Ellie

Lördagen börjar underbart!

Mina kära utländska grannar på andra sidan väggen har precis upptäckt I'm yours med Jason Mraz och det med det bestämdaste för den har gått på repeat i trekvart nu. Jag kan ju hoppas på att det är den yngre förmågan i familjen som börjar vidga sina musikaliska vyer. För vad skulle hända om de äldre skulle börja upptäcka svensk musik? Vi skulle ha ett dansbandsbattle utan dess like tills högtalarna sprängdes av Christers ljuva stämma. Men jag har kommit fram till att det måste vara något speciellt på gång. För till jul så var det Imse Vimse spindel men den snurrade ju i närmare två timmar så det kanske inte är en lika stor högtid på g. Och dom har liksom inga ungar under typ tio år. Det värsta av allt angående dagens låt är att det inte är orginalet, utan olika versioner från youtube så ibland kan det vara en medelålders man med en ukulele som sitter och sprätter på strängarna sjungandes i falsk falsett.

På tal om musik så har jag kommit på att om jag vill slippa alla eventuella klagomål på att man spelar för hög musik så är det bara att börja spela arabisk musik eller något annat som låter liknande. För alla svenskar vet att om man klagar på en utlänning så står det inom en snar framtid en ilsken, bankande man på andra sidan dörren som är så arg att han t o m inte kan hålla sig från att spärra upp ögonen och försöka se in genom titthålet. Det måste vara bra att vara född och uppväxt med sådan drivkraft som man verkar vara utrustad med i alla länder utom Sverige. Här har man ju en tendens att ha lite svagt och en aning instabilt psyke. Hade samma sak hänt en svensk skulle det i princip kunna sluta med att personen i fråga slänger sig på flyttkartongerna och börjar packa för att flytta till den finska urskogen i norr för att vara till så lite besvär som möjligt.

Nu är det säkert många som har lagt märke till min förkärlek (eller efterhat) för invandrare. Men faktum är att när man bor på Järnet är det svårt att inte känna av stämningen och nästan bli en del av alla böneutrop, högljudda diskussioner och mattpiskning ut genom fönstren. Jag har diskuterat detta geografiska läge av bostadsområde med mina förbundskamrater och alla är vi eniga om att det händer någonting när man passerar järnvägsövergången. För på andra sidan ligger ju Elsborg med flotta lägenheter och kommunpatriotiska rika par som satt getter med rödfärg på i fönstren som en symbol för Falun, och statusen är i många avseenden en helt annan.

Ett tips är att om ni har vägarna förbi, själva pröva att känna av skillnaden i atmosfären när man klivit över spåret. Det är som att anlända till ett land kombinerat av alla kulturer och helt plötsligt så kan man observera att soporna slängs utanför sophuset eller överallt där dom inte ska vara. Eller ska och ska, det finns väl inget som säger att man inte kan börja slänga ut skräpet fönstervägen? Det förvånar väl inte om jag säger att det brukar kunna skådas diverse avfall utanför husväggen med jämna mellanrum. På sommaren gäller det att inte gå längs några väggar överhuvudtaget, och om man nu måste göra det så gäller det att vara beredd att ducka. Som en blixt från klar himmel kan det nämligen komma en stampande bosnisk hemmafru ut på balkongen och utan att se sig för, slänga ut morgonens moppvatten på gården. Så det är sant att det händer mycket här, och varje dag är en kamp för att överleva. Nästan i alla fall.

Dagens Jag är så begåvad:



Tallriken som ska ligga där är redan borta då jag tidigare (faktiskt samma dygn) tänkt tina kött men när jag öppnade luckan hade köttet visst redan kokat och det var ungefär lika mycket blod som på Blodgivarcentralen fast i min egen micro. Jag måste nog börja spela Memory på en fyraårings nivå för att kunna öva upp minnet någorlunda så jag kan få njuta av en någorlunda fungerande vardag.



Lat som jag är så skulle jag här försöka få ut pizzan ur ugnen utan att hämta en grytvante. Så jag kilade in en gaffel under ena kanten och började balansera ut den med hjälp av ena pekfingret. När jag lagomt börjat fått upp den på någorlunda höjd så plaskade till och en 200 grader varm ostbit hade lagt sig på foten. Som alltid i paniksituationer så släpper jag allt jag har (hoppas jag aldrig behöver bromsa hastigt eller styra undan i trafiken). Det resulterade att när jag sprätte till så flög all fyllning runt i hela köket och pizzan hamnade uppochner på mattan. Det var söndag och jag var bakishungrig så jag var tvungen att gråta en skvätt, men det kunde naturligtvis inte rädda livet på min planerade måltid. Man ska ju inte gråta över spilld mjölk men när det gäller pizza så är det helt okej.

Du ger mig bra vibrationer - Вы даете мне хорошие вибрации