Ellie

Godkväll

Jag har kommit fram till att jag måste bo i det mest spännande området i landet, om man inte räknar med Rosengård, Rinkeby eller något annat halvkriminellt ställe. Här går hälften av dom utländska männen efter frun med en påk i handen, (hon skulle säkert ändå inte kunna rymma i vilket fall då sikten måste vara tämligen begränsad under en fladdrande burka) och områdets ungar verkar ha som projekt att bygga upp ett eget samhälle influerat av Flugornas herre. Utöver detta vet man aldrig vad det är för oidentifierbara saker på hissgolvet (oftast kiss) eller kletat på spegeln (i nio fall av tio snor) så man vet aldrig vad morgondagen bär med sig i sitt sköte. På tal om män och skrev, stackars karlarna i haremsbyxor som väntar på att föda Muhammed. Känns lite som att dom väntar för gäves på nåt som inte kommer hända, dom skulle lika gärna kunna gå med i Kombilotteriet. 



Hursomhelst är Järnet ändå ganska idylliskt, lungt och stilla även fast det är några få timmar om dygnet. Igår däremot, i den tiden man är van att grannarna ger upp sina vardagliga sammankomster med släkten i porten bredvid och det vanligtvis brukar bli tyst, började det istället dunka och smälla i trapphuset så det vibrerade i väggarna. Spaningsledare, infiltratör och hemlig agent som jag är på min fullspäckade fritid smög jag ut och lyssnade. Samtidigt öppnade tjejen mittemot och från våningen över kom det en kille nedstudsandes för trappan som var så nyfiken att han stormade ut i bara kalsongerna. Det var två poliser som stog och skrek att någon skulle öppna dörren, så jag tänkte springa in och hämta lite popcorn. Dom andra grannarna gav upp ganska omgående och gick tillbaka in till sig men en Westberg ger inte upp i första taget, speciellt inte om det är razzia på gång.



Personen på andra sidan dörren verkade vara lite envis så till slut fick dom lov att bryta upp dörren medan jag stod som en staty med uppspärrade ögon och höll på att svimma av adrenalin. Så småningom sa den ena polisen till den andra att personen i fråga var både kall och stel, så med min blicksnabba uteslutningsmetod kunde jag komma fram till att han nog inte lät bli att öppna för att han var trotsig. Man kanske skulle ta och söka till polishögskolan, för hur framstående skulle man inte bli inom det yrket. Jag var ju tvungen att dela med mig av informationen till min nyfikna granne idag så jag berättade vad jag hade hört. Att den högljudda historien slutade med att någon kastat in handduken, varpå hon svarade: "jahaa, det var ju tur att det inte var nåt värre".

Ja, nog var det tur att det bara var ett dödsfall. Inte för att jag såhär på rak arm kan komma på något som kan vara värre. Kanske en helg med svärmor eller att ha en fru som springer och rycker ur TV-sladden när det är slutspel i hockey för att hon vill prata känslor. Så nu vet ni gott folk att det finns förfärligare saker än att trilla pinn, det kan ju om inte annat bringa lite ljus i en hopplös vardag. När Gud stänger en dörr öppnar han ett fönster eller hur man brukar säga, och i det här fallet stämde det nästan för jag fick ju se inte bara en, utan två batonger. Det är svårt att inte bli lite salig och pånyttfödd av den åsynen.

Dagens lukt i trapphuset:
Sill i dill och en liten lök

Dunk