Konsten att leva i ett ekande eko, ekologiska ekapader & årstidserövringar
Hoho
Nu har jag ansträngt mig så det gnisslat och funderat lite över varför det inte kommit nåt i bloggen senaste århundradena. Det kan bero på 1) att jag är senil. 2) Att jag har dåligt minne. 3) Att jag inte minns vad jag gjorde igår. Det är bara allmänt svårt när det för det mesta känns som man ligger på samma intelligensnivå som barnen i Fem myror är fler än fyra elefanter när dom ljudar sina namn lite efterblivet. Hur föräldrarna kunde vara så skeva att dom döpte sina små barn till saker som Agata, Egon, Bosse och Gunnar är för övrigt en gåta i sig för mig, kan vara så att det boffats ett par bloss för mycket på jazztobaken. Ungefär som att Peps Persson vore far till alla barnen.
Nog för att den typen av namn börjar komma tillbaka nu men när jag var liten (eller ja, lite yngre) var det ju bara dom gamla rävarna på äldreboende som hette liknande. På tal om äldre människor så har ju dom många brokiga historier att berätta från deras uppväxt som exempelvis timmerflottning, avsaknad av leksaker så man fick leka med kottar och pinnar, att skolbussen eventuellt kom eller inte alls och om den inte gjorde det var det tio mil att gå, förmodligen barfota och om man då kom fram till skolan levande fick man ändå stryk av läraren på fastande mage eftersom det var svält och fattigdom.
Man skulle kunna säga att man hade ett allmänt oflyt. Så tycker dagens ungdomar att det är lite jobbigt att resa sig och gå till kylskåpet under reklampausen. Men vad vet man, man kan ju glömma lyfta på fötterna över tröskeln och gud vet hur ett sådant äventyr kan utveckla sig. Själv sitter jag för det mesta väldigt bra i soffan där jag kan omringa mig med kuddar så jag inte ramlar ur i ren panik när fågeln börjar skrika i vad som verkar vara ett försök att efterlikna brandvarnaren. Lugnt och fridfullt för det mesta, med andra ord.
Snart är det dessutom vår, då kanske folk börjar bli lite trevliga igen. Det är det som brukar hända, alla går omkring och tjurar över allt så länge det är snö på backen men när det är töväder så är allt så himla trevligt.
- Jag bröt revbenen igår när jag skulle hänga upp gardiner, men det gör inget för snart är det påsk. Sen råkade jag köra sönder bilen på en refug och halva karossen släpade efter, det var bara för jag blev bländad av solen men det gör ju inget för det är ju sånt härligt väder.
Meepmeep
Nu har jag ansträngt mig så det gnisslat och funderat lite över varför det inte kommit nåt i bloggen senaste århundradena. Det kan bero på 1) att jag är senil. 2) Att jag har dåligt minne. 3) Att jag inte minns vad jag gjorde igår. Det är bara allmänt svårt när det för det mesta känns som man ligger på samma intelligensnivå som barnen i Fem myror är fler än fyra elefanter när dom ljudar sina namn lite efterblivet. Hur föräldrarna kunde vara så skeva att dom döpte sina små barn till saker som Agata, Egon, Bosse och Gunnar är för övrigt en gåta i sig för mig, kan vara så att det boffats ett par bloss för mycket på jazztobaken. Ungefär som att Peps Persson vore far till alla barnen.
Nog för att den typen av namn börjar komma tillbaka nu men när jag var liten (eller ja, lite yngre) var det ju bara dom gamla rävarna på äldreboende som hette liknande. På tal om äldre människor så har ju dom många brokiga historier att berätta från deras uppväxt som exempelvis timmerflottning, avsaknad av leksaker så man fick leka med kottar och pinnar, att skolbussen eventuellt kom eller inte alls och om den inte gjorde det var det tio mil att gå, förmodligen barfota och om man då kom fram till skolan levande fick man ändå stryk av läraren på fastande mage eftersom det var svält och fattigdom.
Man skulle kunna säga att man hade ett allmänt oflyt. Så tycker dagens ungdomar att det är lite jobbigt att resa sig och gå till kylskåpet under reklampausen. Men vad vet man, man kan ju glömma lyfta på fötterna över tröskeln och gud vet hur ett sådant äventyr kan utveckla sig. Själv sitter jag för det mesta väldigt bra i soffan där jag kan omringa mig med kuddar så jag inte ramlar ur i ren panik när fågeln börjar skrika i vad som verkar vara ett försök att efterlikna brandvarnaren. Lugnt och fridfullt för det mesta, med andra ord.
Snart är det dessutom vår, då kanske folk börjar bli lite trevliga igen. Det är det som brukar hända, alla går omkring och tjurar över allt så länge det är snö på backen men när det är töväder så är allt så himla trevligt.
- Jag bröt revbenen igår när jag skulle hänga upp gardiner, men det gör inget för snart är det påsk. Sen råkade jag köra sönder bilen på en refug och halva karossen släpade efter, det var bara för jag blev bländad av solen men det gör ju inget för det är ju sånt härligt väder.
Meepmeep
Kommentarer
Trackback
