Ellie

Buenas noches

Här ligger jag en fredagsnatt utan att ha knäckt en enda bärs eller rökt ett paket cigaretter bara för att jag pluggat och skrivit så fingrarna blivit krokiga. Att inte vara i sitt sedvanliga esse ger en utrymme att fundera över saker som får en att rynka på näsan tills den nästan ramlar av och studsar iväg på golvet. Det som fick mig att tänka på att tjejerna i världen är på väg käpprätt åt helvete var när jag av en händelse såg en bild på Linda Rosing.



Först visste jag inte om det var två badbollar som klätt ut sig till en badanka som fått elchocker eller om det var en okänd syster till Joey Tempest i Europe. Ibland är det svårt att avgöra vem som döljer sig bakom plutande hästläppar och löshår ner till myntinkastet. Man skulle nästan kunna tro att var och varannan tjej på senare tid har blivit efterlysta av SÄPO och behöver en bra förklädnad. Skillnaden är väl att om fallet vore så så skulle det vara svårt att hitta rätt individ eftersom alla snart ser likadana ut. 





Om jag själv skulle få för mig att börja med att ändra mitt utseende skulle jag nog satsa på att sticka ut så mycket som det på nåt vis vore möjligt. Istället för att blondera mig och sätta i löshår och noppa ögonbrynen så dom blev närmast obefintliga, skulle jag klippa mig kort, färga håret svart och lägga på skokräm ovanför ögonen. Vips så skulle jag bli lika unik som Gunnel i kassan på ICA i Hofors. Som ett alternativ till bröstförstoring och bröstlyft skulle jag sluta använda BH helt och hållet så tyngdlagen fick göra resten så man fick akta sig för att snubbla till slut.

När alla andra flickor skulle vara totalt besatta av shopping så skulle jag gräva fram något storblommigt och malätet som jag fått genom grannens dödsbo. Istället för stilettklackar och andra tjusiga skor för ett par tusen, skulle jag dra fram ett par ladugårdsstövlar med rejält mönster så man har nåt att slira på på krogen. Till denna outfit skulle en Willys-kasse fungera lika bra som en märkesväska från Dolce & Gabbana. Bara man kan flytta med sig grejer utan att behöva hålla i dom är jag nöjd.

Det är en konst att kunna vara en berguv bland småfåglarna och en kanadagås bland svanarna. Det finns många exempel på folk som har fått till det ändå. Per Moberg t ex har ju en hel barnaskara även fast han är så svettig av sig. Leif Pagrotsky har utökat familjen trots att han knappt når upp till mattkanten och Elisabeth Höglund har lyckats trots sitt fågelbo på huvudet.

Nog tror jag att man kan göra som den äldre generationen och gå på känsla istället för utseende. Som den stackars mannen som beklagade sig för kompisen att han inte hittade till själva målet eftersom frun ville älska med lyset släckt. Denne gav då rådet att innan akten strö ut Samarin lite varstans i rummet, "för där det brusar, där är det". Förutom vissa utseendebestyr så är det ju andra man slipper som kvinna.

Boink boink boink