Ellie

Gooo eftermiddag Sverige

Idag fick jag bevisat att jag måste sluta hälla i mig koffein för glatta livet en halvtimme innan jag tänkt sova. Det slutade inte helt oväntat med att jag var så speedad att ögonen höll på att ploppa ur. Jag hade dessutom säkerligen kunnat spela både Für Elise och Beethovens femte symfoni felfritt med tårna. Någon gång måste jag ha fått kortslutning för på morgonen blev man både vettskrämd och panikslagen vid blotta åsynen av vad klockan var. Höll på att ramla handlöst ur sängen men lyckades kontrollera spirorna in på toaletten för att sedan köra mascaran över näsan och sprätta iväg ena linsen ner i badkaret. Eftersom jag är närmast helblind utan och avståndsbedömningen blir lika med noll så slog jag naturligtvis pannan i kanten när jag skulle leta efter den. 

Efter några få men ack så intensiva minuter var jag på väg mot skolan i vad som kan ha varit mitt högsta tempo någonsin. Nu tror jag att jag vet varför motionerande medelålders tanter med stavar går så fruktansvärt fort. Antingen har dom bråttom och försöker svinga sig fram för dom tror det går fortare eller så har dom blivit skrämda av något. För jag kan inte för mitt liv förstå hur man frivilligt vill guppa fram så frenetiskt i den hastigheten, varken med eller utan stavar. Det är ju rent vansinne. Lyckades till slut komma fram med två minuters marginal men visste knappt vad jag hade för identitet efter det uppvaknandet. Det var tur att man inte blev försatt i en situation då man skulle presentera sig för då hade jag nog svarat att jag heter Gunhild Andersson och kommer från Flogsta.


Nu är det dags för fröken Westberg att leta efter föda i skåpen, undrar om det får det bli kokt potatis med senap. Till och med ketchupen är nämligen slut och jag vet inte hur gott det är med potatis och hallonsylt. I skafferiet finns det i princip bara tacokrydda men det kan ju hända man kan göra något kreativt med den tillsammans med sylten och äta det som en slags påhittad mexikansk gröt. Eller så kanske det är hög tid att dra på sig fritidsoverallen, köra in händerna i ett par stavar och dra fram som en hurtig virvelvind till affären. Är man inte pensionär och har lite att göra kan man ju alltid låtsas vara en. Så om det är något rödhårigt som sveper förbi så är det bara en hungrig Ellie. Denna varelse brukar för det mesta inte attackera allmänheten men hon uppskattar i detta kritiska tillstånd kebabrullar (med mellanstark sås för den som tänkt pröva mata).

Svisch