Att susa och slira & uppskattningen med att vara skorsten
Hej alla barn nu blir det barnprogram,
titta här vad faster Ellie tar fram. En liten gurka skala med kniv, så har vi gjort oss ett tidsfördriv. Tjohej! Jag vet inte varför alla ber om ursäkt när dom inte skrivit i bloggen inom närmaste dygnen, men det kanske hör till vett och etikett. Så då kommer här min hjärtligaste ursäkt och hoppas att jag inte försatt någon i total apati och depression. 
Senaste dagarna har jag varit ovanligt korkad och disträ och har bland annat sugit upp en kvarts lök i dammsugarröret så det blivit stopp. Efter det har jag fått hasa mig fram för att inte det ska komma vindpustar så skräpet börjat flyga. Jag har även lyckats halka på en två decimeter stor vattenpöl ute på gården medans resten av ytorna inom kilometers räckvidd haft bar asfalt.
Mitt sista försök till matlagning slutade med att jag sprängde köttbiten i micron. Jag lade med största varsamhet och respekt in revbensspjället och gjorde korstecknet för att jag inte skulle sätta eld på lägenheten, men som vanligt så hjälper varken böner eller Fader vår i det Westbergska köket. På tal om kokkonster så har dagens lukt i trapphuset varit ruttet ägg tillsammans i en fräsch kombination av 70 år lagrad mögelost.
Jag har pluggat så många timmar i sträck dom senaste dagarna och suttit lutad över soffbordet som en säck potatis. Detta medförde inte bara att jag som vanligt när jag ska ut med hunden efter intensiva studier ser ut som Quasimodo i Ringaren i Notre Dame, utan även att jag fick ryggskott. Vanligtvis brukar jag ju kunna mjukna till efter nån timme som ostbåge men den här gången smällde det till ordentligt. Jag blev fast i en mycket osmickrande ställning och önskade för kung och fosterland att jag hade haft en rullator att hålla mig i.
Imorgon blir det till att lägga en sula på parketten med Paulsson i egenskap av professionell kedjerökare. Förra gången vi stog i kön in till krogen var det ett par som vände sig om, gav mig en menande blick och sedan en på cigaretten. Först frågade jag Hanna om inte hon kunde tända en så jag slapp se så skyldig ut men vi kom fram till att det inte är nånting att hymla med om man är en skorsten. Någon gång kanske man blir en eftertraktad antikvitet på Antikrundan. 
Pang
