Ellie

En hyllning till de trebenta

Det här inlägget vill jag tillägna alla killar därute som någon gång i livet genomgått detta trauma. Jag har själv bevittnat en del situationer när plågan och skräcken i era ögon varit lika stor som att bli tvingad att spendera varje dag omkringklapprandes i klackskor och kortkort eller bo hemma med mamma för resten av livet. När man bedjande sett er önska att ni för allt i världen inte vore där just då utan hemma med fötterna nerkörda i de fyrkantiga noppiga tubsockorna i ett stabilt läge på soffbordet med en pilsner i näven. Nämligen dom gångerna ni fått lov att följa med eran tjej på shopping.

De flesta män jag känner har sällan eller aldrig något sug efter att springa omkring och pilla på små söta tröjor i olika material eller beundra höjden/bredden/längden/färgen/mönstret på en sko. Det är inte heller så ofta man ser två personer av det manliga könet gå in två och två i en provhytt för att sedan utbrista massa uppmuntrande kommentarer med hög stämma och kvittrande toner för att sedan avsluta hela tillställningen med "du är sååå fin!", "nej, det är DU som är det!"

Alla gånger som en tjej undrar om klänningen är fin eller om hon ser tjock ut i det där plagget jämfört med det första i kombination med det andra eventuellt tillsammans med det tredje, så kan jag förstå att ni svarar på måfå. Om någon skulle ställa så mycket frågor till mig under ett besök på stan eller inför en fest eller liknande skulle jag förmodligen hellre tänka på hur Lasse Kronér ser ut i tajta trikåer och känna ett större engagemang.

Om det vore tvärtom och killarna började fråga oss "dom här skorna, visst får dom mig att se kortare ut? Och slipsen, hallå den här färgen kan väl knappast passa till mina ögon?" etc, så skulle man inget annat än att filtrera 95%, svara ibland och hoppas på att det blev rätt. För om en tjej får ett svar hon inte är nöjd med så följer ett antal upprörda följdfrågor så det gäller att känna in både stämning och situation för att inte hamna under ett korsförhör som kan pågå i åratal. "Kommer du ihåg den där gången 2002 när du sa att den där kjolen... vad menade du med det egentligen?"

Så därför vill jag ge en stor eloge till alla er grabbar som lyckas genomlida detta genomgående drag som de flesta kvinnor verkar ha. Ni har inte bara ett tålamod av plåt utan är även egentligen professionella på att läsa av oss. Det är väl bara det att ni ibland kanske hellre skulle äta pölsa till frukost, lunch och middag tills domedagen än att försöka klara er igenom frågor som inte ens en fullfjädrad politiker skulle kunna slingra sig ifrån.

Avslutar med klippet på tjejen som har lite utav ett klädproblem.