Ellie

När andra dyker i exotiska vattenmiljöer,

gör jag det helt kostnadsfritt hemma fast utan vatten och utrustning. För att sammanfatta helgen som var så har jag överlevt den sådär. Hade kunnat varit trevligare om jag exempelvis inte gjort ett störtdyk ner i kattlådan på fredag eftermiddag, man blev liksom lite otaggad på nåt vis. Jag höll på att frenetiskt leta efter ett par skor i hallgarderoben så jag slängde ut dammsugaren som stod ovanpå skokassen. Det slutade med inget mindre än att när jag skulle hetsa in på toaletten för att göra en sista kontroll av att hårstrå nummer 1046 låg som det skulle, snubblade över dammsugarslangen och flög in på toaletten och ner i lådan. Hela jag fick naturligtvis inte plats men det räckte och blev över att jag körde vänsterhanden på en nygjord dynghög. Det hela hade varit helt fulländat om jag lyckats dra på mig en spricka i armen eller något. Tror inte det hade känts helt okej att behöva dra historien på akutmottagningen om hur det gått till. Ingen hade säkert blivit särskilt förvånad över hur jag lyckats med det skulle jag tro.

Det får mig att tänka på andra olyckor min stackars kropp blivit utsatt för genom tiderna, som när jag släpades iväg efter våran förra hund Jacky för att han såg ett rådjur eller körde rakt in i en busshållplatsskylt när jag åkte moped. Detta inträffade efter att jag och min kära vän Sanna i högstadiet hade åkt moped till skolan ca 1,5 mil bort (vilket kallas 'doing it the farmer style'). Mamma var redan från början mycket skeptisk till att det hela skulle sluta med en tursam utgång och när jag var en kilometer hemifrån var jag så upprymd över att komma hem och kunna stoltsera med att det minsann inte alls hänt någon olycka.

Precis när jag satt och funderade som mest intensivt över detta på min blåa Guilera som jag och Noomi döpt till Shadow (bara för jag alltid åkte så fort att man kunna förväxla mig med en skugga), körde jag rakt fram istället för att svänga i kurvan. Jag hann uppfatta att jag var på väg in i en busshållplatsskylt men eftersom jag är lite långsam så bara rasslade det till och tog stopp. Där låg jag stel som en pinne och reflekterade över vad som nyss inträffat. Sanna hade åkt hem från skolan tidigare och kunde därför inte stötta mig genom detta trauma, men till slut så släpade jag mig väl upp och åkte hem med hjälmen på sned och ett hängande baklyse. Väl hemma var man inte lika taggad över att bevisa för mor att man hade rätt.

En annan gång följde jag med Sanna ut i skogen för att gå med hennes häst. Detta var under en period då jag klädde mig så estetiskt som det gick och bar jämt fjäderboa, kjol och nätstrumpbyxor. För er som kommer ihåg denna utstyrsel kan jag bara beklaga och råda om hypnos. Hursomhelst så knallade jag efter min väninna över ris och snår, då det av någon anledning tog stopp och jag inte kom längre. Utan att se efter vad som kan ha stannat mig så stog jag där och stuttade ett tag tills jag slängde en blick ner och fick se att jag hade en gren i smalbenet. Jag funderade ett tag och ropade på Sanna för att konstatera "du, jag tror jag sitter fast eller nåt? Har typ en gren i benet". Fick bryta av den och gå med andra delen kvar, hem till pappa som körde så han kunde fått åka spark resten av livet om han blivit stoppad av polisen.

Väl på lasarettet blev hela läkarteamet så fascinerade över min pinne. Dels för att dom nog undrade hur man överhuvudtaget lyckats, men även för att dom nog inte så ofta varit med om att folk kommit in med diverse träatteraljer i kroppen. Efter att dom ropat och larmat på varandra att komma och titta så drog dom ut pinnen som var omkring en halv decimeter, jag åkte hem och bestämde mig för att inte gå i skogen med kjol igen. Sen dess har det inte blivit några fler halvnakna hästpromenader vilket kanske är lika bra. Jag klarar mig bra med att snubbla på dammsugaren eller halka på stengolvet nere vid porten. Förmodligen kommer jag sluta mina dagar med lika mycket skruvar och muttrar inopererade som en hel verktygslåda, men då kan ju jag skryta med det istället för att tatuera mig.



Dunk