40 och uppåt som använder ett knallrött läppstift och tror dom är oerhört snygga? Som en del som i vissa fall verkar vill ge sken av att dom är sexiga och duktiga på att behaga mannens klockspel, så att säga, när det i själva verket ser ut som att dom fått en redig smäll på käften och fastnat med truten i en burk med lingonsylt.)
Jag skulle helt enkelt gå under hemlig identitet (åtminstone litegrann) och lägga dyra pengar på resor där jag ändå inte skulle hitta någon som skulle orka med att bo i en liten etta med tre katter och med ett fruntimmer som kedjeröker och spiller vin på de mest oanade ställen. Tack och lov så slapp ju den karln det scenariot, och även jag.
Ska uppdatera oftare hädanefter, har varit tekniska problem och själv har jag haft fysiska men snart så är jag igång igen som på den den gamla goda tiden. Ja, jag börjar dock känna mig som att jag vore 200 år ibland. Mer om detta vid ett annat tillfälle.
Svirrrrr
Kommentarer
Trackback
