Ellie

Godkväll

Idag när jag var och handlade på City Gross (eller ja, försökte ialla fall, dom håller ju på att bygga om så nu hamnar man ju mellan ryktborstar och hästsadlar när man egentligen bara vill komma till chipsen) så stog det såna där hemska människor vid ingången. Såna där som hoppar på en för att sälja oavsett om man haltar och ser ut som att man ska börja gråta, eller stampar på så det skakar i betongen och har ögonbrynen nere vid hakan. Jag har faktiskt provat allt, och det gör varken till eller från på vilket sätt man försöker ta sig förbi. Redan när man är på väg in så söker dom ögonkontakt, men då gäller det att låtsas att man har ett stort intresse för hur det går för Gunnar från Gislaved och hans burkpantning.

City Gross har ju för vana att inte kunna skriva skyltar rätt, idag stötte jag på ännu ett exempel:



"Gå bort-presenter"? Är det nåt man ger till någon som ligger på dödsbädden, redo att checka in i Pärleporten och möta Fader vår? Eller är det något man slår in i presentpapper och skänker bort för att man vill att någon ska gå och försvinna ur ens åsyn? "Du luktar illa så du måste gå, här får du en present". Men jag är helt säker på att denna ljusbricka med tillhörande stearinljus fungerar vid båda tillfällena. Det är intressant att följa utvecklandet av traditioner, för förut brukade man ju vanligtvis ge gåvor vid exempelvis dop. Det är ju faktiskt onekligen fint att ge en present till någon som håller på att kasta in handduken, som att tacka för kaffet och lycka till så personen inte fastnar i väggen och blir en osalig ande. 

Väl på väg ut från affären så såg jag hur dom små försäljningsnissarna drog in luft i lungorna medan jag fortfarande stog och packade mina kassar. När jag som bäst höll på att ignorera dom, så kände jag en stormvind i höger öra och någon som ropade "hallå fröken!" Skulle du kunna tänka dig att..."
"Nej tack, jag sågar hellre av mig armen".
"Ursäkta?" Herr säljare såg väldigt förvånad ut, så jag antog att han trodde att han hade hört fel. Jag upprepade "JAG SÅGAR HELLRE AV MIG ARMEN"  med ett litet leende på mina läppglans-glansiga läppar. Då hoppade herr Säljare till och såg lite skrämd ut, varpå han pep "oj, jaha, trevlig kväll!"

Nåt jag inte tål är dom här ostrategiskt utplacerade kartongbåsen med ungdomar som ser ut att vara speedade kandidater till en tandkrämsreklam. Om jag vill ha en ny mobil för en krona och samtidigt binda upp mig på ett abonnemang och betala av på luren tills min 68:e födelsedag, så är jag ju fortfarande fullt kapabel att gå till en butik. Men det finns säkert såna som tycker det är kul att samtala med dessa ivriga storögda studsbollar samtidigt som dom har fyra ungar klängandes på varje sida av kundvagnen och en i mitella på magen.

La cocaracha