Ellie

Ticktack

Dagen har fortlöpt med ett besök i en lokal som jag tycker borde vara den mest utsatta för framtida bombattentat. Här har man samlat dom minst kompetenta, socialt utvecklade och långsammaste individerna som man verkat kunna hitta i samhället. Vad jag pratar om är byggnaden som har Arbetsförmedlingen, Vägledningcentrum, Försäkringskassan och Skatteverket under ett och samma tak. Det kan vara en av dom mest upprörande ställena som finns på jordens yta och att sedan låta folk gå lös på nummerlappsmaskinen är ren galenskap.




Redan utanför ser man människor som tappat tålamodet och står stampar i backen och varmröker så ingången ligger som i ett moln. När man kommit in genom dörren slår en stark svettlukt emot en i en kombination av kopieringsapparater som luktar bränt och verkar ta eld vilken sekund som helst. Tar man några steg till möts man av avsmalnade blickar som visar att alla är tävlingsmänniskor i grund och botten, för trots att man har fått ett nummer i kön försöker man ändå instinktivt komma före den som sitter bredvid även om det inte går.




Personerna som väntar på sin tur ser ut att vara direkt tagna från Kumlaanstalten och helspeedade på allt som går att bli uppåt av efter att ha blivit utsatta för den väntan som råder. Broschyrer rullas frenetiskt ihop till små rör, datorerna blir sönderknackade och mobiler söndertryckta. Allt i ren irritation för att tanterna på andra sidan disken nyss lärt sig använda muspekaren. Så styr dom den långsamt upp i ett hörn på skärmen för att halvt vindögda och med glasögonen långt nerhalkade på näsan skämtsamt kuttra "jaha då ska vi se.. mm-hm.. oj, hoppsan nu for den iväg. Det här med tekniken!"

Kärringen som skulle föreställa någon som arbetade med det jag skulle få information om, satt istället och frågade mig om saker. Under vårat spännande möte som varade en kvart fick jag förklara det ena efter det andra medan hon blinkade långsamt, gnessade fram på stolen och frågade "nu vet jag inte riktigt om jag är med.. jag förstår faktiskt inte ens frågan" och "blir det här rätt? Kan det stämma? Helt ärligt så har jag ingen aning".

Det är inte alla yrken man kan sitta på en rullande kontorsstol och se lobotomerad ut och säga att man inte kan svara. Till och med den som kör glassbilen är ju troligtvis bättre vetande än denna skara fruntimmer. Om någon vill köpa en glasskartong kan man ju inte stå och knäa med fötterna pekandes inåt mot varandra, peta sig i näsan och säga "jag förstår inte, vad var det du sa? Ingen aning om det finns nåt sånt här".

Visst finns det säkert sengångare i pensionsålder som är duktiga på sitt jobb. Men att vara så seg att klockorna stannar när folk är så arga att svetten sprutar och stampar med foten så höften håller på att hoppa ur led, då är det kanske dags att fundera på att välja ett yrke som går lite saktare så man kan hänga med i svängarna. Detta säger jag för att till och med jag som är halvseg får närmast syrebrist och andningssvårigheter av sanslöst tröga människor. Å andra sidan kan det ju vara strategiskt beteende för att man inte ska orka skattefuska, utnyttja försäkringskassan eller dra fötterna efter sig som arbetslös. Själv blir jag ypperligt avskräckt och kommer förmodligen tack vare dessa sävliga skräcködlor vara en god och arbetande medborgare tills jag trillar pinn.

Döö-lö