Att lägga upp i den ljuvliga fotöljen, ljudliga plågor & fängslande angelägenheter

Barambaram

Gårdagen var precis som alla andra dagar inte särskilt innehållsrik men man lever ändå. På eftermiddagen lockade jag in Paulsson i min vinröda kebabvagn så åkte vi och handlade i Borlänge. Redan i första rondellen fick jag påbackning av instruktörskan på passagerarsidan som påstog att jag gjorde massa konstiga saker när jag skulle svänga vänster vilket blev ett hett diskussionsämne dom närmsta timmarna. Idag slog det mig varför vi kan gaffla om småsaker tills ämnet blir mossigt och det kan bero på att min kära väninna också är rödhårig. Detta säger man är ett genomgående karaktärsdrag för individer med denna typ av pigment.


Vad som även brukar vara typiskt för rödhåriga är att man har hög smärttröskel. Detta har det dock blivit lite si och så med på senare år för min del. Nuförtiden brukar jag för det mesta skrika chockartat i falsett, bryta ihop och gråta för mig själv i en kvart om jag får en sticka i fingret eller klämmer mig i en skåpdörr. Kanske beror det på att man börja bli gammal för förr tillbaks kunde jag snubbla och köra ansiktet en halvmeter i gruset utan att det gjorde mig något. Jag kanske måste lägga ut en hinderbana med häftstift, rakblad och sågklingor i lägenheten för att bli härdad. Man ska ju trots allt åtminstone försöka överleva ett par år till innan man lämnar in så då är det kanske bäst att vara lite tålig.

Eftermiddagen kommer bli spännande och nervkittlande i ordets bemärkelse då jag ska få ta sats och studsa upp i den berömda stolen (som för övrigt är fantastisk bekväm och skulle kunna vara en möbel framför min tv) för att visa underredet och ta cellprov. Precis som hos tandläkaren så finns det ingen roligare situation att försöka hålla igång kallprat än när det inte riktigt passar sig. Personen som försöker vara så smidig som möjligt i sitt intima arbete blir ofta lite besvärad när man ställer en massa frågor, och det är just i det ögonblicket man ska säga "happ... annars då? Knallar å går eller?"

Så snart kommer tant barnmorska få det hett om öronen för man måste trots allt betala 100 kronor vid besöket och då tycker jag att man ska få ut det mesta möjliga av upplevelsen. Inte lägger jag ut ett sånt belopp för att ligga och vara tyst när det går att få veta så mycket trevligt om Gunnel, 62 eller vem som målat väggarna på mottagningen. Det är sällan man får en motfråga men man förstår ju att det kanske är jobbigt att bli bästis med alla som visar skinkorna i lodrät position.

Gnirk


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0