Lyckoströmmar, rökdykardrömmar & att sväva över Svärdsjögatan
Nu ska jag berätta om ett besked
som fick mig att bokstavligt talat klappa ihop på alla fyra på golvet och stortjuta av lycka, tårkanalerna stog som en fontän och jag hade ett rejält Oprah-moment. En av mina bästa vänner har nämligen hittat en sån sanslöst bra kille som minst sagt verkar vilja ge henne världen men mjukstartar med att ta med henne utomlands imorgon som en överraskning. Man blir bara så exalterad att det spritter i högerlåret när man vet att någon kommer ge sin vän all lycka. Så blödig som jag är så börjar jag gråta så fort någon annan blir glad eller fuktig i ögonen, vilket gör att jag exempelvis undviker känslosamma filmer på bio för att inte blöta ner popcornen och hulka så jag stör resten av salongen. Vart jag vill komma med detta är att jag är så glad och önskar dessa turturduvor lycka till i deras framtida liv tillsammans och succé med barnproduktionen (med såna bra gener är det omöjligt att misslyckas). Jag vill även passa på att slänga in en ansökan om att vara brudtärna vid bröllopsceremonin eftersom det är det närmaste jag någonsin kommer komma både präst och altare och tur är väl kanske det.
Från sprutande tårar till att visa bägge tandraderna, ibland kommer jag att tänka på saker som hänt som kan få mig att nästan skratta till döds. Dagens flashback var när jag och Hanna i somras varit på pizzeria och shoppat lite för att ta med oss och äta vid Slussen. Vi hamnade i en mycket hetsig diskussion om vart i stan dom bästa kebabrullarna fanns och Hanna som körde blev så medryckt att hon glömde stanna vid huvudleden uppför Svärdsjögatan. Förutom det gasade på allteftersom hon blev mer och mer upprörd över hur fel hon tyckte att jag hade. Alldeles innan vägen korsas finns det ett upphöjt övergångsställe och där kom vi i full fart. Allt gick i fullständig slowmotion när jag, Hanna och Rico i den vita Opeln formligen lyfte från marken, flög genom luften, slog huvudet i taket och landade på andra sidan vägen. Efter det har vi inte diskuterat mat när någon av oss är i trafiken vilket alla gångtrafikanter, cyklister och diverse bilförare nog kan tacka sin lyckliga stjärna för.
Nu måste jag runda av och gå och hitta ett tillhygge för att knacka ner brandvarnaren. Jag ställde nämligen in kycklingfileér i ugnen som jag skruvade upp på 250°C bara för att jag var så hungrig och nu ligger röken lika grå och tät som i ett rökrum på 80-talet. Fast å andra sidan hade det inte varit mig emot att bekanta sig med en rökdykare, dom brukar väl dessutom ofta ha en ganska imponerande utrustning.
Vroom
som fick mig att bokstavligt talat klappa ihop på alla fyra på golvet och stortjuta av lycka, tårkanalerna stog som en fontän och jag hade ett rejält Oprah-moment. En av mina bästa vänner har nämligen hittat en sån sanslöst bra kille som minst sagt verkar vilja ge henne världen men mjukstartar med att ta med henne utomlands imorgon som en överraskning. Man blir bara så exalterad att det spritter i högerlåret när man vet att någon kommer ge sin vän all lycka. Så blödig som jag är så börjar jag gråta så fort någon annan blir glad eller fuktig i ögonen, vilket gör att jag exempelvis undviker känslosamma filmer på bio för att inte blöta ner popcornen och hulka så jag stör resten av salongen. Vart jag vill komma med detta är att jag är så glad och önskar dessa turturduvor lycka till i deras framtida liv tillsammans och succé med barnproduktionen (med såna bra gener är det omöjligt att misslyckas). Jag vill även passa på att slänga in en ansökan om att vara brudtärna vid bröllopsceremonin eftersom det är det närmaste jag någonsin kommer komma både präst och altare och tur är väl kanske det.
Från sprutande tårar till att visa bägge tandraderna, ibland kommer jag att tänka på saker som hänt som kan få mig att nästan skratta till döds. Dagens flashback var när jag och Hanna i somras varit på pizzeria och shoppat lite för att ta med oss och äta vid Slussen. Vi hamnade i en mycket hetsig diskussion om vart i stan dom bästa kebabrullarna fanns och Hanna som körde blev så medryckt att hon glömde stanna vid huvudleden uppför Svärdsjögatan. Förutom det gasade på allteftersom hon blev mer och mer upprörd över hur fel hon tyckte att jag hade. Alldeles innan vägen korsas finns det ett upphöjt övergångsställe och där kom vi i full fart. Allt gick i fullständig slowmotion när jag, Hanna och Rico i den vita Opeln formligen lyfte från marken, flög genom luften, slog huvudet i taket och landade på andra sidan vägen. Efter det har vi inte diskuterat mat när någon av oss är i trafiken vilket alla gångtrafikanter, cyklister och diverse bilförare nog kan tacka sin lyckliga stjärna för.
Nu måste jag runda av och gå och hitta ett tillhygge för att knacka ner brandvarnaren. Jag ställde nämligen in kycklingfileér i ugnen som jag skruvade upp på 250°C bara för att jag var så hungrig och nu ligger röken lika grå och tät som i ett rökrum på 80-talet. Fast å andra sidan hade det inte varit mig emot att bekanta sig med en rökdykare, dom brukar väl dessutom ofta ha en ganska imponerande utrustning.
Vroom
Kommentarer
Postat av: Robert Rabarber
Vore din vän tillsammans med mig vore hon ännu lyckligare. Mitt rabarbersvaj går inte av för hackor.
Postat av: Milla & rillo
älskling du är såå bäst! Jag och rikard såg det här nu! och du är så underbar! klart du får vara brudtärna!
Postat av: Ellie
Happ, då var det dags att slänga sig på golvet och stortjuta då! Jag som hade lite annat för mig att uträtta denna förmiddag.. men a woman's gotta do what a woman's gotta do!
Ni är för söta!!
Trackback
