Att frysa fast och fräsa omkring, flåsa och fara & hur man gör för att fläkta sitt fordon
Goddagens vänner
Vinter i all ära men då ska man nog inte äga någon bil och ha bråttom till jobbet på morgonen. I förrgår hade nämligen varenda dörr frysit fast så där fick jag vackert stå och bryta och bända som en avlägsen släkting till Svartenbrandt med svetten lackandes någonstans mellan öronmuffarna och huvudet kl. 07.40 på morgonen. Alla andra på gatan hade redan lämnat gatan så där fick jag stå ensam med skammen och en bildörr som small som en atombomb bara man nuddade handtaget.
Till slut fick jag upp skiten och lyckades ta mig in efter att förmodligen ha sett ut som en levande höbal som gjorde ett försök att ta sig in i en gammeldags kiosklucka. Eftersom jag alltid haft garage när det varit minusgrader ända sen jag fick körkort så var jag inte beredd på att behöva skrapa rutorna. Så det var bara att knäcka sönder en CD-skiva jag säkert kommer ångra i 200 år att jag hade sönder, "Romanticos Latinos" från 1998 eller något åt det hållet (det var en gång i tiden jag hade min latinamerikanska period men det är en lång historia).
Även fast jag skrapat så blev det ju imma på rutan så jag fick sitta uppklistrad mot ratten med en hållning som Quasimodo som gett upp allt hopp om livet och kisa och svaja som en pärluggla för att överhuvudtaget kunna se något ut genom den smala springa jag åstadkommit med handen. Ett par tvärbromsningar och springande fotgängare senare var jag framme vid jobbet och nu vet jag hur plågsamt det är med igensnöade rutor på vintern.
Så fridens liljor till samtliga ägare med isskrapor, vi får hoppas med en varm vinter eller riktigt långa skarvsladdar så man kan beväpna sig med hårtork och springa runt som exalterade fnissiga bögfrisörer hela bunten och blåsa på våra fordon. Det tar vi ett rungande hallelujah och en gospel på.
Gnirk gnirk
Vinter i all ära men då ska man nog inte äga någon bil och ha bråttom till jobbet på morgonen. I förrgår hade nämligen varenda dörr frysit fast så där fick jag vackert stå och bryta och bända som en avlägsen släkting till Svartenbrandt med svetten lackandes någonstans mellan öronmuffarna och huvudet kl. 07.40 på morgonen. Alla andra på gatan hade redan lämnat gatan så där fick jag stå ensam med skammen och en bildörr som small som en atombomb bara man nuddade handtaget.
Till slut fick jag upp skiten och lyckades ta mig in efter att förmodligen ha sett ut som en levande höbal som gjorde ett försök att ta sig in i en gammeldags kiosklucka. Eftersom jag alltid haft garage när det varit minusgrader ända sen jag fick körkort så var jag inte beredd på att behöva skrapa rutorna. Så det var bara att knäcka sönder en CD-skiva jag säkert kommer ångra i 200 år att jag hade sönder, "Romanticos Latinos" från 1998 eller något åt det hållet (det var en gång i tiden jag hade min latinamerikanska period men det är en lång historia).
Även fast jag skrapat så blev det ju imma på rutan så jag fick sitta uppklistrad mot ratten med en hållning som Quasimodo som gett upp allt hopp om livet och kisa och svaja som en pärluggla för att överhuvudtaget kunna se något ut genom den smala springa jag åstadkommit med handen. Ett par tvärbromsningar och springande fotgängare senare var jag framme vid jobbet och nu vet jag hur plågsamt det är med igensnöade rutor på vintern.
Så fridens liljor till samtliga ägare med isskrapor, vi får hoppas med en varm vinter eller riktigt långa skarvsladdar så man kan beväpna sig med hårtork och springa runt som exalterade fnissiga bögfrisörer hela bunten och blåsa på våra fordon. Det tar vi ett rungande hallelujah och en gospel på.
Gnirk gnirk
Konsten att vara vulgär, ha samvaro med en vattenmelon & att besvära sitt samvete
God eftermiddag
Nu är det ungefär tre veckor sen jag skrev, det börjar ta sig som pyromanen sa.
Igår kom jag att tänka på hur osmickrande man kan vara emellanåt och på dom gånger man gått omkring hemma och varit lite smått alldaglig men samtidigt så oändligt och obeskrivligt ful. Dessutom har man vid sådana tillfällen lyckats hamna i hissen med folk fast man innerligt hoppats att ingen skulle kliva in och att man hellre rasat ner i hisschaktet än att dela dom trånga kvadratmetrarna med en okänd människa som synar en uppifrån och ner med stora, skrämda ögon.
Jag menar dom dagar man satt upp håret med en träslev och har mjukisbyxor på sig som knappt sitter uppe för man råkat dragit ur snöret som man inte fått tillbaka trots att man försökt för kung och fosterland och har något annat underligt upptill, som en klänning för att det är det enda som är rent. Allra värst har det varit vid dom tillfällen när man efter många om och men fått tag på en tvättid man väntat på i ett halvår, har det sista plagget kläder på sig och släpar ur fem stora IKEA-säckar för att se ut som någon som inte har någon inredning hemma utan bara kläder från golv till tak.
