Ellie

What up Sweden?

Ungefär såhär känner jag mig idag:



Dagens enäggstvillingar: Robert Wells & min kära Hanna Paulsson

   

Det trodde nog inte varken Robert eller Hannas moder, att det skulle finnas en jämlike av det motsatta könet med 20 års åldersskillnad. Visst är det rätt häftigt? Vi har en teori om hur det kan ha gått till.

Ellie säger (20:05):

shit du och wells har ju samma leende också

Hannah med H säger (20:06):

undrar om han är kusin med pappa? eller om han har legat med mamma?!

Ellie säger (20:06):

tänk om han har legat med din pappa?

Hannah med H säger (20:08):

haha ja men vem födde mig?! wells fru?! mamma å pappa kanske har adopterat mig!

Ellie säger (20:08):

av robert wells fru?

Hannah med H säger (20:09):

ja hon kanske är min mamma?

Ellie säger (20:09):

åh då får du vara med bakom scenen på Rhapsody in Rock för hon är ju med och dansar och grejer

(vilken tur att man hänger med vilka bakgrundsdansarna i den showen är!)

Själv har jag ju några enäggstvillingar ute i världen jag också. Det finns väl inget som skiljer exempelvis mig från Karlsson på taket? Då menar jag utseendemässigt, för än så länge lider jag ju inte av storhetsvansinne och tycker jag är bäst i världen. Men det dröjer nog inte förrän jag börjar gå i storrutiga skjortor, verkar ju rätt bekvämt och nästan i stil med modet som är nuförtiden i alla fall.



Idag är det inte vilken dag som helst, nännämänsan, det är Martinas födelsedag. Så jag hoppas att min lilla ängel får en bra dag och inte alltför mycket åldersnoja. Tänkte slå till på att bli så sentimental att säga att jag älskar dig och att du är den bästa i världen!


Martina tittar fram någonstans bakom min gigantiska lugg

Åldersnoja är något som jag utvecklade när jag var ungefär tolv och insåg att jag nog började bli för gammal för att kissa på bensinpumparna vid Statoil. Detsamma gällde när jag var omkring samma ålder och jag och min kompis Jonas följde med pappa på någon slags tillställning. Jag hade nyligen klippt håret kort och när jag klev ur bilen var det en bekant till far min som ropade: "Men va roligt att du har frugan med dig!"

Sedan den dagen har jag knappast känt mig som en ungdom. Sen jag skrapade i knät så får jag dessutom lov att smörja det med någon kräm (ja herregud jag var ju tvungen att köpa en) för att kunna böja det. Så om jag vill sätta på mig strumpor eller knyta skorna, ja då åker krämen fram. Något som säkert inte alltför sällan förekommer för medelålders eller äldre damer som ska till med aktiviteter som födelsedatumet inte riktigt tillåter. Nej usch, jag vill inte ens tänka på när man blir gammal och ser ut som en psalmbok mellan stortårna och uppåt och man får lov att slänga upp pattarna på ena axeln innan man går så man inte snubblar och bryter lårbenshalsen. Det är rätt skönt att det är i alla fall 5-6 år dit.

Hurra hurra hurra hurra