Ellie

God eftermiddag

Idag har jag funderat över hur många människor jag lyckats snubbla och trampa på genom åren. Kom att tänka på det när jag skulle gå ut med hunden imorse och jag vred om portlåset och sparkade upp dörren med samma och styrka och hastighet som vanligt med blicken någonstans i perferin. Efter ett bastant kliv ut hördes det något som lät som en samling skogsmöss under en ångvält, jag tittade ner och fick se en upprörd unge med stora vettskrämda ögon. Jag tittade förvånat ner och undrade om den (kön oidentifierbart) inte skulle akta på sig. Men istället för att sladda iväg med trehjulingen och skrika lungorna ur sig efter mamma som ett barn vanligtvis brukar göra så tittade den bryskt upp på mig medan den rullade fram och tillbaka med mord i blicken. För en stund så kändes det som att jag var med i en Stephen Kingfilm och väntade på vad som skulle bli dess nästa drag. Det hände ingenting så jag tog ett stadigt steg över det lynniga lilla livet och ryckte med mig jycken.

Skulle inte bli det minsta förvånad om man fick ghettots alla ungar efter sig med eldfacklor och spjut nästa gång man går ut. Det var som i vintras när jag kom gåendes ner från parkeringen och skymtade plötsligt något rött som flög mot mig med ett skärande primalskrik. En invandrarunge hade bestämt sig för att jag skulle bli en levande måltavla för hans halvrostiga pulka och eftersom jag inte ville fara åt helvete som en kägla och bryta lårbenshalsen så var det rätt bråttom att akta på sig. Eftersom dom ändå inte förstår vad man säger så lät jag hunden leka med hans fula leksak innan jag avlägsnade mig.

Nästa gång jag skulle passera samma ställe hörde jag en armé av småfolk som skrapade omkring på kullen med sina plastgrejer och under ledning av en albansk glosögd maffiaunge åkte dom allihop samtidigt på signal. Fast istället för att gå ivägen så man hade blivit invalidiserad för resten av livet så stannade jag, varpå hela flocken krockade med varandra i 110. Den ena var mer förbannad än den andra och den tredje skrek högre än den fjärde för att planen att mosa den rödhåriga tanten inte gick i lås. Det är tur att man ska värna om barnen eftersom dom är framtiden eller vad det är man brukar säga. Vill man ha livhanken i behåll borde dom inte få leka med något annat än kottar och kvistar, åtminstone inte så länge det finns tillstymmelse till att dom bildar en fanatisk stridstrupp med hjälp av vinterleksaker som en halvkass version av Flugornas herre.

Förutom att ha halvt trampat ihjäl en annan människa idag så var det inte alltför längesen som jag gick på stan och höll på att göra samma sak. Det var när jag gjorde min sedvanliga fredagsrunda och hade glömt köpa cigaretter. När jag kom på detta så tvärstannade jag, vände helt om men kom inte så långt då det tog stopp. Allting gick i slow motion när det enda jag såg var mina shoppingkassar som svävade omkring i ultrarapid luften och jag dubbelvikt tog emot mig i två handtag för att rädda min egna kroppshydda. Jag var bara någon centimeter från en gapande mun och när jag insåg att dessa handtag satt på en permobil och att personen i den var skapligt handikappad så började hetta mer om kinderna än om jag skulle lagt en ansiktsmask med chilifrön och tabasco. Hade foten på ett däck och kunde därmed skjuta ifrån mig för att komma i ett upprätt läge, bad stammande om ursäkt och såg sedan hur den stackars pojken i tystnad gjorde en piruett och gasade därifrån.



Är det något jag önskar mig så är det inte pengar och att vara framgångsrik, utan att låta andra människor få ha sina lemmar i ett välbehållet skick trots att jag är i närheten. Annars kan det bli en dyr historia så man i slutändan hamnar på Hinsebergsanstalten för att man försökt få ihop till skadestånd till var och varannan människa. Det kan med andra ord sluta med kriminalitet om man är för klumpig så därför ska jag se om det finns några slags kvällskurser att söka så man blir lite lättare på foten, nåt i stil med vett och etikett. För det vet jag ju inte heller vad det är för något.

Roaah