Det är ganska lustigt vilka slutsatser man kan dra av andra människor bara utifrån vad dom pysslar med. Om någon står i kön på affären med vagnen full av toalettpapper är det ju lätt att man tänker att det är någon som tillbringar över halva sin livstid på skithuset och mysbajsar med doftljus och en bunt veckotidningar med en leende kungafamilj på omslaget. Ett exempel på detta är för ett tag sen då en manlig bekant ringde till mig och var tämligen upprörd över ett problem han inte visste hur han skulle lösa.
- Ellie, du måste hjälpa mig! hörde jag min upprörda vän flåsa på andra sidan luren.
- Med vadå?
- Jag måste ha kondomer! Nu lät det som att han var nära att kollapsa.
- Jaha, är det inte bara att köpa det då? Du är ju en vuxen karl.
- Nej, för jag tror att kassörskan tänker att jag ska hem och ligga!
- Men du ska ju tydligen det?
- Jo, men ändå! Dessutom ska jag handla en vattenmelon och hur ser det ut?!
Det hela slutade med att jag omgående fick möta upp honom på stan, diskret langa ut det omtalade gummit och sedan snabbt smyga ner dom i väskan åt min nervösa svettiga vän som stod och kedjerökte med sammanbitna käkar. Det kändes onekligen som man genomförde en kriminell handling, men det vore enligt honom ännu värre ifall om tanten i kassan på ICA skulle få för sig att lägga ihop 1 + 1 och tro att han skulle hasta iväg och ha sexuellt umgänge med en frukt.
Saker och ting är inte alltid vad det ser ut att vara, bara lite annorlunda. Att jag råkar äga en diskborste behöver ju inte det betyda att jag använder den och att jag har tvättmedel i städskåpet innebär inte nödvändigtvis att jag lägger det i facket på maskinen där man brukar. Det är inte så lätt att ställa om sig från ungkarlslivet, men att inte äta på engångstallrikar måste trots allt vara ett steg i rätt riktning. Det kanske blir kvinna av mig en dag också, men man ska ju inte lova för mycket.
Chopchop
Nu är det ungefär tre veckor sen jag skrev, det börjar ta sig som pyromanen sa.
Igår kom jag att tänka på hur osmickrande man kan vara emellanåt och på dom gånger man gått omkring hemma och varit lite smått alldaglig men samtidigt så oändligt och obeskrivligt ful. Dessutom har man vid sådana tillfällen lyckats hamna i hissen med folk fast man innerligt hoppats att ingen skulle kliva in och att man hellre rasat ner i hisschaktet än att dela dom trånga kvadratmetrarna med en okänd människa som synar en uppifrån och ner med stora, skrämda ögon.
Jag menar dom dagar man satt upp håret med en träslev och har mjukisbyxor på sig som knappt sitter uppe för man råkat dragit ur snöret som man inte fått tillbaka trots att man försökt för kung och fosterland och har något annat underligt upptill, som en klänning för att det är det enda som är rent. Allra värst har det varit vid dom tillfällen när man efter många om och men fått tag på en tvättid man väntat på i ett halvår, har det sista plagget kläder på sig och släpar ur fem stora IKEA-säckar för att se ut som någon som inte har någon inredning hemma utan bara kläder från golv till tak.
Det är ganska lustigt vilka slutsatser man kan dra av andra människor bara utifrån vad dom pysslar med. Om någon står i kön på affären med vagnen full av toalettpapper är det ju lätt att man tänker att det är någon som tillbringar över halva sin livstid på skithuset och mysbajsar med doftljus och en bunt veckotidningar med en leende kungafamilj på omslaget. Ett exempel på detta är för ett tag sen då en manlig bekant ringde till mig och var tämligen upprörd över ett problem han inte visste hur han skulle lösa.
- Ellie, du måste hjälpa mig! hörde jag min upprörda vän flåsa på andra sidan luren.
- Med vadå?
- Jag måste ha kondomer! Nu lät det som att han var nära att kollapsa.
- Jaha, är det inte bara att köpa det då? Du är ju en vuxen karl.
- Nej, för jag tror att kassörskan tänker att jag ska hem och ligga!
- Men du ska ju tydligen det?
- Jo, men ändå! Dessutom ska jag handla en vattenmelon och hur ser det ut?!
Det hela slutade med att jag omgående fick möta upp honom på stan, diskret langa ut det omtalade gummit och sedan snabbt smyga ner dom i väskan åt min nervösa svettiga vän som stod och kedjerökte med sammanbitna käkar. Det kändes onekligen som man genomförde en kriminell handling, men det vore enligt honom ännu värre ifall om tanten i kassan på ICA skulle få för sig att lägga ihop 1 + 1 och tro att han skulle hasta iväg och ha sexuellt umgänge med en frukt.
Saker och ting är inte alltid vad det ser ut att vara, bara lite annorlunda. Att jag råkar äga en diskborste behöver ju inte det betyda att jag använder den och att jag har tvättmedel i städskåpet innebär inte nödvändigtvis att jag lägger det i facket på maskinen där man brukar. Det är inte så lätt att ställa om sig från ungkarlslivet, men att inte äta på engångstallrikar måste trots allt vara ett steg i rätt riktning. Det kanske blir kvinna av mig en dag också, men man ska ju inte lova för mycket.
Chopchop
